15 - Never have I ever....
Zayn’s händer var överallt på min kropp och detsamma med mina. Hans läppar lämnade mina och började istället lämna blöta kyssar på min nacke. Jag bet mig i läppen för att inte stöna. Istället putade jag ner Zayn bredvid mig, och gränslade honom sekunden senare. Jag lutade mig ner och placerade en kyss på Zayn’s läppar innan jag fortsatte ner för hans hals. Hans händer vandrade ner till rumpa och klämde lätt på den, vilket fick mig att bita ner på hans skin.
”Aouch.” halv skrattade han och jag kunde inte undvika att göra detsamma. Av någon konstig anledning bestämde sig min kropp att nu skulle vara ett bra tillfälle att bryta ut i skratt, vilket vad precis vad jag gjorde. Jag kunde inte stoppa skratten som flög ut ur min mun. Zayn tittade roat på mig. ”Way to ruin the moment.” Jag slog förolämpat till honom på bröstet.
”I?!” You were the one who said the ‘aow’. Which by the way was the funniest ‘aow’ I’ve heard in my life.” Zayn började skratta ännu mer.
”I was joking, babe.” Jag suckade högt och klev av honom samtidigt som jag muttrade ett ‘whatever’. Jag la armarna i kors.
”Get up, we need to get back down before anyone comes up here.” Han hoppade snabbt upp på fötter och inom kort var jag pressad mot honom. Han händer kupade min haka vilket tvingade mig att titta in i hans ögon. Vilket var min svaga punkt.
”Miley, I’m sorry. Please, I don’t want you too be mad at me again now that we’ve finally worked it out.”
”Zayn, I’m not mad.” sa jag i en lite för hård ton.
”You are.”
”No, Zayn. I’m not.” Jag placerade vad som var tänkt att vara en lätt puss, men som Zayn tog i tillfälle att försöka fortsätta det vi påbörjade innan. Men jag stoppade honom.
”Zayn, we need to go down.” Mumlade jag mot hans läppar. Han mumlade ett ‘mhm’ men forsatte kyssa mig. Jag log stort. ”Zayn, we really need to go down.” Han suckade och kysste mig hårt innan han släppte mig.
”I’m gonna miss that...” Jag tittade konstigt på honom.
”We’re going down to eat Zayn. I’ll be like 10 feet away from you?” Han skakade på huvudet.
”You said it yourself, no one can know. It’s better if we figure out ourself what we have before we need to explain to anyone else.” Jag nickade. Jag kramade om honom, och han gjorde detsamma. Efter att ha stått och kramats alldeles för länge, gick vi äntligen ner till de andra.
”Well, well.. Isn’t it the love couple?” sa Harry och de andra flinade stort. Jag stannade abrupt när jag gick. Hur.. Hur visste Harry? Hur visste dom? Dom kan ju inte ha hört, eller? Nej, vi gjorde ju ingenting. Vi pratade inte ens högt. Hur...
”Oh my God! Miley, your face was priceless!” skrattade Niall och de andra brast ut i skratt. Jag pustade ut. Om de visste något hade jag dött. Jag insåg snart hur rolig jag måste ha sett ut, och började själv skratta lite. Jag slog mig ner mellan Ronnie, som gav mig en blick som att fråga ’är-du-okej?’ vilket jag besvarade med ett leende och en nick, och Liam.
”But you two have worked it out I guess?”
”Yeah.. Atleast I don’t wanna kill him anymore.” log jag vilket fick de flesta att börja skratta. Jag utbytte en blick med Zayn som redan satt och tittade på mig med ett leende. Jag log tillbaka och tittade ner i maten igen. Det här skulle jag kunna vänja mig vid.
-
Vi satt just nu i soffan och tittade på film. Step Up. Ingen av killarna hade tydligen sett den, vilket jag och Ron såklart tyckte var helt skandalöst! Vem har inte sett Step Up liksom? Världens bästa film!! Plus, att alla killar som är med är ur snygga - för att inte tala om Channing i första filmen.
”He’s so hot...” mumlade Ron och jag nickade instämmande.
”Tell me about it.” Hon skrattade och tog en näve popcorn. Innan hon hann trycka in allt i munnen snodde jag några vilket fick henne att himla med ögonen och le.
”Ugh!” utbrast plötsligt Niall. Våra blickar fästes på honom istället för filmen. ”This movie sucks! They’re just dancing and then they’re gonna end up in love. Awh, so cute. No!” De andra killarna nickade instämmande och jag suckade.
”It doesn’t suck! It’s actually kind of a classic, and the fucking best dance movie ever made. And it is cute, Niall. You’ve just got a heart of stone.” Ron nickade instämmande. Niall suckade högt och föll tillbaka i soffan.
”Come on Miley, it is actually really boring.” Jag gav Harry en mördande blick men gjorde som dom ville. Gästernas vilja först, right? Jag suckade och tog ur DVD ur DVD-spelaren och vände mig mot dom.
”Now what?” sa jag i en sur ton.
”We can watch Step Up 4.” Ronnie’s kommentar fick mig att skratta med tjänade en irriterade blick från de andra.
”No, but seriously?” Alla ryckte på axlarna och jag suckade än en gång. Jag skulle precis sätta mig igen när min mobil började ringa. Jag sprang till köksbänken där den låg och tittade på skärmen.
Cara is calling. Jag drog pilen till det gröna och svarade.
”Hey babe!”
”Wow! You’re alive!” sa hon sarkastiskt.
”Haha, sorry boo. I felt bad this morning.”
”And I couldn’t even get a text?” Jag kunde föreställa mig hur hon putade med läppen i en ledsen min som hon alltid gör när hon låtsades vara ledsen.
”Sorry babe! I was kinda off. But can you forgive me?”
”Hmm.... I don’t know. A trip to Jake’s party might help me figure it out?” Hur visste jag det? Det är fredag kväll, såklart vill Cara ut och festa. Och Jake? Var inte det Tyler’s bästa kompis? No way in hell.
”Uhm... We’re kinda having a chill indoor night. Me, Ron, Nate and the boys. But you’re free to come? Or no, you have to come! Please babe?”
”Sure! I haven’t seen you in what feels like forever, so ofcourse I’m on. And there’s six hot guys is there, why the fuck would I say no?” skrattade hon.
”Six?”
”Nate.”
”Euw!” Hon började skratta ännu högre.
”But I’ll be over in like three minutes?”
”Perfekt.”
”Okay, love you babe!”
”Love you too.”
Jag gick tillbaka till vardagsrummet där alla satt lika trött och uttråkade som innan.
”Get up and get happy!” De alla gav mig frågande blickar. ”Cara is coming over. And she’ll be here in... 2 minutes. So put on a smile.” De alla gav mig överdrivna leenden och jag skrattade.
