love will remember.

 

”Harry..” she started, and wettend her lips. ”It’s not what you think.”

”I’m not thinking anything.” I said causally, and crosing my arms as well. She sighed and her hand went through her hair. 

”You do. You look pissed.” She was right. If it was for the fact that she didn’t tell me she had a boyfriend, or the fact that she had a boyfriend - I wasn’t sure of. ”Trust me. It’s not what you think.” 

”And what am I thinking?”

”That he’s my boyfriend. He’s not. We’ve been friends for -”

”Forever.” The dude cut her off. ”And she’s telling the truth. We’re nothing more than friends. Sure, we’ve made out a couple of times. And yes I think we hoped into bed once, but I mean we were both drunk and I can’t really remember. What about you Brook?” That’s it. This dude it dead.

---

Fan! Fan! Fan! Fan!! Var Zac tvungen att säga det där? Komma och förstöra allt?! 

Jag må inte känna Harry speciellt bra, men jag kunde se att han var arg. Rasande. Och eftersom jag inte känner Harry bra, så har jag ingen aning om hur han blir när han blir arg. Visst, han verkar som en lugn kille - men det kan snabbt ändras. Därför bestämde jag mig för att få ut Zac, så fort som möjligt. 

Lite halft nervös ställde jag mig framför Zac, med ryggen mot Harry, och tog tag i hans arm. 

”I think you should go Zac. I’ll text you.” Efter någon sekund bröt han sin blick från Harry, och den landade på mig istället. Han flinade. Han tyckte om det här. Den idioten...

”Why? I just got here. C’mon, let’s do something fun. How abo -”

”She told you to leave, so leave.” Harry’s röst var så hård att jag fick gåshud. Jag svalde klumpen i halsen, och skulle precis bryta in när Zac öppnade munnen. 

”What are you gonna do about it, boyband?” Jag ville inte ens tänka på vad Harry skulle göra så snabbt ingrep jag. 

”Zac, just fucking leave right now or I swear to God I’ll never talk to you again!” Mitt utbrott förvånade nog båda, men Zac gav sig. 

”Fine.” mumlade han nonchalant och stoppade händerna i fickorna. Han gick sakta, baklänges mot hissen, studerade Harry från top till tå. Idiot. Innan han gick in i hissen vände han sig mot oss med ett flin. ”Bye bye, Brook.” Han steg in i hissen och jag himlade med ögonen.

Han kan vara en sån jävla idiot ibland. Men, jag vet att jag komma förlåta honom, och vi komma gå tillbaka till lika bra vänner som alltid. Vi är verkligen så tighta, vi kan aldrig vara arga på varandra i längre än ett par dar. Det har nog aldrig hänt.

Det var inte förens jag hörde Justin’s irriterande skratt som jag kom ihåg situationen. För en stud önskade jag att jag kunde sjunka genom golvet och bara slippa allt det här. Men så funkar det inte. 

Utan att ens titta åt Harry’s håll, vände jag mig mot Justin och Cody. Som såg ut att inte ha märkt vad som pågick.

”Kan ni typ gå?” frågade jag dem, mer Justin än Cody. Han vände sig mot mig med rynkade ögonbryn och skakade på huvudet. Jag suckade. ”Snälla? Bara en liten stund.” Bad jag honom. Jag antog att han förstod hur desperat jag var, för han slog till Cody på armen för att få hans uppmärksamhet, och de gick sen ut ur rummet. Dock skulle det inte förvåna mig om dom bara gick precis ut, och lyssnade på resten av vårat samtal. 

Jag vände mig mot Harry, men höll blicken i golvet. Jag ville inte möta hans blick. Av någon anledning skämdes jag. Över det Zac sagt. Över det faktum att jag antagligen lät som en hora i Harry’s öron. Att jag låg med vem som helst. Vilket i och för sig, var lite sant - men det var inget jag ville att Harry skulle veta. Att han skulle ha den bilden av mig. 

I någon minut stod vi bara där tysta. Jag tittade ner på mina fötter, och Harry gjorde... ja, eftersom jag tittade ner så vet jag inte vad Harry gjorde. 

”Are you mad?” nästan viskade jag ynkligt ut. Inget svar. Jag suckade och fortsatte studera min fot åkte fram och tillbaka över den mjuka mattan. När jag tänker efter, så har Harry absolut ingen anledning att vara arg på mig. Om han är arg på Zac, kunde jag ärligt talat inte bry mig mindre om. Men han har ingen som helst anledning att vara arg på mig. Vi är vänner, knappt det, inget mer. Vad gör det honom om jag och Zac skulle vara tillsammans? Inget. Vad gör det honom om jag och Zac pratar? Inget. 

