love will remember.

"Inte jag heller!" sa jag tillbaka, och tårkade bort några tårar som rann ner för kinden. "Men, en sak är bra.. Du kan komma över och sen kan vi festa gärnet!"

"Woho!" sa hon och log stort samtidigt som jag höjde händerna och dansade lite. Vi skrattade och jag drog in henne i ännu en kram. Gud, jag kommer sakna henne så mycket! 

"Jag måste gå nu.. Om jag inte är hemma om en halv timme dödar mamma mig." sa hon ledsamt. Jag flinade lite.

"Sen när bryr du dig om regler?" skrattade jag. Hon himlade med ögonen.

"I'm a good girl now." sa hon sarkastiskt innan hon tog tag i kjol kanten och nigde. Jag skrattade till och hon himlade än en gång med ögonen. "Men nej, hon sa att om jag inte var hemma satt jag hann till skolan så fick jag utegångsförbut i en vecka, och jag skulle inte ens få träffa Jake." sa hon och gjorde en dramatisk min. 

"Aa, för att inte träffa Jake skulle vara sååå hemskt eller hur?" jag himlade med ögonen. Jag tyckte verkligen inte om honom. Han var världens största idiot. Eller tja, näst största. Hon tittade på mig med en menande blick.

"Kom igen M! Du vet att jag gillar honom! Och varför hatar du ens honom? Han har inte gjort något mot dig!" 

"Jag vet, jag vet... Men.. jag vet inte, jag tycker bara inte om honom. Han är ju största playern!" skrek jag och hon tittade på mig med en 'bitch'-blick innan hon himlade med ögonen och fuktade sina läppar.

"Nej! Han kanske va, men han är tillsammas med mig nu och jag älskar honom och han älskar mig! Du är bara sur över att du inte har någon pojkvän!" skrek hon och jag såg hur hon ångrade sig i samma sekund som hon sa det. "Oh my God, förlåt Miles! Jag tänkte mig inte f-"

"Det är okej Ron." log jag och hon log tillbaka.

"Säker? För jag vill inte att du ska åka iväg och hata mig." sa hon och såg på riktigt nervös ut. Det var lite konstigt, eller konstigt och konstig. Både jag och Ronnie var både väldigt popuälara. Typ som.. ni vet Gossip Girl? Aa, typ som Blair Waldorf, med en anning av Serena van der Woodsen. Hatade & populära, men ändå hade alla ett behov av att imponera på oss. Vilket inte var enkelt. Som också älskade att festa! Plus att vi var drottningarna av hämd, på riktigt. Vi fick tillochmed Ronnie's ex-kille att gå från killen alla tjejer vill ha och alla killar vill vara, till skolans tönt. 

"Jag lovar babe. Plus, att jag aldrig skulle kunna hata dig! Du är mig bff!" flinade jag och blinkade. Hon log tillbaka och drog in mig i en kram. 

"Jag kommer sakna dig så mycket!" sa hon när vi släppt taget om varan och jag såg hur en tår rann ner för hennes kind. 

"Jag kommer sakna dig också babe!" svarade jag och kände hur tårarna började rinna ner för mina egna kinder också. 

"Okej nu måste jag verkligen gå." sa hon och såg ledsen ut. 

"Se inte så ledsen ut baby. Vi kommer Skypa typ varje dag och prata och messa och Twittra och allt sånt där." log jag och ett litet leende lekte sig fram på hennes läppar. Hon nickade och kramade om mig en sista gång innan hon gick och gav min bror en kram sen slängde hon iväg en puss till mig och jag log. Jag kommer verkligen sakna henne. Vi har varit bästisar sen första dagen på dagis då jag frågade om hon ville låna mina kritor. Sen dess har vi varit oskijaktiga. Genom allt - då jag flyttade till England i 6 år, när min bror dejtade hennes syster, då hon var med i en bil krock och fick minnesförlust och inte kom ihåg mig så jag fick påminna henne om allt. Dock fick hon tillbaka minnet efter nån vecka, men ändå. Så det kändes otroligt tungt att lämna henne. Men, hade vi klarat oss så här långt så klarar vi det här.

 "Miley?" hörde jag hur mammas ljusa stämma sa. Jag vaknade ur mina tankar och tittade på henne frågande. Hon hade tårar i ögonen. Jag log ett snett leende och gick fram och kramade om henne samtidigt som jag kände hur några tårar rann ner för kinden. Jag skulle sakna alla, såklart, men att lämna mamma, det var... Det var extra tufft! Vi var närmare än jag var med någon annan, och jag berättade allt för henne. Eller tja, inte allt. Men det mesta. Och även fast jag vet att hon tyckte att jag var världens största pain-in-the-ass ibland, oftast, och jag tyckte desamma så älskade varandra och ingenting skulle någonsin ändra det. 