”Vem är Cara?”
”En tjej som bor precis bredvid. Hon är jätte snäll, tror ni kommer komma bra överens.” log jag åt Ron. Hon nickade och tittade igen ner i mobilen. Jag skulle precis sätta mig när ringklockan ringde. Herregud, kan jag aldrig få sitta eller?! Jag gick mot dörren. När jag var halv vägs så ringde den igen och jag började gå snabbare samtidigt som jag skrattade. Jag öppnade dörren och där stod en som vanligt glad Cara. Hon omfamnade mig snabbt i en kram.
”Hi!”
”Hey!” Vi gick in till vardagsrummet där alla satt. Jag harklade mig och allas blickar föll på oss.
”Everyone, this is Cara!” Killarna var snabbt uppe på fötterna och hälsade. Jag himlade med ögonen. Såklart. Cara var vacker, och killarna var... tja, killar.
”Hi! I’m Cara, you must be Ronnie?” Ron nickade.
”Yup, that’s me.” log Ronnie.
”Miley’s told me quite a lot about you.”
”All good I hope?” Ron såg mot mig med ett höjt ifyllt ögonbryn och jag skrattade skämt förolämpat. Det här skulle bli en bra kväll.
-
”I wanna start!” skrek Cara exalterat. Vi satt just nu i en cirkel på golvet, på väg att spela Never Have I Ever. Cara’s idé. Men det skulle bli kul. Roligare än att sitta och stirra på tv:n som vi gjort innan hon kom. Vi alla nickade.
”Sure, but do you have to say things that you haven’t done? It won’t be as fun then.” sa Harry.
”Yeah, cause you won’t find out that much about people then.” instämde Liam. Vi alla gick med på det. Det var ju sant.
”Okay, so...” började Cara och jag hällde upp Redbull i allas shot glas, då vi bestämt att inte köra med alkohol, då skulle vi alla nog bli fulla rätt snabbt. Plus, att vi hade bestämt oss att dygna, och vad är bättre än energi dricka då? ”I’ll start easy. Never have I ever made out with someone in public?” Vi alla suckade innan vi svalde drickan.
”Okay. Never have I ever.... smoked.” sa Harry.
”Cigarettes or weed?” frågade jag. Han små log när han svarade.
”Cigarettes.” Zayn, Nate, jag, Niall och Cara fick alla dricka upp igen.
”Oh come on, you guys must have smoked?” ifrågasatt Cara. Liam, Louis, Harry och Ron skakade alla på huvudet. ”Oh my God..” Hennes lilla kommentar fick alla att små skratta.
”Uhm... Oh I know.” Niall flinade busigt. ”Never have I ever kissed someone in this room.” Jag himlade med ögonen och skulle precis dricka när han fortsatte. ”And you gotta drink for all each person.” Jag suckade och drack ett glas, sen ett till. Ron drack också två. Både Zayn och Nate fick dricka ett glas var. Resten av gänget tittade konsigt på mig, Ron och Nate. Jag förklarade.
”Zayn, and Ron.” Deras munnar öppnades i chock och blev sen till ett flin och jag himlade roat med ögonen. ”We were drunk okay?”
”M and Nate.” förklarade Ronnie också. Japp, min bästa vän och min bror. Usch. De nickade och nu var det Ronnie’s tur.
”Never have I ever.. had sex.” Jag slängde snabbt en elak blick mot Ron som satt med ett flin på läpparna. Ugh, jag hatar verkligen den där tjejen ibland! Alla, utom jag, drack snabbt upp.
”Miley, no cheating. Drink up.” Louis halvskrattade, precis som de andra. Såklart trodde dom att jag haft sex, vem skulle inte? Jag klär mig som en hora 50% av tiden och hånglar med allt som har en puls. Okej, kanske inte allt, men.. you get my point.
”Uhm...” Jag kliade mig pinsamt i nacken. ”I-I haven’t ha-a-d... I mean-n, I’m a-a.. Uhm, like I hav-ven’t uhm had you know-w... sex..” Jag tittade skamset ner i mitt knä och kände hur mina kinder hettades till. Men.. varför egentligen? Att vara oskuld är väl något bra? Vänta på den rätte, inget fel i det... Eller?
”Miley..” Liam’s röst fick mitt huvud att höjas och jag möttes av 8 leenden.
”There’s nothing to be ashamed of babe.” log Harry.
”It’s a good thing. I would have fucking killed the dude!” Nate’s kommentar fick mig att le och himla med ögonen. Han är en sån typisk brorsa. Ibland.
Louis gav mig en blick som att säga förlåt för kommentaren och jag skakade på huvudet med ett leende.
Vi fortsatte med Never Have I Ever i ungefär en timme tills det inte knappt fanns något mer att säga.
”Let’s play spin the bottle?” utbrast Harry.
”I’m out, I’ve got a girlfriend.” Nate och Louis instämde med Liam.
”Oh, come on. It’s just a game?” De skakade på huvudet. Cara suckade. Jag hoppade upp på fötter och sprang för att hämta en tom flaska. Efter nån minuter av letande hittade jag en tom Vodka flaska. När jag kom tillbaka satt alla i en ring. Nate, Liam och Louis - aka tråkmånsarna, satt dock bredvid varandra och lite utanför. Jag slog mig ner mellan Cara och Ron och Zayn mötte min blick. Han såg orolig ut. Jag nickade lite subtilt. Vi hade nyss blivit sams, och tillsammans? Eller i alla fall typ. Att se ens ‘flickvän’ eller ‘pojkvän’ kyssa någon är inte det roligaste. Men, ingen fick veta än. Så vi får helt enkelt stå ut med det.
Ronnie fick börja snurra på flaskan och den hamnade på Niall. Jag flinade. Kunde det bli mer perfekt? Ron kröp på knä fram till Niall som satt med ett leende på läpparna. De tryckte läpparna mot varandra och snart var Ron’s händer på Niall’s kinder och tryckte honom närmare henne. Jag kunde inte hålla inne skrattet som fanns inom mig.
”Okay, okay lovebirds. We don’t want any porno here now, get of each other.” Efter Harry’s kommentar nästan hoppade Ronnie av Niall, hennes kinder röda som tomater. Precis som Nialls. Nu var det Niall’s tur och flaskan hamnade på... Harry. Både jag, Cara och Ronnie började as garva och Niall gav ifrån sig en suck.
”Oh come on!”
