Jag drog ut på den sista tonen, och vågade efter några sekunder titta på Zayn, som hade ett stort, stolt leende på läpparna. Vilket smittade av sig på mig. 

”You’re so incredible, babe!” Jag bet mig i läppen och log.

”Thanks Zaynie. But, you need to leave, I can’t focus!” Jag puttade upp honom från sängen och han skrattade högt när jag slog till honom lätt på rumpan. Hur fick jag sån tur att få någon som Zayn?

”Thank y’all so much for letting me stay here. It really means so much!” Log jag mot hela Zayn’s familj som stod i hallen. ”And I’m so reliefed you’re good now Trisha.” Hon skakade leende’s på huvudet.

”It’s nothing sweetie. I’m glad you came by.” 

”Ofcourse! You’re like a second mum to me. I couldn’t just be back in America and do nothing.” Trisha log och jag såg hur hennes ögon lätt vattnades. Jag kunde inte hjälpa att tänka tillbaka på då jag sist sa hej då. Så mycket har ändrats sen dess. Jag torkade bort en tår som hunnit falla ner för min kind och kramade om alla. Till sist kramade jag om Trisha som satt i en rullstol, eftersom hon fortfarande inte var helt reparerad från bil krashen. Hon hade ändå fått komma hem, vilket gjorde att vi alla kunde slappna av. Det innebar också att jag kunde åka tillbaka till L.A och träffa alla igen. Det är konstigt, jag har bott i L.A i vad... Inte ens 1 månad? Och det känns som hemma. Och det känns konstigt att inte träffa alla varje dag. Cara, Nate, killarna(även fast de inte bodde där), Penelope, Elyse, tom Dana, Tyler och Jaime. Något jag inte såg fram emot var dock skolan. Visst, jag har gjort alla läxor jag hade. Men, de vart alla inte så bra som dom nog borde. T.ex. idrotts läxan. Vi skulle göra en koreografi, som vi sen skulle uppträda framför klassen, vilket för min del då blev att filma mig själv. Dansen gick bra, dansa kan jag ju liksom. Det var bara det att jag blev avbruten hela tiden. Antingen var det Safaa eller Waliyha som ville göra något, eller gå ut och shoppa - vilket jag såklart inte kunde säga nej till. Eller Doniya som ville prata killar, eller hon också shoppa. Eller så var det Zayn som tyckte att jag skulle sluta dansa för jag ”såg så sexig ut så att han inte visste vart han skulle ta vägen”. Hans ord, inte mina. 

Annars har det väl gått... okej. 

”Okay I understand that you all love my girlfriend, I do aswell, but we really need to go, or else she’s gonna miss her flight.” Jag himlade med ögonen mot Zayn innan jag sa ett sista hej då och vi gick ut mot bilen. Jag hoppade in samtidigt som Zayn slängde in min resväska i bakluckan och snart satt han brevid mig och vi var på väg till tågstationen.

”I’m gonna miss you..” mumlade jag efter ca 10minuters skön tystnad. Han mötte min blick med ett leende innan han tittade tillbaka på bilvägen.

”I’m gonna miss you too babe.” Jag log och drog up min iPhone. Jag klickade mig in på Instagram, och tog snabbt en blid på mina UGG klädde fötter som låg uppe på bil huven(jag vet att det inte heter så, men jag kom inte på vad det heter!). 

”On my way to the trainstation with my babe. Gonna miss him... Glad Trisha’s fine tho, and I’m stocked to meet my friends back in L.A again!! @caranewton @natefox @harrystyles @niallhoran @louist91 and Liam who for some odd reason doesn’t have instagram, hope y’all have missed me and give me one hell of a welcome back!! ;)” Jag la upp bilden och inom sekunder hade jag hundratals nya likes och kommentarer. Jag gillade några bilder på min dash innan jag la ner mobilen i fickan igen.

”You don’t have to go back you know..”

”Zayn!”

”I know, I know. You’ve got school. It’s just... I’m gonna miss you. I mean, I’ve just gotten you back.” Jag log och sträckte mig över och pussade honom på kinden.

”But you’ll see when you get back to L.A. Which better is soon! I don’t know how long I’ll manage without you. And then, I’ll be all yours.” De sista orden kom nästan ut som en viskning och jag gav Zayn ett flin och bet mig i läppen samtidigt, dels för att det skulle se sexigt ut och dels för att hålla mig från att börja as flabba. Han svalde hårt och tittade på mig med stora ögon. De hade seriöst mörknat med lust. Jag försökte bita mig i kinden, men jag kunde inte hjälpa än att börja skratta. ”Oh my God Zayn! You’re so easy!!” skrattade jag och han gav mig en mördar blick innan han fokuserade på vägen igen. Jag himlade med ögonen och suckade. ”I’m sorry babe. It’s just really funny to tease you cause you’re so horny.” Jag såg hur han försökte stoppa leendet som spreds på hans läppar. ”Please don’t be mad at me Zaynie?” Nu kunde han inte  stoppa det mer.

”Zaynie?” skrattade han. Jag ryckte på axlarna.

”It’s your new nickname.” log jag och han skakade skrattandes på huvudet.

Efter några minuter av tystnad klarade jag det inte mer och satte igång radion. En bekant låt spelades och jag började än en gång skratta.

”Shit! Turn it off!” skrattade Zayn men jag skakade på huvudet och fortsatte sjunga med.

”Maybe she’s just tryna test me, wanna see how hard I’m gonna work. Wanna see if I can really tell how much she’s worth.” sjöng jag högt och Zayn’s fortsatte skratta. ”C’mon Zaynie, sing along!” Han skakade skrattandes på huvudet. ”C’mooooonnnn.” 

”No!” skrattade han. Men jag gav mig inte och snart satt vi båda och sjöng med ljudligt.

 

-

 

Jag tittade på klockan jag ovanligt nog hade på handleden. I tio minuter hade jag nu fått stå på LAX och vänta på min väska. Varför är det alltid så att den kommer sist?! 

Det hade gått bra för Zayn att lämna av mig, om man inte räknar med de dussin paparazzis och fans som väntade på oss där. Hur hittar dom ens allt? Dock face palmade jag mig själv mentalt att jag valt att ha på mig ett par UGGs, tights, en av Zayn’s tröjor(som var otroligt för stor för mig) och en för stor kofta samt otvättat hår under en mössa och inget smink. Inte min bästa look så att säga. 

Att säga hej då till Zayn var svårt, men samtidigt så kommer jag ju få träffa honom snart igen. Trisha är snart uppe på fötter, och då måste Zayn ju till L.A så de kan fortsätta spela in sitt nya album. Vilket är lite konstigt, med tanke på att de nyss släppt ‘Take Me Home’ och det har inte ens varit ute i en månad. Men, jag antar att de vill få ut som mycket som möjligt nu när de är på topp?

Och flygresan, tja den gick bra. Jävligt lång, men med musik i öronen och ett par timmars sömn så gick det bra. Och ‘Remember Me’ spelades, vilket är en av mina absoluta favorit filmer, så det gjorde det hela ännu bättre. 

Jag fick syn på min väska, med teddy björnen jag fått av Zayn hängades på låset, och bokstavligen sprang fram till den. Ett par konstiga blickar slängdes, men just nu ville jag ingenting än hem. Jag drog åt mig väskan och lunkade ut genom flygplatsen och möttes direkt av L.As stekande sol. Leendes drog jag upp mina rosa RayBan’s och min mobil. 

Två nya sms.

 

Jag öppnade det första, från Harry.

 

Från: Haz

 

Hi Miles. I know we promised to come meet you at the airport, but we had to rehearse for our X-Factor performace. We’re all really sorry, we thought we didn’t have to do it until tomorrow, but I guess they changed their minds...

But don’t worry, Cara’s coming to get you and when you get home you’re in for a treat cause we haven’t had anyone to tease the last three weeks ;)

xx

 

Jag log och knappade in ett snabbt svar innan jag öppnade det andra.

 

Från: Zaynie <3

 

Hey babe! Did the flight go well? Text me when you see this. I miss you already! And, I’m sorry for the fans and papz.

Love you xx 

 

Till: Zaynie <3

 

Hey Zaynie ;) The flight went amazing(even though it wasn’t nessesary with first class!! but thx babe!). It’s cool, it’s a part of your life isn’t it? Just need to get used to it :) 

Love you more xx

 

Precis då jag skickat iväg det höra jag en ljus röst skrika mitt namn.

”Miley!!” Jag vände mig om och såg något rött komma springandes mot mig. Cara. Jag log och öppnade armarna, som hon snart hoppade in i. ”Oh my God I’ve missed you so much!”

”I’ve missed you super duper much aswell boo!” Jag höll henne vid arms längd, och kunde inte sluta le - precis som Cara.

”Jeez, it’s been empty without you.”

”You’ve probably been with Haz, so I doubt you’ve been empty.” Hon tappade hakan och slog snabbt till mig på armen. 

”You’re so... Oh my fucking God Miley!” skrattade hon så det såg ut som om hon nästan skulle spricka. Jag blinkade med ögat och vi gick skrattandes mot hennes bil. 

 

-

 

”So how’s Trisha?” 

”She’s great. Or well, she’s fine. She’s still in a wheelchair, but yeah a lot better than a week ago.” log jag mot Niall och tog en tugga pizza. De alla nickade och vi fortsatte äta under tystnad. ”How did rehersals go?” 

”Good. Feels weird without Zayn tho.” mumlade Harry, med munnen full av pizza. Jag nickade och vi fortsatte äta. Gud, va stelt det var. Jag antar att vi båda var trötta, och imorgon lär det bli fullt ös. Min mobil plingade till på bordet, och jag såg att jag hade ett sms från Zayn.

 

Från: Zaynie <3

 

Are you seriously gonna call me that? Only the best for my girlfriend! 

This is why I love you(among many other reasons)! But I really am sorry, they can be a bit much at times. 

Love you xx

 

Jag log och svarade direkt.

 

Till: Zaynie <3

 

Yup. That’s even your name in my phone ;) 

One question; isn’t it the middle of the night in England? HOW are you awake?

Love u :* xx

 

Det andra meddelandet var från... Okänt nummer.

 

Från: Okänt

 

I know your secret you little bitch.

 

xoxo D

 

What the actual fuck?!

---

Okej, sista kapitlet på Forgivness And Love på ett bra tag. Cliffhanger där? I know, I'm annoying ;)

 

Men, ska få upp den nya designen + personbeskrivningen/handlingen/karaktärer för den nya novellen :)

 

xoxo

Älskr den gif:en på Miley - så söööt!!

Jag ignorerade dem. Zayn hade precis sagt att han älskar mig. Inför en massa fans. Och paparazzis. Båda med kameror.Visst, han hade sagt det förrut men... Wow. Innan jag hann stoppa dem flög orden bara ut ur min mun.

”I love you too, Zayn.” Alla runt om oss ‘awh’:ade. Några skrek och grät(om det var för att de såg Zayn, att han hade sagt att han älskar mig eller vad det nu va, visste jag inte). Ett stort leende spred sig över Zayn’s läppar och han pressade sina läppar mot mina. Fansen blev galna. Paparazzina blev galna. Men jag kunde inte bry mig mindre. För Zayn älskade mig, och jag älskar honom.

”Hello and welcome to Starbucks. What would you like to order?” Hon höjde blicken och ett äckligt flin spred sig över hennes läppar. ”Oh hey Zayn and Miley. How are you guys? Long time no see ey?” Ordlös stirrade jag upp mot Zayn som hade spända käkar och hans ögon utseglade inget annat än äckel. Han spottade ut namnet med förakt:

”Andie.” 

Det kändes som om all spralighet, och glädje jag känt förrut bara blåst ut genom fönstret. Det var nu ersatt av ilska, irritation och... rädsla. 

”How are you guys? Good? You’re together again ey? It was about time you guys! We’ve always said you guys were perfect for each other you know?” babblade hon på med ett stort - fejkat - leende. Jag sittade än en gång upp på Zayn, vars käke var hård spänd och jag såg hur han andades hårt. Först nu hade jag insett att Zayn’s grepp om min hand ökat totalt. 

”Can we just order?” spottade han fram. Andie såg till en början chockad ut över Zayn’s hårda ton, men det ersattes snart med hennes äckliga flin. 

”Of course. God, I’m such a bad employe.” Hon rättade till hennes svarta hår innan hon log mot oss igen. ”What do you guys want?”

”A vanilla bean frappuchion, a peach and raspberry youhurt, a choclate smoothie, two blue berry scones, a chichen sausage wrap, a vanilla energy drink and a black coffe.” 

”Woah, buying food for an entire family are we?” skojade Andie men varken jag eller Zayn rörde en min. När hon vände sig om och började fixa våra saker vred sig Zayn på sig satt han stod mitt emot mig. Min blick låg fortfarande på mina halv målade naglar. Tills Zayn placerade två fingrar under min haka och försiktigt lyfte mitt huvud tills jag mötte hans ögon. 

”I swear I didn’t know she worked here.” Det enda jag kunde se i hans ögon var ärlighet. Jag drog lätt på smilbanden.

 

"It's okay Zayn."

 

”It’s okay Zayn.” Jag la höger hand om hans nacke och drog ner honom så jag kunde kyssa honom. Våra läppar rörde sig perfekt med varandra, och precis när jag kände att vi snart skulle ta kyssen längre än vad som var okej avbröt en otroligt irriterade röst oss. 

”Wow! Intimate are we?” Hon blinkade med ögat. ”I wasn’t gonna talk about this, but seeing how good you guys are with each other and everything, I just need to ask.” Åh nej, detta skulle inte våda gott. ”Isn’t he great in bed Miley? Jeez, and the angry sex - holy cow! God, I still remember that time you walked in on us and Zayn got so dissapointed in himself, and so sad, and so mad, and angry and he was just so hot. The sex afterward, was mind blowing! So rough, so hard - incredble let me tell ya! Couldn’t walk for weeks. Not that that stopped this bad boy at all. Kept going, and going, and going, and going and -”

”Stop!” Zayn’s hårda röst fick Andie att hoppa till, och allas blickar på cafét att vändas mot oss. Men jag rörde inte en fena. Jag vet inte ens om jag andades längre. Jag visste inte vad jag skulle göra. Säga. Tycka. Tänka. 

Mitt huvud var en enda stor röra, och jag kunde urskilja en enda tanke. Hade Zayn fortsatt ha sex med Andie efter att jag kommit på dom? Efter att mitt hjärta brutits i tusen bitar och mitt liv rasade ihop? Han hade fortsatt ha sex med henne när han ‘inte hade tid att ringa mig’ och ‘var rädd för att jag skulle neka honom’? 

