Här satt jag då. Framför spegeln och blev sminkad av några av världens bästa make up artister och fick håret fixat av de bästa hårstylisterna. Wow... Skulle jag berättat det här för mitt 13åriga jag skulle jag ha kolat. På riktigt. Dock var det ju det jag höll på att göra just nu. 

"Angie? Earth to Angie?" hörde jag Candice skratta brevid mig och vifftade med handen framför mina ögon.

När jag för 1månad sen klev in den stora lokalen det visningen skulle hållas för första gången, var Candice den första att hälsa. Och sen dess har vi varit oskijaktiga. Ni vet när man gick i dagis och någon erbjöd dig en krita eller ett papper och efter den dagen var man bästisar? Aa, så kändes det med Candice. Visst, det var några års skillnad men det gjorde ingenting. Hon var rätt så barnslig, vilket funkade perfekt eftersom jag inte är den mognaste i alla stunder.

"What? Uhm..yeah?" log jag och vände mig mot henne som höll på att få sitt hår fixat. 

"Are you okay? I've been asking you a question like a thousand times." skrattade hon. Jag log och mimade ett 'sorry', hon skakade bara på huvudet och log. "It's okay honeyboo. It's your first show, and you're nervous as hell, I get that! Haha, but I wonderd if you wanted to go and check out the audience with me?" Jag log lite åt att hon kallade mig 'honeyboo', jag har ingen anning var det kom från. Men jag kallade ju henne 'candi-pop' så det var väl inte mer än rätt? 

"Nah, it's okay. Just gonna stay here and try to calm nerves." log jag och höll upp min hand som skakade lika mycket som Bambi's ben på isen. Hon skrattade, hoppade upp ur stolen och gav mig en puss på pannan innan hon gick iväg mot scenen. 

"There, you're done Angie." sa Cheryl, hårstylisten. Jag log och hoppade ur stolen innan Elsa satte sig.

"Nervös?" flinade hon och jag nickade.

"En anning." skrattade jag 

"Det behövs inte, det kommer gå bra. Tro mig, jag har sett dig gå. Din gång är out of this world girl!" log hon och jag log tillbaka. "Plus att när du väl är där ute kommer all nervositet försvinna och du kommer bara älska det!" 

"Antar det." log jag och gav henne en kram innan jag gick och satte mig en soffa brevid Adriana. Det kändes lite overkliget att kunna säga att jag var kompis med alla änglar, dom var ju liksom..liksom as stora! Mina idoler när jag var ung..

"Are you okay love?" frågade hon och la en hand på min rygg. 

"I guess." log jag mot henne. Hon log tillbaka. Jag tittade ner på händerna som låg i mitt knä och märkte nåt. Tatueringen. Jag strök fingrarna över den och kände hur mina ögon vattnades. Jag tänkte tillbaka på dagen då jag gjorde den, i Sverige. Med Lauren. Antagligen rann en tår nerför kinden eftersom Adriana kramade om mig. 

"You're not okay love, what is it?" frågade hon och torkade bort tåren. 

"I honestly don't know... Or, I do.." mumlade jag. Harry. 

"Then what is it?" 

"I miss my friends. And my boyfriend.. Or, well ex-boyfriend." sa jag. Jag hade inte träffat Harry sen jag 'bråkade' med honom för 4månader, och vi gjorde slut. Jag hade inte träffat killarna heller. Eller Danielle. Eller Eleanor. Mila hade jag träffat, dock inte på 2 månader. Just de, hon var tillsammas med Zayn nu! Och Eleanor och Lou var tillsammas igen, det tog ett tag för El att förlåta honom, men som dom säger: 'Om det är äkta kärlek, finner man ett sätt att vara tillsammas.' Jag antar att Harry och jag inte va 'true love'. 

"Angie Hansen!" hörde jag hur någon skrek och jag vaknade ur mina tankar. Jag tittade mig oförstående omkring och mötte Adriana's blick.

"It's your turn to get your first turn och clothes." log hon och jag kramade om henne tacksamt.

"Thanks, for everything." log jag och hon mimade ett 'no problem' och log.

Jag gick bort mot Amanda, stylisten, där hon stog med en rosa bh med diamanter, ett par matchande trosor och ett par stora ljus rosa vingar med glitter. Dom var såå vackra. Tyvärr var dom inte till mig, antagligen till Chanel eller Elsa. Varför? Jo, man får aldrig sina första vingar sin första show. Aldrig. Det har aldrig hänt. Eller tja, förrutom de första showerna, men om man bortser från det så händer det aldrig. Jag däremot skulle ha en chock-rosa bh och trosor med en stor kjol till min första rond. Den var också as snygg så det gjorde mig inte så mycket. 

"Hey Manda! Who's that gorgeous outfit for?" frågade jag och stoppade in ett tuggumi jag fått av Adriana i munnen. Hon bara flinade. "Manda?" frågade jag igen. 

"Who do you think?"
"Uhm, I don't know.. Elsa? Chanel?" Hon skakade på huvudet.

"Nope. It's for you babe." flinade hon. Ursäka mig?!
"What?!" nästan skrek jag. Jag kände hur mina ögon vattnades än en gång. 

"Yes. Candice, Adriana, Miranda, Ebba and Chanel  convinced the producers and some of the designers. And you really deserv them love, you've worked so hard!" log Amanda och jag slängde mig runt hennes hals.