”Hey, that hurts!” Harry gjorde en ledsam min vilket inte hjälpte våran skratt attack. Niall himlade med ögonen och tryckte snabbt läpparna mot Harry’s. Jag är inte ens säkert att det räknades som en puss. Men whatever. Harry snurrade på flaskan och den hamnade på Cara, som log och kröp över till Harry. Det hände ungefär samma sak med dem som men Niall och Ron - bara att de inte slutade förrens jag gick dit och särade på dem.
”Oh my God, horny people!” skrattade jag. De andra skrattade också och Cara snurrade på flaskan. Den hamnade på... mig. Killarna ‘ooh’ade. Tja, inte Zayn då. Men vad ska jag göra? Plus, att Cara är en tjej. Tror inte han blir så arg. Cara log, precis som jag och kröp över till mig och pussade mig snabbt. Inte lika snabbt som Harry/Niall kyssen, men far from lika länge som hon och Harry. När vi drog isär kunde ingen av oss hålla oss från skratt och killarna visslade. Typiskt killar. Men ett leende på läpparna snurrade jag flaskan och... Zayn. Jag bet mig nervöst, och entusiastiskt i läppen. Såklart ville jag kyssa Zayn. Jag ville inget mer, men inte framför alla. Jag är rätt så säker på att ingen av oss skulle kunna hålla händerna för oss själva. Jag kröp sakta fram till Zayn och tröck mina läppar mot hans. Hans mjuka, perfekta läppar som jag skulle kunna kyssa i timmar. Jag hade rätt - vi kunde inte hålla händerna för oss själva. Som ren reflex kopplade jag ihop mina armar runt Zayn’s nacke och tryckte honom närmare, om det gick, samtidigt som han la händerna under mina knän och lyfte upp mig så jag satt i hans knä. Det var först då jag hörde Cara halv skratta som jag insåg att vi fortfarande var bland folk. Jag avslutade snabbt kyssen och hoppade ur Zayn’s knä. När jag satt mig på min plats igen såg jag hur alla flinade stort och tittade på mig och Zayn.
”‘Atleast I don’t wanna kill him anymore’ Yeah right. That was not the first kiss the two of you shared since we got here.” kommenterade Louis. Shit.
Sorry att det tog så lång tid! Men jag har skrivit så mkt jag kunde! Men hoppas att ni gillar det. Blev faktiskt ganska nöjd, vilket är ovanligt. Lite långt kanske, 2478 ord, men det gör väl inget? ;)
14 - Take a chance.
”Mår du bättre nu lil sis’?” Jag nickade och han flinade busigt innan han tog mitt huvud under hans arm och ruffsade till mitt hår. Jag skrattade högt och slog till honom på armen när jag kommit loss.
”Tack för hjälpen, ‘bestie’.” sa jag sarkastiskt till Ron som satt och as garvade, min kommentar fick henne och skratta ännu mer. Jag himlade med ögonen och vände mig mot Nate.
”Jag tar en dusch.”
”Med Harry och Louis?” flinade jag och han himlade med ögonen innan han sprang uppför trapporna.
”Är du hungrig?” frågade plötsligt Ron. Jag hoppade till lite av hennes röst men nickade. ”Vad ska vi äta då?” Jag ryckte på axlarna men ett stort flin tog snabbt över mina läppar.
”Homemade Sushi?” Hon nickade ivrigt på huvudet och vi hoppade snabbt upp ur soffan och sprang mot bilen.
Ron rullade ihop den sista Maki rullen samtidigt som jag tryckte på den sista lax biten på Naki biten. Jag pustade ut innan jag tvättade händerna.
”Jag hade glömt hur jävla jobbigt det var att göra sushi.” Suckade Ronnie.
”Skoja inte.” Jag log innan jag torkade händerna och ställde sushi brickan på bordet. Jag tittade stolt på vårt mästerverk. Vi hade stått i nästan 2 timmar och gjort all världens sushi. Visst, det var otroligt jobbigt - men så värt det. Plötsligt öppnade Ronnie munnen, precis som om hon kunde läsa mina tankar.
”Men det är sååå värt det.” Jag nickade och tog en bit av apelsinen som log på köks ön och kastade resten till Ronnie som fångade det med en hand och tryckte in den i munnen med ett stort leende. Jag skakade på huvudet samtidigt som jag inte kunde hjälpa att skratta.
”Boys! Dinner!” skrek Ronnie. Jag kunde inte undgå att le. Det är otroligt hur nära Ronnie och killarna kommit varandra - det är otroligt hur nära jag har kommit killarna! Det brukar inte vara så. Ronnie brukar vara den som blir kompis med allt och alla, medan jag är lite i bakgrunden. Eller nej, inte i bakgrunden. Men hon är väldigt öppen, pratglad och älskar att skaffa nya vänner. Jag å andra sidan... Pratglad, ja - väldigt! Men jag är inte särskilt öppen, jag har alltid varit lite rädd att öppna mig för nytt folk eftersom jag allt för många gånger har blivit sårad, och lämnad, av de jag älskar. Så jag är alltid pratglad och snäll, men ingen av mina ‘kompisar’ vet särskilt mycket om mig. Inte mycket alls faktiskt. Ju mindre någon vet om mig, desto bättre. Då kan dom inte såra mig. Då spelar det ingen roll om dom lämnar mig.
Inom kort såg jag 5 killar komma springande mot oss i rasande fart. Herre, man kan tro att dom inte ätit på en vecka! De slog sig ner vid bordet och jag insåg nåt - dom var bara 5. Harry, Louis, Liam, Niall och Nate. Ingen Zayn.
”Where’s Zayn?” avbröt jag deras konversation om någon film. De alla ryckte på sina axlar.
”I think he’s in his room. He didn’t feel too well.” Jag suckade och la ner tallriken jag hade på bordet.
”I’ll go get him.” mumlade jag genom stängda tänder.
”Miley if he’s feeling ill I thi-”
”I said I’ll go get him!!” skrek jag och avbröt Louis som nästan såg rädd ut. Jag suckade och fortsatte marschera upp mot Zayn rum. När jag väl stod utanför Zayn’s rum övervägde jag om jag skulle knacka eller ej, jag valde det sista. Zayn satt på säng kanten och stirrade ut genom den lilla fönstret som fanns på väggen mitt emot sängen. Jag himlade med ögonen och lutade mig mot väggen med korsade armar.
”Why are you so grumpy?” sa jag med en ton av sarkasm i rösten. Jag hade väntat mig ett sarkastiskt svar, men istället fick jag bara en kall blick. ”Oh come on Zayn, you’re acting like your entire life is falling apart. Stop over re-acting.” Zayn vände sig snabbt om och innan jag hunnit reagera så stod jag pressad mellan väggen och Zayn. Mina andetag fastnade i halsen när jag kände Zayn’s varma andetag slå mot min panna.