Innan jag han registrera vad som hände var jag på väg ut från Starbucks, tårarna forsandes ner för mina kinder. Jag hörde Zayn be Andie dra åt helvete och att hon var en bitch, men mer hörde jag inte innan jag kom ut och.. Och möttes av en massa skrikande fans och paparazzier, blixtarna bländade mig och skriken var öronbedövande. 

”Zayn, look over here!” ”Zayn, what happend in there?” ”Zayn, is that your girlfriend?” ”Zayn! Zayn! Zayn!” ”Zayn, can I get a picture please?” ”Oh my God I love you Zayn, can I get an autograph?!” ”Zayn, how’s you mother doing?”

Jag förstod att Zayn kommit ut från Starbucks. Jag tittade bak, så gott jag kunde med tanke på alla hysteriska personer, och min korta längd. Zayn klämde sig igenom alla så gott han kunde, försökte komma ikapp mig. 

”Miley! Please wait!” Trots allt skrik kunde jag urskilja Zayn röst, men jag försökte ändå trycka mig ut för glatta livet. Jag ville be honom dra någonstans där solen inte når, men bestämde mig att det var bäst att hålla tyst då jag antagligen skulle bli mördad av hans fans då. Jag fnös, all sorg jag nyss känt hade gått över i ren, skär ilska. Jag antog att jag omedvetet dragit ner på farten då jag kände en hand på min vrist, som snurrade runt mig och jag möttes av en flåsande Zayn. Fansen och paparazzina hade samlats runt mig och Zayn nu. Det må ha varit en liten ring, men vi kunde i alla fall titta på varandra utan att bli armbågade i magen, eller i hopp tryckta. 

”What do you want with me Zayn?” Det hade nästan tystnat runt om oss. Jag antar att dem var sugna på skvaller. Han fuktade sina läppar innan han pratade:
”Can please go somewhere and talk?” Jag fnös.

”What? Don’t wanna cause a scene? I think it’s a little too late for that Zayn. So whatever you want to say, say it.” Han suckade innan han tog min hand i sin. Jag drog snabbt tillbaka den, och la händerna i kors. Jag hörde hur några flämtade till, andra kallade mig ‘bitch’ och vissa grät bara för att de såg Zayn i verkligheten. 

”Miley, I’m so, incredibly sorry. You have to believe me, that was years ago, and I still beat myself up about it! I regreted it every time, but as I’ve told you, I didn’t think you wanted to see me. I though you hated me. Which you did. Which you probably do.” Han drog händerna genom håret, och skrattade humorlöst. ”But, please believe me when I say that I’m so sorry. And I’m so sorry you had to hear it from her. I should have manned up and told you about it myself, but... I-I couldn’t bare the thought of loosing you again. Please Miley, don’t leave. I can’t loose you again. I just can’t. I love you Miley.”

 

"I can't loose you again."

 

Mitt hjärta stannade. Eller dunkade det ännu fortare? Folk runt oss flämtade, ‘awh’:ade, grät och paparazzina började peppra Zayn med frågor. Mig också. 

”Do you love him aswell?” ”Zayn, what happend?” ”Why did you leave him before?” ”How long have you been dating?” ”Do you hate him?” ”What happend between you guys before?” ”Are you gonna kiss?” ”C’mon, kiss for the camera!” ”Are you guys officially a couple now?” 

Jag ignorerade dem. Zayn hade precis sagt att han älskar mig. Inför en massa fans. Och paparazzis. Båda med kameror. Visst, han hade sagt det förrut men... Wow. Innan jag hann stoppa dem flög orden bara ut ur min mun.

”I love you too, Zayn.” Alla runt om oss ‘awh’:ade. Några skrek och grät(om det var för att de såg Zayn, att han hade sagt att han älskar mig eller vad det nu va, visste jag inte). Ett stort leende spred sig över Zayn’s läppar och han pressade sina läppar mot mina. Fansen blev galna. Paparazzina blev galna. Men jag kunde inte bry mig mindre. För Zayn älskade mig, och jag älskar honom.

 

---

Ledsen om kapitlet suger, jag skrev det nyss på typ 2timmar. Kände att det var dags!

”Sir, M’am, I have to ask you to leave. We’re gonna take Mrs. Malik to x - ray, and then examen her to see how she is healing. Maybe you can go grab something to eat? I heard you both stayed here over the night.” En vänlig röst väckte mig ur min sömn. När jag öppnade mina ögon fick jag reda på att rösten till hörde en rödhårig, vacker, ung sjuksköterska - som såg väldigt mycket ut som Cara. På tal om Cara, jag undrar hur hon mår? Jag har inte pratat med henne sedan i fredags, och nu var det tisdag, så det var fyra dagar. Undrar hur det är mellan henne och Harry? Eller nej, såklart var det okej mellan dom, varken jag eller Haz skulle ju berätta för någon. 

”Sure. But can I just ask how my mum’s doing?” frågade Zayn samtidigt som jag fortfarande satt tyst och studerade sjuksköterskan. Hon var otroligt vacker; rött, höft långt, Ariel färgat hår, gröna ögon, fylliga, bubbelgum rosa målade läppar, skarpa ansiktslinjer och en perfekt kropp - thighgap, en perfekt midja, liten ’äppel’ rumpa och c - kupor. Ju mer jag studerade henne, desto värre fick det mig att känna - som satt här i ett par slitna jeans, UGGs, en vit tub top, Zayn’s stora gråa kofta och en skin jacka över. För att gör det hela ännu värre satt håret i en lös fläta och smink som antagligen var utkletat över hela ansiktet med tanke på att jag sovit med sminket på. Normalt hade jag nog hatat henne, för att hon var så vacker. Men hon kändes snäll.

”Of course. She’s a strong woman, she’ll be alright in time. But right now, she need to stay here for a while. We have to cheek her values, and see how she heals. But as said, she’ll be fine Mr. Malik.” Zayn, likaväl som jag, nickade. Sjuksköterskan gav oss ett varm leende innan hon gick ut ur rummet. Zayn vände sig till mig. 

”Morning sleepy.” log han innan han kysste mig mjukt. Jag rynkade på ögonbrynen och tittade med stora ögon på honom. ”There’s been like ten people in here, you slept through ’em all.” Seriöst?! Jag kände hur mina kinder hettades upp, och bröt snabbt ögonkontakten jag och Zayn hade. Sovandes, snarkandes, dreglandes - med rummet fullt av folk. Duktigt Miley, riktigt duktigt. ”Awh come on babe.” Zayn tiltade upp min haka så jag än en gång mötte hans intensiva bruna ögon. ”You’re a adorable when you sleep.” Jag fnittrade ett otroligt tjejigt skratt och kysste Zayn snabbt på läpparna innan jag hoppade upp ur hans famn.

”C’mon Zaynie, I’m starving. I wanna eat.” 

”Zaynie?” skrattade Zayn. Jag ryckte leendes på axlarna och drog med honom ut ur rummet.

-

”Where do you wanna go eat, love?” Jag ryckte på axlarna och Zayn himlade roat med ögonen. ”You’re hungry but you don’t know where you wanna eat?” Med ett fånigt leende på läpparna nickade jag stolt. Jäklar vad jag var glad idag då! ”Why are you so quiet today? It’s not like you.” 

”Hey!” Jag slog till Zayn lätt på armen, som bara skrattade. 

”How does Starbucks sound?” 

”Perfect.” Log jag och Zayn böjde sig lätt ner för att placera en kyss på mina läppar. Men, eftersom jag kände mig ovanligt glad och lekfull idag - vände jag på huvudet, vilket gjorde att Zayn kysste mig på kinden istället. 

”Ey! I wanted a kiss.” Zayn putade med läpparna, medans jag bara flinade större. 

”Well...” började jag, samtidigt som jag vände mig om och började gå bort från Zayn. ”Then I guess you gotta catch me.” Med det började jag springa, och lämnade en chockad Zayn stående mitt på gatan. 

-

Jag flätade in mina fingrar med Zayn’s samtidigt som jag velade fram och tillbaka över vad jag ville ha. Starbucks har mycket att erbjuda, det ska ni vara säkra på!

”What do you want, babe?” 

”Uhm... I want a Vanilla Bean Creme Frappuchino, a  Peach Raspberry Yogurt Parfait, a Blue Berry scone and a Chocolate Smoothie.” Zayn tittade på mig med förvånade ögon och en öppen mun. ”What?!” Han mumlade ett ‘nothing’ och höll upp händerna i en skyddande gest. Jag himlade med ögonen och drog upp min mobil. En massa nya sms från ett x antal människor. Killarna, Nate, Cara, Ronnie, Mamma, till och med Aunt Megan. Snabbt läste jag igenom några, alla var om hur jag mådde, och hur Trisha mådde. Innan jag han knåpa in något svar, insåg jag att det var våran tur att beställa. Jag höjde på blicken och - seriöst?!

”Hello and welcome to Starbucks. What would you like to order?” Hon höjde blicken och ett äckligt flin spred sig över hennes läppar. ”Oh hey Zayn and Miley. How are you guys? Long time no see ey?” Ordlös stirrade jag upp mot Zayn som hade spända käkar och hans ögon utseglade inget annat än äckel. Han spottade ut namnet med förakt:

”Andie.” 

Jag gick in på tågstationen, och snart satt jag på ett tåg på väg till Bradford. Jag drog upp min mobil och tog ett djupt andetag samtidigt som jag bad till Gud att jag hade rätt nummer. Jag skrålade ner tills jag såg det välkända namnet. Jag tryckte på ‘ring’ och svalde hårt. En signal. Två signaler. Tre signaler. Jag började ångra mig, och funderade allvarligt på att lägga på när någon svarade. 

”Hello?”

”Hi Doniya. It’s Miley.” 

”Yeah.. Uhm... Do you know where Zayn is?” Han blev tyst, och svalde hårt. Han visste. 

”Uhh.. emm...”

”Liam, if you know tell me.” 

”He’s in Bradford.” Jag rynkade på pannan. Varför var han i Bradford? ”Trisha was in a car accident, and she’s at the hospital.” 

”What? No.. No, no, no, no!! You’re kidding me-e. T-trish-ha c-can-n’t be a-at t-the h-hosp-pital-l, s-she ca-an’t L-li-iam!!” stammade jag fram mellan snyftningarna. Trisha kan inte vara på sjukhus. Och hon kan inte ha varit med om en bil krasch. Nej, nej, nej, nej! Trisha är som en andra mamma för mig, och om något skulle hända henne så... Nej. Det får inte ha gjort det! 

”Miley, I’m sorry.”

”No, no, no, no, no, no, no.” muttrade jag och kände hur jag började gråta ännu mer. Jag sjunk ihop ner på golvet. Mina snyftningar blev högre, och tårarna flera - och jag såg antagligen ut som en galning där på golvet, gråtandes och skakande. Jag hörde vagt hur Liam sa åt Niall, Louis och Harry att komma, men jag brydde mig inte. Trisha var på sjukhus, hon hade varit i en bilkrasch och vem vet hur hon mådde nu. Trots situationen mellan mig och Zayn, så hade jag och Trisha alltid hållit kontakten - med tanke på allt hon hjälpt mig med, och vid vissa tillfällen var hon den ända jag kunde prata med. 

Ett par starka armar omfamnade mig bakifrån och hyschade mig, och placerade en puss på mitt huvud. 

”It’s gonna be okay, Miley.” Hörde jag Harry’s raspiga röst säga. ”It’s gonna be okay..”

-

Jag tog ett djupt andetag och steg ut, den kalla luften slog mig direkt. Wow, skillnaden mellan LA och England var stor. Japp, jag var i England. För första gången på cirka två år. Hur kom jag hit då? Med flyg. Nej, skoja. Men efter jag äntligen lugnat ner mig i går, så visste jag att jag var tvungen att åka till Bradford - inte bara för Zayn, men också pga Yaser, Waliyha, Safaa, Doniya och såklart Trisha. Jag var nervös dock. Riktigt nervös. Hur skulle dom reagera? Jag hade som sagt inte träffat dom på två år, och vem vet vad dom tycker om mig? Dom kanske hatar mig? Jag stack bara... Eller, stack och stack... 

-

Tårarna ville inte sluta rinna nerför kinderna. Jag skulle tillbaka till Sverige. Jag skulle behöva lämna alla: Zayn, Andie, Doniya, Rihannon, Emma, Ryan, Chase , Safaa, Waliyha, Trisha, Yaser, Lucy, Luke, pappa... Nej. Han var inte min pappa, han slutade vara min pappa när började ligga med den där spinkiga bimbon till sekreterare. Jag tog ett djupt andetag och plingade på dörrklockan, och snart stod Safaa där med ett ledsen uppsyn på hennes gulliga ansikte. 

”Miley? Why are you sad?” Jag skakade på huvudet och log lätt, hon är för gullig. 

”Is you mom home sweetie?” Jag ungick hennes fråga, att ens tänka på att hon antagligen skulle börja gråta bröt mitt hjärta och jag bestämde mig för att det skulle vara bättre att jag bara berättade för Trisha - så fick hon berätta för resten av familjen, själviskt jag vet - men just nu skulle jag inte klara av att någon mer grät. Hon nickade - fortfarande ledsen, men ropade ändå på Trisha, som snart stod bredvid henne med ett leende på läpparna. Tills hon såg mig då. Hon drog snabbt in sig i sin famn. 

”God Miley, are you alright? Ofcourse you’re not, you’re crying for Gods sake. Come in love.” Jag log lätt åt Trisha, att hon alltid svarade på sina egna frågor. Men leendet var snabbt utbytt mot mera tårar - snart skulle jag inte få höra det. När vi var inne själva i köket frågade Trisha mig: ”Miley, talk to me sweetie. What’s bothering you?” Jag försökte lunga ner mig själv innan jag berättade. 

”W-we’re goin-ng b-back t-oo S-swed-den-n...” Där brast det för mig. Hon satt tyst ett tag, och jag visste att hon försökte vara stark, och inte gråta - jag kunde höra det på hennes andning. 

”Oh..” mumlade hon. 

”I’m sorry Trisha.” 

”Don’t be sorry love. It’s not your fault, I don’t know why you’re doing it but -”

”My dad cheated on my mum.” Hon drog efter andan. ”And my mum just wants to leave now, she doesn’t wanna see my dad ever again, start a new life and she said the only way to do that is to get out of here.” 