"Thank you Amanda! Where are the other girls?" frågade jag när jag släppt, tårarna rinnande ner för kinderna. 

"They're getting ready. And so should you love, you can thank them after." log hon och jag nickade och satte mig i sminkstolen för att bättra på mitt smink, sen bar det av och sätta på sig outfiten. Okej, nu gäller det.

 

Jag tog en sista titt i spegeln, puffade till mina lockar innan jag gick ut ur 'omklädningsrummet' och ner mot efterfesten. Jag tog ett djupt andetag på vägen dit. Jag hade lockat hår, rosa läppar, en rosa blommig bustier,en svart högmidjad kjol i (fejk)läder och ett par höga nude platå pumps. Jag såg rätt bra ut om jag fick säga det själv. Jag gick in i den stora 'lokalen', eller bal rummet. Det var full smockat med folk, ändå fick jag syn på Adriana och Candince så jag bokstavligen sprang till dom och slängde mig runt bådas halsar. 

"Thank you so much again babes!" sa jag och kände än en gång hur mina ögon vattnades. De båda log.

"It's okay love, you've already said thanks." log Candince.

"Like 67300 times." tillade Adriana och jag himlade med ögonen. 

"But wh-" började jag men avbröts av några allderles för välkända gitarr riff och trumslag. No way. Jag blundade och bad till Gud att jag hörde fel. Sakta vände jag mig om och öppnade ögonen och suckade tungt. Fan fan fan. 

'Hey girl I'm waiting on ya. I'm waiting on ya. Come on and let me sneak you out. And have a celebration, a celebration the music up the windows down.' Liam klev ut på scenen, efter honom kom Zayn, sen Niall, sen Louis och sen.. Harry. De fortsatte sjunga på, hoppa runt, göra sin grej helt enkelt. Men jag kunde inte slita min blick. Jag kunde inte slita den från Harry. 

"And girl, you and I we're about to make some memories tonight." sjöng Zayn och jag kunde fortfarande inte slita blicken från Harry. Tills jag hörde hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig om och ett stort leende spred sig på mina läppar. Där stod Mila, Eleanor och Danielle. Mila kom fram och kramade mig.

"Didn't think I'd miss my best friends first VS show did ya?" flinade hon och jag log. "And you looked hot up there boo." 

"I've missed you so much babe! You looked great up there." sa El och pussade mig på kinden efter att ha kramat mig. 

"I've missed you too!" log jag och gick vidare till Dani och drog in henne i en kram. 

"You looked stunning up there love! I've missed ya!" log hon och jag log tillbaka. Vi stod och pratade ett tag till, och jag hade inte ens märkt att killarna slutat sjunga förens jag kände hur någon kramade om mig bakifrån och sedan lyfte upp mig. 

"Hello love!" hörde jag en brittisk dialekt säga och jag log stort. 

"Put me down Lou." skrattade jag och han ställde motvilligt ner mig på golvet. Jag vände på mig och möttes av alla killars leenden. Jag kramade om alla, och började med Lou. 

"You looked beautiful tonight love." log han och jag log tillbaka. 

"You were smoking tonight babe." sa Zayn och blinkade, jag himlade med ögonen och mimade ett 'thank you'.

"You know I love you right Ange?" flinade Niall och jag himlade med ögonen. 

"I'm not giving you any of the girls number Niall." flinade jag och han putade med läppen och alla garvade. Även om man kanske inte tror det så flörtade Niall, mycket.

"You looked great up there Angie." log Liam och jag log tillbaka. Okej, nu Harry. Jag kände hur all spände ögonen i oss när jag gick vidare mot honom.

"Hey Ange. You looked beautiful up there." log Harry så hans smilgroppar syntes och jag kände hur jag sakta smälte. Jag ville bara slänga mina armar runt hans hals och trycka mina läppar mot hans. Men, det kunde jag inte. 

"Hey Haz. And thanks." log jag tillbaka. Okej, det här var awkward. Jag tittade upp mot honom och mötte hans ögon. Hans förtrollande gröna ögon som jag kunde drunka i när som helst... 

"Oh for the love of God, just kiss dammit!" skrek Lou och min och Harrys ögon kontakt bröts för att titta på Lou med stora ögon, precis som de andra. "Oh come on! We all know you both can't live without each other and love each other more than anything so cut the crap and just kiss." fortsatte han och alla andra instämde.

Jag tittade upp på Harry och han bet sig i läppen. Jag gjorde detsamma och kände hur jag började rodna av att han tittade på mig så intensivt. Jag skulle precis öppna munnen när han tryckte sina läppar mot mina. Jag log och låste fast mina armar runt hans hals och Harrys fann sig till min korsrygg. Hans läppar mot mina var perfektion. 

Okej jag hade fel, den här dan kunde bli bättre. 

---

THE END. 

"Hello?" Oh, hey man." "A little bit, we're eating breakfast." "Nah, it's okay. What did you want?" "What? Really?" "Did she say why?" "Oh, I'm sorry Lou." "Are you sure?" Okay, bye man. Keep it up" va det jag hörde Harry säga. Louis' var det alltså som ringde. Men, vad ville han?

---

Harry satte sig ner vid matbordet igen och började äta. Han sa inget, men jag kunde se att något hade hänt. 

"What happend? With Lou?" frågade jag.

"Nothing.." mumlade han och fejkade ett leende. Men come on! Jag har känt dig i hela mitt liv Haz, bättre än så får du försöka! Jag gav honom en blick och han gav in.