”Have you listend to a single word I’ve said, Miley? Clearly not. Because if you had, you would have heard that I love you, and you just told me to fuck off. So, I’m pretty sure I’m aloud to be a little gutted.” Jag var lite chockad över hur snabbt Zayn hade gått från sårbar och ledsen till förbannad. Ärligt talat var jag lite rädd. Men det tänkte jag aldrig visa. Jag harklade mig och rätade lite på ryggen.
”First of all, Zayn, I didn’t tell you to fuck off? When the fuck did I say that? Secondly... Zayn, do you know why I said no to dating you again?” Han skulle precis öppna munnen men jag avbröt honom innan han hann svara. ”It wasn’t cause I don’t trust you, even if that was what I told myself, it’s cause... I’m not the same person you feel in love with, Zayn. I’m not innocent. I’m not sweet. I’m not nice. I’m a bitch. But I’m cool with that. I really am. But you.. You, Zayn! You’re not just Zayn Malik - the guy next door - anymore. You’re Zayn Malik - a member of One Direction, the biggest boyband in the world. It would never work Zayn. If we couldn’t get it to work as normal teenagers, how the fuck is it gonna work now?” Jag tittade ner i marken, än en gång. Det var tyst en stund innan Zayn bröt tystnaden.
”Miley.. Please look at me.” Sakta mötte jag Zayn’s skimrande ögon, och chockande nog, hade han ett leende på läpparna. ”I would never be able to hate you, and if that was your goal.. Then I’m sorry love, but you failed.” Jag kunde inte stoppa leendet som spred sig på mina läppar. Zayn måste ha sett det eftersom han gav ifrån sig ett lågt skratt som fick mig att rodna. ”Awh, are you blushing?” sa han retligt och jag slog till honom på bröstet.
”Shut up.” Jag mötte hans blick och i vad som kändes evigheter så bara stod vi där och tittade in i varandras ögon.
”Can I kiss you?” hans fråga fick mina ögonbryn att höjas och ett stort flin spridas på mina läppar.
”Hold on, Zayn Malik, THE Zayn Malik is asking for permission to kiss someone? Oh my God, what’s next? Flying pigs?” Han himlade med ögonen och la sina händer på mina höfter.
”I told you I wouldn’t kiss you without asking.”
”I like it more when you just go for it, but yes.” Han log och lutade sig fram, sekunden innan våra läppar mötes stoppade jag honom. ”No-one can know about us yet Zayn. Not Ronnie, not Nate, not even the boys. Okay?” Han nickade och jag log innan våra läppar länkades och mina händer fanns sin plats runt hans nacke. Jag började leka lite med hans nackhår och ett låg stön kom ur hans mun. Jag log men sekunder senare var det jag som stönade av att han klämde mig på rumpan och han nu hade han ett flin på läpparna. Jag himlade med ögonen men fortsatte kyssa honom och innan jag visste ordet av låg vi och hånglade på Zayn’s säng.
Wow, sexual. Sexual-wednesday. Fast det är tisdag.. Hah! Men hoppas ni gillar det!!
Hur tror ni det blir mellan Zayn och Miley nu? Vad kommer hända?
KOMMENTERA!! :D
Minst 2 kommentarer t kapitel 15.
Btw, vad tycker ni om det nya collaget? :D Gjorde det i gimp, blev faktiskt stolt! :D Var min första, så bare with meee!
13 - Sushi
Hörde jag rätt? Hade Zayn just erkänt sin kärlek för mig? Hade han sagt att han älskar mig? Jag var förvirrad. Otroligt förvirrad. En del av mig säga det tillbaka. Erkänna att jag också älskar honom. För det gör jag. Ingen idé att förneka det. En annan del av mig ville bara slå till honom och be honom att dra åt helvete. Först bröt han mitt hjärta, förstörde mitt liv, och brydde sig knappt när jag åkte hem till Sverige. Och nu sitter han här och säger att han älskar mig? Att han alltid har, och alltid kommer?
”Miley, please say something. Anything.” Jag hörde smärtan i hans röst. Nervositeten. Nervositeten att jag inte skulle känna samma sak. Jag ville säga att jag gjorde det. Jag ville säga att jag älskar honom. Men jag kunde inte. Efter några sekunder höjde jag äntligen blicken från mina fingrar, tills Zayn ögon. De var inte sin normala vackra bruna färg, de var fortfarande vackra, men dom var röda, lite puffiga och blöta - han grät. Under alla år jag känt Zayn, har jag sett honom gråta en gång. En gång, och då var det glädje tårar. Det var det inte nu. Jag svalde hårt, försökte få bort klumpen som satt i halsen. Till ingen hjälp. Jag försökte slita blicken från Zayn’s ögon. Att se honom gråta, se honom så sårad, så rädd - bröt mitt hjärta, men det gick inte. Jag kände hur en tår rann ner för kinden, och en till, och en till. Jag kunde inte bry mig mindre just nu. Jag öppnade sakta munnen, men ingenting ville komma ut, så jag stängde den direkt. Vad skulle jag säga? Jag behövde göra ett val. Säga att jag älskar honom, eller neka honom. Zayn tittade på mig med förhoppningsfulla ögon, och ett hårt bett om läppen. Jag drog in ett djupt andetag innan jag öppnade munnen, och fick äntligen ut några ord:
”Why didn’t you call?” Jag hörde hur min röst bröts, och kände hur tårarna började rinna, igen. Han gav mig en frågande blick. ”W-When I went back-k to Swed-den. You di-didn’t call me-e, or text me. You didn’t ev-even sa-ay goodb-b-bye.” fick jag ut med en skakande röst. Tårarna forsade ner kinderna och snart var min t-shirt dyngblöt. Det såg ut som en glödlampa gick upp för Zayn och han såg skyldigt ner på hans fingrar som låg sammanflätade på hans lår. Jag torkade bort några få av de många tårar som rann nerför min kind.
”I couldn’t.” mumlade Zayn och jag gav höjde på ögonbrynet innan jag fnös.
”What, you lost my number? sa jag sarkastiskt och Zayn tittade plötsligt upp, jag mötte hans ögon - som nu speglade inget annat en sorg. Mina tårar rann fortfarande men det kändes som om alla känslor jag nyss kände, hade förvandlats till ilska. ”I knew it. I fucking knew it. You don’t love me? You never have. You never will. I should’ve known. You’re still the stupid ass-hole you were 2 years ago. Seriously Zayn, ’i couldn’t’!? Could you have come’d up with a lamer excuse? Fucking hell Zayn!” skrek jag och flög upp ur sängen. ”You’re a dick you know that Zayn?! You’re the biggest jerk I’ve ever met!! Do you know what, Zayn? I’m not a helpless 15 year old girl anymore. I’m 17. I can take care of myself. I’ve fucking learnd from my mistakes. And I’m not gonna make the same mistake again.” När den sista meningen lämnade mina läppar började tårarna rinna igen och jag ville bara ta tillbaka allt. Allt jag nyss sa. Varenda ord. Jag visste att Zayn inte var en idiot. Jag visste att om jag skulle erkänna mina sanna känslor för honom så skulle han ta hand om mig. Han skulle älska mig. Men det var sagt. Jag vände mig om för att gå ut ur hans rum, jag klarade inte att titta på honom - sorgen i hans ögon, när han helt plötsligt hoppade upp ur sängen och tog tag i min vrist så jag vändes mot honom.