 "Jag kan inte fatta att min lilla tjej ska åka till stora USA..." mumlande hon och höll om mig.

"Mamma..." började jag och la armarna på hennes axlar så jag kunde titta in i henne tårfyllda ögon. Gud, det värsta som finns är att se ens mamma gråta! "Mamma, va inte orolig! Det kommer gå bra, tant Megan har ju sagt att vi kan bo hos henne."

"Ja, för henne kan man ju lita på.." mumlade hon och jag log. Det hon menade var att tant Megan nästa aldrig var hemma eftersom hennes skådespelar kariärr går sjukt bra nu! Ja, min moster var the Megan Fox. 

"Jo då! Plus att Nate följer med! Så det är lungt!" log jag och hon torkade bort några tårar samtidigt som hon nickade och log. 

"Okej då gumman. Jag tror dig." log hon. "Men, du måste ringa mig när du landat i New York, sen i LA också, okej?" Jag nickade. "Du också Nathan!" skrek hon över axeln till min bror som gjorde tummen upp och tittade sen ner i sin mobil igen. 

"Okej, det är nog dags att gå nu älskling.." sa hon. Jag nickade nedstämmt. "Jag älskar dig, kom ihåg det!" 

"Ja vet, jag älskar dig också mamma." Hon pussade mig på pannan innan hon gick bort till Nate och gav honom en kram och sa att hon älskade honom. Han mumlade någon oförstålig och gick bort till mig. 

"Och ta hand om din lilla syster nu Nathan okej?" sa mamma och jag flinade.

"Den blir nog jag som får ta hand om honom." Han slog till mig och på armen och jag skrattade. "JAg älskar dig mamma!" 

"Jag älskar er också ungar." sa hon och slängde armarna runt oss båda. Gud, hon kunde kramas! Men jag förstår henne, hennes både barn skulle åka iväg till USA på obestämd tid och bo hos hennes skådespelande syster. 

"Okej mamma, enough with the kramar. Vi måste checka in." sa Nate och drog bort mammas arm från honom.

"Ja, du har rätt gubben." sa hon och tårkade bort några tårar. "Jag kommer sakna er så mycket!!" sa hon och jag kunde inte motstå att slå armarna runt henne. 

"Jag kommer sakna dig också mamma!" 

"Jaja, vi kommer missa flyget så kom nu idiot!" halv skrek Nate och jag släppe mamma och pussade henne på kinden. Jag tog min handväska och vi började gå mot järndetektorn(jag vet inte vad den heter, haha). Jag tog av mig alla järnsaker - väskan, skorna, smyckena och skärpet och gick igen. Woho, inget tjut! Nate gjorde samma sak, och lyckligtvis tjöt det inte för honom heller. Det hände en gång, när vi skulle åka till Spanien och mamma trodde hon hade tagit av allt järn, så hon gick igenom och såklart hade hon inte det. Det slutade med att vi stod där i 20min innan hon insåg att hon hade en liten, liten nyckel till hennes dagbok i bh:n. Det var pinsamt... 

"Så vad ska vi göra? Flyget går om 2timmar." sa Nate och jag ryckte på axlarna och tittade runt. Plötsligt såg jag något som fick mig att lysa upp i ett leende. 

"Starbucks?!" nästan skrek jag och tittade på Nate med ett stort, antagligen läskigt, leende. 

"Visst.." mumlade han och jag log. När vi kom fram såg jag något jag inte ville se... 

---

FÖRSTA KAPITLET! WOOO! 

Här satt jag då. Framför spegeln och blev sminkad av några av världens bästa make up artister och fick håret fixat av de bästa hårstylisterna. Wow... Skulle jag berättat det här för mitt 13åriga jag skulle jag ha kolat. På riktigt. Dock var det ju det jag höll på att göra just nu. 

"Angie? Earth to Angie?" hörde jag Candice skratta brevid mig och vifftade med handen framför mina ögon.

När jag för 1månad sen klev in den stora lokalen det visningen skulle hållas för första gången, var Candice den första att hälsa. Och sen dess har vi varit oskijaktiga. Ni vet när man gick i dagis och någon erbjöd dig en krita eller ett papper och efter den dagen var man bästisar? Aa, så kändes det med Candice. Visst, det var några års skillnad men det gjorde ingenting. Hon var rätt så barnslig, vilket funkade perfekt eftersom jag inte är den mognaste i alla stunder.

"What? Uhm..yeah?" log jag och vände mig mot henne som höll på att få sitt hår fixat. 

"Are you okay? I've been asking you a question like a thousand times." skrattade hon. Jag log och mimade ett 'sorry', hon skakade bara på huvudet och log. "It's okay honeyboo. It's your first show, and you're nervous as hell, I get that! Haha, but I wonderd if you wanted to go and check out the audience with me?" Jag log lite åt att hon kallade mig 'honeyboo', jag har ingen anning var det kom från. Men jag kallade ju henne 'candi-pop' så det var väl inte mer än rätt? 