"Lou and Eleanor broke up.." mumlade han. What?! Skojar han?! 

"WHat?!" nästan skrek jag. Nej, nej, nej det kunde inte hända. Nej, inte El och Lou. Nej! "Why?!" 

"El dumped him.." 

"Omg.." mumlade jag. Men varför? Jag visste att El verkligen älskade Lou mer än något annat i hela världen. Varför skulle hon annars stanna med honom genom allt det onödiga hat hon får? Hon får verkligen jätte mycket hat! Jag såg det när vi tittade på film för nån vecka sen, bara hon och jag. Liksom, jag trodde jag fick mycket hat, men det var inget jämfört med hur mycket El får. Och allt av det är rent bullshit! Kommer från folk som inte vet någonting alls! Många tror att El är tillsammas med Louis' för 'the fame', men tro mig det är hon inte! De är tillsammas för att dom älskar varandra mer än någonting annat i hela världen. Jag vet, när jag sov över där så varje gång Lou sms:ade henne så sken hon upp, eller när hon nämnde hans namn. Det är verkligen rent kärlek, inget annat.

Jag tittade över mot Harry och han satt och petade i maten.

"Babe.." började jag och han tittade upp. "Do you wanna go back to London to hang out with Lou? I can try to comfort El."

"No, this weekend is about you and me." sa han och klämde fram ett fejkade leende.

"Harry, we're leaving. Lou is your best friend, and mine, and he needs us, espesically you, right now. Okay? I'll go to El's for a couple of days and you'll be with Lou and we'll maybe try to fix it?" log jag och Harry nickade och log tillbaka, ett äkta leende.

"This is why I love you honey." han kramade om mig och kysste mig. 

 

Några timmar senare klev vi ur bilen utanför Louis och Harry's lägenhet. Jag tog min väska och gick in. Harry åkte och parkerade bilen. När jag kom in var det tyst... Väldigt tyst, är det ens någon hemma? Jag gick in i vardagsrummet och såg Lou sitta i soffan, med händerna framför ansiktet och lutad ner mot knäna. 

"Lou? Are you ok?" frågade jag försiktigt. Han lyfte upp huvudet och jag såg helt klart att han grät.

"Oh, hi Angie.... Yeah, I'm fine." mumlade han och torkade bort tårarna. Ja men eller hur Lou, så dum är jag inte.

"No you're not." sa jag och gick fram och satte mig brevid honom och slog armarna om honom. Vi satt så i några minuter innan jag kom och tänka på vart Harry var? Jag skakade av mig det och bröt tystnaden. "Lou, if you wanna talk, you can talk to me. You know that right?" Han nickade lite försiktigt och satte sig rakt. 

"There's nothing to say really... She broke up with me.. Just, all suddenly." sa han och stirrade rakt fram.

"Do you know why? Like, didn't she tell you why?" frågade jag och han blev tyst ett tag. 

"No, not a word why." svarade han sedan snabbt. Hmm, det känns som om att han döljer något för mig?

"Okey.." sa jag och då hörde jag dörren slå igen, Harry. Jag kunde höra det på fotstegen. 

"Hey, sorry it took some time I met some fans and.. yeah you know." log han och sen såg han Lou, som nu satt och grät i sina händer än en gång. Vi bytte en blick och förstod varandra direkt.

"Uhm, I'm going to.. uhm, a friend. See you Lou." log jag. Jag kunde ju inte säga att jag skulle till El, och göra det ännu värre liksom.

"You're going to Eleanor aren't you?" snyftade han. Jag tittade på Harry än en gång och han nickade.

"Yeah..." sa jag och jag hörde hur han började gråta mer. Fan.

---

Jag vet att det var länge sen, men jag har inte haft varken tid eller inspiration! Men det har ändrats! Haha, iallafall inspirations delen. Tiden får vi se med... Så ni får stå ut ett tag framöver med att det kanske inte är världens bästa uppdatering för skolan har ju börjat, och massa läxor och massa sånt skit.. Men,

 

"I don't know... She puke, and she's been really emotional lately? I don't know, I was wrong. Just forget it Haz." he said and walked inside the studio. Pregnant? No, she can't be... Or can she? And when we haven't, I've pulled out... No, she's not pregnant. Period. 

---

 

Angelicas pov.

 

Jag släppte väskan på golvet och slängde mig i sängen. Jag kan inte vara gravid. Nej. Eller? Det finns väl alltid en chans, jag kan inte vara säker. Men, vad händer om jag verkligen är gravid..? Hur tar Harry det? Killarna? Managementet? Mina föräldrar, Harrys föräldrar? Fansen?! Gud, okej Angelica; tänk inte på det här mer. Du är inte gravid, okej? Bra. Jag gick in i badrummet och sköljde av ansiktet med vatten, sen tog jag väskan och begav mig ut. Vart vet jag inte än, men jag kan ju inte bara stanna här, i hotellrummet, och grubla; that doesn't help does it? 

När jag hade gått runt i stan ett tag - och hunnit shoppa lite, så bestämde jag mig för att sitta ner ett tag. Jag gick till närmaste Espresso House, det i Gallerian. Helst hade jag ju velat ha Starbucks atm, men det finns inte i Stockholm, så man får ta det som finns. När jag köpt en iskaffe och ett äpple satte jag mig ner, längst in i hörnet. Jag tog ett bett av mitt äpple och just då såg jag nåt.. Eller någon. Kan det vara? Nej? Eller? Äh, go for it. Jag gick fram till en blond tjej som satt vid ett bord ensam i mitten av lokalen och läste.

