The other side - cast.

Anastasia Jones 
 
Alexis Jones
 
Cotty Blue
 
Faith Smith
 
Candy Hudson
 
Nelly Brooks
 
Nicky Stone
 
Jack Winter
 
Max Smith

SHIT!

Shit! Okej, hej. Jag suger, jag vet. Inget kapitel på över en månad - ugh, jag blir så frustrerad på mig själv!! Jag har verkligen ingenting att säga till försvar och jag förstår verkligen att 99% av alla som läste denna blogg inte gör det längre. MEN, om det är någon som fortfarande gör det; snälla kommentera detta inlägg. Det kan bara vara ett "hej" eller bara en punkt, eller vad som helst, skriv ditt namn eller var anonym det spelar ingen roll - men om du fortfarande läser denna blogg snälla gör det! Jag kommer låta dett inlägg vara uppe i cirka en vecka och om cirka en vecka får jag se om det är någon som fortfarande läser och är det det, kommer jag fortsätta skriva. Jag lovar. 
Så snälla, om du läser - kommentera!! 
 
Jag älskar er guys, mest av allt i hela världen. Hörs förhoppningsvis om en vecka ❤

9 - Family dinner.

”Okay so,” hon satte sig i skräddarposition innan hon fortsatte. ”You don’t wanna get feeling for Harry right? Since he’s famous and all that and you don’t think it’s gonna work right?” Jag nickade. ”Okay so, we’ve got our... ’hobby’.” Både jag och Kendra nickade, men jag förstod inte vad Harry had att göra med det faktum att vi stjäl. ”And since Harry’s famous he knows other famous people, yeah? Yeah, so if you pretend to date Harry - like, he thinks you’re dating when in fact you don’t like him in that way, and then like after a while or so, he’ll probably start introducing you to his celebrity friends and take you to award shows and after partys thrown by celebritys.”

”Yeah?” jag och Kendra log finurligt nu när vi förstått vad Serena’s idé var. 

”And then you can like... steal famous people’s clothes. I mean, I doubt they’re gonna miss them.” 

”That’s a really good idea S, I’m impressed.” 

”Me too, but how am I supposed to not get feelings for Harry Styles?” 

”Just hook up with other guys, and shit. Don’t tie yourself down to him, atleast not as long as you’re not public. He’ll never know, and you won’t get feelings for him.”

Det var faktiskt en bra idé. En jäkligt bra idé. 


 

 
Stönandes släpade jag motvilligt upp mig själv ur sängen. Klockan var nästan ett på dagen, men det var ju sommarlov, det är nu man ska sova hela dagarna och vara uppe helt nätterna, right? 
Angående vara uppe hela nätterna, igår hade Serena och Kendra varit här till nästan två och vi hade planerat att dem skulle stanna hela natten, men min party pooper till bror bestämde sig för att börja klaga att vi väsnades för mycket så dem fick motvilligt gå hem. 
Vi hade bara pratat och skrattat och ätit och gråtit en gnutta då vi tittade på A Walk To Remember, som inte är ett dugg som boken men ändå en av de bästa filmerna som finns. Men ändå hade vi otroligt kul, som alltid. Det är nog det som är det bästa men bästa vänner - man behöver inte anstränga sig, inte piffa upp sig eller tänka extra mycket på vad man säger eller gör, man kan bara vara sig själv
Det är inte som när man är i skolan, eller på fester, eller helt enkelt ute bland folk. Då måste man ha en sorts fasad uppe, man måste vara den alla tror och tycker man är. Jag är populär, en av de allra populäraste i skolan, och jag tror inte jag skulle ändra det för något - men ibland blir det jobbigt. För mycket liksom. Visst älskar jag att t.ex. klä upp mig till skolan, jag älskar mode helt enkelt. Men ibland orkar man inte vakna en timme, en och en halv innan skolan börjar bara för att sminka sig, fixa håret och välja outfit. Ibland vill man bara dra på sig ett par mjukis byxor och UGGs, och skita i sminket samt håret - men tyvärr kan man inte det. Som populär är alla skolans ögon på en, och alla dömer en. Vilket är otroligt synd, men det är the cold harsh truth. Det är tyävrr dagens samhälle
På väg mot mitt badrum hann jag trycka igång min iPhone som satt ikopplad i högtalaren från igår, och Ashtrays And Heartbreaks - Snoop Lion ft Miley Cyrus började spelas. Leendes gick jag in i badrummet, där jag tog av mig allt och hoppade in i dushen.
 
-
 
Efter en lång och välbehövlig dusch satt jag nu på golvet framför min spegel och flätade mitt hår, när det fortfarande var lite vått så blev vågorna jätte fina när man tar ur flätorna. Jag flätade det sista av mitt hår och hoppade snabbt upp på fötterna för att klä på mig. 
Ett par trosor, en bh och ett linne var allt jag orkat ta på mig. Jag gick och stängde av musiken och började sedan gå mot nedervåningen. Som vanligt var det ingen hemma, så min outift var precis perfekt. Jag velade om jag skulle äta frukost eller ej, och valde den först nämnda. Efter att ha scanat igenom kylskåpen bestämde jag mig för youghurt och musli, vilket var vad det fick bli. 
Ett glas passionsfrukt's juice fick jag också med mig in till vardagsrummet där jag parkerade min bakdel. Jag slog på tvn, Catfish: The TV Show var på tv - som jag lät vara kvar på. Det var helt okej, men jag förstår inte hur folk kan bli 'kära' i någon dom aldrig träffat, eller hur dom inte bestämmer att träffas nästan direkt. Det hade jag i alla fall gjort, aldrig att jag låtit det hålla på i längre än några månader utan att träffas, speciellt om man börjar få känslor.
Min movil pep till brevid mig på soffan, och av vana låste jag snabbt upp den utan att ens titta vem det var ifrån.
 
Hi sis! Stör jag? Iaf, jag tänkte komma förbi ett tag, är det okej med dig? Jag sa till Justin, men jag antar att han inte sa något... Älskar dig.
 
Jag log åt sms:et. Det var inte ofta Jade hörde av sig, men varje gång hon gjorde det blev jag lika glad. 
 
Hej syrran! Nej, glor på tv. Och nepp, Justin har inte sagt något - big chock, right? Det skulle vara as kul om du kom! Har saknat dig jätte mycket! Älskar dig också.
 
Hur visste jag? Hahah, men jag kommer över om en halvtimme eller så? Puss.
 
I'll be waiting ;) Puss.
 
Snabbt åt jag upp min musli och drog i mig juicen innan jag nästan sprang upp för trapporna till mitt rum för att byta om. 
 
-
 
"Heeeej lilsyrran!" hörde jag Justin skrika från nedervåningen. Jag hälsade tillbaka och fortsatte försöka få på mig jeansen genom att hoppa runt som en galning. Efter mycket kämpande fick jag äntligen på mig de väldigt sönder slitna ljusa jeansen, och drog sedan på mig ett vitt tight linne, och en grå kofta med avklippta ärmar. 
Slarvigt satte jag upp mitt halv vågiga hår, från flätorna innan, i en hög tofs och gick ner till undervåningen där Justin stod med näsan i mobilen. 
"Hej." han tittade upp men tittade nästan direkt ner i mobilen, helt ointressead av min närvaro. Himlandes med ögonen gick jag fram till min mobil som fortfarande låg på soffbordet. Inga meddelanden. Jag suckade och sjönk ner i soffan, men hann knappt mer än sätta mig innan jag hörde hissen plinga till. Både min och Justin's blickar fördes till hissen, som både Jade och Miranda kom gående ut ur. 
Ett stort leende spred sig över mina läppar och jag sprang emot henne, och hoppade upp i hennes famn. 
"Jag har saknat dig så!" 
"Jag med!" 
Efter några minuter släppte vi taget om varandra, och jag kramade om Miranda samt Justin om Jade. 
 