”I couldn’t, because you hated me. I didn’t have a single cule of what to say. After that message you left me, I knew there was no way you’d ever forgive me. That things would never be the same as before. But.. after a while, no not even a while, after a day without you, I couldn’t stand it. I missed you. So, incredibly much, Miley! You have no idea how much I missed! But I was to scared. To get rejected by you. Miley, I’m sorry. I’m sorry that I let my big ass ego get in the way Miley! I’m so freaking sorry, you have no idea! I just wish that you could forgive me..” Han tittade med tårfyllda ögon på mig. Jag kunde inte titta honom i ögonen, min blick låg på hans arm. Jag studerade hans ‘ZAP’ tatuering tills jag såg att han fortfarande hade på sig armbandet jag gjorde till honom för några år sen. Det var inget speciellt, jag hade lärt mig i skolan av några kompisar hur man gjorde en, så såklart gjorde jag en massor. En dag såg Zayn dom, eftersom jag bärde dom nästan hela tiden, och tyckte dom var jätte coola - jag rodnade och frågade om han ville ha en. Det var i början när jag flyttat till Bradford, så jag kände knappt Zayn, dock visste jag vem han var, och hade - som typ alla - en liten, stor, crush på honom. Han svarade ja, och jag gjorde en i röd, blå och lila - Zayn’s två favorit färger plus min(dåvarande) favorit färg. Jag log åt minnet och insåg att Zayn fortfarande sökte efter min blick. Jag svalde hårt flyttade min blick från armbandet till hans ögon.
”Please Miley... Give me a second chance?” En tår föll ner för Zayn’s perfekta kindben och jag ville inget hellre än att torka bort den, kyssa hans perfekta läppar och säga att allt kommer bli okej. Men vi vet båda att det inte skulle vara sant. Och i detta tillfälle var jag tvungen att bestämma, låta huvudet eller hjärtat bestämma?
”Why? So you can break my heart again?” Jag såg hur Zayn’s hjärta brast i samma sekund jag sa det. Jag tittade ner i golvet innan jag sprang ut ur Zayn’s rum, ner för trappan och ut på ‘balkongen’. Jag drog upp en cigarett som jag hann ta med på vägen ut, och tände den innan jag gled ner för glas räcket som fanns, och började gråta.
Efter att ha suttit och tyckt synd om mig själv, samt mentalt misshandlat mig själv(+ rökt ett ex antal cigaretter) i vad som kändes som timmar hörde jag dörren öppnas och direkt hörde jag Ronnie’s ljus stämma:
”Mileyyy! Mår du bättre nu babe?” Jag hoppade snabbt upp på benen, tog några djupa andetag och försökte få bort de mesta av tårarna innan jag gick in i vardagsrummet. Ron stod för tillfället och knöt upp sina lila Converse.
”Japp. Jag mår bättre.” Min röst fick Ronnie att hoppa högt. Hon vände sig snabbt om med handen över hjärtat.
”Jeez, vill du döda mig eller?” Halvskrattade hon och jag gjorde ett vagt försök att göra detsamma. Hennes leende försvann dock snabb när hon såg det. ”Du är inte okej Miley. Det kan vem som helst se.” Jag skakade snabbt på huvudet.
”Jo! Jag mår perfekt.” Jag klämde på vad som nog var det stelaste leende i historien. Hon höjde på ögobrynet.
”Ja, säkert. För man har ju verkligen röd sprängda, puffiga ögon, röda kinder, en genomblöt tröja och rufsigt hår när man mår perfekt och inte alls har gråtit? Miley, jag känner dig. Bättre än du känner dig själv. Så försök inte ens ljuga. Vad har hänt?” Jag suckade och drog en hand genom mitt långa hår.
”Seriöst Ron, det är inget. Jag kände mig bara lite nere... Men, vart är Nate?” Hon skakade på huvudet.
”Han skulle hälsa på Dana, men han kommer snart. Och aldrig i livet att jag tror på den där bullshiten. Berätta.” Innan jag han protestera drog hon ner mig i soffan och jag hade inget annat val än att berätta.
-
Jag hade berättat om Ron för om kyssen och Zayn’s lilla kärleksförklaring till mig, samt vårat lilla ‘bråk’. Hon tittade besviket på mig och skakade på huvudet.
”Varför berättade du inte för mig tidigare? Typ igår, efter kyssen?!”
”Jag vet Ron, och jag är ledsen, men... Jag vet bara hur mycket du hatar Zayn, och..” Jag kunde inte avsluta meningen innan jag började gråta igen. Hon drog in mig i hennes famn.
”Ja babe, jag hatar Zayn. Men allt jag vill är att du ska vara lycklig okej? Även om det är med Zayn.” Hon flinade. Jag log tacksamt och pussade henne på kinden.
”Jag älskar dig Ron.”
”Älskar dig med M.” Vi satt och kramades ett tag tills dörren öppnades och killarna, minus Zayn, och Nate kom in.
”Woo! Hugging partyyy!” skrek Louis innan han hoppade på oss och snart hoppade Niall, Liam och Harry också på. Jag och Ron kunde inte sluta skratta men tillslut fick jag äntligen ut en mening mellan skratten:
”I. Can’t. Breathe.” De skrattade innan de klev av oss.
”Hey Miley..” Jag vände blicken mot Liam och log. ”Did Zayn get home alright? He didn’t feel to good so he left the studio.” Jag nickade och han log.
”Well, I’m gonna take a shower.” sa Harry och började gå mot trapporna innan han blev stoppad av Louis röst.
”I’m joining!” Han hoppade upp på Harry rygg och vi alla skrattade. De var så gulliga med varandra.
”I’m gonna go call Dani.” sa Liam och log. Jag kunde inte undgå att också le, han älskade verkligen Danielle. Jag kände knappt nån av dom, definitivt inte Danielle, men vem som helst kunde se att dom var gjorde för varandra.
”I’ll check on Zayn, see if he’s better.” sa Niall och bara sådär var det bara jag och Ronnie igen. Och Nate såklart.