"Nah, it's okay. Just gonna stay here and try to calm nerves." log jag och höll upp min hand som skakade lika mycket som Bambi's ben på isen. Hon skrattade, hoppade upp ur stolen och gav mig en puss på pannan innan hon gick iväg mot scenen. 

"There, you're done Angie." sa Cheryl, hårstylisten. Jag log och hoppade ur stolen innan Elsa satte sig.

"Nervös?" flinade hon och jag nickade.

"En anning." skrattade jag 

"Det behövs inte, det kommer gå bra. Tro mig, jag har sett dig gå. Din gång är out of this world girl!" log hon och jag log tillbaka. "Plus att när du väl är där ute kommer all nervositet försvinna och du kommer bara älska det!" 

"Antar det." log jag och gav henne en kram innan jag gick och satte mig en soffa brevid Adriana. Det kändes lite overkliget att kunna säga att jag var kompis med alla änglar, dom var ju liksom..liksom as stora! Mina idoler när jag var ung..

"Are you okay love?" frågade hon och la en hand på min rygg. 

"I guess." log jag mot henne. Hon log tillbaka. Jag tittade ner på händerna som låg i mitt knä och märkte nåt. Tatueringen. Jag strök fingrarna över den och kände hur mina ögon vattnades. Jag tänkte tillbaka på dagen då jag gjorde den, i Sverige. Med Lauren. Antagligen rann en tår nerför kinden eftersom Adriana kramade om mig. 

"You're not okay love, what is it?" frågade hon och torkade bort tåren. 

"I honestly don't know... Or, I do.." mumlade jag. Harry. 

"Then what is it?" 

"I miss my friends. And my boyfriend.. Or, well ex-boyfriend." sa jag. Jag hade inte träffat Harry sen jag 'bråkade' med honom för 4månader, och vi gjorde slut. Jag hade inte träffat killarna heller. Eller Danielle. Eller Eleanor. Mila hade jag träffat, dock inte på 2 månader. Just de, hon var tillsammas med Zayn nu! Och Eleanor och Lou var tillsammas igen, det tog ett tag för El att förlåta honom, men som dom säger: 'Om det är äkta kärlek, finner man ett sätt att vara tillsammas.' Jag antar att Harry och jag inte va 'true love'. 

"Angie Hansen!" hörde jag hur någon skrek och jag vaknade ur mina tankar. Jag tittade mig oförstående omkring och mötte Adriana's blick.

"It's your turn to get your first turn och clothes." log hon och jag kramade om henne tacksamt.

"Thanks, for everything." log jag och hon mimade ett 'no problem' och log.

Jag gick bort mot Amanda, stylisten, där hon stog med en rosa bh med diamanter, ett par matchande trosor och ett par stora ljus rosa vingar med glitter. Dom var såå vackra. Tyvärr var dom inte till mig, antagligen till Chanel eller Elsa. Varför? Jo, man får aldrig sina första vingar sin första show. Aldrig. Det har aldrig hänt. Eller tja, förrutom de första showerna, men om man bortser från det så händer det aldrig. Jag däremot skulle ha en chock-rosa bh och trosor med en stor kjol till min första rond. Den var också as snygg så det gjorde mig inte så mycket. 

"Hey Manda! Who's that gorgeous outfit for?" frågade jag och stoppade in ett tuggumi jag fått av Adriana i munnen. Hon bara flinade. "Manda?" frågade jag igen. 

"Who do you think?"
"Uhm, I don't know.. Elsa? Chanel?" Hon skakade på huvudet.

"Nope. It's for you babe." flinade hon. Ursäka mig?!
"What?!" nästan skrek jag. Jag kände hur mina ögon vattnades än en gång. 

"Yes. Candice, Adriana, Miranda, Ebba and Chanel  convinced the producers and some of the designers. And you really deserv them love, you've worked so hard!" log Amanda och jag slängde mig runt hennes hals.

"Thank you Amanda! Where are the other girls?" frågade jag när jag släppt, tårarna rinnande ner för kinderna. 

"They're getting ready. And so should you love, you can thank them after." log hon och jag nickade och satte mig i sminkstolen för att bättra på mitt smink, sen bar det av och sätta på sig outfiten. Okej, nu gäller det.

 

Jag tog en sista titt i spegeln, puffade till mina lockar innan jag gick ut ur 'omklädningsrummet' och ner mot efterfesten. Jag tog ett djupt andetag på vägen dit. Jag hade lockat hår, rosa läppar, en rosa blommig bustier,en svart högmidjad kjol i (fejk)läder och ett par höga nude platå pumps. Jag såg rätt bra ut om jag fick säga det själv. Jag gick in i den stora 'lokalen', eller bal rummet. Det var full smockat med folk, ändå fick jag syn på Adriana och Candince så jag bokstavligen sprang till dom och slängde mig runt bådas halsar. 