-
 
"Vänta, vänta; du träffade Harry Styles, fick hans nummer, var med honom i timmar och hade sedan ett stort bråk under mindre än tjugo fyra timmar?! Wow, du ligger i syrran." Jag skrattade högt med munnen full av thai mat åt min systers re-cap av min Harry Styles story. 
"Pretty much." Jag ryckte på axlarna och log. 
"Du då Justin? Hur går det för dig på flickvän fronten?" 
"Ha, Justin, flickvän - årets skämt!" pep Miranda sarkastiskt ur sig och vi alla började skratta högt. 
"Det är faktiskt sant." höll Justin med vilket fick oss att börja skratta ännu mera. Vi satt i nästan en timme till och bara pratade om allt och ingenting. Catching up, liksom. 
Efter maten bestämde vi att det skulle vara kul att gå på bio, vilket vi körde på. 
Väl på biografen köpte vi lite godis, läsk samt popcorn - bio nödvändigheter. 
"Vilken film?" 
"Fast and furious 6!" 
"Nej, euw. The Bling Ring, The Internship eller Grown Ups 2!"
"The Internship! Dylan O'brien är med, och han är sååå snygg!" 
"Visst, The Internship blir väl bra." Stolt log jag över att vi skulle se en film med snyggingen Dylan och gick fram till bio kassan.
"Hey, how can I help you?" Brunetten bakom disken log vänligt, och jag kunde inte göra annat än att le tillbaka. 
"Uhm, four tickets to The Internship please." Tjejen klickade leendes på en massa knappar på datorn framför sig och tittade snart upp på mig, fortfarande leendes. Gud, jag skulle få ont i käkarna om jag behövde le hela dagarna.
"Were would you like to sit? Close to the screen or in the back?" 
"In the back." svarade Justin snabbt men jag avbröt honom snabbt.
"Euw no, don't mind him. We'll sit in the middle, in the front." Hon log och knappade in mer saker på datorn och snart fick vi våra biljetter. 
"Here you go."
"Thank you!" log jag och betalade innan vi gick från kassan och började gå mot sal 7, där bion visades. 
"Varför långt fram? Det är fett jobbigt." Tjatade Justin bakom mig och vi alla himlade med ögon.
"Nej, man ska ju sitta långt fram."
"Precis, då ser vi Dylan O'brien ännu bättre." flinade jag åt honom och han fnös. 
När vi kommit in i salen, och hittat våra platser fiskade jag upp min mobil efter jag känt den vibrera. 
 
Hi.. Uhm, sorry for overreacting yesterday. It wasn't in my place to get mad, and I'm sorry. Hope you can forgive me. 
xx
Guys... Jag fick ut det i tid! Woho! Hahah, nej men hoppas ni gillar det. Ledsen att Harry inte var med, men oroa er inte ;)
 
XO

Kapitel 9.

Tack mycket för era kommentarer! Dem betyder verkligen mer än ni förstår, och dem gör mig sååå glad!
Jag har bestämt mig för att fortsätta skriva här, och håller just nu på med kapitel 9 - förhoppningsvis kommer det ut innan helgen är slut, men efter ett år känner ni mig och vet att jag suger på tidsbegrepp, hahah :) 
 
XO
 

Vill ni ha ett kapitel till?

Vill ni som är kvar ha ett kapitel till? För det känns som om ni inte gillar novellen, och visst - samtidigt som jag skriver för att jag tycker om det så gör jag det ju också för er. Jag menar, jag skulle kunna sluta publicera på bloggen och bara skriva för mig själv. Just därför undrar jag om ni tycker novellen är bra nog för att jag ska fortsätta? 

8 - 'Fall Down'

Previously: 
-
 

Väl nere i vardagsrummet var det tomt, så jag antog att Justin också var på någon fest och Miranda sov antagligen över hos någon kompis. 

Hissen ner gick snabbt, och på väg ut genom lobbyn vinkade jag till Ken, hotell chefen. Utanför så stod Serena, iklädd en kort, svart spets klänning och svarta pep toe skor. Kendra var klädd i en vit, också kort, v-ringad klänning och ett par röda klackar. 

Båda såg otroligt snygga ut.

”Hey sexy ladies!” flinade jag, och deras blickar vändes mot mig. 

”Hello foxy!” blinkade Kendra och vi alla tre skrattade som vi hoppade in i taxin. Kendra berättade för chauförren vart vi skulle och snart började bilen rulla. 

”Are y’all ready to get shit faced?” sa Serena med ett stort leende på läpparna. Åh ja...


On the bottom, on the top, baby lemme flip you up. You can be my soda pop, Coca Cola sip is up. Whip cream, whip it up, strip on, zip it up. I could be your chip, you my dip lemme dip you up. You make my world, you make my world go ‘round. You turn me up, you turn me upside down. You make my world, you make my world go round’. You get me off, you get me off the ground. You pick me up when I fall down.

 

Kendra flinade glatt åt mig innan vi båda gav ifrån oss ett skrik av glädje och hällde i oss vad det nu var i det små shot glasen vid båda höll i. När jag fått ner den starka vätskan tippade jag hakan mot taket, och lät musiken ta över min kropp. Mina höfter rörde sig fram och tillbaka i takt till will.i.am ft. Miley Cyrus låten och ett stort leende formades på mina läppar. Mitt huvud tippade fram igen och jag såg att Kendra gått ut och stod nu vid polen med Audrey.  

Serena hade gått hem för ett tag sen med någon muskulös, brunhårig kille - hennes typ. 

Jag ställde ner shot glasset på bordet som jag otroligt nog stor och dansade på, och lät än en gång musiken ta över min kropp. Blurred Lines, min favorit låt, spelades nu och jag log igen innan jag började dansa. 

Ett par stora händer placerade plötsligt på mina höfter, och en hård kropp trycktes tight mot mig. Vid det här laget var jag för full för att bry mig, så jag fortsatte att dansa - upptryckt mot främlingen.

”Aren’t you even gonna look who it is?” viskade den hesa rösten bakifrån mig, skapade gåshud på min nacke. Jag behövde inte vända mig om för att veta vem det var.

”What are you doing here?”

”Can’t I be here?” hans läppar nuddade försiktigt min hals, jag flämtade till innan jag tog ett djupt andetag och samlade mig själv igen.

”You shouldn’t be here. And especially not with me.”

”Awh, why?”

”I’m mad at you.” 

”No you’re not, babe.” Än en gång kysste han mig lätt på halsen, fortsatte uppåt mot min käke. Jag svalde hårt.

”Yes I am.” Han var tyst, men hans läppar fortsatte att lämna brännande spår på min hud. Hans hand smekte lätt min höft, och av instinkt drog jag min runt hans nacke, tog lätt tag i hans lena hår och smekte honom lätt i hårbotten. 

”Come home with me.” Jag skakade på huvudet. Hans läppar hade bytt sida, och kysste nu upp för högra sidan av min hals. Mina höfter rörde sig fortfarande, upptryckte mot hans framsida. 

”No.” andades jag ut.

”Come home with me.” Innan jag märkt vad som hände, var hans läppar hårt tryckta mot mina. De smälte ihop som en. Han bet mig försiktigt i läppen, men jag nekade honom. Jag kände hur han blev mer, och mer irriterad på mig och ett stort flin spred sig över mina läppar. ”You know you want to.” Hans läppar var bara millimeter ifrån mina egna, han retade mig tills jag skulle säga ja. ”Come..” började han, och kysste mig. ”Home.” Kyss. ”With.” Kyss. ”Me...” Kyss.

Utan att tänka, nickade jag och snart var vi båda på väg ut från festen.

 

-

 

Trött gnuggade jag mig i ögat. Jag hade nu legat vaken i cirka tio minuter, men inte orkat öppna ögonen pga det konstanta bankandet innanför min skalle. 

Om det var av all alkohol jag drack igår, eller om det var det faktum att jag legat med Zac, höll jag fortfarande på klura ut. Att jag legat med Zac, var otroligt dumt. Men helt ärligt, ångrade jag inte det. Det var ju inte första gången. Och jag kan ju inte påstå att det var dåligt heller. Det var bara... förrvirrande. 

Gillade jag Zac? Var jag arg på Zac? Hade jag förlåtit Zac? Hur blir det mellan mig och Harry nu? Finns det något mig och Harry? Gillade jag Harry?

Allt vara bara för mycket. Och definitivt klockan halv tio på morgonen med en bakfylla. 

”Zac.” Min röst kom ut som en viskning, så jag är säker på att han inte hörde. ”Zac.” Denna gång lite högre, och jag tror han rörde lite på handen, men inget mer än det så jag körde den mer drasitska metoden. Jag sträckte ut båda mina arma över mig, väntade på knacket och drämde till Zac på bröstet med min vänsta arm. ”Zac!” 

”What?” mumlade han trött, vände på sig och la kudden över huvudet. Jag suckade innan jag satte mig upp i sängen och drog av honom täcket, som knappt täckte hans boxerklädda rumpa, samt drog bort kudden han hade i ett järn grepp. 

Efter mycket om och men, fick jag äntligen loss den och Zac vände sig motvilligt om och mötte min blick. Han höjde på ögonbrynen.
”What do you want?” Jag log stort.