”Mår du bättre nu lil sis’?” Jag nickade och han flinade busigt innan han tog mitt huvud under hans arm och ruffsade till mitt hår. Jag skrattade högt och slog till honom på armen när jag kommit loss.
”Tack för hjälpen, ‘bestie’.” sa jag sarkastiskt till Ron som satt och as garvade, min kommentar fick henne och skratta ännu mer. Jag himlade med ögonen och vände mig mot Nate.
”Jag tar en dusch.”
”Med Harry och Louis?” flinade jag och han himlade med ögonen innan han sprang uppför trapporna.
”Är du hungrig?” frågade plötsligt Ron. Jag hoppade till lite av hennes röst men nickade. ”Vad ska vi äta då?” Jag ryckte på axlarna men ett stort flin tog snabbt över mina läppar.
”Homemade Sushi?” Hon nickade ivrigt på huvudet och vi hoppade snabbt upp ur soffan och sprang mot bilen.
WOOO! LÅÅNGT KAPITEL! Över 1810 ord. Hope you enjoy itt! :)
Läs gärna!!
12 - I remember when we kissed, I still feel it on my lips.
Previously:
-
”Miley.” Jag vände mig om och gick nästan in i Zayn pga att han stod så nära. Zayn’s andetag slog mot mitt ansikte och jag drog efter andan. Inom några sekunder kände jag hur Zayn’s hand tog ett löst tag om min haka.
”Zayn..” andades jag ut. Hans ansikte kom närmare och närmare mitt, tillslut nuddades våra näsor.
”Say no if you want me to stop.” Jag stod kvar tyst. Jag kanske såg i syne, men jag är rätt säker på att ett leende spreds på Zayn’s läppar. Hans ögon vandrade till mina läppar, precis som mina vandrade till hans, perfekt läppar. Jag tittade upp och möttes av de bruna ögon jag alltid älskat.. Innan jag hann tänka tryckte Zayn sina läppar mot mina i en perfekt kyss. Jag kysste direkt tillbaka och av ren reflex flög min hand upp till Zayn’s nacke och tryckte honom närmare mig. Det var som att tiden stannade. Alla bekymmer som förrut fanns flög ut genom fönstret, nu fanns det bara jag och Zayn. Det var här jag hörde hemma.
”Hi baby!” sa en mörk, välkänd röst. Jag log innan jag drog ut min Biologi bok ut skåpet och slog sekunder senare igen det, bara för att mötas av de bruna ögon jag alltid kommer älska.
”Hey!” log jag. Jag ställde mig på tårna och tryckte mina läppar mot hans. Han kysste mig snabbt tillbaka. Jag log när han tog böckerna jag hade i famnen och la dem istället ovanpå skåpen som han snart tryckte upp mig mot. Hans händer placerades på mina höfter och mina runt hans hals. Efter några minuter av hett kyssande insåg jag att vi var i skolan. Det var inte så att jag var rädd att någon skulle se eller nåt, det kunde man inte vara om man var tillsammans med skolans populäraste kille, Zayn Malik. Men jag har lektion. Precis som Zayn också har. ”Zayn..” mumlade jag mot hans läppar. Ett ‘mhm’ hörde från honom och jag skrattade lite innan jag fortsatte; ”We’ve got class.” Ännu en ‘mhm’ lämnade hans läppar, dock fortsatte han kyssa mig. Inte för att jag hade något emot det, men som sagt; vi har lektion. ”Zayn, babe, seriously. If I’m late for another class my parent are gonna ground me.” Han suckade innan han kysste mig hårt ännu en gång och sen tittade in i mina ögon. Jag log och tog mina böcker från på skåpet och vände mig till Zayn. ”Get to class Zayn, or you’re gonna have to re-take this year.” Jag flinade och han skakade på huvudet med ett leende.
”Hey!” sa han och låtsades se förolämpad ut. Jag log och kysste honom på kinden innan jag började gå till min lektion. ”I love you Miley!” skrek han. Jag vände mig om och log igen.
”I love you too Zayn!”
-
Jag vaknade av att någon skakade om mig. Jag öppnade sakta ögonen, som av någon anledning var vattniga, vilket gjorde min syn lite grynig. Jag kunde dock urskilja den blonda kalufsen som hängde över mig. Ronnie.
”Oh my God! Miley, är du okej?” Jag gav henne en konstig blick innan jag sakta nickade. Varför skulle jag inte vara det liksom? ”Är du säker? Du grät i sömnen..” Mina ögon spärrades upp.
Va? Innan jag han tänka mer lade hon till någon som fick mig att spärra upp ögonen ännu mer. ”Och du mumlade någonting om.. Zayn.” Hon spottade ut det sista ordet äcklat. Jag suckade. Det var då jag kom ihåg det. Drömmen. Jag hade drömt om när jag och Zayn fortfarande var tillsammans och allt var bra mellan oss. Därav tårarna. Jag tittade ner i mitt knä men mitt huvud for snabbt upp. Kyssen. Min och Zayn kyss igår. Som tur var hade ingen av killarna, Ronnie eller Nate sett eftersom det var precis runt ett hörn. Men Ronnie hatar Zayn, vilket jag också trodde jag gjorde.. Tills igår. Men som sagt, Ronnie hatar honom mer än Jersey Shore gänget hatar Angelina. Vilket är mycket. Så vad skulle hon göra när hon fick reda på kyssen mellan mig och Zayn? För jag måste berätta. Eller hur?
”Miley?” Jag tittade förvånat på Ronnie. Hon himlade med ögonen. Det här hände ofta - att jag försvann i min egen värld med alla tankar så jag missar hälften av vad folk säger. ”Jag frågade varför du mumlade om Zayn, samtidigt som du grät? Drömde du om honom?” Jag skakade snabbt på huvudet. Jag bestämde mig att Ronnie inte behöver veta något än. Det är nog bra om jag pratar med Zayn om allt först.
”Nej.. Jag..uhm...” Hon tittade roat på mig. Jag hade aldrig riktigt kunnat ljua för henne. Men nu var jag tvungen, kom igen Miley! Hitta på något! ”Uhm, jag drömde om när farfar blev sjuk. När mamma först berättade det, då Zayn var där. Jag antar att hans namn bara poppade upp eftersom jag var ledsen.” Jag log ett fejkat leende och Ronnie’s mun formades till ett ’o’.
”Förlåt M!” sa hon och drog in mig i en kram. Jag skakade på huvudet som att säga ‘det-gör-inget’ och kramade henne hårt tillbaka. När vi släppte taget om varandra efter några minuter av en väl behövd kram tittade jag ledsamt ner i mitt knä. Jag kände mig så skyldig över att inte berätta för Ronnie om kyssen, vi brukar berätta allt för varandra. När jag säger allt, menar jag verkligen ALLT. Men på senaste tiden känns det som om jag har behövt ljuga mer och mer för henne, vilket kändes totalt fel.