”Miley, I understand your mum. Don’t be mad at her, because I can see that you are.”
”I know, I’m just gonna miss everyone so much.” 

”We’re gonna miss you too. But, just cause you’re leaving doesn’t mean we have to loose connection does it? I don’t know if I could live without our once-a-week talk about everything that’s happend.” Jag log. ”Promise to call ever so often?” Jag nickade.

”Ofcourse.” Hon kramade hårt om mig. ”Is Zayn home?” Hon log, och nickade.

”He’s in his room. Go talk to him. But don’t forget to say good bye when you leave.” Jag skakade på huvudet.

”Promise.” Jag kramade om Trisha en sista gång innan jag halvsprang upp för trappan. Okej, nu är det det svåraste kvar. När jag väl stod utanför Zayn’s rum hördes musiken som spelades otroligt väl - jag log, såklart. Zayn och hans musik. Försiktigt öppnade jag dörren, och möttes av en syn jag aldrig velat se. Zayn och någon brunett, nakna, på hans säng. Jag slog händerna för munnen när jag såg vem det var - Andie. Nu strömmade tårarna ner för kinderna, och det gick inte att stoppa dem. 

”Oh shit Andie.” ”Fuck Zayn.” Jag ville titta bort, men kunde inte. Jag ville gå dit och slita av håret på Andie, samt dra ut tungan på Zayn, men jag kunde inte. Jag kunde inte röra mig. Jag var i chock. Jag stod och tittade på min pojkvän, och min bästa vän ha sex. Det var som om alla mina sinnen försvunnit - jag kunde inte röra mig, inte andas, inte prata. 

”Z-zayn?” fick jag ut, knappt hörbar för mina egna öron - men tydligen hörde Zayn det då han snabbt mötte min blick. 

”Miley? Shit!” han puttade bort Andie, och stormade mot mig. ”Miley, shit, fuck, I’m so sorry! Please I can explain! God, I’m such a -”

”Don’t touch me!” skrek jag då Zayn kom mot mig. 

”Miley -”
”Don’t fucking touch me Zayn!! I hate you!”

Han såg sårad ut, otroligt sårad. Men just nu kunde jag inte bry mig mindre. ”But you know what Zayn? You don’t need to be sorry, really. Go back to fucking my bestfriend, seriously. I’m leaving anyway. For good. Back to Sweden, so you don’t have to see me anymore. Bye.” Med det vände jag mig om och stormade ner för trappen. Jag hörde hur Zayn skrek mitt namn men struntade i det. Väl nere stod både Trisha och Doniya där med nyfikna ögon. 

”What happend?” Jag gav Doinya en ledsen blick, innan jag mötte Trisha blick med grynig syn. 

”Ask Zayn. And I’m so sorry.” Med det sprang jag iväg.

-

Jag hoppade in i en taxi och pustade ut. Det tog tid att få en taxi, inte så konstigt - det måste väl passera miljoner personer här varje dag. Jag tittade ut genom fönstret, det var blå himel och sol - konstigt, med tanke på att vi var i England. Jag lutade mig bakåt i sätet, en nästan 20 timmars resa är utmattande. Snart hade jag fallit in i en skön dvala.

-

”Miss?” Jag öppnade ögonen och möttes av två grön/bruna ögon. ”We’re here.” Jag insåg snart att det var taxichauffören. 

”Oh, I’m sorry. It’s been a long ride.” Han skakade på huvudet och log. 

”No problem.” Jag knäppte loss mig och klev ur bilen, samtidigt som chauffören tog ur min väska ur bakluckan. Jag log tacksamt och tog upp min plånbok ur handväskan. 

”How much?” Han gick runt och tog en titt på taxametern. 

”44 pound.” Jag tog upp en 50pund lapp ur plånboken och gav den till honom.

”Keep the change.” Han log stort och tacksamt. ”For helping me with my bag, and waking me up.” skrattade jag lätt. Jag gick in på tågstationen, och snart satt jag på ett tåg på väg till Bradford. Jag drog upp min mobil och tog ett djupt andetag samtidigt som jag bad till Gud att jag hade rätt nummer. Jag skrålade ner tills jag såg det välkända namnet. Jag tryckte på ‘ring’ och svalde hårt. En signal. Två signaler. Tre signaler. Jag började ångra mig, och funderade allvarligt på att lägga på när någon svarade. 

”Hello?”

”Hi Doniya. It’s Miley.” 

4 kommentarer för nästa kapitel. 

”Haz!” Han hoppade lätt till och tittade frågande på mig. ”No one can know yeah? Not any of the boys, not Nate, not Ronnie, not Cara. No one.” Harry’s ögon spärrades upp när jag nämnde Cara’s namn, varfö- Oh shit! Harry och Cara hade ju något på g. Nu kände jag mig ännu värre, jag hade inte bara varit otrogen mot min pojkvän, utan också svikit en av mina bästa vänner. ”Okay, so we’ve both fucked up. Let’s keep quiet about this?” Han nickade och jag kramade om honom. 

”C’mon let’s go get breakfast.” 

Just nu satt jag och finslipade min uppgift; 1743 ord om varför Demi Lovato är min idol? Check. Egentligen behövdes det bara 1000, men det är väl aldrig fel att skriva lite extra och förhoppningsvis få lite bättre betyg? Speciellt för mig som bara gått i skolan i någon vecka, och lärarna känner inte mig och vet inte vad jag kan - vilket är väldigt viktigt för betygen. Visst, det är långt tills vi får våra termins betyg men det är lika bra att köra hårt från första början. 

Jag var ensam i huset, igen. Nate hade gått över till Dana. Killarna(förutom Zayn, som jag inte sett till sedan gårdagen - och jag hade inte frågat killarna heller, då jag inte var säker på att jag ville veta...) hade åkt på lite sightseeing - dock undrar jag ärligt talat hur det går, med tanke på att dom är One Direction? Ronnie... Ronnie hade åkt hem till Sverige. Jup, det blev ett väldigt abrupt farväl då hennes mamma ringde och berättade att skolans rektor ringt, och alla elever var tvungna att infinna sig på skolan i morgon(japp, på en söndag) - annars blir dom reglerade. Så hon hade inte så mycket att säga till om, det var bara att packa ihop och åka direkt till flygplatsen eftersom Ronnie’s mamma redan bokat biljetter. På ett sätt var det bra  då vi inte kunde hålla på och säga hej då till varandra i flera timmar(som vi antagligen gjort annars) utan nu blev det bara rakt på sak. Men, samtidigt... Ronnie var inte här längre. Och jag vet inte när jag kommer träffa henne igen. En sak jag inte kunde undgå att tänka på var Niall, med tanke på att han och Ronnie kommit varandra väldigt nära och båda gillar varan otroligt mycket - och han vet inte att hon åkt, eftersom de redan åkt då Ronnie’s mamma ringde. Hur han kommer reagera... 

Jag tittade nöjt ner på datorn framför mig, läste igenom allt snabbt och bestämde mig för att den var redo att skickas in. Vilket jag gjorde. Okej, nu då? Det lär ju ta några timmar innan killarna kommer hem, med tanke på att dem åkte för bara två timmar sen. Och Nate vet man aldrig med. 

Jag slog igen datorn och lutade mig tillbaka i soffan. What to do... Ut och spring? Skulle inte tro det. Simma kanske? Ehh, nej. Gå ut och äta något? Alldeles för lat. Titta på gamla avsnitt av The Vampire Diaries med en bunke Ben & Jerry; Cookie Dough? Vi har en vinnare. Jag skrattade lite lätt åt min ‘konversation’ med mig själv då jag sprang upp och hämtade tredje säsongen av The Vampire Diaries och hämtade en bunke glass i köket plus en sked - ingen skål här inte. Jag tryckte i cd’n i DVD spelaren och lutade mig tillbaka. Finns det något bättre än Elena-Stefan-Damon drama? 

 

-

 

Tårarna flödade ner för kinderna när jag hörde att killarna kom in genom dörren. Scenen då Alaric dog var just över, och jag kunde bara inte hålla dom inne. Jag visste ju att det skulle hända, jag har sett hela serien säkert fyra gånger, men vid vissa scener gråter man varje gång. Detta är en av dem. 

”Miley? Are ya crying?” Jag hörde skrattet som Niall försökte hålla inne. Ja, jag sitter och gråter med en bunke glass åt att en tv - karaktär dog. Istället för att svara Niall gav jag honom en blick som jag själv skulle klassa under kategorien ’om blickar kunde döda’. Han höll antagligen med då han förde upp händerna i en försvarande gest. ”Sorry!” skrattade han. Jag suckade högt innan jag gick och hämtade en Marabou ’Sensation; Cookies and Cream’ som jag sett förut och gick och satte mig bekvämt tillbaka i soffan.

”What happend to you?” skrattade Louis som precis kom in i vardagsrummet. 

”Don’t talk to me..” mumlade jag med munnen full av choklad. Louis skrattade och slog sig ner bredvid mig, innan han slog en arm runt mig. 

”Please don’t tell me you’re crying cause of the tv-show.” Ärligt talat var det nog inte bara faktumet att Alaric dött. Det var nog dels också för att Ronnie åkt. Töntigt, jag vet. Men vi är normalt oskiljbara och det faktum att vi inte lär ses på månader lämnade ett stort hål i mitt hjärta. 

”I don’t know...” Lou gav mig en menande blick och jag fortsatte. ”Or well, it’s partly cause Ric died cause you know he’s like so nice, and cute, and I just love him and he really didn’t deserve to die like that. Not that anyone deserves to die, but I mean if he had to die he could’ve atleast gotten to die a little nicer death and -”

 

 

"Not that anoyone deserves to die, but I mean if he had to die he could've atleast gotten a little nicer death."

 

”Miley!” skrattade Louis och jag tittade oförstående på honom. ”Get to the point.”

”Oh... well, it’s kinda cause of the show, but... Also cause Ronnie flew back to Sweden.”

Louis blev helt chockad, och skulle precis säga något då Niall avbröt honom. 

”WHAT?!” Snabbare än blixten hade han gått från köket och stod nu vid soffan. 

”I’m sorry Niall...” Han tittade på mig med tom blick, och damp ner i soffan med en smäll. Han försökte säga något, men vad jag såg kunde han inte forma några ord. Jag slog armarna om honom och kramade om honom. Jag vet hur svårt det är att någon du älskar(eller i detta fall, tycker om otroligt mycket) åker iväg utan att berätta. 

”Why?” fick han ut med svag röst. 

”Her mom called, and she has to be in school tomorrow - or she’ll get suspended. But Niall, don’t worry! You guys can text, and talk on the phone and Skype and all thoose things.” Han nickade och mumlade ett hest ’I guess’. ”And, if it’s any help - she said it was harder to leave you than to leave me.” skrattade jag och Niall log stort. 

”Really?” Jag nickade. Hans leende blev ännu större och jag kunde inte stoppa leendet som smög sig över mina läppar. 

”Awh! That’s our Niall.” Louis nöp Niall i kinderna, vilket fick mig att börja fnittra lite. Jag såg hur något tändes i Louis ögon, och innan jag hann registrera vad som hände så satt Lou ovanpå mig, och kittlade luften ut mig. 

”Lou.. S-stop-p!!” andades jag ut mellan skratten. Han skakade på huvudet och fortsatte kittla mig tills jag höll på att sparka med benen. ”S-seriously Lou, if yo-ou d-don’t-t stop I-I’m gon-nna ki-ick you-u!” Trotts min varning fortsatte han kittla mig, och skratten fortsatte komma utan hejd. Jag fortsatte skratta tills det kändes som om jag skulle ramla av soffan vilken sekund som helst. ”L-lou! S-s-sto-op-p!!” Han suckade men hoppade ändå av mig med ett stort leende på läpparna. Jag tog några djupa andetag, för att få tillbaka andningen innan jag rättade till min tröja och satte mig upp igen. 

”Had fun?” frågade Louis med ett stort flin på läpparna. Jag skrattade och slog till honom på armen:

”Oh shut up Tommo!”

 

-

 

”Jag vet mamma, men.. Jag vet inte om jag kan lita på Zayn! Först ignorerar han mig, sen kommer han inte ens hem och jag har ingen aning om vart han är. Är det verkligen så man gör mot sin flickvän? Eller vad vi nu är...”

”Miley, o-”
”Och för att inte tala om vad han gjorde för ett par år sedan!”

”Miley, om det du har berättat om Zayn är sant - vilket jag vet att det är, så har du ingenting att oroa dig för älskling. Han verkar verkligen ha ändrat sig, och han är en schyst kille, det vet både du och jag. Jag tycker du tar reda på vart han verkligen är innan du drar några förhastade slutsatser, okej? Och angående det som hände, han gjorde ett misstag. Vi alla gör dem. Men som sagt, det var länge sen, och både du och Zayn har ändrats otroligt mycket - ingen av er är samma person som då. Ibland måste man förlåta dem man älskar, annars förlorar man dom. Och jag vet att du inte skulle klara av att förlora Zayn ännu en gång.” Jag satt tyst ett litet tag, och tog in det mamma sagt. Hon hade rätt. Jag hade ingen aning om vart Zayn var, och hade ingen rätt att tro det värsta om Zayn.

”Tack mamma, jag älskar dig!”

”Jag älskar dig också gumman.” Jag hörde hur hon var sekunder ifrån att gråta.

”Mamma, gråt inte, då kommer jag också börja gråta!” Hennes skratt klingade i telefonen.

”Förlåt älskling, jag saknar bara dig och Nate otroligt mycket. På tal om Nate, hur är det med honom?”

”Bra, tror jag. Nu när både Ronnie och killarna har varit här, har jag ärligt talat inte pratat så mycket med honom.” Hon skrattade än en gång. ”Men jag tror det är bra, jag vet att han tycker det är kul att träffa Zayn igen.” Det blev tyst mellan oss i någon minut, men jag kunde känna på mig att mamma log. ”Juste mamma!”

”Ja älskling?”

”Nate har en flickvän!”

”Va? Varför har du inte berättat det innan? Gud, vad heter hon? Hur gammal är hon? Hur ser hon ut? Är hon snäll? Hur träffades dom?” Jag skrattade lätt åt mammas alla frågor.

”Hon heter Dana, jag tror hon är arton, kanske nitton. Hon ser ungefär ut som alla Nate’s tjejer; smal kropp, och stora bröst. Hon är blond och har blåa ögon, faktiskt otroligt vacker. Dock hatar jag henne, hon är en bitch.”

”Miley!” 