 

”Can you make me breakfast?” Han tittade roat på mig samt skrattade lite.

”You went through all that hard work, to ask me to make you breakfast?” Jag nickade stolt.

”You know, usually, whenever I’ve banged a girl I just ask them to leave?” 

”I don’t care. I want breakfast.” Han himlade roat med ögonen innan han muttrade ett ‘fine’ och klev upp ur sängen ut ur rummet och ner till hans kök. Utan att orka sträcka mig och titta, kände jag blindt runt på nattduksbordet brevid sängen tills jag fann min mobil. 

2 nya sms.

 

I cant finnd you where are yuo?? Xo K

 

Im leaving wiith Brad, see u later booo XO K 

 

Jag skrattade lätt åt Kendra’s ‘drunken texting’ innan jag svarade med:

 

Went home with Zac, talk 2 u later. Xo B

 

Jag la ifrån mig mobilen på nattduks bordet igen, och då jag ställde mig upp märkte jag att jag bara hade på mig mina rosa spets trosor. Jag drog snabbt handen över min överdel och började leta efter någonting jag kunde dra på mig. Något stort, vitt fångade min blick - en av Zac’s tröjor, perfekt. Jag drog på mig den innan jag slarvigt drog upp mitt hår i en toffs på väg in i Zac’s badrum där jag tvättade av mig gårdagens smink samt sköljde ansiktet. 

Tyst tassade jag ut ur badrummet, tog min mobil och gick tyst ner för trappan där jag möttes av Zac stående vid spisen i bara boxers. 

”Put on a shirt maybe? Or pants?” mumlade jag och hoppade upp på köksön så jag satt mot Zac - hans rygg åt mitt håll. Han vände sig om, och efter att ha granskat min kropp spred sig ett leende över hans läppar. 

”You’re wearing my shirt.” Jag himlade med ögonen.

”Don’t you have other shirts.” 

”But I like that one.”

”Well, I do too so you’re no getting it.” Han skrattade och vände sig tillbaka till spisen, jag passade på att sno några klunkar av vattnet som stod brevid mig. Om det var Zacs’, eller om han ställt fram det till mig visste jag inte. Och helt ärligt brydde jag mig inte heller. 

Jag ställde tillbaka glasset innan jag drog up mina ben på bänken och tyst observerade när Zac lagade mat.

 

-

 

Handuken damp i golvet och snabbt drog jag på mig ett par vita underkläder samt ett par mjukisbyxor och ett linne. Jag drog en borse genom mitt långa mörka hår, och nästan på sekunden så plingade det till, hissen. 

Halvvägs ner för trappan hörde jag Serena och Kendra’s ljusa stämmor skratta och kakla som alltid. Väl nere vändes båda blickar mot mig, och vi alla tre log.

”Hi!” Vi omfamnade varandra i en kram, och kramades i ett bra tag innan vi fnittrade släppte taget. Vi uppförde oss som om vi inte sett varandra på år och dar, när vi egentligen sågs igår kväll. 

Pratandes som aldrig förr gick vi tillsammans upp till mitt rum, där vi alla slängde oss på min säng. Vi pratade ett tag om allt möjligt, vad som hände mellan mig och Zac, killen Serena gick hem med, vilka horiga kläder Audrey hade på sig igårkväll - normalt tjej snack liksom. Efter ett tag bestämde vi oss för att titta på film, och valde denna gång Crossroads, alla vårs favorit. 

 

-

 

Jag stoppade handen i chips påsen och tog upp en näve innan jag sakta började äta chipsen en och en. Sourcream and onion chips, finns det något bättre?

”I have an idea!” utbrast Serena plötsligt. Med munnen full av chips tittade jag upp mot henne, samma med Kendra.

”What kind of an idea?” fick jag ut genom alla chips.

”Okay so,” hon satte sig i skräddarposition innan hon fortsatte. ”You don’t wanna get feeling for Harry right? Since he’s famous and all that and you don’t think it’s gonna work right?” Jag nickade. ”Okay so, we’ve got our... ’hobby’.” Både jag och Kendra nickade, men jag förstod inte vad Harry had att göra med det faktum att vi stjäl. ”And since Harry’s famous he knows other famous people, yeah? Yeah, so if you pretend to date Harry - like, he thinks you’re dating when in fact you don’t like him in that way, and then like after a while or so, he’ll probably start introducing you to his celebrity friends and take you to award shows and after partys thrown by celebritys.”

”Yeah?” jag och Kendra log finurligt nu när vi förstått vad Serena’s idé var. 

”And then you can like... steal famous people’s clothes. I mean, I doubt they’re gonna miss them.” 

”That’s a really good idea S, I’m impressed.” 

”Me too, but how am I supposed to not get feelings for Harry Styles?” 

 

 "Just hook up with other guys."
 
”Just hook up with other guys, and shit. Don’t tie yourself down to him, atleast not as long as you’re not public. He’ll never know, and you won’t get feelings for him.”

Det var faktiskt en bra idé. En jäkligt bra idé. 


Har typ inga besökare längre? Ledsen om novellen suger, och jag vet att uppdateringen gör detsamma... Jag är verkligen jätte ledsen. Tror jag ska ta en paus...

 

Här är nya kapitlet iaf....

Borta bra, hemma bäst.

Är hemma i Stockholm nu! Yay! Veckan har varit awsome, men finns det någonting skönare än att komma hem? Kunna chilla i sin egen soffa? Sova i sin egen säng? Titta på sin egna tv? Få använda sin dator?! 
 
Iallafall, är super taggad på att skriva. Lovar att nästa kapitel blir låångt.
 
Innan jag slutar, vill jag bara tacka Stella och Nadina - som alltid kommenterar. Det betyder otroligt mycket tjejer, tack! 
 
Xo
 

7 - "Leave right now or I swear to God..."

Previously:
-
 

”Harry..” she started, and wettend her lips. ”It’s not what you think.”

”I’m not thinking anything.” I said causally, and crosing my arms as well. She sighed and her hand went through her hair. 

”You do. You look pissed.” She was right. If it was for the fact that she didn’t tell me she had a boyfriend, or the fact that she had a boyfriend - I wasn’t sure of. ”Trust me. It’s not what you think.” 

”And what am I thinking?”

”That he’s my boyfriend. He’s not. We’ve been friends for -”

”Forever.” The dude cut her off. ”And she’s telling the truth. We’re nothing more than friends. Sure, we’ve made out a couple of times. And yes I think we hoped into bed once, but I mean we were both drunk and I can’t really remember. What about you Brook?” That’s it. This dude it dead.


Fan! Fan! Fan! Fan!! Var Zac tvungen att säga det där? Komma och förstöra allt?! 

Jag må inte känna Harry speciellt bra, men jag kunde se att han var arg. Rasande. Och eftersom jag inte känner Harry bra, så har jag ingen aning om hur han blir när han blir arg. Visst, han verkar som en lugn kille - men det kan snabbt ändras. Därför bestämde jag mig för att få ut Zac, så fort som möjligt. 

Lite halft nervös ställde jag mig framför Zac, med ryggen mot Harry, och tog tag i hans arm. 

”I think you should go Zac. I’ll text you.” Efter någon sekund bröt han sin blick från Harry, och den landade på mig istället. Han flinade. Han tyckte om det här. Den idioten...

”Why? I just got here. C’mon, let’s do something fun. How abo -”

”She told you to leave, so leave.” Harry’s röst var så hård att jag fick gåshud. Jag svalde klumpen i halsen, och skulle precis bryta in när Zac öppnade munnen. 

”What are you gonna do about it, boyband?” Jag ville inte ens tänka på vad Harry skulle göra så snabbt ingrep jag. 

”Zac, just fucking leave right now or I swear to God I’ll never talk to you again!” Mitt utbrott förvånade nog båda, men Zac gav sig. 

”Fine.” mumlade han nonchalant och stoppade händerna i fickorna. Han gick sakta, baklänges mot hissen, studerade Harry från top till tå. Idiot. Innan han gick in i hissen vände han sig mot oss med ett flin. ”Bye bye, Brook.” Han steg in i hissen och jag himlade med ögonen.

Han kan vara en sån jävla idiot ibland. Men, jag vet att jag komma förlåta honom, och vi komma gå tillbaka till lika bra vänner som alltid. Vi är verkligen tighta, vi kan aldrig vara arga på varandra i längre än ett par dar. Det har nog aldrig hänt.