-
Jag drog på mig ett par upprullade ’boyfriend’ jeans och en blå oversize t-shirt efter att jag smörjt in mig i min favorit Body Butter från Bodyshop. Jag satte upp håret i en hög hästsvans och slängde mig på sängen. Jag hade skippat skolan idag. Att gå sitta hemma och titta på Vampire Diaries kändes som en mycket bättre idé. Jag hade skyllt på att jag sjuk, så Ronnie åkte iväg med Nate på en liten rundtur i LA eftersom dom antagligen räknat med att jag skulle till skolan. Det var inte utan tjat dock. Hon tjatade om att stanna hemma med mig, att ta hand om mig. Jag sa att jag inte skulle vara något kul sällskap och mest nog skulle sova, så hon kunde ändå följa med Nate. Efter nästan en halvtimme av att jag försökte övertala henne så gjorde hon äntligen det. Och killarna? Dom var One Direction. Antagligen hade dom nån repetition eller så var dom i studion. Det viktigaste var att jag äntligen var ensam och hade lite tid att mentalt slå mig själv för allt som hänt med Zayn. Jag suckade och skulle precis kliva upp ur sängen när jag såg någonting i ögonvrån. Min gitarr. Jag hade inte rört den sen vi kom till LA. Okej, vi har varit här i... vad? 1 vecka? Det kanske inte låter så länge, men trust me. Det är det. Normal brukar jag spela varje dag. Jag gick av sängen och fram till gitarren. Jag tog upp den och knåpade lite på strängarna. Jag kunde inte stoppa leendet som smög sig på min läppar. Jag tog upp ett block som låg på golvet, tillsammas med en penna och slog mig ner på sängen. Jag kunde lika gärna ta ut mina känslor genom att skriva än att äta glass och titta på TVD.
-
Jag tittade ner på det gula skrivblocket som låg i mitt knä. Jag log för mig själv innan jag började sjunga det som stod.
”I can honestly say, you’ve been on my mind, since I woke up today. I look at your photograph, all the time. These memories come back to life. And I don’t mind.
I remember when we kiss, I still feel it on my lips. The time that you danced with me, with no music playing. But I remember thoose simple things. I remember ‘til I cry. But the one thing I wish I’d forget, the memory I wanna forget, is goodbye.
I woke up this morning, and played our song. And throwing my tears and sang along. I picked up the phone and then, put it down. Cause I know I’m waisting my time. And I don’t mind.
I remember when we kissed. I still feel it on my lips. The time that you danced with me, with no music playing. But I remember those simple things. I remember ‘til I cry. But the one thing I wish I’d forget, the memory I wanna forget....”
”Two years, and you still sound like an angel. You still look like one too.” hans röst fick mig att rycka till. Innan jag hann säga något satt han på kanten av min säng. Jag kände hur mina kinder hettades till och jag tittade ner på mina naglar. Han skrattade tyst för sig själv. ”You’re really cute when you blush you know?” Såklart fick det mig och rodna ännu mer. Han tog ett löst grepp om min käke och lyfte upp mitt huvud så jag mötte hans blick.
”Zayn..” andades jag ut. ”You c-can’t kiss-s me-e agai-in.” Han skakade på huvudet.
”I’m not going to. Not until you ask me to.” Jag log lite. ”But, I need to talk to you.”
”Zayn I -”
”No Miley. Please.. just let me say something, please?” Jag nickade. Han tog ett djupt andetag och tittade sen upp på mig igen. ”Okay... I don’t know how to put this, cause... Well you hate me. But I really need to tell you this.” Han pausade för att se min min, men jag stirrade bara in i hans ögon. Han svalde hårt och fortsatte. ”I fucked up Miley. Two years ago, I fucked up. And I’m so sorry. So incredibly sorry. I know it didn’t look like it, but I’ve spent every single day regreting what I did. Regreting that I hurt you. Regreting that I lost you.. I’ve missed you every single day, Miley. I’ve missed your laugh, your beautiful laugh. And your smile. God, I’ve missed your smile so much Miley. And your humour. The fact that you can’t cook, even if your life depended on it. Your love for your family, and friends. And your love for my family, how good you got along with my sisters, and my parents. And your kisses... Miley, I remember the first time I laid eyes on you; you were laughing and smiling, talking to your brother in a language that I didn’t understand at all! But it didn’t matter, cause I was to cought up in your beauty. You had your hair in curls, wearing a pair of jeans, with a blue t-shirt. You were so beautiful. Young, but stunningly beautiful. A-and when I showed up at your door, a couple of days ago, my heart skipped a beat. When I saw you. I didn’t really expect you to great me with open arms, ofcourse. I was quite a dick to you. But... when I saw the hate in your eyes... I never expected that.. Or deep down, I probably did. But.. Miley, what I’m trying to say is.. I love you. I always have, and I always will.”
Ugh, fett dålig 'kärleksförklaring', hahah. Hoppas inte ni tyckte det var så dåligt dock...
Minst 4 kommentarer till nästa kapitel ;)
KISS YOU
11 - Bowling & Surprises.
Previosly:
-
”Your an ass.” mumlade jag för mig själv, såklart hörde han och skrattade lite.
”I’m pretty sure you won’t say that in a matter of seconds.” flinade han och nu var det min tur att vara förvånad. Var Nate snäll mot mig? No hard feelings liksom, men det hände inte ofta. Jag svalde nervöst och tittade runt på killarna. De alla hade ett stort flin på läpparna, till och med Zayn. Han såg lite nervös ut dock. Varför det?
Inom några sekunder skrek Nate det namn jag aldrig någonsin kunnat ana.
”Ron!!” skrek Nate och jag slog händerna om munnen. Skojar han?! Nej, han måste skoja. Ronnie är hemma och går i skolan, aldrig att hennes mamma lät henne åka till LA efter bara några få dagar av skola. Aldrig. Men samtidigt, varför skulle Nate skoja om det? Jag drog ett djupt andetag och hoppades innerligt att Nate inte skojade för då skulle han få en stekpanna i ansiktet. Skojar inte ens. Jag behövde verkligen prata med någon nu, med tanke på allt omkring mig. Alla känslor. Jag tittade åt samma håll som de andra, och inom sekunder såg jag ett blond hårsvall komma runt hörnet. Jag kunde inte stanna mina ben som direkt sprang mot henne och drog in henne i en kram. Hon slog armarna och mig också och jag begravde mitt ansikte i hennes nacke. Trots längdskillnaden passade vi som pusselbitar.