”Meh, hon är det mamma! Du har inte träffat henne. I alla fall, så träffades dom första dagen här då hon bjöd över oss på fest hos henne, och tja, jag tror dom varit tillsammans sedan dess.” 

”Jag tror inte att hon är så elak, då skulle väl Nate inte vara tillsammans med henne?”

”Man vet aldrig med Nate...” mumlade jag och mamma skrattade ännu en gång.

”Du borde vara glad för din bror, jag är det i alla fall. Men jag måste tyvärr gå nu älskling, jag måste fortsätta jobba.” 

”Okej. Älskar dig mamma, och jag saknar dig något otroligt!”

”Jag älskar och saknar dig också gumman, och hälsa Nate!”

”Det ska jag.” 

”Puss.”

”Puss.”  Jag hörde ett klick, och så var det tyst i telefonen. Jag suckade och slängde iväg telefonen på en hög kläder som låg mitt på golvet, innan jag föll ner på sängen. Jag hade nog inte insätt hur mycket jag saknade min mamma förrens nu när hon ringt. Även om vi ofta bråkade, så var hon min bästa vän och jag saknade henne något otroligt. Jag tänkte på det hon sa; jag borde nog ta reda på vart Zayn va. För jag tvivlar på att killarna inte vet var han är. Om det var något bra, behövde jag inte vara så orolig längre. Och om det var lika hemskt som jag tänkt mig... Så har jag i alla fall en anledning att vara arg på honom. Jag hoppade upp ur sängen och gick ner till köket, där jag såg Liam stå med mobilen i handen och ett leende på läpparna. 

Jag smög upp bredvid honom.

”Danielle?” Han hoppade till lite, men när han såg att det var jag övergick hans chockade min till ett leende och han nickade. ”You guys are really cute together, you know?” Hans leende blev större, men helt plötsligt blev leendet till en bister uppsyn och han fuktade snabbt läpparna.

”Why are you crying?” sa han oroligt. Jag tittade frågandes på honom, och kände lätt på mina kinder, som var fuktiga. Det måste ha varit av samtalet med mamma. Jag log och skakade på huvudet.

”Oh, that’s nothing. I was just talking to my mum, whom I haven’t talked to in a while - and I guess I got emotional.”

”I know the feeling. Not seeing your family for a long while.” Jag log ett medlidande leende mot Li och kramade om honom, vilket fick honom att le igen. ”But, did you want to ask me something?”
”Yeah.. Uhm... Do you know where Zayn is?” Han blev tyst, och svalde hårt. Han visste. 

”Uhh.. emm...”

”Liam, if you know tell me.” 

”He’s in Bradford.” Jag rynkade på pannan. Varför var han i Bradford? ”Trisha was in a car accident, and she’s at the hospital.” 

---

Jävlar, blev långt! 2059 ord. 

Men vad hände där på slutet? Zayn i Bradford? Trisha på sjukhus? 

 

KOMMENTERA!

Minst 4 för nästa kapitel.

 

xoxo

Previously:

-

”You’re like perfect...” mumlade jag och drog handen genom Harry’s hår vilket fick honom att blunda i några sekunder innan han öppnade dom igen.

”You are perfect.” Jag kunde inte stoppa mig själv och innan jag visste ordet av så kysste jag honom. Han hängde direkt på och hans händer fann sig till mina höfter, och rullade runt oss så jag låg under honom med ena handen i hans silkeslena hår och den andra drogs upp och ner över hans tröja, över hans magmuskler. Kyssen blev snabbt till mer än bara en kyss och jag var tvungen att ta luft. 

”We shouldn’t be doing this..” andades Harry ut från över mig, andfådd från kyssen. 

”I know.” Mina ögon vandrade ner till Harry’s läppar, som nu var lite svullna av kyssen och jag såg att Harry gjorde desamma. Våra ögon möttes igen, och snart var våra läppar än en gång sammanlänkade. Mitt huvud var en ända röra, och jag försökte fokusera på Harry’s perfekt mjuka läppar som kysste mina, men en specifik tanke kunde inte lämna mitt huvud. Zayn. 

Solen sken starkt och irriterande, rakt i ögonen på mig. Men det var ingenting jämfört med det bankande ljudet - i mitt huvud. Jag suckade och slog igen ögonen. Egentligen borde jag nog ta en Alvedon eller något, men jag orkade inte. Det är lördag, och nu vill jag bara sova bort huvudvärken och illamåendet, även fast jag vet av erfarenhet att det inte fungerar. Då kom jag att tänka på.. Vad hände igår? Jag kommer ihåg killen som stötte på mig, och att jag hällde en drink över honom. Att när jag gick för att leta efter någon jag kände så hittade jag Niall och Ronnie, i sängen, tillsammans... Sen sprang jag in i Tyler, bad honom att dra åt helvete och efter det blev jag helt crazy och bara drack, och drack, och drack, och drack... Sen har jag något vagt minne av att jag pratade med Harry? Till och med kanske dansade? Jag suckade än en gång; det var för jobbigt att försöka komma ihåg något i detta tillstånd - kanske efter en Alvedon eller två? Jag satte mig upp i sägen och kände hur hela rummet snurrade. Jag valde att strunta i det då jag insåg att min hand låg på något hårt, och det var inte min säng. Jag svor tyst för mig själv innan jag sakta vände mig om med stängda ögon, och bad att inte jag skulle få se vad jag trodde. När jag öppnade ögonen svor jag, denna gången högt.

”Fuck!” mumlade jag och började skaka på den sovande, tröjlösa krulltotten som låg helt däckad i min säng. ”Harry!” väste jag. ”Wake up you idiot!” Sakta såg jag hur hans ögonlock började fladdra och snart såg jag hans gröna ögon. 

”Miley? What are you doing here?” sa han, hans röst ännu raspigare än vanligt. 

”Me? What I’m doing here?! You’re the one in my bed!” väste jag, och det såg nu ut som om Harry’s ögon skulle poppa ut ur deras hålor. 

”WHat?! Oh shit! We... We didn’t do anything, did we?” mumlade han och jag skakade oventande på huvudet. Jag visste ärligt talat inte. 

”I don’t know... I don’t really remember anything. I remember us talking, and dancing to C’mon C’mon but then.. Then I don’t remember anything more. I don’t even remember how we got home...” Jag tittade ner i mitt knä, ärligt talat skämdes jag över att jag blivit så full igår. Det var inget nytt, men det var inte så här jag ville att killarna skulle se mig. Som någon som inte kan hantera alkohol och bara dricker till hon spyr och får en blackout. ”Do you remember anything?” Försiktigt tittade jag upp på Harry, som halv skakade på huvudet. 

”No, not really... I mean, I remember us talking and dancing, and then we when to take some shots and that’s where my memory ends... Sorry.” Jag nickade förstående - jag har inte precis någon rätt att döma honom? ”Or..” fortsatte Harry och min blick flög upp. Han bet sig i läppen, som om han var nervös. ”I do remember something else.” Jag höjde på ögonbrynen i en frågande gest. ”I remember that we kissed.” Det kändes som att all luft i mig helt plötsligt försvann, min mun formades till ett ’o’ och tårarna började bränna i ögonen. Vi hade kyssts. Jag och Harry. Inte jag och Zayn, utan jag och Harry. Jag ställde mig upp torkade mig runt munnen. Jag ville säga något, men jag kunde inte. Jag hade kysst Harry. Medan jag och Zayn var tillsammans... Även om jag var sur på honom, så var vi ändå tillsammans, och jag hade kysst någon annan. Jag hade varit otrogen mot Zayn. Jag hade inte ens märkt att jag börjat gråta förrens jag kände något salt i munnen. Snabbt torkade jag bort de tårar som fallit, även fast det var lönlöst då det bara kom mer och mer. 

”I cheated on Zayn...” andades jag ut. Jag kunde inte fatta det. I nästan två år har jag hatat Zayn för vad han gjort mot mig, för att han varit otrogen - och nu har jag gjort samma sak själv. Det må vara andra omständigheter, och det må ha ’bara’ varit en kyss, men det är ändå att vara otrogen. 

”Wait! Are you and Zayn together?!”

”Wasn’t that obvious?!” halv skrek jag, då jag inte ville att någon annan skulle höra för mycket. Harry mumlade ett ‘sorry’ och jag skakade på huvudet. Det var inte Harry’s fel. Jag har ingen rätt att bli arg på honom. Jag var precis lika skyldig som honom. Om inte mer, med tanke på hur jag blir när jag blir full. ”No, I’m sorry Harry. It’s not your fault, and I really don’t have the right to yell at you. I’m just frustrated with myself for beeing such a complete idiot. I can’t even be in a relationship for 5hours without fucking it all up for fuck sake..” Det sista halv skrattade jag ut, även fast tårarna fortfarande rann ner för kinderna. Jag gled ner för väggen och la ner huvudet i mitt knä där jag grät ut. Snart kände jag hur två stora armar omfamnade mig, och jag satt nu i Harry’s knä - lutad mot hans axel. Han strök mitt hår i en tröstande gest. Hans lockiga hår kittlade mig lätt på kinden vilket fick mig att fnittra lite lätt. 

”What?” skrattade han och jag skakade på huvudet. 

”Your hair tickles me.” Han skrattade högt vilket fick mig att le, hans skratt var så gulligt. ”You’re a great friend Haz, you know that?” Även fast jag inte såg hans ansikte så kände jag att han log. 

”You’re an amazing friend as well, Cyrus.” sa han lekfullt. ”And a great kisser by the way.” ”Harry!” skrattade jag och slog till honom lätt på bröstet. 

”Kidding.” skrattade han högt, och gnuggade sig lätt där jag slagit honom. Jag la ner mitt huvud på hans axel igen och slappnade av. Av någon anledning började jag helt plötsligt sjunga:

”In my memory, all the small things, like daggers in my mind. In my memory, while my head bleeds, the words I’ll never find. That I always ment to say to you I can’t. Cause you turned your face, and now I can’t feel you anymore. Turn your face, so now I can’t see you anymore. Walk away, until you’re not standing at my door. Turn your face walk away, and stay. Turn your face.” Sjöng jag tyst. ”In my memory, I was hurting, long before we met. In my memory, there’s still burning, the fingerprints you left. And I always ment to say to you, I can’t. So just turn your face, until I can’t see your face. Turn your face, until I can’t see you anymore. Walk away, until your not standing at my door. Turn your face, walk away and stay. Turn your face. Each time I take you back, you bring one thousand cracks, and except them like a fool. So now what’s your excuse? What do we have to loose? Since I’m already loosing you. So hard to face, that I can’t feel you anymore. Hard to face, that I can’t see you anymore. So walk away, until you’re not standing at my door. Turn your face, walk away and stay. Turn your face. Turn your face, and stay. Turn your face.” Jag bet mig i läppen. Jag hade sjungit inför Harry. Jag sjunger inte inför någon, om jag inte blir tvingad - som på musik lektionen. 

”Wow...” mumlade Harry och jag mötte snabbt hans ögon med en skeptisk blick. Wow - det där var det värsta jag har hört, eller wow - du sjunger som en ängel? ”Why haven’t you told us you can sing? Miley, your voice is incredible! Seriously, you need to share it with people, it’s a one of a kind voice. I can make a few calls and get you too meet some producers and record labels and -” Jag avbröt en entusiatisk Harry.

”Harry! Thanks for the compliments, seriously they mean a lot. But... I don’t wanna become a singer. It’s just a hobby. And, even if I wanted too, I couldn’t bring myself to use you guys, it would feel so wrong.”

”But -”

”No but’s Haz. Okay?” Han suckade högt, men nickade. 

”Didn’t know you liked Little Mix?” sa han efter en stunds behaglig tystnad. 

”Who doesn’t?” flinade jag och hela han skakade när han skrattade, vilket gjorde att jag också skakade då mitt huvud än en gång lutades på hans axel. ”How’s your fav member?” 

”I like Leigh, she’s fit. And has an amazing voice. You?” Jag himlade med ögonen. Såklart ‘she’s fit’. Killar. 

”I love ’em all, but probably Pez. Her voice is unbelieve able, she’s gorgeous and I hate her.” Harry tittade konstigt och jag fnittrade. ”Girl thing.” 

”Favorite song?” 

”Uhm... that’s a hard one, they’re all fantastic. But probably; Turn Your Face, Who Are Who We Are, Love Drunk, Pretend It’s Okay and of course; Wings, DNA and Change Your Life. Your?” 

”I really like Madhouse and Turn Your Face. But as you said, they’re all amazing.” Jag nickade.

”It’s really nice to talk to you like this.”
”Yeah?” 

”Yeah.. Just about everything and nothing. About music. It’s fun.” Han nickade och jag kände hur han log. Precis då jag undrade vad klockan var, och hur länge vi egentligen suttit här knackade någon på dörren - vilket fick både mig och Harry att hoppa till. 

”Miley! Are you up? We’re gonna eat breakfast.” skrek en röst jag lätt identifierade som Liam. Jag och Harry utbytte en panikartad blick innan vi båda hoppade upp. Harry drog på sig sin tröja samtidigt som jag hoppade ur mina kläder och drog på mig ett par mjukis byxor. 

”Yeah.. Uhm, I’m just gonna...uhm.. I’m coming in like two minutes. You can go down tho Liam, thanks for informing me.” Ett svagt ‘okey’ hördes från andra sidan dörren och jag andades ut. Jag vände mig mot Harry, som hade blicken klistrad på min halv nakna kropp.

”Harry you’re such a perv.” Han kom ur sin lilla trans och tittade på mig med en förvånd blick. 

”What?” sa han i en ljus röst, och låtsades vara lite förolämpad. Jag himlade med ögonen och drog på mig mitt linne och flätade snabbt håret. Jag sprang in på toaletten och tvättade snabbt av mig allt smink från igår, samtidigt som jag skvätte lite extra vatten i ansiktet för att pigga upp mig själv lite. När jag kom in i mitt rum igen stod Harry på exakt samma ställe som innan, med blicken på någonting utanför. 

”Haz!” Han hoppade lätt till och tittade frågande på mig. ”No one can know yeah? Not any of the boys, not Nate, not Ronnie, not Cara. No one.” Harry’s ögon spärrades upp när jag nämnde Cara’s namn, varfö- Oh shit! Harry och Cara hade ju något på g. Nu kände jag mig ännu värre, jag hade inte bara varit otrogen mot min pojkvän, utan också svikit en av mina bästa vänner. ”Okay, so we’ve both fucked up. Let’s keep quiet about this?” Han nickade och jag kramade om honom. 

”C’mon let’s go get breakfast.” 