"Thank you so much again babes!" sa jag och kände än en gång hur mina ögon vattnades. De båda log.

"It's okay love, you've already said thanks." log Candince.

"Like 67300 times." tillade Adriana och jag himlade med ögonen. 

"But wh-" började jag men avbröts av några allderles för välkända gitarr riff och trumslag. No way. Jag blundade och bad till Gud att jag hörde fel. Sakta vände jag mig om och öppnade ögonen och suckade tungt. Fan fan fan. 

'Hey girl I'm waiting on ya. I'm waiting on ya. Come on and let me sneak you out. And have a celebration, a celebration the music up the windows down.' Liam klev ut på scenen, efter honom kom Zayn, sen Niall, sen Louis och sen.. Harry. De fortsatte sjunga på, hoppa runt, göra sin grej helt enkelt. Men jag kunde inte slita min blick. Jag kunde inte slita den från Harry. 

"And girl, you and I we're about to make some memories tonight." sjöng Zayn och jag kunde fortfarande inte slita blicken från Harry. Tills jag hörde hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig om och ett stort leende spred sig på mina läppar. Där stod Mila, Eleanor och Danielle. Mila kom fram och kramade mig.

"Didn't think I'd miss my best friends first VS show did ya?" flinade hon och jag log. "And you looked hot up there boo." 

"I've missed you so much babe! You looked great up there." sa El och pussade mig på kinden efter att ha kramat mig. 

"I've missed you too!" log jag och gick vidare till Dani och drog in henne i en kram. 

"You looked stunning up there love! I've missed ya!" log hon och jag log tillbaka. Vi stod och pratade ett tag till, och jag hade inte ens märkt att killarna slutat sjunga förens jag kände hur någon kramade om mig bakifrån och sedan lyfte upp mig. 

"Hello love!" hörde jag en brittisk dialekt säga och jag log stort. 

"Put me down Lou." skrattade jag och han ställde motvilligt ner mig på golvet. Jag vände på mig och möttes av alla killars leenden. Jag kramade om alla, och började med Lou. 

"You looked beautiful tonight love." log han och jag log tillbaka. 

"You were smoking tonight babe." sa Zayn och blinkade, jag himlade med ögonen och mimade ett 'thank you'.

"You know I love you right Ange?" flinade Niall och jag himlade med ögonen. 

"I'm not giving you any of the girls number Niall." flinade jag och han putade med läppen och alla garvade. Även om man kanske inte tror det så flörtade Niall, mycket.

"You looked great up there Angie." log Liam och jag log tillbaka. Okej, nu Harry. Jag kände hur all spände ögonen i oss när jag gick vidare mot honom.

"Hey Ange. You looked beautiful up there." log Harry så hans smilgroppar syntes och jag kände hur jag sakta smälte. Jag ville bara slänga mina armar runt hans hals och trycka mina läppar mot hans. Men, det kunde jag inte. 

"Hey Haz. And thanks." log jag tillbaka. Okej, det här var awkward. Jag tittade upp mot honom och mötte hans ögon. Hans förtrollande gröna ögon som jag kunde drunka i när som helst... 

"Oh for the love of God, just kiss dammit!" skrek Lou och min och Harrys ögon kontakt bröts för att titta på Lou med stora ögon, precis som de andra. "Oh come on! We all know you both can't live without each other and love each other more than anything so cut the crap and just kiss." fortsatte han och alla andra instämde.

Jag tittade upp på Harry och han bet sig i läppen. Jag gjorde detsamma och kände hur jag började rodna av att han tittade på mig så intensivt. Jag skulle precis öppna munnen när han tryckte sina läppar mot mina. Jag log och låste fast mina armar runt hans hals och Harrys fann sig till min korsrygg. Hans läppar mot mina var perfektion. 

Okej jag hade fel, den här dan kunde bli bättre. 

---

THE END. 

Okej, som ni märkt har uppdatering sugit! Anledning till det är lite att jag inte haft tid, men mestadels för att jag inte har nån fantasi kvar för den här novellen... DOCK, har jag en massa idéer om en NY. Men såklart vill jag inte bara sluta skriva och så hatar ni mig för det? Haha, så min fråga till er är:
SKULLE NI HATA MIG OCH/ELLER SLUTA LÄSA DENNA BLOGG OM JAG BÖRJADE PÅ EN NY NOVELL OCH AVSLUTADE ANOTHER WORLD?

Snälla kommentera, jag behöver er hjälp! :)
xx