”Jag har saknat dig så jävla mycket!!” mumlade jag, glädjetårarna brännande bakom ögonlocken. Jag kände hur hon log samtidigt som några (av hennes) tårar rann ner på min axel.
”Jag också!” Vi stod där i några minuter, och bara höll om varandra. Även fast vi sågs för knappt en vecka sen så känns det som år.
”Hur kan du vara här förresten?” frågade jag när vi äntligen släppt taget om varandra.
”Med flygplan?” flinade hon sarkastiskt. Jag himlade med ögonen. Hon skrattade och fortsatte. ”Du vet Daniel?” Jag nickade. ”Han och några av hans kompisar hade brutit sig in i skolan, typ andra dan, för att sätta upp en massa pranks. Och ett av skämten var stink bomber. Men dom hade...asså jag vet faktiskt inte vad dom gjort fel eller whatever, men när lärarna kom till skolan nästa dag så var hela skolan full med rök, och den där jävla lukten. Så nu har vi ledigt i en vecka för dom var tvungna att sanera hela skolan.” sa hon med ett stort leende på läpparna, och jag kunde inte stoppa leendet som uppstod på mina läppar. En vecka med Ronnie, en hel vecka! Men leendet försvann snabbt när jag tänkte på Daniel.
”Men vad händer med Daniel då? Kommer han få betala skadestånd eller? Fängelse?” Okej okej, han lär väl inte få fängelse, men jag ville inte att något dåligt skulle hända honom. Han var ingen dålig person, okej kanske lite ytlig och irriterande, men han var ändå snäll. Hon skakade på huvudet.
”Fängelse? Seriöst M? Han planterade stink bomber, han dödade inte någon.” halv skrattade hon. ”Men han får betala lite skadestånd, inte bara han dock. De andra som var med också. Fast jag tror inte det spelar så stor roll, hans föräldrar är ju loaded.” Jag skulle precis fråga hur hon kände sig efter allt med Jake när jag hörde mitt namn.
”Miley! Miley’s friend, are you gonna talk all day or are we gonna play bowling?” sa Lou och log finurligt. Jag log och tittade mot Ron, som stod med knutna nävar och spända käkar och tittade på någon. Jag följde hennes blick och såg Zayn som nu stod med ryggen mot oss och pratade med Liam och Niall. Just det... Om det var någon som hatade Zayn lika mycket som mig, om inte mer, så är det Ronnie. Hon var den som fanns där när vi gjorde slut, eller vad som nu hände, så hon var den enda som visste exakt vad som hände, därför hatar hon honom lika mycket som jag. Eller lika mycket som jag brukade..?
”Ron!” Hon släppte blicken från Zayn och tittade på mig, illskan speglades i hennes ögon. Jag skakade på huvudet, som att säga ‘strunta i det’. Hon svalade hårt och tog ett djupt andetag innan hon log igen. Jag log och vi gjorde armkrock innan vi gick fram till killarna.
”Prepare to get your ass kicked, Tommo.” flinade jag och han flinade tillbaka.
”Bring it on.”
-
”YESS!!” skrek jag och gjorde en high five Harry, som stod bredvid mig. Det var sista omgången och jag hade precis gjort en strike, den 5:dje i rad för att vara exakt.
”Oh my God...” mumlade Louis och jag gjorde en high five med Liam och Zayn som båda var i mitt lag(tillsammans med Harry).
”Told you you’d get your ass kicked.” flinade jag stolt och Louis skakade förvånat på huvudet.
”But how? It’s like impossible to get 5 strike, in a row!”
”Someone’s a bad looser?” sa Harry och försökte se ledsen ut.
”Oh shut up curly.” sa Louis och satte sig ner på golvet som en fem åring som inte fick det godiset han ville. Vi alla brast ut i skratt av det Louis gjorde. Efter ett tag lugnade vi ner oss och övertygade Louis om att vi skulle spela bowling snart igen och han muttrade något om ”I’ll get my revenge.” och ”Five strikes, that’s fucking cheating.” Dålig förlorare någon?
Vi var på väg tillbaka till bilen. Nate och Louis gick längst fram, antagligen pratade de om hur dom skulle hämnas på mig. Efter dem gick Ronnie och Niall, som tydligen fått upp ögonen för varandra. Dom skulle passa tillsammans. Båda älskar att skratta, båda har ur dålig humor - sorry Ron och Ni. Efter dem gick Harry och Liam, överlyckliga över att vi vann. Helt plötsligt stannade dom och började dansa någon seger dans som fick mig att börja skratta för mig själv.
Jag tog upp mobil och såg ett sms från Cara.
Från: Cara <3
Hey babe! How’s the bowling going? The party’s really boring without u :( xx
Jag skulle precis svara när jag kände hur någon kom gående bredvid mig. Jag tittade upp och möttes av en skarp käk linje med lite skägg stubb, perfekta, ljus rosa läppar - som jag många gånger undrat hur det skulle vara att kyssa igen - och för stunden omslöt en cigarett, en perfekt näsa och till sist, hans förtrollande, hasselnöts bruna ögon - som låg med blicken på mig. Jag fann mig själv att le.
”I had forgotten how good you were at bowling.” Zayn’s röst fick mig att hoppa till lite. Han flinade och slängde cigaretten på marken och trampade på den. Jag rodnade. Han hade kommit på mig att kolla in honom.
”I had forgotten how bad you were at bowling.” sa jag som en comeback och började gå igen. I ögonvrån såg jag hur Zayn’s mungipor drogs upp i ett leende.
”Miley.” Jag vände mig om och gick nästan in i Zayn pga att han stod så nära. Zayn’s andetag slog mot mitt ansikte och jag drog efter andan. Inom några sekunder kände jag hur Zayn’s hand tog ett löst tag om min haka.
”Zayn..” andades jag ut. Hans ansikte kom närmare och närmare mitt, tillslut nuddades våra näsor.
”Say no if you want me to stop.” Jag stod kvar tyst. Jag kanske såg i syne, men jag är rätt säker på att ett leende spreds på Zayn’s läppar. Hans ögon vandrade till mina läppar, precis som mina vandrade till hans, perfekt läppar. Jag tittade upp och möttes av de bruna ögon jag alltid älskat.. Innan jag hann tänka tryckte Zayn sina läppar mot mina i en perfekt kyss. Jag kysste direkt tillbaka och av ren reflex flög min hand upp till Zayn’s nacke och tryckte honom närmare mig. Det var som att tiden stannade. Alla bekymmer som förrut fanns flög ut genom fönstret, nu fanns det bara jag och Zayn. Det var här jag hörde hemma.
Ooooohhhh! THEY KISSED!