Min blick landade på Zayn, som redan tittade på mig. Men istället för att möta hans ögon granskade jag hans kropp. En mörkblå tröja, ett par svarta - rätt så tighta, men inte lika tighta som Harry dock - jeans, en svart läder jacka och ett par vita Supras. Säga vad man vill om killen, men klä sig kunde han. Jag hade inte ens märkt att han närmat sig förrens han stod bara några centimeter ifrån mig. 

”You look beautiful.” Jag tittade upp och mötte hans perfekta hazel bruna ögon i nån sekund innan jag snabbt tittade ner igen. Jag tog ett djupt andetag innan jag ignorerade honom och gick förbi honom. 

”Who’s ready to party?!” 

Alkoholen flödade. Musiken pumpade. Kunde inte vara gladare. Jag tog en liten klunk av alkoholen i glaset jag hade i handen samtidigt som jag motvilligt gungade lite fram och tillbaka till låten som spelades. Scream & Shout av Britney Spears och will.i.am. Min hat låt just nu. Alla verkar älska den, dom vet helt klart inte vad bra musik är. Den är så dålig. Jag har aldrig varit ett fan av will.i.am, eller dupstep(eller vad fan det nu är) för den delen - och Britney kan göra så mycket bättre. Hon har gjort så mycket bättre. 

Mina tankar avbröts av två händer på min midja. Jag vände mig sakta om och möttes av en helt klart full kille. Han såg helt klart mer än okej ut dock. Blåa ögon, blont lite ruffigt hår, en väl definierad käk linje, fylliga rosa läppar och en muskulös kropp . Han påminde om Zach Roerig. 

”Why is a beautiful girl like you dancing here all alone?” Han hade en klassisk LA accent, precis som han hör i filmer. Jag undvek frågan och ställde istället en fråga tillbaka:

”And you are?” Han flinade och bländade ett leende. 

”Your company for the night, babe.” Det lät mer som ett påstående än en fråga, och hade jag inte druckit ett x antal drinkar hade jag nog varit lite skraj just nu. 

”I don’t think so, babe.” sa jag med ett fejkat leende och kom - efter lite krångel - ur hans grepp. Innan jag ens hunnit gå en halv meter kände jag en hand som drog mig tillbaka. 

”Where do you think you’re going, babe?” Han log ett självbelåtet leende. Jag funderade på om jag skulle: a) slå till hon i ansiktet, eller b) knäa honom i skrevet. Jag tittade diskret ner på min fot och då slod det mig. Min drink. Jag valde inget av de ovanstående alternativen.

”Away from you.” sa jag kaxigt och innan han han säga något var han dyngblöt av den starka/sliskiga vätskan. Jag såg först nu att det hade samlats en massa folk runt om oss, jag suckade och vände mig om för att gå därifrån. 

”Slut!” hörde jag whatever-hans-namn-va skrika. 

”Even if I were one, I still wouldn’t sleep with you.” skrek jag och fortsatte mitt letande efter någon jag kände. Jag klämde mig genom en massa folk som stod och gned sig mot varandra, och stod och hånglade i varenda hörn. Efter att ha letat efter någon i fem minuter suckade jag och drog upp mobilen ur min bh. Just my luck. Inget batteri. Jag suckade och scanade rummet. Jag gick mot den stora trappan och på vägen dit snodde jag någon tjej’s drink. Tror inte hon brydde sig alldeles för mycket då hon ändå stod och hånglade med någon. Jag svepte innehåller i den klyshiga röda platsmuggen och grimaserade. Öl. På övervåningen fanns det ungefär 5 rum. Jag chansade. Vad är det värsta som kan hända? Jag dör inte om jag ser någon ha sex, skulle inte vara första gången då jag har en bror som har sex med allt levande. Jag öppnade sakta dörren till det första rummet och kikade försiktigt in. Tomt. Jag suckade. Av lättnad, och irritation att jag inte hittade någon. Jag gick till rummet bredvid och gjorde precis som innan. Bara att nu var det några där inne. 

”Oh, shit. Um fuck sorry!” skrek jag och slog igen dörren. 

”Miley?” Jag frös. Nej. Nu uh. It can’t be. Försiktigt öppnade jag dörren, med stängda ögon. Jag kanske inte borde gjort det, men jag vet tvungen att veta. 

”Niall? Can I open my eyes?” Han suckade tungt och mumlade ett ‘yes’. Sakta öppnade jag bara för att se Niall i ett par jeans, halvt påväg att dra på sig sin vita t-shirt. Snabbt öppnade jag det andra ögat också. ”You didn’t have to stop for me you know?” Han gav mig en blick som att säga ‘jätte-kul’. Jag höjde händerna i en oskyldig gest och tittade när Niall klädde på sig. Det går inte att neka, killen är snygg. Och han har en jäkligt fit kropp. Då kom jag ihåg varför jag gick in hit igen till att börja med. ”Niall..” Han tittade frågande på mig. ”Who were you sleeping with? How could you sleep with anyone!? You know Ronnie really likes you and you guys are basically together? And I swear to God I’m gonna k-” Jag avbröt mig själv när jag såg Ronnie komma gående ut ur badrummet, lika fin som innan - kanske lite rufsigare hår, men annars lika perfekt. Då slog det mig. Lika snabbt som Usain Bolt springer 100m ändrades mitt humör. Ett stort leende spreds sig på mina läppar och ett flickaktigt skrik lämnade mina läppar.

”Oh my god!! I’m so happy for you!” Jag sprang fram och omfamnade Ron i en tight kram.

”Can’t breathe here..” mumlade hon och jag skrattade samtidigt som jag släppte henne. 

”But I’m super happy for you!” 

”Why are you happy for me?” Mina ögonbryn for ihop. Nu förstod jag ingenting.

”You and Niall, on the bed, like 2 min ago...” Nu var det hennes tur att se frågandes ut. ”But..” Jag tittade bak på Niall som stod med händerna i fickorna och såg exakt lika frågande ut som Ronnie. Jag vände tillbaka till Ron. ”No. You guys were on the bed doing.. God knows what, I don’t wanna know and then I came in and...” Jag måste sett ut som ett frågetecken för nu kunde varken Ronnie eller Niall hålla sig. De båda brast ut i skratt. Jag förstod förfarande inget. 

”Oh my God! You should’ve seen you face!” 

”Priceless!” skrattade Ron och gick över till Niall och gjorde en high-five innan hon kysste honom. Om detta varit en film, så hade det varit en glödlampa över mitt huvud just nu. Dom skojade med mig. Dom hade gjort ‘det’, och dom skämtade bara med mig. Jag himlade med ögonen men kunde inte undgå att också skratta. Hur kunde jag gå på det?

”So you guys did it?” Ronnie bet sig i läppen och gömde huvudet i Niall’s bröst. Niall skrattade och nickade, en lätt rosa nyans på hans kinder. Jag flinade stort. ”I’ll leave you guys to it. I won’t distub you guys.”

”You already have!” skrattade Niall och jag räckte ut tungan åt honom samtidigt som jag gick mot dörren. 

”Shut up!” halv skrek jag då jag stängde dörren och möttes av hög musik. Die Young spelades nu, och jag kunde inte hjälpa att börja dansa lite på vägen ner för trappan. Väl nere råkade jag gå in i någon så denne tappade sin röda mugg. 

”Shit! I’m so sorry.” Killen jag stötte in i vände sig om och jag suckade högt. ”You got to be kidding me.” Han flinade stort. 

”Nice to meet you too Miley.” Tyler log ett irriterande stort leende och jag fnös. Tack för att du förstörde min kväll. 

”Whatever.” mumlade jag och skulle trycka mig förbi honom då han tog tag i min arm. 

”Miley, I’m truly sorry for what I’ve done, and for acting like a dick. Please, give me a chance.” Han såg ärligt talat ledsen för att han varit en sån idiot mot mig. Kanske jag skulle ge honom en chans?

”When pigs can fly.” Jag log ett stort sarkastiskt leende och gick därifrån, i jakt om att hitta nån av killarna, eller Cara. 

-

Än en gång var jag ensam. Eller nej, jag hade ju alkohol. Min älskade alkohol... Jag hade hittat Dana för ett tag sen, som berättade att Nate hade följt med Cara hem då hon var så full att hon knappt kunde sitt eget namn och verkligen inte kunde gå hem själv. Sen hade hon såklart också kommenterat min klädsel och sagt att jag såg ut som en hora, vilket jag hade besvarat med ‘jag lånade kläder från dig’. Inte mitt smartaste svar, I know - men vid det laget var jag rätt full och rätt trög. En massa tankar flög runt i mitt huvud, men det var något som fick mig att stanna vid en speciell. Zayn. Jag hade inte sett honom på hela kvällen, förutom på vägen hit. De andra hade åtminstone hängt med mig en liten stund innan de lämnade mig för att göra God know’s what. Undrar vem han var med. Killarna? Hade han gått hem? Någon tjej? Det sista fick mig att bli otroligt nervös, Zayn med någon annan tjej. Nej, det skulle han väl aldrig? Vi var ju ihop. Eller? Efter mitt oförskämda beteende skulle det inte förvåna mig om han inte längre vill det. Men nej, Zayn skulle inte göra det. Fast i och för sig, det skulle inte vara den första gången. 

Jag suckade och tog en stor klunk av vätskan i mitt glas, vodka + redbull, nästan de ända jag druckit på hela kvällen då jag inte är världens största fan av öl. Jag höll upp glaset framför mig samtidigt som jag svalde drickat utan problem. 

”You’re my only friend..” halv suckade/halv mumlade jag. 

”You sound like an alkoholic talking to your drink you know?” hörde jag en raspig röst säga, och trotts mitt onyktra tillstånd visste jag direkt vem det var. ”Move over.” Jag hoppade närmare mitten av den tomma soffan då alla fortfarande dansade, även fast klockan närmade sig fyra på morgonen. Harry slog sig ner med ett duns och tog en klunk av vätskan i hans mugg - öl, antar jag. 

”I am an alcoholic now a days Styles. Didn’t you know?” Jag tog ännu en klunk och Harry skrattade lite - antar att han inte heller är särskilt nykter. ”So, you’re a beer guy huh? Always though of you as a shot dude, or whiskey.” 

”Does it look like they have whiskey here?” frågade han flinandes och jag skrattade lätt. Det var en high school fest, såklart inte. ”And you´re drinking Vodka?”

”And Redbull, the Redbull is important.” la jag till och han himlade med ögonen.

"Joking."

”Always thought of you as a non-drinker.” Jag höjde frågande ögonbrynet mot honom. Seriöst? ”Joking. Thought of you as a vodka gal.” Jag knuffade till honom med axeln och han skrattade så att hans väl kända smile gropar visades. Jag kunde inte undgå att le. Vi satt i ungefär 10minuter till och småpratade om.. egentligen ingenting. Vi bestämde oss för att gå och hämta mer dricka, då en väl känd låt började. 

”The one that came with. She had to go. But you look amazing, standing alone.” 

Zayn’s röst ekade i hela huset och ett stort flin tog plats på mina läppar. Jag hörde Harry mumla ’oh my God’ men det stoppade mig inte. Jag vände mig mot Harry, tog muggen han hade i handen och ställde både den och min egen på ett bord i närheten. 

”Come on Styles, we’re dancing.” flinade jag stort. 

”Nooo.” gnällde han, vilket fick mig att le större. 

”Yes.” sa jag bara och drog med honom ut bland alla som stod och dansade. Han suckade men följde ändå med mig, och jag kunde inte få bort det stora leendet på mina läppar. Jag vet inte vad det var, antagligen eftersom jag knappt fått dansa på hela kvällen. Eller fått och fått, det är helt enkelt inte så kul att dansa själv. När det kom till Harry’s del vände jag mig om och mötte hans gröna ögon som redan tittade på mig, med ett leende. 

”Every step I take, I’m feelin’ more and more. She’s callin’ out, she’s a lucky girl. My heart is racin’, she’s turnin’ around, I reach for her hand and I say.” 

Han sjöng med i låten vilket fick mig att börja fnittra samtidigt som vi båda dansade. 

Låten drog sig mot sitt slut, och Harry andades ut. Jag skrattade högt. 

”I really can’t dance..” Han stod fortfarande kvar framför mig, ett leende lekandes på hans läppar. 

”You’re a good dancer Harry.” 

”And you’re a good liar.” Ett stort flin spred sig över hans perfekta rosa läppar och jag slog till honom på armen. ”C’mon, let’s go get drinks.” Jag suckade och skulle precis följa med då jag hörde takterna till nästa låten. ‘Diamonds’. Jag log än en gång stort och tog ett tag om Harry’s bicep, vilket fick honom att stanna abrupt och vända sig om med en frågande blick. 

”One more dance? Pleaseeee?” Han suckade men nickade och jag gav ifrån mig ett litet skrik innan jag drog med Harry till mitten av folkmassa och vi började dansa igen. Denna gång mycket intimare...

-

”Shhh! We have to be quiet.” fnittrade jag fram till Harry som stod lutad mot väggen samtidigt som jag försökte låsa upp dörren, vilket inte var det lättaste eftersom vi druckit alldeles för många shots innan vi gick från festen. Han fnittrade lite själv och höjde fingret mot munnen och ‘shh’ ade, precis när jag öppnade dörren vilket fick mig att nästa ramla innanför dörren av fnitter. Harry började gap skratta och stängde dörren. Jag hängde snabbt på, och innan jag hann reagera så låg vi båda på golvet, jag över Harry och vi både skrattade fortfarande, nu ännu hårdare för att vi var så klumpiga att ramla. Efter några minuter lugnade vi äntligen ner oss, och slutade skratta. Jag kunde inte undgå att studera Harrys ansikte. Hans djupa gröna ögon - som kunde få vilken tjej som helst att falla. Han’s hjärtformade, fylliga, perfekt rosa läppar - som gjorda för att kyssas, och som nu var böjda i ett flin, som visade hans gulliga skrattgropar. Och såklart, hans kända, bruna lockar som ramade in hans ansikte perfekt. Jag kunde inte hjälpa mig själv när jag petade i hans högra skrattgrop. 

”What are you doin’?” skrattade han och jag la märke till att hans accent var ännu hårdare nu när han var full.

”You’re like perfect...” mumlade jag och drog handen genom Harry’s hår vilket fick honom att blunda i några sekunder innan han öppnade dom igen.