Det var inte förens jag hörde Justin’s irriterande skratt som jag kom ihåg situationen. För en stud önskade jag att jag kunde sjunka genom golvet och bara slippa allt det här. Men så funkar det inte. 

Utan att ens titta åt Harry’s håll, vände jag mig mot Justin och Cody. Som såg ut att inte ha märkt vad som pågick.

”Kan ni typ gå?” frågade jag dem, mer Justin än Cody. Han vände sig mot mig med rynkade ögonbryn och skakade på huvudet. Jag suckade. ”Snälla? Bara en liten stund.” Bad jag honom. Jag antog att han förstod hur desperat jag var, för han slog till Cody på armen för att få hans uppmärksamhet, och de gick sen ut ur rummet. Dock skulle det inte förvåna mig om dom bara gick precis ut, och lyssnade på resten av vårat samtal. 

Jag vände mig mot Harry, men höll blicken i golvet. Jag ville inte möta hans blick. Av någon anledning skämdes jag. Över det Zac sagt. Över det faktum att jag antagligen lät som en hora i Harry’s öron. Att jag låg med vem som helst. Vilket i och för sig, var lite sant - men det var inget jag ville att Harry skulle veta. Att han skulle ha den bilden av mig. 

I någon minut stod vi bara där tysta. Jag tittade ner på mina fötter, och Harry gjorde... ja, eftersom jag tittade ner så vet jag inte vad Harry gjorde. 

”Are you mad?” nästan viskade jag ynkligt ut. Inget svar. Jag suckade och fortsatte studera min fot åkte fram och tillbaka över den mjuka mattan. När jag tänker efter, så har Harry absolut ingen anledning att vara arg på mig. Om han är arg på Zac, kunde jag ärligt talat inte bry mig mindre om. Men han har ingen som helst anledning att vara arg på mig. Vi är vänner, knappt det, inget mer. Vad gör det honom om jag och Zac skulle vara tillsammans? Inget. Vad gör det honom om jag och Zac pratar? Inget. 

Bara sådär förändrades mitt humör från nervös och generad, till ilska.

”You have no reason to mad at me you know?” Nu tittade jag upp, och såg Harry som stod med sina händer i fickorna och hans blick låg på något bakom mig. Om någon skulle se oss från sidan, skulle det nog se ut som om han tittade på mig. Men det gjorde han inte. Han svarade inte den här gången heller, men jag fortsatte. ”Zac and I are just friends. The same as us two.” Han fortsatte vara tyst. ”So you have no reason to be mad at me.” Han stod fortfarande tyst, men hans blick flickade mellan en massa olika saker bakom mig - tills den till sist landade på mig. Det var så intensiv så jag var tvungen att titta bort. Jag blev nästan obekväm under hans gassande blick. 

”I think I should go now.” sa han sakta, hans chesire dialekt ännu mer betonad när han pratade så sakta. 

”Harry -”

”Bye Brooklyn.” Han gick mot hissen snabbt, och eftersom den åker otroligt snabbt kunde han nästan direkt kliva in i den. Hans ögon mötte mina en knapp sekund när han vände sig om, men försvann lika snabbt. 

Det var bara ett ‘hej då’ för nu. Det vet jag. Men på någon sett kändes det som ett hej då för alltid... 

 

-

 

”Wait! So, you met Harry Styles during a meet and greet, gave him your number, got a text from him and decided to hang out with him, without telling us?! You’re a bad, bad friend Brooklyn Monroe. You know that?” Serena nickade instämmande till Kendra. Jag himlade med ögonen. 

Efter att Harry gått, bestämde jag mig för att det inte var nån idé att bli ledsen - men tanke på att det antagligen ändå aldrig hade hänt något mellan oss med tanke på att han är Harry Styles. Så, jag bestämde mig för att ringa Kendra och Serena för att se om dem ville göra något. Och det var så vi hamnade på Starbucks precis vid Kendra’s hus. 

”Well, sorr-yyyy. Everything happend so fast. I though I was dreaming if I’m being honest.” halvskrattade jag ut och tog en sked yoghurt. 

”Did you fuck?” Serena’s plötsliga fråga fick både mig och Kendra att gap skratta, och fick en massa blickar från folk omkring, som antagligen tyckte vi var jobbiga. Vad som gjorde det ännu roligare var Serena’s sätt att säga. Hon sa det som om man frågar hur någon mår, eller om man handlade allt man skulle. Det är dock S i ett nötskal. 

”No!” skrattade jag högt och försökte behålla yoghurten jag hade i munnen, i munnen. Serena ryckte på axlarna och smutta på sin is latte 

”So girlies, what are we doing tonight?” Både jag och Serena ryckte oventandes på axlarna. 

”I don’t know... I’m not going to Daniels’ party tho. Zac’s gonna be there and I don’t wanna see him right now.” De båda nickade förstående. 

”How about Audreys? I mean, she’s a bitch, but she throws the best parties ever. Plus, her parents are so rich none of her neighbours would even think of calling the cops cause they’re lawyers would eat them alive.” Jag och Serena gav varandra en blick, och vi båda nickade sedan på huvudena. 

”I’m in.” 

”Me too.”

 

-

 

Mina läppar målade jag lätt med beige färg, och så var jag klar. Jag hade på mig en tunn, kort blå klänning med låg u-rigning och ett tunt bälte i midjan. Mitt bruna hår var lätt vågigt, och min smikning bestod(utöver läpparna) av sotade ögon och lite puder. Till det hade jag en svart clutch, och svarta stiletter. 

En vibration hördes genom mitt rum, och jag nästan sprang fram till min mobil

 

We’re outside. Hurry bitch! Xo - K

 

Jag log åt sms:et och slängde ner min mobil, samt läppstift och pengar till taxi i min väska och gav mig neråt. Väl nere i vardagsrummet var det tomt, så jag antog att Justin också var på någon fest och Miranda sov antagligen över hos någon kompis. 

Hissen ner gick snabbt, och på väg ut genom lobbyn vinkade jag till Ken, hotell chefen. Utanför så stod Serena, iklädd en kort, svart spets klänning och svarta pep toe skor. Kendra var klädd i en vit, också kort, v-ringad klänning och ett par röda klackar. 

Båda såg otroligt snygga ut.

”Hey sexy ladies!” flinade jag, och deras blickar vändes mot mig. 

”Hello foxy!” blinkade Kendra och vi alla tre skrattade som vi hoppade in i taxin. Kendra berättade för chauförren vart vi skulle och snart började bilen rulla. 

”Are y’all ready to get shit faced?” sa Serena med ett stort leende på läpparna. Åh ja...


Okej, nu är jag då på Gotland och förhoppningsvis badar och har soligt. Så detta är alltså tids inställt. 

 

Hoppas ni gillar det, blev lite stressat i slutet för jag var tvungen att få klart den innan jag gick och la mig, vilket var tidigt med tanke på att båten gick kvart i åtta på morgonen....
 
Men, jag tycker alla borde kommentera nu - så att jag kommer hem till en massa kommentarer ;)
 
xo

Gotland...

Vill bara informera om att jag är på Gotland just nu, och att det nya kapitlet kommer på Torsdag(tidsinställt) kommer dock inte ihåg exakt vilken tid, hahah 😝
Vädret här suger, men jag får hålla tummarna att det blir bättre så vi kan bada 👍
Xo

6 - "I like to hang out with you as well."

Previously:
-
 

”Aren’t you that guy from One Direction?” Jag slog metalt mig själv när de orden lämnade Cody’s mun.

”Yeah, I am.” Log Harry artigt. 

”Wow... Nice job Brook.” 

”Yeah, we gotta go now. Bye.” Hasplade jag snabbt ur mig och innan någon hunnit reagera tog jag tag i Harry’s bicep och drog med mig honom upp för trappan till mitt rum. 

”I’m so sorry about them.” 

”It’s okay, Brooklyn.” log Harry och satte sig på min säng. 

”Brook.” rättade jag och han skrattade. Precis innan jag hann stänga dörren hörde jag hur Justin skrek:

”Don’t forget to use protection kids!” Herre min Gud...


”So, let me see if I’ve got this right: You’ve got three siblings. Justin, Miranda and Jade, but Jade doesn’t live here. Your mom’s name is Katherine and your dad’s is Markus. You moved to Miami when you where six, and you’ve lived here since. Your favorite movies are The Last Song, Clueless, She’s The Man, uh, all the Twilight movies and Step Up, all of them but your favorites are the first and second. The Vampire Diaries and How I met your mother are your favorite tv-shows. Favorite food is tacos, as well as chicken and cous-cous. Pink and beige are your favorite colors.” Jag log imponerat mot Harry. 