"Lauren...?" frågade jag henne och hon tittade upp från sin bok och sken upp i ett leende.

"Angelica? No way! Omg, vad gör du här?! Åhh, jag har saknat dig såå mycket!" sa hon samtidigt som hon hoppade upp ur stolen och kramade om mig. Jag satte mig ner mitt emot henne och vi båda log stort.

"Hej! Åhh, jag har saknat dig också!" 

"Men, va fan gör du i Sverige? Du svor ju att du aldrig skulle komma hit mera efter förra incidenten 2009?" log hon. 

"Snälla ta inte upp det igen!" skrattade jag. "Nej, men jag hade inte så mycket val. Eller, det hade jag ju, men jag ville inte vara utan min pojkvän i två veckor."

"Say what?! Pojkvän? Asså va?! Berätta allt. Allt." sa hon, ögonen stora som tefat och jag skrattade. Jag började berätta om mig och Harry, hon visst att vi var vänner, att jag gillade honom, att vi 'typ' var tillsammas osv. Dock visste hon inte vilka One Direction va, konstigt nog, eftersom 90% av alla tonårstjejer i världen vet vilka dom är. Sen fortsatte jag berätta om allt som hänt - första kvällen i London, TV inslaget som berätta för världen om oss, allt helt enkelt. Eller nja, nästan allt. 'Maybe pregnant' delen lämnade jag utanför. Det kändes onödigt, plus att jag inte var säker, och jag ville verkligen inte säga det högt. 

"Men gud va awsome för dig, ååh, jag vill också ha en pojkvän!" skrattade hon och slog sitt huvud i bordet på skoj. "Men du, har Harry några snygga kompisar? Eller syskon?" 

"OM han har, haha, han är med i ett pojkband, 5snygga killar, så, vad tror du?" blinkade jag och vi både nästan dog av skratt. 

Vi gick runt i Kungsträdgården och pratade. Jag hade saknat det här. Att vara med Lauren, min absoluta bästa vän. Visst hade jag asbra vänner i England! Men, Lauren var liksom THE best friend. Ända sen vi var mini så har vi varit med varandra; hon bodde brevid min mormor som vi brukade åka till varje sommar, så hon var alltid den som jag lekte med, och alltid den som man kunde prata med(när vi blev äldre). Dock hade vi inte träffats på tre år, då jag inte åkt till Sverige. Anledningen till det är helst inget jag tar upp... Ganska pinsamt. Men såklart har vi pratat på facebook, Twitter och Skype. 

"Ange?" sa hon och knuffade mig lite. 

"Sorry, kom bort i tankar." log jag.

"Men, din mobil ringde." skrattade hon och jag himlade men ögonen och tog upp den. Harry. Nej, jag orkar inte med det nu. Jag la ner den och Lauren tittade konstigt på mig. 

"Ingen viktig." log jag och vi fortsatte gå.

Helt plötsligt stog vi utanför en tatuerings studio och jag såg hur Lauren log lite busigt och hade en glimt i ögat.

"Nej Lauren!" skrattade jag, jag visst vad hon tänke.

"Åh, kom igen! Vi sa ju alltid att vi skulle göra matchande tatueringar!" 

"Okej, bara för att jag älskar dig!" log jag och hon log ännu större.

---

There. Sorry för att det tog ett tag. Men här är det.

 

En sak jag tycker är rolig är att när jag skriver kapitel nästan varje dag, kommenterar nästan ingen! Men nu, när det gått ett tag, kommenterar jätte många.. Varför inte kommetera oftare och få fler kapitel?

 

När jag äntligen fått min Cafe Latte och köpt ett äpple så ringde min telefon. Harry.

"Hi babe!" sa jag och tog ett bett av äpplet.

"Hi love! Where are you?"

"Uhm, I'm like by the water..."

"By the water? Haha babe, Stockholm is like only water!" skrattade Harry.

"Oh right, haha! But were are you? The studio? Cause I find better here than you guys, haha."

"Yeah... Haha, but we're.. Uhm, I don't know what the street is called, but we're like by the castle, by the water."

"Oh, okay. But I'll be there in like 5min?" sa jag och började gå mot slottet.

"Sure. Love you!"

"Love you too, bye." jag la på och fortsatte gå. Tur att jag tagit på mig så 'lite' kläder, det var jäkligt varmt ute! Efter ett tag såg jag 4killar sitta på kanten vid vattnet. Jag hade ganska stor lust att putta i någon där och nu, fast det skulle nog inte vara så poppis... 

"Hey boys! Enjoying the good weather?" log jag och slog mig ner brevid Zayn. 

"Yeah. Never knew Sweden had such good weather." sa Liam.

"I don't think anyone knew that. Haha. But, where's my boyfriend?" frågade jag och i just den stunden kände jag hur någon satte sig ner brevid mig. Jag vände på mig och där va han, lika perfekt som alltid. Han log och sen mötes våra läppar i en perfekt kyss! 

"I've missed that." sa jag och Harry la en arm över min axel.