”You are perfect.” Jag kunde inte stoppa mig själv och innan jag visste ordet av så kysste jag honom. Han hängde direkt på och hans händer fann sig till mina höfter, och rullade runt oss så jag låg under honom med ena handen i hans silkeslena hår och den andra drogs upp och ner över hans tröja, över hans magmuskler. Kyssen blev snabbt till mer än bara en kyss och jag var tvungen att ta luft. 

”We shouldn’t be doing this..” andades Harry ut från över mig, andfådd från kyssen. 

”I know.” Mina ögon vandrade ner till Harry’s läppar, som nu var lite svullna av kyssen och jag såg att Harry gjorde desamma. Våra ögon möttes igen, och snart var våra läppar än en gång sammanlänkade. Mitt huvud var en ända röra, och jag försökte fokusera på Harry’s perfekt mjuka läppar som kysste mina, men en specifik tanke kunde inte lämna mitt huvud. Zayn. 

DUN DUN DUN!

Hahah, nej men omg! Vad gör Miley? Ugh, den idioten, haha! 

 Die Young spelades nu, och jag kunde inte hjälpa att börja dansa lite på vägen ner för trappan. Väl nere råkade jag gå in i någon så denne tappade sin röda mugg. 

”Shit! I’m so sorry.” Killen jag stötte in i vände sig om och jag suckade högt. ”You got to be kidding me.” Han flinade stort. 

”Nice to meet you too Miley.” Tyler log ett irriterande stort leende och jag fnös. Tack för att du förstörde min kväll. 

”Whatever.” mumlade jag och skulle trycka mig förbi honom då han tog tag i min arm. 

”Miley, I’m truly sorry for what I’ve done, and for acting like a dick. Please, give me a chance.” Han såg ärligt talat ledsen för att han varit en sån idiot mot mig. Kanske jag skulle ge honom en chans?

Previously:

-

”Yeah, let’s do it.”

”Really?” pep Cara exalterat. Jag nickade. ”Yay! Fun Miley is back!” 

”Hey!” sa jag och slog till henne på armen vilket fick alla att skratta. Efter några minuter om prat om hur jävla bra det här partyt skulle bli och hur vi skulle parta hela natten kom Zayn och Ronnie in igen och jag orkade inte ens titta på Zayn.

”We’re going partying!” skrek Cara glatt. 

”It’s almost midnight...” kommenterade Zayn. Cara flinade än en gång.

”The party doesn’t start ‘til the sun goes down.” 

 

Jag kletade på ett sista lager mascara på mina nu väldigt svarta och tjocka ögonfransar, och drog på mig några armband. Jag tog ett steg back och skådade mig själv i spegeln; jag såg bra ut! Mitt långa bruna/orange hår som naturligt var vågigt var nu otroligt lockigt, med en liten svart rosett så höll undan luggen en aning. På min kropp satt en blå/grön högmidjad kjol med ett coolt tribal tryck och en svart bustier(som såg lite för mycket ut som underkläder, men vem bryr sig?). Ett x antal armband i olika färger klädde båda mina armar, och några tunna ringar satt på mina fingrar. På mina fötter satt ett par svarta väldigt gilttriga, stiletter, onödigt höga låt mig tilläga. Mina läppar var målade i en nude färg, mina kinder i en ljusrosa och mina ögonlock var lätt sotade med svart glitter skugga, några kilon mascara och kajal. Japp, jag såg helt klar okej ut. Fast, det skulle ju inte göra något om jag tappade några kilon? Jag granskade mig själv från topp till tå. Kanske 3 kilon? Min blick fastnade på mina lår. Eller 10. Jag drog några fingrar över min vänster underarm. Ärren som jag förut var tvungen att sminka över,  var nu knappt synliga. Mina tankar började vandra bakåt i tiden, men jag puttade snabbt iväg dom och klämde på ett leende. 

”Nej Miley. Idag ska du ha kul, okej? Japp.” mumlade jag för mig själv och drog handen över min kjol.

”You look really beautiful.” Jag höjde blicken och mötte Harry’s gröna ögon. Han log, och jag kunde inte undgå att le - hans smile gropar syntes så väl. ”But it’s kinda creepy that you talk to yourself..” flinade han och jag himlade med ögonen. 

”Peptalk.” Han nickade och skrattade lite. Jag granskade honom i spegeln. Han hade på sig ett par svarta tighta jeans(as usual), en enkel vit t-shirt och vita Converse. ”And, you don’t look to bad yourself Styles.” 

”Oh, we’re already at the stage of calling each other by our last names?” skrattade han och jag kunde inte undgå att själv göra det samma. Jag nickade och mumlade ett ‘mhm’ med ett stort leende på läpparna. ”Oh, well then... Were’s your friends, Cyrus? Or Fox. What should I say?” Jag skrattade högt åt Harry - jag förstår varför alla tjejer faller för honom.

”Well, Styles, Ronnie’s in Niall’s room changing. Don’t ask.” Harry skrattade högt. ”And Cara, your girlfriend, is at home changing.”
”Hey! She’s not my girlfriend.” 

”Whatever you say, Styles. And about the last name thingy... Say Cyrus. Sounds better than Fox.” Han nickade och gjorde tummen upp, vilken fick mig att fnittra lite. 

”Är du redo?!” hörde jag en upprymt Ronnie skrika från hallen. Harry’s ansiktes uttryck var priceless. Jag kunde inte hindra skratten som flög ut ur mig, och inom sekunder skrattade jag så mycket att jag fick ont i magen och var tvungen att hålla om den, samtidigt som jag kippade efter andan. 

 

”Oh..my...God...!” andades jag fram mellan skratten. 

”You could’ve just said you didn’t like it.” sa Ronnie sarkastiskt, eftersom jag fått mitt skrattanfall precis när hon kommit in i rummet. 

”Sorry Ron.” sa jag när jag äntligen återhämtat mig. Jag torkade bort några tårar som runnit ner för kinderna innan jag tittade i spegel, inget hade runnit - thank God for waterproof makeup. Jag vände mig om och tappade bokstavligen hakan. Ronnie var.. så vacker! Hon är förstås alltid vacker, men... wow! På hennes perfekta kropp satt en puderrosa blommig klänning som gick till mitten av låret, med ett beige bälte i midjan. På fötterna hade hon ett par höga beige kilklackar och på armarna hängde en massa armband - pärlarmband, tyg armband med nitar, guldringar, allt möjligt - och bar gjorde hon på en liten guld/glittrig clutch. Hon var lät sminkad med ljusrosa läppar och lite mascara. Som pricken på i satt hennes långa blonda hår uppsatt i en hög tofs, men en ’guldring’ runt själva tofsen. Hon såg ut som en ängel. 

”I hate you.” Hon log och la en hand på bröstet och låtsades vara smickrad. 

”I hate you too!” Jag gav ifrån mig ett ‘aww’ och sprang fram till henne och gav henne en kram, med ett överdivet glatt leende på läpparna, och som tur va förstod Ron precis vad jag gjorde så vi började hoppa runt på golvet samtidigt som vi gav ifrån oss en massa ‘I hate you’, ’no I hate you more’ och en massa ‘aww’. 

”I knew girls are weird, but you guys... Wow.” Nu var det inte bara jag, utan Ronnie hamnade också i nån sorts trans då vi inte kunde sluta skratta. ”Geez. Okay, well Ronnie - you look stunning. And I’m gonna leave now cause I’m scared...” Harry backade sakta ut ur rummet, ändå verkade jag och Ronnie inte kunna sluta garva. 

”Oh my fucking God! Såg du hans ansikte?” flämtade Ronnie ut som nu satt på min säng och höll om sin mage. Jag nickade leendes. 

”Shit, du skulle sett honom när du snackade svenska. Priceless.” Hon nickade som att säga ‘jag-kan-gissa’ och vi började än en gång fnittra. Herregud, om någon skulle se oss nu skulle dom nog anta att vi redan var fulla. Utan att någon av oss druckit en droppe. ”Men, Niall kommer dö när han ser dig i det där.” Hon rodnade lite och tittade ner på hennes naglar. ”Eller har han sett dig? Med tanke på att du bytte om i hans rum. Vänta vänta, såg han dig i underkläder? Åååhhh! Vad hände där inne? Nej vänta, jag vill inte veta. Jag vill gärna kunna sova inatt, utan att ha mardrömmar om dig och Niall.” Hon himlade med ögonen och kastade en kudde rakt i ansiktet på mig. Jag gav ifrån mig vad som skulle vara ett ’aj’ men mest kom ut som ett ‘aow’ blandat med skratt. 

 

"For your information, så bad jag honom att byta om i Zayn's rum." 

 

”For your information, så bad jag Niall byta om i Zayn’s rum. Talking ‘bout Zayn, han kommer dö när han ser dig!” 

”Doubt it.” sa jag nonchalant och började fluffa till håret i spegeln, Ronnie suckade. 

”Miley, du är så omogen. Zayn tycker ver-” Hon avbröts av ringklockan, och jag hade aldrig varit gladare. 

”Det måste vara Cara.” Jag försvann snabbt ner för trapporna och hörde hur Ronnie suckade än en gång. Väl nere såg jag Liam, Harry, Niall, Nate och Louis stå och prata vid diskbänken med varsit glas - alkohol antar jag. Jag fortsatte mot dörren men innan jag ens hunnit fram hörde jag hur Cara själv klev in. 

”Let yourself in babe.” skrattade jag och kramade om Cara som också skrattade, och luktade alkohol. Antar att hon hade en liten förfest för sig själv. Jag skakade på huvudet och granskade Cara. Hennes eldröda hår var lätt lockat, och hon hade ett diskret men gullig diadem med en rosett som höll det bakåt. På hennes perfekta kropp hade hon en vit bustier, en rosa högmidjade kjol(som var en aning längre än min) och över det en sliten jeans väst. På fötterna hade hon ett par svarta stiletter, precis som mina - onödigt höga. Runt halsen hängde ett nit hals band och på båda armarna hade hon fullt med guld armband. Hennes läppar var målade i rött, vilket matchade otroligt snyggt med hennes tjocka eyeliner hon hade på ögonlocket och de lätt rosa kinderna. Shit, we girls are on fire. 

”You, babe, are on fire!” Jag rörde vit Cara’s arm och drog snabbt tillbaka den och gjorde ett ‘tss’ ljud - som att säga att jag brände mig. Hon log och pekade på mig. 

”And you babe, is smoking!” Jag la handen på höften och gjorde några poser innan vi båda började skratta. ”I really like the look with the bustier and high waisted skirt.” Först då insåg jag att vi antagligen såg ganska lika ut - klädvis. Bara andra färger, och att Cara hade en jeansväst. 

”Well duh, we’re together. We know each other.” Hon skrattade och nickade. 

”Where’s Ron? Bet she’s looking smoking aswell.” 

”Oh believe me, she is.” 

”Great, lead me to her.” sa hon och sträckte ut sin hand som en prinsessa. Jag tog emot den och bugade.

”Ofcourse, your magestiy.” Vi både fnittrade med lyckades håll minnen helt okej. Några steg innan trappan så blev vi stoppade, av Harry. 

”Oh, hey Haz! What brings you here?” frågade jag honom med ett stort leende och stora ögon - bara för att reta honom lite extra. 

”You’re still weird.” sa han och vände sig mot Cara. Jag slog lät till honom på axeln och sa med fejkad röst: 

”Awh, thanks pal. I love you.” Alla började skratta, och jag såg hur Harry himlade med ögonen. 

”Anyways, I just wanted to say that you look really, really beautiful, Cara.” Jag kunde inte undgå att le. Harry är så gullig, en av de trevligaste jag träffat. Jag förstår fortfarande inte varför media försöker få Harry att framstå som en ‘womanizer’, för det är han verkligen inte.

 

"Thanks Harry." 

 

”Thanks Harry.” Cara’s kinder var nu ännu lite rödare och hon log stort.

”You really are. You look stunning. Gorgeous. Perfect. Ravishing. Lovel-” Cara avbröt Harry genom att kyssa honom snabbt. 

”I said thank you Haz.” fnittrade Cara, vars kinder nu nästan var lika rött som hennes hår. Och konstigt nog, eller gulligt nog, så rodnade Harry också. Innan någon han säga någonting så kysstes dom igen, denna gång inte lika gulligt. Mer... behövande. Passionerat. Äckligt. 

”Ronnie! Get your ass down here! Haz and Cara are making out and I’m gonna puke.” skrek jag och gick förbi turturduvorna till köksön där de andra stod. 

”That escalated quickly.” sa Niall och tog en klunk av sin öl. Jag skrattade och tog ett glas och hällde i rätt så mycket av Vodkan som stod på ön. Jag skulle precis ta en stor klunk när Louis tog glaset ur handen på mig.

”Uh-uh-uh. You’re not eighteen.” Är killen seriös?

”What? Are you serious? I swear to God Lou I’m gonna  k-”

”Geez, relax Miley. I was joking.” skrockade han och gav tillbaka mitt glas. Jag muttrade ”bara för att du önskade du var 17 igen” och tog en stor klunk av spriten. Det kändes som om min hals brann, men jag fortsatte dricka tills glaset var tomt. 

”Ta’t lugnt lilla syster.” Jag gjorde en grimas åt Nate innan jag hällde upp lite mer. 

”Ronnie, seriously get your ass down here now. I wanna leave!” Jag drack upp det lilla jag häll upp i mitt glas igen och slog ner det i bordet. Jag kände att allas blickar(förrutom Cara och Harry’s som var för upptaga med att ha varandra tungor i den andres hals) låg på mig. ”What?” sa jag surt och skulle börja få ett utbrott när Ronnie äntligen kom ner. Och bakom henne kom Zayn. Ops, honom hade jag helt glömt. Som förväntat tappade Niall hakan när han såg henne och sprang direkt upp till henne och överöste henne med komplimanger. Jag fnös och drog åt mig Vodka flaskan. Herregud vad var det med mig? Min blick landade på Zayn, som redan tittade på mig. Men istället för att möta hans ögon granskade jag hans kropp. En mörkblå tröja, ett par svarta - rätt så tighta, men inte lika tighta som Harry dock - jeans, en svart läder jacka och ett par vita Supras. Säga vad man vill om killen, men klä sig kunde han. Jag hade inte ens märkt att han närmat sig förrens han stod bara några centimeter ifrån mig. 

”You look beautiful.” Jag tittade upp och mötte hans perfekta hazel bruna ögon i nån sekund innan jag snabbt tittade ner igen. Jag tog ett djupt andetag innan jag ignorerade honom och gick förbi honom. 

”Who’s ready to party?!” 