”Wow Styles, I’m impressed.” 

”Well, I am a good listener.” han blinkade med ögat och jag skrattade och föll ner i sängen. Den senaste timmen har vi suttit på min säng och pratat om allt mellan himmel och jord. Våra favoriter, random fakta, vår uppväxt - det mesta liksom. Så klart inte allt, vi känner ju knappt varan. Dock lite bättre nu då. De senaste minuterna hade vi sagt det vi kommer ihåg om varandra. Harry föll ner brevid mig, och vi låg båda och tittade upp i taket. Efter några minuters trevlig tystnad plingade min mobil till och motvilligt sträckte jag på mig och tog den från sängbordet. Jag drog den gröna sms symbolen över skärmen och ett sms från Kendra poppade upp. 

 

Babe! Wanna do smt? Maybe go shopping, I need a new bag... Text me! Xo - K

 

Snabbt knappade jag in ett svar, och jag kände hur Harry observerade mig.

 

Hey boo! I’ve got company, sorry. I’ll explain later. Xo - B

 

”What should we do?” mumlade jag och släppte ner min mobil på golvet. 

 

 "You're the one who lives here you know?"

 

”I don’t know, you’re the one who lives here you know?” skrattade Harry, vilket fick hela sängen att guppa och jag började också lätt skratta. 

”We could....” började jag, men ingenting ploppade upp. Vi kunde inte gå ut, med tanke på att One Direction fans finns överallt, åtminstånde folk som känner igen Harry, och då skulle alla dra förhastade slutsater om oss. Vilket var det sista jag ville. Och jag tvivlar på att Harry skulle vilja det heller. ”Maybe..” jag kliade mig på huvudet. ”I’ve got nothing.” sa jag tillslut uppgivet med en suck. Harry log och skulle precis säga någonting då min mobil pep till, igen. Suckades tog jag upp den från golvet, gjorde samma rutin igen och som förrut poppade ett sms från Kendra upp.

 

Ohh, Zac? ;) I heard he told Dan he reallyyyy liked you... Use protection. Xo - K

 

Förvirrat stirrade jag på sms:et. Gillade Zac mig? Liksom, gilla gilla mig? Visst, vi har alltid flörtat, och ibland kyssts, men det var allt det var, ingenting mer än flörtande. Visst, Zac var en av de snyggaste killarna jag någonsin lagt ögon på, men vi hade vart vänner i sex år. Vi vet allt om varandra. Och ja, jag menar verkligen allt. Så, det skulle kännas otroligt konstigt att dejta någon som vet exakt allt om dig. Från din bh storlek till vem du förlorade oskulden till och vad du skulle göra om Channing Tatum någonsin frågade dig om du ville ligga(ja, vi hade faktiskt den konversationen, dock fick Zac svara om det var Megan Fox). Hoppas Kendra bara skojade.

”Brooklyn?” Jag bokstavligen hoppade till av Harry’s röst, och Harry’s skratt klingade i mina öron. Även fast jag var vettskrämd kunde jag inte undgå att le. Harry’s skratt var verkligen något speciellt.

”Sorry... I do that a lot.” Jag log ursäktandes och Harry besvarade mitt leende. Under någon minut låg vi bara i tystnad och tittade in i varandras ögon, tills ett flin spred sig på Harry’s läppar. 

”Are you gonna answer your text?” Jag mumlade ett halvt generat ”yeah, uhm, yeah..” innan jag svarade Kendra.

 

No, it’s not Zac. I can’t tell you who it is just yet but I will soon. I promise. Don’t hate me. Xo - B

 

Varken Kendra eller Serena visste om att jag ‘kände’ Harry, eller att han fick mitt nummer, eller att jag ens gick på en One Direction konsert nu när jag tänker på det... Men det är bäst att inte berätta för någon. Jag vet ju inte vad Harry tycker. Om han tycker att vi ska hålla tyst att vi känner varandra, eftersom folk är väldigt duktiga på att dra slutsatser när dom inte ens vet hälften, eller om han tyckte det var okej om jag berättade för mina bästa vänner. Jag menar, vi brukar aldrig hålla någonting hemligt från varandra. Och det skulle inte känns allt för bra börja nu. 

”Hey Harry...?” Han slet blicken från min boksamling han tittat på ett tag nu, för att istället möta min blick. Jag satte mig upp, och Harry följde min steg. ”Would it be okay if I told my friends about us? Or, I don’t mean us as in like a couple, I mean us as in friends. Because, they’re my best friend and I tell them everything and I promise they won’t tell a living soul unless I tell them they can and I -”

”Yes Brooklyn, it’s okay.” Harry log mildt och jag tog ett andetag innan jag log tillbaka. Jag måste verkligen lära mig att andas när jag pratar... ”Just, don’t tell anyone you don’t trust a hundred procent. If too many people find out, they’re gonna jump to conclusions and think we’re dating, and our fans are gonna... freak. Like, don’t get me wrong. I love them all and I, and the boys, are so grateful for them. We seriously couldn’t wish for better fans. It’s just that... they’re really protective. Too protective at times. And I don’t want you getting hate for hanging out with me. Because, I do really like to hang out with you. And I don’t want us to stop doing that because people are mean to you.” Ett stort leende hade spridit sig över mina läppar under Harry’s ‘tal’, och jag kunde inte få bort det - om jag så ville. Harry däremot såg lite nervös ut...

 

"I like to hang out with you as well Harry."
 

”I like to hang out with you as well Harry.” Nu log han stort, och alla spår av nervositet var borta. ”And don’t worry, I’m though.” Jag höll upp armen för Harry, och visade mina ej existerande muskler. ”Hey!” Jag slog till honom på bröstet när han skrattade, även fast jag själv gjorde samma sak. ”I know!” utbrast jag helt plötsligt. Han slutade skratta och tittade förvånat på mig.

”What?”
”I know what we can do.”

”Well, what can we do?” halv skrattade han. Jag ignorarade honom och fortsatte. 

”Well, you said you’ve never seen Clueless, and since it’s one of my favorite movies I obviously have it on DVD. And you’ve missed out on a great movie. So, therefore - we can watch Clueless!” Jag log stolt över min idé, men Harry såg lite skeptisk ut. ”Pleaseee?” försökte jag, och Harry bröt ut i ett leende och nickade ljudlöst. Jag gav ifrån mig ett pip och bokstavligen hoppade upp ur sängen. Clueless är verkligen en otrolig film! Den har några år på ryggen, men det gör ingenting. Alicia Silverstone gör Cher perfekt, och är överlag en otroligt skådespelare. Det är synd att man inte ser henne ofta längre... Men det är jätte kul att se skådisar, som är stora nuförtiden, när dom var yngre. Paul Rudd och Donald Faison t.ex. Brittany Murphy var också en jäkligt bra skådis. Tror inte hon någonsing gjort en dålig roll. Jag gick mot de högar med filmer på golvet, och jag kände Harry’s blickar bränna i min rygg. Jag flinade och fortsatte leta igenom alla filmer. Snabbt vände jag mig om mot Harry och log stort. 

”I found it!” Harry skrattade åt mig då jag skuttade fram till DVD:n. Nästan precis då jag skulle sätta in skivan i spelaren skrek Justin mitt namn. Jag satte i den innan jag  började gå mot dörren. ”I’ll be right back.” Harry gjorde tummen upp och jag log innan jag sprang ut och nerför trapporna. 

”Vad?” Jag drog ut på den sista bokstaven, men då jag tittade upp såg jag. Shit...

 

Harry’s pov.

Brooklyn was really fun to hang out with. She talked to me like I was just one of her friends, not Harry Styles. That is pretty rare. Extremely rare, actually. Especially if you’ve just met someone. It’s sad, but true. Wherever you go, people treat you like your some sort of God - when actually I’m just a guy, who’s been lucky enough to have my dream come true. But with Brooklyn, I feel like a normal teenage guy. 

On the TV, the menu for Clueless was playing over and over again. The screen was  entirely pink and Clueless was written in ‘diamonds’. I honestly couldn’t stand this anymore. Slowly I got of the couch, streatching my limbs before I walked twoards the door which was half open. I could hear Brooklyn’s voice and a male voice. Her brother maybe. Or that other guy, whom I didn’t catch his name. Slowly I walked down the huge stairs which led to the livingroom. I hoped... 