"Really? After what you two did last night? So we couldn't sleep?" retade Lou oss, och jag kände hur jag blev till en tomat. Harry gav honom en 'lägg av' blick. Vi satt där och pratade i en kvart eller liknande innan Paul kom, och killarna va tvungna och gå tillbaka till studion. Såklart följde jag med. När vi kom till studio var det ganska mycket fans, eller nej, det var jätte mycket! Några hundra skulle jag gissa? Killarna stannade i mitten av vägen så tjejerna kunde ta bilder på dom. Själv ställde jag mig lite längre bak, det var ju inte mig dom tog kort på? 

"Angelica? Kan inte jag få ta en bild med dig?" hörde jag plötsligt en tjej skrika. Mig? En bild, med mig? 

"Ehm..med mig? På riktigt?" 

"Ja! Du är jätte fin, och vacker! Och verkar jätte snäll!!" sa hon och jag rodnade. 

"Babe, are you coming?" frågade Harry några sekunder senare. De andra hade redan gått in i studion. 

"Yeah, uhm.. 1sec." sa jag och gick fram till den tjejen som ville ha en bild. Hon verkade as snäll. 

"Hej!" sa hon. Några tjejer runt om pep lite. Gud, det här kändes konstigt.. Visst hade jag fått lite 'övning' genom modell karriären, men det här var..herregud! Och det var ju inte för att jag gjort något speciellt, jag dejtade ju bara Harry Styles. 

"Hej! Va gulligt att du ville ta en bild med mig, men varför? Jag dejtar ju bara Ha-"

"Nej, jag ville ta en bild för du är en as bra modell! Jag såg dig i senaste numret av Seventeen, och du var jätte fin! Asså, du är verkligen min idol. Du är liksom en normal tjej, jag kan typ se mig själv i dig." sa hon. Jag öppnade munnen men inget kom ut. Bara ett leende. Var jag någons idol? Nej.. Det kan inte vara sant. Det är nästan allt jag någonsin drömt om. Att någon skulle se upp till mig. Jag kände hur en tår rann ner från kinden och kramade om henne. "Förlåt, fick jag dig att gråta?" skrattade hon och jag log.

"Tack!" log jag. Jag tog en bild med henne och sprang sedan in till killarna. Zayn va inne i studion och sjöng. Det lät bra, riktigt bra! No surprise there, men det var liksom inte klassiska boy band låtar. Men det är klart, One Direction är långt ifrån det klassiska pojkbandet. Dom var dom själva. 5 idioter. 5 snygga idioter. Niall satt med Carl och Rami. De skrev låtar antar jag. Liam, Lou, Harry och Savan satt och spelade Fifa. Yay...

"So our fans like you more than us now? Or actually I understand them, I love you more than anything." sa Harry och kysste mig på pannan när jag satt mig på golvet mellan hans ben. Jag skrattade lite.

"Awh, you guys are so cute I wanna puke." sa Lou sarkastiskt och vi alla skrattade lite. Vi satt där några minuter, Harry lekte med mitt hår, Lou och Savan spelade Fifa mot varandra och Liam höll på med mobilen. Plötsligt kände jag hur det bubblade till i magen. Och det var inte fjärilar. 

"Where's the toilet?!" nästan skrek jag samtidigt som jag hoppade upp och satte handen för munnen. Harry tittade oroligt på mig.

"Uhm.. the third door to the left." sa Liam, Lou och Savan var för upptagna med spelet.

"Harry, your time to record." hörde jag en röst skrika medans jag sprang till toaletten. Gud, vad händer med mig?

---

Hej. Long time no see? Haha. Men jag orkar inte förklara varför jag inte skrivit, så jag skriver bara ett ord. Sommar.

Men iaf, vad händer med Angie?

 

 

Efter att vi suttit och snackat om Victoria Secret ett tag kände jag att det var dags att byta ämne.

"So, how's it going on the guy view?" frågade jag Mila, och log stort. Hon hade alltid varit populär bland killar, och jag förstår varför; hon är as vacker! 

"What do you mean..?" försökte hon.

"Ah Mila, don't try to fool me! I've known you since we were kids, and I right as I saw you today, I knew that something was diffrent. So, who is it? Somebody I know?" frågade jag och hon rodnade. "Oh my god! It's someone I know! Who is it?!" nästan skrek jag, waaay to exided. 

"Actually, both of you know him..." sa hon och både mina och Harry ögon blev lika stora som pizza fat. 

"But wait..." började Harry. "The only guys we both know is the boys.."

"No way?! Omg Mila! Tell me! Who is it?! Zayn?! Niall?!" hon rodnade bara mer och mer, gud va gullig hon var när hon rodnande. "Come on babe! I'm not gonna stop before you tell me!" sa jag skrattande. 

"Okay, but promise to not tell anyone! Okay? Like, I like him, but I dunno about him.." sa hon och vi lovade. "Okay..it's..Zayn." sa hon tyst och jag gav ifrån mig ett litet skrik, så alla tittade på oss, men det var okej.

"OMFG! Awh! I'm so happy for you babe!" sa, nästan skrek, jag. Och så höll jag på ända tills vi var tvugna att gå. 

"So, can we like meet tomorrow?" frågade jag Mila menas vi stod utanför Starbucks, Harry hade sina händer på mina höfter. Det kändes så skönt, det var en obeskrivlig känsla.

"Sorry babe, I'm going back to Holmes Chapel tomorrow for a few day, but after that?" frågade hon och vi kramades om, dags att gå. Jag nickade och hon krama om Harry också. 

 

"So, 1000pounds on Victoria Secret ey? And I haven't got to see anything?" sa Harry och log sitt kända snea leende medans vi gick hemåt.