---

Det blev inte lika eventful som jag tänkt mig, men jag lovar att nästa blir bättre! Har inte direkt något att säga annat än: 

 

KOMMENTERA SWEETHEARTS!!! 

 

xoxo

Previously:

-

Som ren reflex kopplade jag ihop mina armar runt Zayn’s nacke och tryckte honom närmare, om det gick, samtidigt som han la händerna under mina knän och lyfte upp mig så jag satt i hans knä. Det var först då jag hörde Cara halv skratta som jag insåg att vi fortfarande var bland folk. Jag avslutade snabbt kyssen och hoppade ur Zayn’s knä. När jag satt mig på min plats igen såg jag hur alla flinade stort och tittade på mig och Zayn. 

”‘Atleast I don’t wanna kill him anymore’ Yeah right. That was not the first kiss the two of you shared since we got here.” kommenterade Louis. Shit. 

Jag kände hur paniken spred sig inom mig. Vad skulle jag säga? ‘Nej, asså det var första gånger vi kysstes sen Bradford men jag kände bara för att gränsla Zayn och trycka ner min tunga i hans mun.’ Inte direkt va? Men jag ville inte berätta för dom heller. Jag vet inte ens vad jag och Zayn har. Om man ens får säga att vi har ‘något’? Visst, känslorna fanns där. Men, vi blev sams för seriöst 4timmar sen. Lite tidigt att berätta? Jag får helt enkelt hitta på en lögn. Och en bra lögn, inte som den gången jag glömt göra läxan och jag körde med den klyshiga ‘min hund åt upp den’. Vi hade inte ens en hund. 

”Since no-one seems to have the balls to say it; are you guys together now or what?” Ronnie’s stämma avbröt den halv pinsamma tystnaden som lagt sig över rummet. Och hon var inte glad. Jag skulle precis öppna munnen när Zayn avbröt mig.

”No, Ronnie. We’re not. We’re just friends. And Lou, that was the first kiss since Bradford. It’s been over two years, I guess we both had a lot of emotions.” Zayn’s röst var bestämd, irriterad, nästan arg. Hans tonfall chockade alla. Zayn är en glad kille, det är inte ofta man får se honom arg. Han har jätte bra temperament, till skillnad från mig. ”Now if you excuse me, I’ll go smoke.” Han ställde sig upp och gick med bestämda steg ut på balkongen. Vi alla satt lika kvar på golvet. Undrande över vad som nyss hänt. 

”What’s up with him? That time of the month?” Jag gav Niall en menande blick och han höjde händerna i en skyddande gäst. Jag suckade.

”I’ll go talk to him.” Jag skulle precis ställa mig upp när Ronnie avbröt mig. 

”I’ll talk to him.” Hon ställde sig upp och jag gav henne en blick som att säga ‘var-inte-elak-mot-honom’ och hon himlade med ögonen innan hon gick ut på balkongen. Det här kommer inte sluta bra.

Ronnie’s perspektiv:

”Wow, drama queen much ey Bradford Bad Boi?” Zayn vände snabbt på huvudet, som om han blev rädd för min röst. När han insåg att det var jag fnös han och vände tillbaka blicken över LA’s kust. Jag himlade med ögonen och suckade. Som sagt, drama queen. ”Look Zayn, you don’t like me. I don’t like you. Yadayadayada. But if you hurt Miley, again, I won’t hesitate to cut you tongue off and then feed you with it.” Jag log sarkastiskt när jag pratat klar, även fast han inte kunde se mig. Zayn gjorde vad som såg ut som att drag in ett bloss innan han andades ut och fimpade cigaretten. Han vände sig om med spända käkar och jag kunde se hur hans händer var spända i hans fickor. Han tog ett djupt andetag, som att kontrollera sin ilska. Jag hade aldrig sett Zayn så här. Inte för att jag känner Zayn så bra. Totalt hade jag väl träffat honom max 10 gånger. Men efter allt Miley berättat om honom, hatade jag honom till döds. 

”I would never hurt her.” 

”Yeah, I’ve heard that before.” Jag fnös. Om Zayn trodde jag var så dum så var han dummare än jag trodde. Zayn stog inom loppet av 1 sekund obehagligt nära mig, och jag kände mig faktiskt rädd. Men det var inget Zayn skulle få veta. 

”I wouldn’t. You don’t know me Ronnie. You have no idea what I feel for Miley. So don’t come here and act like you know me. Cause you don’t.” Zayn hade rätt. Jag kände inte honom. Men efter det Miley berättat ville jag inte det.

”Yeah? So you didn’t cheat on Miley with her best friend? And you didn’t ignore her when she left to go to Sweden? After her dad left her and her entire family you didn’t ignore her? Leave her to go throught that tough time alone? Leaving her when she needed you the most? No, you’re right. That was all probably lies she told me.” Jag blundade för att inte släppa ut de tårar jag känt hade samlats i mitt öga under mitt lilla prat. Att tänka på allt Miley gått igenom. Visst, det låter kanske inte så hemskt. Men att ens pappa lämnade hela ens familj för nån bimbo som bara är några år äldre än en själv, är inte roligt. Och få reda på att ens pojkvän var otrogen mot dig då du skulle berätta för honom att du tillbaka till Sveige eftersom din pappa lämnade er, gjorde inte det precis bättre. Men Miley var stark. Det har hon alltid varit. Det starkaste jag känner. Men även den starkaste har en svag punkt, och Mileys har alltid varit, och kommer nog alltid vara, Zayn. 

”Oh, and did you know that the day she saw you fucking Andie in your bed, she was going over to your house to tell you what happend with her father and that she was going back to Sweden?” Zayn ansiktsuttryck gick från skuld till chock. 

”W-what? I didn’t know that...” 

”Yeah, she was crying and I talked to her on the phone, the only thing she wanted was to go see you. To be with you one last time since they were leaving the next morning. But, when she got there, she saw you fucking Andie. Do you know how heart broken she was Zayn? Huh? Oh wait, you couldn’t even fucing ring her! Or send a text, that was the least you could do Zayn! She was crying for months! She blamed herself. Herself Zayn. She thought she wasn’t enough. That she wasn’t beautiful enough, or smart enough. Not skinny enough, that she didn’t have big boobs enough. She found every single flaw she had, Zayn. She even started -” Jag avbröt mig själv. Nej, jag kunde inte berätta det för Zayn. 

”She started doing what?” Jag skakade på huvudet och jag såg hur Zayn’s ilska började ta över. ”She started doing what, Ronnie?!” 

”Do you really wanna know? Cause I don’t think you do Zayn. ”

”I do.” Jag tog ett djupt andetag. Jag hatade Zayn, men kunde jag verkligen berätta det? Han skulle bli förstörd. Och Miley älskar honom, även om hon inte vill inse det. Kan man verkligen göra det mot den sin bästa kompis älskar? Jag velade ett tag innan jag bestämde mig. Han hade förstört henne, det var inte mer än rätt. 

”She started cutting herself.” Zayn’s mun öppnades i chock, bara för att sedan stängas, och öppnas igen som om han skulle säga något, men inget kom ut. Han tittade bort, sedan tillbaka och kliade sig i nacken. Jag svär att jag såg Zayn’s ögon vattnas och jag undrade om jag gått för långt. Att få veta att någon börjat skada sig själv pga dig... Miley skulle också döda mig om hon fick reda på att jag berättat för Zayn. 

”W-wha... No.. I-eh... I-Is she s-till doing... i-t-t?” En enstaka tår hade runnit ner för Zayn’s kind, han gjorde allt för att inte låta dem andra som samlats i hans ögon gör det samma. Jag ångrade mig direkt att jag sagt något.

”Zayn, i-it wasn’t because of you. A lot had happend around her and -”

”Is she still selfharming?!” Jag skakade på huvudet och han släppte ut vad som lät som ett lättat andetag. ”I was such a dick to her...” mumlade han och jag höll med. 

”Yeah, you were.” Hans ögon hittade mina och jag höjde på ögonbrynet. ”If you were looking for a ’no you weren’t’ then you shouldn’t be talking to me.” Han nickade och tittade igen ner på sina skor. ”You were a dick Zayn, but she still likes you. She never stopped liking you, and you like her aswell. So if you hurt her again Zayn I swear...” 

”We’re not even together.” 

”Yeah fucking right.” Han tittade chockat på mig. ”I’ve know her since before we could walk. The way she looked at you... And the look in your eyes when she had to kiss Cara. Even though she’s a girl.” Jag små skrattade det sista, detsamma gjorde Zayn. ”I honestly though guys like girl-on-girl.” Han skrattade högt och himlade med ögonen. Jag log. Han kanske inte var den idioten jag trodde. ”So you admitt you guys are together?” Han tittade på mig med den kända ‘Zayn Malik blicken’ och det kända leendet. 

”I don’t know... I think so.” Jag log. 

”Millions of girl are gonna be heartbroken..” mumlade jag, och refererade till det faktum att Zayn faktiskt var Zayn Malik och att miljontals tjejer avgudar honom och skulle göra vad som helst för att få dejta honom. 

”It doesn’t matter. As long as Miley is happy.” 

Miley’s perspektiv(undertiden Ronnie och Zayn pratade!):

Ronnie gick ut på balkongen/uteplatsen och, vad jag antog, sa något eftersom Zayn nästan hoppade till och vände blicken mot henne. Jag skakade på huvudet och satte mig ner igen. 

”What do you think she’ll do to him?” sa Niall. Jag ryckte på axlarna. 

”Wouldn’t surprise me if she tried to push him over the railing...” mumlade Nate och jag halvskrattade.

”Why does she hate him so much anyway?” frågade Liam och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag visste inte hur mycket Zayn berättat om hur vi ‘gjorde slut’, och jag tänkte verkligen inte berätta. Orkade inte med att berätta allt igen. 

”Uhm.. She just hates him cause he broke up with me.” De alla fick ett oh moment. Tja, inte Nate eller Cara dock. Jag utbytte en blick med Cara som bara log och skakade på huvudet som att säga ‘jag-säger-inget’. Jag log tacksamt. 

”So are you and Zayn like together or?” frågade Niall och jag skakade på huvudet. Min blick hamnade för några enstaka sekunder på Cara, som halv satt i Harry’s knä med hans arm över hennes axlar. Jag log. 

”No, we’re not. Just friends.” Jag log ett försäkrande leende. Kanske lite för försäkrande... Vi var väl ihop? Eller ärligt så kände jag mig lite sur. Zayn lät jävligt övertygande när han sa att vi inte var ihop. Efter ett tag bröt Cara den sköna tystnaden som lagt sig över oss.

”So what do you guys wanna do?” Jag skrattade lite. Såklart, Cara kan ju inte sitta still. Vi alla ryckte på axlarna. Hennes läppar gick över till ett stort flin. Jag visste exakt vad hon tänkte. 

”Cara, it’s almost midnight.” 

”So?” 

”What are you guys talking about?” Cara log mot Louis.

”A party.” Han höjde på ena ögonbrynet och ett flin spred sig på hans läppar. 

”A party? Seriously? Yeah, like you’re 21.” Hon fnös.

”First of all, if I wanted to be 21 I’d be 21 cause it’s not hard to get a hold of a fake ID. Second, we wouldn’t need a fake ID cause I’ve got friends you know.” Lou himlade med ögonen. ”And third, I never mentioned a club.” Flinet på Cara’s läppar blev bara större. Detsamma med Louis, Harry, Niall, Nate och tillochmed Liam. Dem hade inte varit ute och festat sen dom kom hit, även fast det var en vecka sen, så jag antar att dem längtat lite. När jag tänkte efter så var det ingen dum idé. Då kunde jag kanske glömma bort Zayn ett tag eftersom han tydligen inte ville vara med mig. Jag nickade och log. 

”Yeah, let’s do it.”

”Really?” pep Cara exalterat. Jag nickade. ”Yay! Fun Miley is back!” 

”Hey!” sa jag och slog till henne på armen vilket fick alla att skratta. Efter några minuter om prat om hur jävla bra det här partyt skulle bli och hur vi skulle parta hela natten kom Zayn och Ronnie in igen och jag orkade inte ens titta på Zayn.

”We’re going partying!” skrek Cara glatt. 

”It’s almost midnight...” kommenterade Zayn. Cara flinade än en gång.

”The party doesn’t start ‘til the sun goes down.” 

Jag vet att jag sa att jag skulle lägga upp det igår(lördags) men tekniskt sett så eftersom jag inte har gått och lagt mig än så är ju det fortfarande lördag även fast klockan är över 12? 

Kollade ni på Melon idag? Jag gjorde det, ofc. Tradition liksom. Men asså va fan? Fy fan vilka jävla dåliga låtar! Det bästa på hela kvällen var ju Gina och Danny's version av 'Euphoria' och det där andra mellan underhållningen eller whatever det va. Asså seriöst, så jävla dåligt. Dock älskade jag Heartbreak Hotel! Ända bra ikväll, tja det och Cookis 'N Beans men dom gick ju inte ens till final så... Och förlåt, men David Lindgren kan inte ens sjunga? En äkta wanna be Eric Saade/Danny fast med 10000000x dåligare röst. Och 'Gosa'? Don't even get me started. Men jag lovar er, den låten kommer bli sommarplågan i år. Jag kan se det framför mig! #JagVetAttJagÄrVäldigtPassioneradOmMelodifestivalenMenDetÄrEnTraditionOchJagÄlskarDetFastSamtidigtSåHatarJagDet #yougetme #jävligtmyckethastagshär #wannabehipster #okejskaslutanu

Mycket 'info' i detta kapitel. Ni fick veta lite mer om varför Miley flyttade tillbaka till Sverige. Och om att Miley skärde sig... Ow! 

Men vad tycker ni? Var Ronnie för hård mot Zayn? Överreagerade Miley? 

KOMMENTERA!! Och minst 4 kommentarer,eftersom jag bara fick 1 på förra kapitlet. 

Btw, får se om jag fixar nån blid. Är as trött just nu.  

#xoxo

”I would never hurt her.” 

”Yeah, I’ve heard that before.” Jag fnös. Om Zayn trodde jag var så dum så var han dummare än jag trodde. Zayn stog inom loppet av 1 sekund obehagligt nära mig, och jag kände mig faktiskt rädd. Men det var inget Zayn skulle få veta. 

”I wouldn’t. You don’t know me Ronnie. You have no idea what I feel for Miley. So don’t come here and act like you know me. Cause you don’t.” Zayn hade rätt. Jag kände inte honom. Men efter det Miley berättat ville jag inte det.