As I got down, Brooklyn was standing too close to some blonde haired dude with a smirk on his face. Something inside of me broke a little. No Harry. Don’t do this. You can not have feelings for her. For God’s sake, you barely know the girl! You won’t only hurt yourself, but her. You’re leaving Miami in six days, and you’ll probably never see the girl again. Stop. No feeling. No hurt. Nothing! Don’t feel anything!

But I did. And it hurt. Was that her boyfriend? Of course she had a boyfriend. She’s gorgeous, and seems like an amazing person. Why wouldn’t she have a boyfriend? 

”C’mon babe, come to the party tonight it’ll be fun!” The guy said. Babe?!

”I don’t know.. I mean, I got a friend over plus I think I’m gonna hang out with Kendra and Serena tonight.”
”Like Kendra and Serena would mind going to a party?” Brooklyn laughed a little bit.

”That’s true.” The guy took a hold of her shoulders and looked straight into her eyes. Her beautiful, glistening brown eyes... Stop Harry.

”Exactly. So whadda ya say babe?” She looked like she was about to say yes. Before she spotted me. Her eyes widened and her face went pale. Like a little child being caught with their hand in the cookie jar. She stepped away from the guy, and crossed her hands over her chest. The guy looked stunned and he followed her eyes over to me, and his eyes widened for a moment as well before the scanned my body, from head to toe, but I didn’t care. I kept my gaze on Brooklyn.

”Harry..” she started, and wettend her lips. ”It’s not what you think.”

”I’m not thinking anything.” I said causally, and crosing my arms as well. She sighed and her hand went through her hair. 

”You do. You look pissed.” She was right. If it was for the fact that she didn’t tell me she had a boyfriend, or the fact that she had a boyfriend - I wasn’t sure of. ”Trust me. It’s not what you think.” 

”And what am I thinking?”

”That he’s my boyfriend. He’s not. We’ve been friends for -”

”Forever.” The dude cut her off. ”And she’s telling the truth. We’re nothing more than friends. Sure, we’ve made out a couple of times. And yes I think we hoped into bed once, but I mean we were both drunk and I can’t really remember. What about you Brook?” That’s it. This dude it dead.


DRAMA! Sorta... Hoppas ni gillar det. Själv tycker jag det var lite sisådär.... Blev mest nöjd med Harry's pov, för jag tycker det är enklast att skriva på engelska XD 
 
KOMMENTERA!

ROBYN RIHANNA FENTY!!

ASSÅ, JAG HAR SETT RIHANNA. JAG HAR FUCKING SETT RIHANNA LIVE. IN REAL LIFE. JAG KAN INTE FATTA DET!! 
GUD, KOM TYP NYSS HEM FRÅN RIHANNAS KONSERT HÄR I STOCKHOLM OCH ASSÅ ETT ORD - QUEEN!
SÅ JÄVLA GRYM!! HELT PERFEKT. HON SÅG GORGEOUS UT, OCH HENNES RÖST ÄR SÅÅÅÅÅ BRA LIVE. PRECIS SOM PÅ STUDIO ALBUMS. JAG KAN VERKLIGEN INTE FATTA DET HÄR. JAG SÅG HENNE. VERKLIGEN SÅG HENNE IRL. OCH HÖRDE HENNE LIVE. DET ÄR HELT GALET!!
 

Jul 22, 2013 | The phucking Queen RiRi tonight in Stockholm 💣💣💣💣 by ohsnapitsippa on Keek.co

 

Jul 22, 2013 | THE QUEEN SLAYING IN SWEDEN!! 💣❤ by ohsnapitsippa on Keek.com

 

Jul 22, 2013 | 💣💣💣💣💣💣 by ohsnapitsippa on Keek.com

 

Jul 22, 2013 | You da one that I think about all da-a-ay 💓✨ by ohsnapitsippa on Keek.com

 

Jul 22, 2013 | ✨✨✨ by ohsnapitsippa on Keek.com

 

Jul 22, 2013 | 💃💣👏 by ohsnapitsippa on Keek.com


5 - "I'm not staring, I'm observing."

Previously:

-

 

It’s a date then(not litterally but...)! I’ll probably be there in an hour or so. We’re not home yet and then I gotta get outta here so, yeah an hour :)

xx

 

Good, I’ll see you in a hour then Styles ;)

xx


Jag hade nu sprungit runt fyrtio minuter och fixat mig, försökt bestäma vad jag ska ha på mig. Lätt att jag bytt kläder tio gånger. Jag ville se ut som om jag inte hade ansträng mig mycket, vilket var ironiskt då jag gjort exakt tvärtom. Efter mycket om och men hade jag valt ett par ljusa, högmidjade jeansshorts, en svart, spets bustier med nitar och en massa armband. Simple, but effective. Jag hade snabbt lockat mitt hår, och sminket hade jag hållit minimallt med bara maskara, kajal och conceler, då jag som sagt ville verka som om jag inte anstängt mig. Jag sprang ner för trappan till Justin, som fortfarande satt på soffan - dock nu med Cody, en av hans närmsta vänner. 

”Kan jag ha på mig det här?” båda blickar låg nu på mig där jag stod brevid soffan. 

”Hey Brook!” log Cody och jag log tillbaka.

”Hi!” Jag vände mig mot Justin. ”Nå?” Han inspekterade mig från top till tå och tittade sedan tillbaka på mig med ett leende.

”Du ser bra ut. Men sen när bryr du dig om hur du ser ut för dina kompisar?” Jag ryckte på axlarna och försökte se oberörd ut. Hans leende ändrades från ett snällt, till ett flin. ”Eller är det kanske en kille?” Han höjde upp och ner på ögon brynen och jag himlade med ögonen, även fast han hade rätt. Normalt brukade jag inte tänka så mycket på hur jag ser ut om jag bara ska hänga hemma med Kendra eller Serena. Såklart om det dock kom över någon inte så nära vän, så fixar man ju till sig. Man har ju ett ryckte att behålla. 

”What do you think Cody? How do I look?” Jag snurrade ett varv med ett leende på läpparna och när jag mötte hans blick hade han ett lika dant. 

”You look smoking, babe.” Han blinkade med ena ögat, och jag fnittrade till. Vi höll alltid på så, för att reta Justin och Serena(Cody och Serena är halv-syskon) - dom hatade när vi flörtade. Vilket gjorde det hela miljarder gånger roligare. Ingentligen var det inget speciellt mellan oss, eller det var inget speciellt mellan oss. Bara vänner. Punkt. Justin gjorde kräkljud och vi båda började as garva.

”Stop flirting with my siser bro!”

”What?! She’s hot!”

”She’s my sister!”

”She’s still hot!” skrattade Cody fram och Justin slog till honom på armen, vilket gjorde att jag skrattade ännu hårdare. Det kändes som om jag skulle spricka om jag inte slutade. Så sakta, men säkert försökte jag sluta skratta och tog djupa andetag. Till slut hade jag lugnat ner mig, vilket var tur för i just den sekunden fick jag ett sms: 

 

Jag skrattade tyst för mig själv åt våran konveration och gick mot hissen, och såg att den var på sjunde våningen, alltså tretton våningar kvar. Suckades tog jag upp min mobil och klickade mig in på Instagram, där jag såg att Harry följt mig - hur han hittat mig har jag ingen aning om, men leendes så klickade jag mig in på Harry’s profil och följde honom, samt gillade hans senaste bild. Jag hörde hur hissen plingade till, och la snabbt ner mobilen och drog en hand genom håret. 

”Hi!” Harry log sitt snea leende och jag log snabbt tillbaka.

”Hey!” Han drog in mig in en hård kram, och drog sina armar om min midja och jag mina om hans hals.. Det måste ha sett rätt roligt ut, eftersom Harry är en bra bit längre än mig. Efter opassade länge, med tanke på hur länge vi känt varandra, drog vi ifrån varandra och Harry stoppade ner händerna i fickorna på hans tighta jeans. Snabbt passade jag på att se hur han såg ut; ett par vita converse, svarta tighta jeans och en svart v-neck t-shit som visade hans otroligt sexiga nyckelben’s tatuering. Jag bet mig i läppen när jag insåg att Harry antagligen tittade på mig så snabbt tittade upp, bara för att se Harry flina stort. Han hade sett mig. 

”Shut up.” Han skrattade och höll upp händerna i försvar.

”I didn’t say anything!”Jag himlade med ögonen och skrattade lite lätt. Han sänkte händerna och log så man såg hans smile-gropar, och jag log större. Han tittade sig om för första gången sen han kom, och såg chockad ut när han mötte min blick igen. ”You have an elevator that goes straight to your apartment?!” Jag fnittrade till och nickade. ”Wow...”