"Well, maybe if you're nice you'll get to see them tonight." sa jag och retade honom lite. Han log igen och stannade och kysste mig. 

"I love you Angie." 

"I love you too Haz."

---

Ledsen att det blev så kort, men jag skriver mer idag! :) Klockan är ju 4 på morgonen... ;)

 

Bild 1: Angies outfit Bild 2: Mila

 

Det var 2timmar sen jag vaknade, Harry hade fortfarande inte vaknat, så jag bestämde mig för att gå och väcka honom, på samma sätt som alltid. När jag kom in låg han på rygg, med täcket nere vid höfterna. Damn, hans sexpack... Jag hoppade upp på sängen, eller nej, på Harry, med ett ben på varje sida av honom. "Good morning handsome!" sa jag och kysste honom på kinden. "Ououhc. Just five more minutes mom." sa han och vifftade med handen. Jag kunde inte sluta att skratta. "Haha! Omg Harry! You're so stupid!" sa jag och slog honom lätt på bröstet. "What?!" sa han och satte sig upp så jag ramlade bakåt, och hamnade mellan hans ben. Både Harry och jag dog av garv. "Omg, I'm so sorry babe!" fick han fram mellan skratten och hjälpte mig upp så jag satt som innan igen. "Yeah, I'm sure." sa jag sarkastiskt och kysste honom. Han tog sina armar runt min midja och drog mig närmare honom. "Ya know babe, you're really hot when wearing nothing but my shirt." "Yeah? Well, you're pretty hot when you're not wearing anything." kyssen blev mer och mer passionerad och snart låg jag under Harry. "I love you Angie, you know that right?" sa han och kysste ner på min nacke. "I love you too Haz." sa jag, och stoppade honom. "What are you doing babe?" sa han chokerat. "We can't do this now, I'm hungry, and we need to get up. We're meeting Mila today, forgot?" sa jag och försökte knuffa bort Harry. "Awh, come on babe, a quicky?" sa han och kysste min 'sweet-spot', han visste att jag inte kunde motstå det. "Fine, but it has to be quick!" sa jag och han log. 

Jag drog på mig ett par jeans short, en blommig bustier, svarta Jeffrey Campbell och en militär jacka. "Are you done babe?" skrek Harry nerefrån. "Yup, I'm coming." sa jag och sprang ner för trapporna. "Wow.." sa han och  jag log, och jag gav honom en snabbt kyss. 

"Hey Angie, and Haz!" sa Mila och både jag och Harry kramade om henne, vi alla kände ju varandra sedan barnsben. "Hey babe! It's been so long! Omg, I've missed you so, so much!" sa jag och kramade henne än en gång, våran vänskap var obeskrivlig, hon var som en syster. "I've missed you to! Omfg! It's been so empty without you! The appartment's been so dull! And like all the parties been so boring!" "Awh!" sa jag och en tår ran nerför kiden. Gud, så töntig jag kunde vara ibland. "Hey girls, I'm here too.." sa Haz och log så där snett som bara han kunde. Mila skrattade och kramade om Harry också. "I've missed you too curly. It's been soo long, last time I saw you, you were just the flirty guy down the street, and now you're Harry Styles from One Direction." she said and smiled. "Yeah.. And you've changed a lot too weirdo! Now you're this famous dancer! When I last saw you, you were the shy girl who all guys liked!" "Oh stop it!" skrattade hon och gjorde nån töntig sak med handen. Vi alla skrattade sen stog vi och pratade lite till. "Okay guys, what are we gonna do? We can't just stand here in the middle of the street all day." "I don't know... What do you guys wanna do?" frågade Harry, och då fick både jag och Mila ett as stortleende på läpparna, och en glimt i ögat. "SHOP!" skrek/skrattade vi samtidigt. "Oh god, why did I even ask?" mumlade Harry och vi började gå mot Oxford Street. 

Efter 3timmar av shopping gick vi och satte oss på Starbucks. Det tär på krafterna att shoppa. "Hey Ang, you didn't buy anything in Victoria Secret? That's like your fav shop?" fråga Mila när vi all köpt varsin dricka och satt oss ner, ett bord i höret i hopp om att inget fan skulle komma. Det hade kommit fram några tjejer medans vi shoppade, men det hade Harry inget emot, han var ändå inte världens största fan av att shoppa. "Well, I bought stuff for like 1000punds while I was in New York, and that was only on Victoria Secret!" sa jag och både Mila och Harry skrattade. Ibland var jag hopplös... En riktig slösare. "Wait..did you get the job as an angel?!" sa Harry plötsligt. Jag nickade stolt. "No way?! Congratz babe!" Harry drog in mig brevid honom och kysste mig. "What? An angel? Hold on, why am I getting to know this now?! Omg congratz!" sa Mila och kramade mig också. "Thanks, like I still can't believe it... I'm an angel, for Victoria Secret Fashion Show! Together with Adrianna Lima, Heidi Klum, Miranda Kerr, Karolina Kurkova, Chanel Iman and so many others! Holy shit!" 

---

Sorry att det tog så lång tid, men det 'r ju sommar nu, så jag gör ju andra saker också! :) Men också, får jag lite feedback(kommentarer) så känns det ju roligare att skriva! 

Angies pov.