 

Så jävla gullig att jag dör awh! ^^

Previosly:

-

”Your an ass.” mumlade jag för mig själv, såklart hörde han och skrattade lite. 

”I’m pretty sure you won’t say that in a matter of seconds.” flinade han och nu var det min tur att vara förvånad. Var Nate snäll mot mig? No hard feelings liksom, men det hände inte ofta. Jag svalde nervöst och tittade runt på killarna. De alla hade ett stort flin på läpparna, till och med Zayn. Han såg lite nervös ut dock. Varför det? 

Inom några sekunder skrek Nate det namn jag aldrig någonsin kunnat ana.

”Ron!!” skrek Nate och jag slog händerna om munnen. Skojar han?! Nej, han måste skoja. Ronnie är hemma och går i skolan, aldrig att hennes mamma lät henne åka till LA efter bara några få dagar av skola. Aldrig. Men samtidigt, varför skulle Nate skoja om det? Jag drog ett djupt andetag och hoppades innerligt att Nate inte skojade för då skulle han få en stekpanna i ansiktet. Skojar inte ens. Jag behövde verkligen prata med någon nu, med tanke på allt omkring mig. Alla känslor. Jag tittade åt samma håll som de andra, och inom sekunder såg jag ett blond hårsvall komma runt hörnet. Jag kunde inte stanna mina ben som direkt sprang mot henne och drog in henne i en kram. Hon slog armarna och mig också och jag begravde mitt ansikte i hennes nacke. Trots längdskillnaden passade vi som pusselbitar.

”Jag har saknat dig så jävla mycket!!” mumlade jag, glädjetårarna brännande bakom ögonlocken. Jag kände hur hon log samtidigt som några (av hennes) tårar rann ner på min axel. 

”Jag också!” Vi stod där i några minuter, och bara höll om varandra. Även fast vi sågs för knappt en vecka sen så känns det som år. 

”Hur kan du vara här förresten?” frågade jag när vi äntligen släppt taget om varandra.
”Med flygplan?” flinade hon sarkastiskt. Jag himlade med ögonen. Hon skrattade och fortsatte. ”Du vet Daniel?” Jag nickade. ”Han och några av hans kompisar hade brutit sig in i skolan, typ andra dan, för att sätta upp en massa pranks. Och ett av skämten var stink bomber. Men dom hade...asså jag vet faktiskt inte vad dom gjort fel eller whatever, men när lärarna kom till skolan nästa dag så var hela skolan full med rök, och den där jävla lukten. Så nu har vi ledigt i en vecka för dom var tvungna att sanera hela skolan.” sa hon med ett stort leende på läpparna, och jag kunde inte stoppa leendet som uppstod på mina läppar. En vecka med Ronnie, en hel vecka! Men leendet försvann snabbt när jag tänkte på Daniel. 

”Men vad händer med Daniel då? Kommer han få betala skadestånd eller? Fängelse?” Okej okej, han lär väl inte få fängelse, men jag ville inte att något dåligt skulle hända honom. Han var ingen dålig person, okej kanske lite ytlig och irriterande, men han var ändå snäll. Hon skakade på huvudet.

”Fängelse? Seriöst M? Han planterade stink bomber, han dödade inte någon.” halv skrattade hon. ”Men han får betala lite skadestånd, inte bara han dock. De andra som var med också. Fast jag tror inte det spelar så stor roll, hans föräldrar är ju loaded.” Jag skulle precis fråga hur hon kände sig efter allt med Jake när jag hörde mitt namn.

”Miley! Miley’s friend, are you gonna talk all day or are we gonna play bowling?” sa Lou och log finurligt. Jag log och tittade mot Ron, som stod med knutna nävar och spända käkar och tittade på någon. Jag följde hennes blick och såg Zayn som nu stod med ryggen mot oss och pratade med Liam och Niall. Just det... Om det var någon som hatade Zayn lika mycket som mig, om inte mer, så är det Ronnie. Hon var den som fanns där när vi gjorde slut, eller vad som nu hände, så hon var den enda som visste exakt vad som hände, därför hatar hon honom lika mycket som jag. Eller lika mycket som jag brukade..?

”Ron!” Hon släppte blicken från Zayn och tittade på mig, illskan speglades i hennes ögon. Jag skakade på huvudet, som att säga ‘strunta i det’. Hon svalade hårt och tog ett djupt andetag innan hon log igen. Jag log och vi gjorde armkrock innan vi gick fram till killarna. 

”Prepare to get your ass kicked, Tommo.” flinade jag och han flinade tillbaka. 

”Bring it on.” 

- 

”YESS!!” skrek jag och gjorde en high five Harry, som stod bredvid mig. Det var sista omgången och jag hade precis gjort en strike, den 5:dje i rad för att vara exakt. 

”Oh my God...” mumlade Louis och jag gjorde en high five med Liam och Zayn som båda var i mitt lag(tillsammans med Harry). 

”Told you you’d get your ass kicked.” flinade jag stolt och Louis skakade förvånat på huvudet. 

”But how? It’s like impossible to get 5 strike, in a row!” 

”Someone’s a bad looser?” sa Harry och försökte se ledsen ut. 

”Oh shut up curly.” sa Louis och satte sig ner på golvet som en fem åring som inte fick det godiset han ville. Vi alla brast ut i skratt av det Louis gjorde. Efter ett tag lugnade vi ner oss  och övertygade Louis om att vi skulle spela bowling snart igen och han muttrade något om ”I’ll get my revenge.” och ”Five strikes, that’s fucking cheating.” Dålig förlorare någon? 

Vi var på väg tillbaka till bilen. Nate och Louis gick längst fram, antagligen pratade de om hur dom skulle hämnas på mig. Efter dem gick Ronnie och Niall, som tydligen fått upp ögonen för varandra. Dom skulle passa tillsammans. Båda älskar att skratta, båda har ur dålig humor - sorry Ron och Ni. Efter dem gick Harry och Liam, överlyckliga över att vi vann. Helt plötsligt stannade dom och började dansa någon seger dans som fick mig att börja skratta för mig själv. 

Jag tog upp mobil och såg ett sms från Cara. 

Från: Cara <3

Hey babe! How’s the bowling going? The party’s really boring without u :( xx

Jag skulle precis svara när jag kände hur någon kom gående bredvid mig. Jag tittade upp och möttes av en skarp käk linje med lite skägg stubb, perfekta, ljus rosa läppar - som jag många gånger undrat hur det skulle vara att kyssa igen - och för stunden omslöt en cigarett, en perfekt näsa och till sist, hans förtrollande, hasselnöts bruna ögon - som låg med blicken på mig. Jag fann mig själv att le.

”I had forgotten how good you were at bowling.” Zayn’s röst fick mig att hoppa till lite. Han flinade och slängde cigaretten på marken och trampade på den. Jag rodnade. Han hade kommit på mig att kolla in honom. 

”I had forgotten how bad you were at bowling.” sa jag som en comeback och började gå igen. I ögonvrån såg jag hur Zayn’s mungipor drogs upp i ett leende. 

”Miley.” Jag vände mig om och gick nästan in i Zayn pga att han stod så nära. Zayn’s andetag slog mot mitt ansikte och jag drog efter andan. Inom några sekunder kände jag hur Zayn’s hand tog ett löst tag om min haka. 

”Zayn..” andades jag ut. Hans ansikte kom närmare och närmare mitt, tillslut nuddades våra näsor. 

”Say no if you want me to stop.” Jag stod kvar tyst. Jag kanske såg i syne, men jag är rätt säker på att ett leende spreds på Zayn’s läppar. Hans ögon vandrade till mina läppar, precis som mina vandrade till hans, perfekt läppar. Jag tittade upp och möttes av de bruna ögon jag alltid älskat.. Innan jag hann tänka tryckte Zayn sina läppar mot mina i en perfekt kyss. Jag kysste direkt tillbaka och av ren reflex flög min hand upp till Zayn’s nacke och tryckte honom närmare mig. Det var som att tiden stannade. Alla bekymmer som förrut fanns flög ut genom fönstret, nu fanns det bara jag och Zayn. Det var här jag hörde hemma.

”Miley-” började han men jag avbröt honom direkt. 

”No I’m so sorry Liam. I shouldn’t have asked that, ofcourse Zayn doesn’t feel anything for me.” halvskrattade jag. ”It’s just... that comment that Harry made about Zayn beeing sad if I had a boyfriend.. And it just made me think that maybe, just maybe Zayn actually had some feelings but I forgot that I’m a bitch and a pain in the ass. So I’m sorry Li.” Vid det här laget kände jag hur tårarna brände innanför ögonlocken. Men jag gjorde allt för att hålla tårarna inne. Inte igen. 

”Mi-” 

”No Liam. It’s okay.” avbröt jag honom igen. ”You don’t wanna be mean, I get it. Zayn doesn’t feel anything for me. It’s cool. Thanks Liam. For saving me the embaressment of asking Zayn about it.” Jag log och vände på klacken innan, dels, Liam hann säga något, och dels innan tårarna började strömma ner för mina kinder, som nu var iskalla. För att vara i mitten av augusti, i Los Angels var det ovanligt kallt. Jag gick mot ingången till bowlinghallen men insåg att jag antagligen såg hemsk ut eftersom tårarna börjat rinna ner för mina kinder. Jag tittade mig snabbt runt och såg en liten ‘gränd’ som jag snabbt sprang in i. Jag lutade mig mot vägen och lät tårarna flöda. Vad har hänt med mig? Varför är jag så känslig hela tiden? Gråter, rodnar.. Det låter inte som mig. Eller i alla fall inte som den personen jag varit de senaste 2 åren. Inte sen innan... Zayn. Zayn, det är han som är problemet. Han var min första kärlek, min första riktiga pojkvän. Sånt glömmer man inte, även om man vill. Även om man försöker förtränga det. Med sprit, andra killar, till och med droger. Oroa er inte, det sist nämnda var bara 2-3 gånger. Inget fungerade. För stunden, visst. Men inte i det långa loppet. Varje gång jag tänkte på Zayn, såg honom på Tv, i intervjuer, hörde honom - ville jag bara bryta ihop och gråta. Gråta tills smärtan försvann, men det fungerar inte så. Jag insåg det efter ett tag, så jag bara gav upp. Stängde av känslorna. Som en knapp. Men saken är; det finns ingen knapp. Det ända men gör är att stänga ute känslorna, stoppa dom i en låda bak i hjärnan, och hoppas att dem stannar där. Hittills har det funkat. Hittills har jag inte behövt träffa honom. Men nu.. Nu träffar jag honom varje dag, och lär göra ett bra tag till. Och jag vet inte om det är en bra eller dålig sak? En del av mig vill kasta honom över en klippa för att han gjort mot mig. Hur dåligt han har fått mig att må. Men samtidigt vill en annan del bara glömma allt dåligt som hänt mellan oss, lägga det i det förflutna och bara att allt ska bli som innan. En del av mig..älskar honom? Nej, det kan jag inte göra. Nej, nej, nej, nej. 

Jag tog ett djupt andetag, torkade bort tårarna och tittade mig i spegeln jag hade i väskan. Jag såg okej ut, lite röda och puffiga ögon men ingenting stort. Jag kan skylla på att det är kallt ute. Head up, stay strong & fake a smile, right? Jag gick in i bowlinghallen och fick direkt syn på killarna, dom stod vid disken och fick skor. Jag tog ännu ett djupt andetag, drog på ett leende och gick fram till dom. 

”Seven and a half.” Alla vände sig förvånat om när jag sa det. Antagligen för att jag kom från ingenstans och det var helt random, men vad skulle jag säga? De alla gav ifrån sig frågade blickar. Jag himlade med ögonen och förklarade. ”My shoe size; Seven and a half. For the bowling-shoes.” Det såg ut som om de alla fick ett ‘aha’ moment, sen nickade dom och vände sig tillbaka mot disken och fortsatte beställa skor, och få skor. Först fick Zayn sina, sen Nate, efter det Louis och Liam, sen Niall, sist Harry och jag. Jag gick och satte mig vid stolarna där de alla satt och var pratglada och förväntsansfulla. Jag antar att om man är världens största pojkband så kan man inte göra det här varje dag. Så dom uppskattar det nog mer än vad andra kanske gör. Plötsligt såg jag en stor hand mitt framför ansiktet på mig. 

”Miley? Sover du?” frågade Nate. Jag gav honom en irriterande blick och återgick till att knyta skorna. Jag hade fortfarande inte kommit över att han bjudit hit Zayn(och resten av killarna, men det som störde mig mest var Zayn) utan att ens fråga mig. Han visste säkert att jag skulle säga nej utan att tveka, och jag visste att han ändå skulle göra det, men ändå! ”Är du seriöst fortfarande arg på mig för att jag bjöd hit dom?” Jag ignorerade honom. 

”Herregud, du beter dig som en fem-åring.” Jag fnös och himlade med ögonen. Jag knöt sista knuten på skorna och tittade upp på killarna, som tittade konstigt på mig och Nate. Alla förrutom Zayn då, han var van vid det. Alltså att vi pratade svenska. Jag fnissade lite för mig själv åt deras miner, priceless. 

”It’s a tad sad that you won’t talk to me tho, I’ve got a surprise for you but...” Jag fnös än en gång, ännu en överraskning? I think I’ll pass. ”Are you sure? I know that she really wants to meet you.” sa han med ett leende. Jag visste inte om det var ett genuint leende, eller ett retsamt. Med tanke på våran historia, antog jag det sista. Dock klarar jag inte att inte veta saker, vilket Nate mycket väl vet om, så jag gav motvilligt in. 

”If it’s your so-called-girlfriend I will kill you and never talk to you ever again.” 

”You talked to me!” halv skrek han stolt och gjorde en high-five med Niall som satt brevid. Jag himlade med ögonen. Något jag insätt mig själv göra ofta nu för tiden. 

”Your an ass.” mumlade jag för mig själv, såklart hörde han och skrattade lite. 

”I’m pretty sure you won’t say that in a matter of seconds.” flinade han och nu var det min tur att vara förvånad. Var Nate snäll mot mig? No hard feelings liksom, men det hände inte ofta. Jag svalde nervöst och tittade runt på killarna. De alla hade ett stort flin på läpparna, till och med Zayn. Han såg lite nervös ut dock. Varför det? 

Inom några sekunder skrek Nate det namn jag aldrig någonsin kunnat ana.

SORRY för förseningen!! Har inga bra anledningar, har bara inte haft tid. 

Vem tror ni kommer komma? Och varför ser Zayn så nervös ut?

KOMMENTERA! :)