”C’mon, we don’t have to stand in the hallway.” Jag gick mot vardagsrummet, och Harry följde efter. 

”Are you starring at my bum, Harry?” halv skrattade jag fram. 

”I’m not starring, I’m observing.” skrattade han och jag himlade med ögonen. Innan vi gick in i vardagrummet stannade jag abrupt och vände mig om, så Harry nästan gick in i mig, turligen nog hann han stanna innan. 

”Give a guy some warning.”

”My brother and his best friend is in there, they’re dicks. Should I tell them to leave?” Han skrattade och skakade på huvudet. 

”That’s not necesary.” 

”You sure? They’re really dicks.” Han skakades leende på huvudet.

”I’m sure I can handle it.” Jag ryckte på axlarna och vi gick in i vardagsrummet där Justin och Cody satt framför tv:n. Jag hade tänkt att vi skulle smyga förbi, så vi slipper deras retande. Så blev det inte dock...

”Hi!” sa Harry glatt och jag svor tyst. Deras blickar hamnade på oss, och ett stort flin spred sig över Justin’s läppar. 

”Hey. So you’re the guy Brook has been panicking about for the last hour?” 

”What? I haven’t.” skrattade jag tvingat fram. Jag kände hur Harry tittade ner på mig med ett flin, fast jag låtsades som om jag inte märkte det. 

”Aren’t you that guy from One Direction?” Jag slog metalt mig själv när de orden lämnade Cody’s mun.

”Yeah, I am.” Log Harry artigt. 

”Wow... Nice job Brook.” 

”Yeah, we gotta go now. Bye.” Hasplade jag snabbt ur mig och innan någon hunnit reagera tog jag tag i Harry’s bicep och drog med mig honom upp för trappan till mitt rum. 

”I’m so sorry about them.” 

”It’s okay, Brooklyn.” log Harry och satte sig på min säng. 

”Brook.” rättade jag och han skrattade. Precis innan jag hann stänga dörren hörde jag hur Justin skrek:

”Don’t forget to use protection kids!” Herre min Gud...


Ledsen att det tog sån tid. Hoppas ni gillar det, lite av ett mellan kapitel men jag lovar att nästa blir bättre ;) 

Glöm inte att kommentera! 

xo


R.I.P Cory Monteith.

Jag vet att uppdateringen sugit, men jag har haft skrivkramp.
Och idag har varit en otroligt hård dag för mig då Cory Monteith har gått bort... Jag har i princip gråtit hela dagen och varit allmänt nedstämd, så att skriva var inte direkt det jag har tänkt på. 
Men, jag mår lite bättre nu och ska försöka skriva så mycket som möjligt. Jag ska få ut det till på Tisdag :)
 
 
Rest In Peace Cory Allan Monteith †

3 saker.

Tänkte bara informera om att jag varit i Göteborg i ett par dar(ja, igen hahah!) så därför har inget kapitel kommit upp. Nu är jag dock hemma, och ska skriva! Är inte säker när det blir klart, men alltför lång tid borde det inte ta iallafall :)
 
Ja, det blir då Vanessa Hudgens som kommer 'spela' Brooklyn från och med nu. Själv är jag super glad över det, det var henne det lutade mest åt för mig men jag var verkligen inte säker :) Hoppas det är okej för er som inte röstade på Vanessa. 
 

Och sista informationen; jag har skaffat ett instagram konto. Eller, flera faktiskt. Hahah, det var bara något jag gjorde i tråkighetens hetta(kan man säga så?), men ni får gärna följa dem om ni vill.
Det ena är ett konto där jag kommer uppdatera om novellen, och den andra är "Brooklyn's konto"
Så ja, om ni vill följa dem kan ni göra det genom att trycka på bilderna :)
 

4 - "That's no fun! You were supposed to get mad."

Previously:
-
 

”Hey Brooklyn?” I asked her, and she turned around, her beautiful smile on her lips.

”Yeah?” The way her lips moved... I wanted to kiss her. I needed to kiss her. But, for obvious reasons I couldn’t. C’mon Harry, keep it together!
”I was wondering if maybe... uhm, if I maybe could have your number?” She looked at me chocked. Shit! You’ve fucked it up now Styles! ”I mean, if you want to? Maybe you could show us around some day? We’re in Miami for almost seven more days.” Please Lord, let her say yes. She bit her lips, and I almost lost it, before speaking:
”Sure.” I couldn’t help the big smile that spread over my lips as I fished up a paper and pen from my back pocket. She quickly scribbled her number down before she handed the paper back with a smile. God, that smile! I glanced down at the paper:

 

045990721 - you better call me Styles, I don’t give my number to everyone. xo Brooklyn.

 

An even bigger smile made it’s way on my face and I knew in that moment... This girl is something special. And I have to have her.


 

Suckandes släpade jag ur mig ur sängen, och sträckte på ryggen tills jag hörde ett knak. Gud, att knäcka ryggen måste vara det skönaste som finns! 

Jag hummade uppskattande och log för mig själv. Jag gnuggade mig i ögat på väg in i badrummet, där jag noggrant borstade tänderna med min rosa tandborste. Jag älskade, konstigt nog, att borsta tänderna. När man drar tungan över tänderna när dem är nyborstade.. Eller smaken när dom är nyborstade... Yum! Jag spottade ut tandkrämen och ställde tillbaka den i muggen på diskbänken och drog sen upp mitt hår i en slarvig toffs mitt på huvudet. 

Ansiktet tvättade jag med vatten och smörjde in sedan det med ansiktskräm, som luktade kokos. Jag drog på mig mina glasögon, och begav mig ut i rummet igen. Glasögon är något jag igentligen alltid borde ha, men vi hade kommit överens om att det räckte med linser. Dock kan jag behöva glasögon ibland om jag tex läser, beroende på hur liten texen är eller om jag kollar på tv, dåljuset ibland bländar en, speciellt om det är med text. Men oftast fungerar linser. På morgorna, eller om jag bara är hemma brukar jag dock ha glasögon - eftersom det tydligen inte är så bra för ögonen att ha linser hela tiden. 

Väl i rummet tittade jag på snabbt på mig själv i spegeln. Jag hade på mig en stor, sliten, oversize t-shirt med  som jag fått, tagit, av Justin. Den hängde över ena axeln och slutade ungefär vid mitten av mina lår. Jag orkade verkligen inte byta kläder, då jag inte hade några planer idag, så jag släpade mig ner för trappan och möttes av en syn jag hade kunnat leva mitt liv glatt utan. Min bror, som bara hade ett par boxers på, med tungan nere i någon halv naken blondins hals. Det såg ut som om att inom minuter skulle dom ligga på  golvet, helt nakna och... Ja.

Jag borde nog ha gått därifrån, för att slippa bli traumatiserad för livet samt för att slippa få en smäll av Justin - men jag är hans lilla syster. Jag är till för att göra livet surt för honom. Flinandes bet jag mig i läppen och tassade tyst upp en bit i trappan. Detta var något jag gjort några gånger förrut, och det funkade alltid. Justin hatade mig för det, men det är så jävla kul att man inte kan sluta. Han borde ju ha lärt sig vid det här laget tycker man, men.... Toffsen jag hade drog jag ur, och ruffsade snabbt till hårt för att se lite mer nyvaken ut. Jag tog ett djupt andetag, för att kolla in i rollen

”Justin!” flämtade jag sårat till och båda deras blickar vändes snabbt mot mig. Jag började halv spring ner för trappan. ”How could you?! You promised me that you would never do this again!” snyftade jag. Justin’s blick speglade inget annat än chock, och tjejen’s en blandning av förvåning och ilska, detta gick precis som planerat. Jag tog en hand för munnen och började låtsas gråta. ”I hate you!” skrek jag och såg till att min röst skar sig, som om jag faktiskt var sårad. Innan Justin hann säga något hoppade blondie ur hans knä och började hastigt dra på sig vad jag antar var hennes klänning samtidigt som hon skrek på Justin:

”You have a girlfriend?! Jesus! You’re such a douche! And I thought you were diffrent. God, I’m so stupid! Fuck you Justin, never ever call me again! Never!!” Hon slog till Justin hårt på kinden, så hårt att jag kunde höra hur ont det gjorde, och även om jag inte borde, så kunde jag inte hjälpa att börja skratta lite. Blondie stormade ut genom dörren och slog igen det hårt. Vid det här laget hade jag börjat storskratta och satt på golvet för jag litade verkligen inte på mina ben vid tillfället. 