 

Jag klev av flyget hemma i London. Äntligen. Jag gick och tog mitt bagage, och gick sakta mot utgången. Jag kände alla tonårstjejers blickar, och det var inga snälla blickar. Jag försökte ignorera det och hoppade in i en taxi. Jag tog upp mobilen, fortfarande inget svar från Harry... Jag vet att det jag gjort va fel, men det är inte som folk tror! Synd bara ingen lyssnar på min sida av historien... Utan bara den som dom där jävla tidiningarna skriver. Jag gick in på Twitter, och på mina mentions.. Ingen bra idé! Dom var fulla med hat, hat och lite mer hat. Jag tweetade snabbt: 'Home sweet home..Sorta.' Jag kollade om Harry tweetat nåt, 2saker. 'It's hard to realized that the person you've knows your whole life, isn't the one you thought.' och 'What's everyone up too? Anything exiding happend lately? I'd love some good news..'. Jag kunde inte motstå att svara. 'Yeah, I got the job for Victorica Secret. Congratz to myself.. Not that you would care would you? Oh, and thanks for not answering my calls.'. Jag la ner mobilen och tittade ut genom fönstret. Jag kände hur en tår ran ner för kinden. Det var ju inte jag som kysst honom, han kysste mig. Chauffören stannade och jag betalade, och sprang upp till lägenheten. Nej, fan! Jag hade åkt till Harry och Louis lägenhet, inte min egen. Fan, fan, fan. När jag va påväg ner för trappan så kom han, Harry. Jag stannade och kollade på honom, han hade inte märkt mig än. "Harry...?" sa, nästan viskade, jag, med gråten uppe i halsen. Han frös till och tittade upp på mig, han hade gråtit. Eller va åtminstonde bara några sekunder i från att börja. "What are you doing here?" sa han kallt. "I-I went to wrong appartment..." "Oh, okay, bye." sa han och gick förbi mig. Skojar han?! "Harry!" skrek jag, men han fortsatte upp för trapporna. Jag sprang efter. "Harry! Stop! We need to talk!" skrek jag än en gång, och tog tag i hans arm så han vände sig om. "What?! Ha? What are we gonna talk about?! The fact that my girlfriend cheated on me?!" skrek han, tårarna sprutade. "Harry, I'm so sorry! Please, just listen to me! I haven't even had a chance to explain mysefl!!""Fine.." mumlade han, vi båda storgrät, dock visade Harry inte det lika mycket. "Thanks.. Listen, I didn't kiss him! Okay?! I would never do that to you Harry, I love you! More than enything! I'd do anything for you okay? Harry, please believe me, I did not kiss him! HE kissed me! And I feel horrible bu-" började jag, och tårarna sprutade, men Harry avbröt mig. Men en kyss. Jag blev såklart chockad. 2min tidigare hade han typ hatat mig? Jag tittade på honom med en frågande blick. "Babe, I'm so sorry for not believing you. I don't know what I was thinking... I guess when every single magazine, and everyone on Twitter says something like that, you believe it..." "It's okay Haz!" Log jag. "I love you Angie..!" sa han försiktigt, och jag log ännu större. "I love you to Harry!". Våra läppar mötes än en gång. Japp, det var här jag hörde hemma. "So now, instead of leaving, come up? I've missed you! And if you remember, you promised something before you left.." blinkade han. Gud, han va så töntig. Haha, jag älskar verkligen honom. "Sure. And ofc I remember!" 

Jag vaknade av att solen sken in geonom förstret, rakt på mig. Jag vänted på mig och ett stort leende spreds på mina läppar. Där log han, lika perfekt som alltid. Hans lockar stod åt alla håll, och hans ansikte var lite ihoptryckt av kudden, gud så gullig han är. Jag gick upp ur sängen och drog på mig en av Harrys stora tröjor. När jag kom ner satt Louis vid bordet och höll på med sin mobil. "Hey Lou!" sa jag och gick till kylskåpet och tog ett glass jucie. "Hey Angie.. Didn't expect to see you here. You and Haz worked it out?" jag gikc och satte mig brevid honom. "Yup, I explained it to him.." "Explained..what?" frågade han. "That I didn't kiss him, he kissed me. Yada yada yada." skrattade jag, och detsamma gjorde Lou. "Well, it's good to have you back kido." sa han och tog sin hand runt min nacke. Och då började en fejk-fight. Det var inte första gången, långt ifrån. 

---

Har inte mycket att säga... Vad tycker ni om kapitlet? :) 

---

Min mobil vibrerade. 'Hi Babe! Skype? i miss you! <3 xx'. Jag hade varit här i NY två dagar nu, och det var precis så awsome jag föreställt mig, om inte bättre! Vädret var jätte bra! Shoppingen var överdrivet awsome, och alla människor var ur trevliga! Zac och jag hade kommit jätte bra överens, han bodde på samma hotell också, så det var bra. 'Sure <3' svarade jag och satte igång datan.

 

God, I missed my girl. I had'nt talked to her since she left, even though it's just been 2days. "Hey handsome!" Angie said as I answerd the skype call. "Hi love!" I said with the biggest smile on my face. Jeez, she was beauitful. "How are you babe?" I asked. "Amazing! But I miss you." she said and smile big, showing of her beautiful teeth. "How about you?" she continued. "Great, a bit stressed, and I miss you too." "Awh, why babe?" she asked and did a sadface, as a joke, still looking gorgeous! "There's just a lot of intervjuves, and shows and everything right now... Would be nice with a break..." I said, looking a bit sad. "Like, don't get me wrong, I love what we're doing, but sometimes it just gets to much..." I contiued... "Awh! It's okay baby! But I'm sure you lads will get a break soon!" she said and smiled her beautiful smile that always lit up my day. "Maybe... As you might now our managment are idiots!" "Yeah, I know..." she said and rolled her eyes, making me laugh. Why was she so perfect?! "So, how is it in NY?" "Great! Oh my god! It's absolutly amazing! It's exactly what I imagined, and better! The people, the city, the shopping! And the accents, oh their accents! Haha, it's soo cool!" she said, smiling and looking all extatic! "Great babe! So, I guess I don't have to ask if you've bought anything? You did that the very first day I assume?" I laughed. "Haha, yeah.. You sure know me babe!" "Any favorite shop?" I asked, trying to get the convo going.. Even though I didn't give a shit about clothes, and fashion, and shopping, when my girl talked about it, it was amazing! Everything she said got interesting! "Sice when did you care about fashion?" she said, laughing. "But yes, actually... And I think you'll like it to.." she continued, reaching for something. "Tada!" she said, taking out a 'Victoria Secret' bag. "Aaa.. Care to show anything, on babe?" she just laughed and rolled her eyes. She got a text. As she read it, a huge smile spread on her face. "Sorry Haz, gotta go. I'm meeting up with a friend." she said. "Oh, who?" I asked, pretty shocked since she's never been in NY before, and I didn't know about any friends. "No-one special, just a friend." she said and smiled her enchanting smile again."Okay babe, talk to me tomorrow okay?" she noded. "Love you!" I said. "Love you too!" she did a kissing face and closed the computer. Wonder where she's going? Oh well...

 

"Hey Haz, wanna goin us to the beach?" Louis asked, with Eleanor on his arm. "Sure. As long as you guys don't make out all the time!" I said and smiled cheekily. "We're probably gonna.. But it's okay, the other lads are going us too." Lou said and kissed El. I rolled my eyes and went to grab my bathing pants. 

---

Jag bestämde mig för att fortsätta, woho! Haha :) Så, här är ett kapitel! :) 

Bild 1: Angie's senaste fotografering Bild 2: Zac i bilen

När vi hade gått runt ett tag, bara pratat och hunnit köpa en varsin glass, satte vi oss på en bänk. "So, how long are you gonna be in NY babe?" frågade Harry och tittade på mig med lite ledsna ögon. "Don't be sad Haz, it's only for 5days!" sa jag och log. Han tittade ner på sina händer, som han höll på och lekte med, så som han gjorde när han var nervös. "I'll miss you.." viskade Harry och ett stort leende spreds på mina läppar. "I'll miss you too Harry!" han tittade upp på mig och log, och sekunder senare möttes våra läppar. Det kändes som en elchock flög genom mig varje gång vi kysstes, det var den bästa känslan i världen! "I love you Annie, more than anything!" jag kände hur en tår rann ner för kinden. "I love you too Harry!". Plötsligt hörde vi en massa små skrik och 'aww!' bakom oss. Okej, dags igen. Harry vände sig om. "Hi girls!" sa Harry och tjejerna började små skrika och både jag och Harry log. Wow, nu slog det verkligen mig att killen jag var tillsammans med var HARRY STYLES... Jag har inte riktigt sett honom som det, eftersom det faktiskt inte varit så mycket fans osv hittils, men jag antar att folk förstått att han var hemma i Holmes Chapel nu... Jag vaknade till när tjejerna skrek ännu mer, vad hände nu? Jag tittade omkring mig och såg Lou, jaha.. Vänta, Lou?! Vad gör han här?! Han kom gående och tjejerna skrek bara ännu mer för varje steg han kom närmare, eller tja, några hade redan sprungit fram till honom. "Hi babez!" sa han och tjejerna små skrek än en gång, och jag skrattade lite för mig själv. Han kom och satte sig brevid oss på bänken. "Hello lovebirds!" sa han och blinkade åt Harry som slog till honom lite lätt, jag satt bara där, jäkligt förvånad över att Lou var här. "Lou.." började jag och han tittade på mig, liksom alla andra... "What are you doing here..?" han svarade inte utan skrattade bara lite. När vi hade suttit och pratat med fansen, eller ja, Harry och Lou pratade mest, fansen var ju inte där för mig, så begav vi oss sakta hemmåt. "Okey Lou, why are you here?" frågade jag som vi kom innanför Harrys dörr. "Just wanted to spend sometime with my boyfriend not that his girlfriend is going away!" sa han och Lou och Harry kramades om, och pussade varan på kinden. Jag kunde inte motstå att ta en kort: "This is so going on Twitter!" sa jag och skrattade, vilket dom också gjorde.

'Larry Stylinson is REAL! :')' skrev jag och la in bilden. Resten av kvällen satt vi bara och fjantade oss, kollade på lite filmer, hade det allmänt roligt helt enkelt. När klockan var halv 1 bestämde vi oss, eller iallafall jag, för att gå och lägga oss. "Night boys!" sa jag och kramade hon Lou, och Harry följde med mig upp. Medans jag bytte om till pyjamas, eller det var bara ett par shorts och ett linne, kände jag hur Harry tittade på mig hela tiden och jag kunde inte låta bli att le. 

---

Sorry för ett ganska kort kapitel! Men jag var stressad, har inte igentligen tid, men jag kände att jag ville ändå.. Haha :)