”Fan, tack för det där Brook.” Min bror sa vad?! Snabbt ställde jag mig upp så att jag såg honom, och han log.

”Va?”

”Tack. Asså fy fan, trodde aldrig jag skulle bli av med henne.” 

”Meh åh!” gnällde jag, stampade mot soffan och slog mig ner med en suck. Jag uppförde mig som en 7åring som inte fick leksaken den ville, men det här var ju inge kul. Att Justin tyckte det var bra. Han skulle ju bli arg. 

”Vad nu då?” halvskrattade han och slog på tvn, som visade ‘Jims värld’ en av mina favorit serier, dock hade jag redan sett det. Men det var ju alltid lika kul!

”Asså, det var ju mening att du skulle bli arg. Nu att du är glad är väl inget kul.” Han skrattade högt.

”Sorry sis, men den här gången hjälpte du mig faktiskt. Och tack för att du älskar mig så mycket och vill se mig glad.” Det sista sa han men ironi och jag himlade med ögonen innan jag gick till köket. Jag plockade ner en burk nutella ur skaferiet, samt bröd och smör innan jag började bre mina två mackor. Först smör, sen nutella. Nutella, det måste vara bland det bästa som finns. Det är liksom chocklad. Som är brebar. Hur jäkla awsome är inte det?! Jag log och la tillbaka allt där det skulle vara samt tog ut en burk Redbull ur kylen och bar med mig det in i vardagsrummet. 

”Ska du seriöst äta det där till frukost?” 

”Vad är det för fel på det?” frågade jag Justin, med munnen full av macka, och tog en klunk Redbull. Han skrattade åt mig innan han mumlade ett ‘inget’ och gav tv:n sin uppmärksamhet. Jag stoppade in det sista av min första macka och vi fortsatte att titta på ‘How I met your mother’ i tystnad, en annan favorit serie. Den tystnaden avbröts dock av ljudet av min mobil. Jag tuggade klart det jag hade i munnen och tog sedan min mobil från soffbordet. Nytt sms från.. Okänt. Jag drog skeptiskt det gröna symbolen över skärmen och sms:et poppade upp. 

 

Hi Brooklyn. Or, I hope it’s you and that you didn’t give me a fake number to a resturant or a dry cleaning or something... That would be awkward.

Anyways, it’s Harry. So uhm... That’s it, I guess? Please text me back, it would be extremely awkward if you didn’t. 

xx

 

Jag log stort åt sms:et. Han var jätte gullig. Först tänkte jag spela lite svårflörtad, men bestämde mig sen att det bara skulle vara elakt. Han verkade verkligen nervös. 

 

Hey Harry. It’s me, Brooklyn. Or maybe I’m actually a chinese dude at a sushi resturant who’s just messing with you? ;) No, I’m not. Pinky promise. 

Uhm, I don’t really know what to answer? Hah, but I’m bored so let’s talk a little bit? Okay, good.

So, what are you doing? :) 

Ps, please call me Brook - only my parents and teachers calls me Brooklyn and.. Well, it’d feel weird if you did.

xx

 

Nervöst klickade jag på skicka. Tänk om han tycker jag är för på? Han kanske inte vill prata med mig? Men, varför skulle han då smsa mig till en början? 

Jag skakade av mig tankarna, tog en klunk av min RedBull och fortsatte titta på ‘How I met your mother’. Det var St Patrick's Day avsnittet då Ted och Barney går ut, medans Lily, Marshall och Robin gick till Lily och Mashalls nya lägenhet, bara för att inse att den är sned och Ted tror att hans kväll gick på ett sett - men egentligen gick den på ett helt annat sätt. Jag älskar det här avsnittet. Jag älskar alla avsnitt och ‘How I met your mother’. Hur kan min inte älska dem?

Mina tankar blev avbrutna av min mobil som lät igen.

 

Okay, now I can relax. I’m bored as well, so talking seems like an awsome idea. 

Well, right now I’m actually in a car on my way from an interview. It’s really boring. And hot.. What are you doing? :)

Ps, I don’t like texting with smileys but for you I’ll do an exeption. 

Pps, the boys say hello. 

xx

 

Jag skulle precis svara då -

 

Hey Brooklyn! How are you? :) It was fun to see you last night, we need to do it some other time. Btw, Harry’s smiling like a wanker while texting you. Oh shit, he noticed I’m texting you know so gotta go before he hits me. 

Love Louis

 

Jag skrattade högt, vilket gav mig en konstig blick från Justin med jag viftade bara med handen, som att säga ‘det var inget’.

 

This is for Louis, so don’t read this Harry!!!

 

Hi to you to Louis! I’m good thanks, how about you? :) It was nice to meet you guys as well, and yeah - I’m totally on! Awh well, don’t tell him but I’m kinda smiling as well... xo 

Okay, you can give the phone back to Harry now Louis ;)

 

That’s so cool! What show were you doing an interview for? And for me, I’m sitting with my brother, watching How I met your mother. It’s like my favorite show ever!! It’s sooooo good. 

I just realized I didn’t even ask you how you are, so I’ll do it now: 

How are you Harry? :)

Awh, making an exeption for me - you’re too cute! :)

Tell the boys I said hi aswell. 

xx

 

I’m good, thank you. Awh, you guys are too cute! But, I really can’t answer anymore texts cause Mr. Grumpy here won’t let me :( So, bye Brooklyn, don’t forget me. - L

 

God, he’s so annoying... And I can’t remember actually... Even thought we did it like fifithteen minutes ago. I blame the fact that it’s morning. 

I love How I met your mother. It’s really funny, yeah! 

And I’m good, thank you very much Brooklyn. How are you? (You’re good, cause you answerd that on Louis’ text but I’ll ask you anyway to not be rude.)

Just wondering, what are you doing today? :)

Ps, still don’t like doing smileys... The make me feel uncomfortable.

xx

 

Sms:et fick mig att le, och jag kom på att jag borde lägga in honom i mina kontaker, vilket jag gjorde och döpte honom till Haz. Jag kunde inte undgå att tänka hur jag och Harry sms:ade varandra som jag smsar med mina kompisar. 

 

Awh, bye Louis :(

 

Hahah, you’re so weird Harry. And hey, you weren’t supposed to read my text to Louis! So, now I actually feel a little hurt cause you did that.. :( But I’m still happy tho ;)

Uhm, nothing I think? Were just planning on chillin’ and watching tv probably. Why? And, what are you doing? :)

Ps, I’m gonna keep texting you smileys, you don’t have too tho :)

xx

 

Knappt 30 sekunder senare hade jag ett svar. Wow, killen var snabbt!

 

Okay, sorry... Awh, don’t be sad babe, I’m here ;) (Well, not really but you know..)

I’m not doing anything either, and I was, uhm... Wondering if you wanted to hang out or something? I mean, just if you want to. 

Ps, thank God! 

xx

 

Att säga att jag var chockade skulle definitivt vara att underdriva! Harry Styles vill träffa mig? Han vill göra något med mig? Visst, när jag gav honom mitt nummer hade jag hoppats på något sånt här - men att det faktiskt skulle hända... Det hade jag faktiskt aldrig trott. 

 

Nah, it’s all good now. I’m happy again! :D

And yeah, I’d love to do something... :)

xx

 

Great! Uhm, well for obvious reasons it wouldn’t maybe be the best to go out in public and do something, sadly. But, we could hang out at someone’s place? :)

xx

 

Yeah, I understand. That’s awsome! What do you think is best? I mean, you’re more than welcome to come here but.. With all fans and papz, what do you think is the best?

Ps, you wrote a smiley?!

xx

 

Coming to you would probably be a good idea. It’s easier, I think. Otherwise it’d first of all be hard for you to get into the hotel and secondly we’d probably get disturbed all the time. So, I’ll come to you? If that’s okay.

Ps, I felt happy and it felt right, but weird... 

xx

 

Yeah, it’s totally okay. It’s just me and my brother home, so we won’t disturb anyone/get disturbed by anyone :)

xx

 

It’s a date then(not litterally but...)! I’ll probably be there in an hour or so. We’re not home yet and then I gotta get outta here so, yeah an hour :)

xx

 

Good, I’ll see you in a hour then Styles ;)

xx


Över 200ord än en gång - dock är väl mer än texten sms? XD Hoppas det inte gör något, jag liksom fasnade i texten och kunde inte sluta..

 

Jaja, kommentera nu babes.
Glöm inte heller att rösta i inlägget härunder om vem ni tycker borde spela Brooklyn!!
 
Xo