Bara sådär förändrades mitt humör från nervös och generad, till ilska.

”You have no reason to mad at me you know?” Nu tittade jag upp, och såg Harry som stod med sina händer i fickorna och hans blick låg på något bakom mig. Om någon skulle se oss från sidan, skulle det nog se ut som om han tittade på mig. Men det gjorde han inte. Han svarade inte den här gången heller, men jag fortsatte. ”Zac and I are just friends. The same as us two.” Han fortsatte vara tyst. ”So you have no reason to be mad at me.” Han stod fortfarande tyst, men hans blick flickade mellan en massa olika saker bakom mig - tills den till sist landade på mig. Det var så intensiv så jag var tvungen att titta bort. Jag blev nästan obekväm under hans gassande blick. 

”I think I should go now.” sa han sakta, hans chesire dialekt ännu mer betonad när han pratade så sakta. 

”Harry -”

”Bye Brooklyn.” Han gick mot hissen snabbt, och eftersom den åker otroligt snabbt kunde han nästan direkt kliva in i den. Hans ögon mötte mina en knapp sekund när han vände sig om, men försvann lika snabbt. 

Det var bara ett ‘hej då’ för nu. Det vet jag. Men på någon sett kändes det som ett hej då för alltid... 

 

-

 

”Wait! So, you met Harry Styles during a meet and greet, gave him your number, got a text from him and decided to hang out with him, without telling us?! You’re a bad, bad friend Brooklyn Monroe. You know that?” Serena nickade instämmande till Kendra. Jag himlade med ögonen. 

Efter att Harry gått, bestämde jag mig för att det inte var nån idé att bli ledsen - men tanke på att det antagligen ändå aldrig hade hänt något mellan oss med tanke på att han är Harry Styles. Så, jag bestämde mig för att ringa Kendra och Serena för att se om dem ville göra något. Och det var så vi hamnade på Starbucks precis vid Kendra’s hus. 

”Well, sorr-yyyy. Everything happend so fast. I though I was dreaming if I’m being honest.” halvskrattade jag ut och tog en sked yoghurt. 

”Did you fuck?” Serena’s plötsliga fråga fick både mig och Kendra att gap skratta, och fick en massa blickar från folk omkring, som antagligen tyckte vi var jobbiga. Vad som gjorde det ännu roligare var Serena’s sätt att säga. Hon sa det som om man frågar hur någon mår, eller om man handlade allt man skulle. Det är dock S i ett nötskal. 

”No!” skrattade jag högt och försökte behålla yoghurten jag hade i munnen, i munnen. Serena ryckte på axlarna och smutta på sin is latte 

”So girlies, what are we doing tonight?” Både jag och Serena ryckte oventandes på axlarna. 

”I don’t know... I’m not going to Daniels’ party tho. Zac’s gonna be there and I don’t wanna see him right now.” De båda nickade förstående. 

”How about Audreys? I mean, she’s a bitch, but she throws the best parties ever. Plus, her parents are so rich none of her neighbours would even think of calling the cops cause they’re lawyers would eat them alive.” Jag och Serena gav varandra en blick, och vi båda nickade sedan på huvudena. 

”I’m in.” 

”Me too.”

 

-

 

Mina läppar målade jag lätt med beige färg, och så var jag klar. Jag hade på mig en tunn, kort blå klänning med låg u-rigning och ett tunt bälte i midjan. Mitt bruna hår var lätt vågigt, och min smikning bestod(utöver läpparna) av sotade ögon och lite puder. Till det hade jag en svart clutch, och svarta stiletter. 

En vibration hördes genom mitt rum, och jag nästan sprang fram till min mobil

 

We’re outside. Hurry bitch! Xo - K

 

Jag log åt sms:et och slängde ner min mobil, samt läppstift och pengar till taxi i min väska och gav mig neråt. Väl nere i vardagsrummet var det tomt, så jag antog att Justin också var på någon fest och Miranda sov antagligen över hos någon kompis. 

Hissen ner gick snabbt, och på väg ut genom lobbyn vinkade jag till Ken, hotell chefen. Utanför så stod Serena, iklädd en kort, svart spets klänning och svarta pep toe skor. Kendra var klädd i en vit, också kort, v-ringad klänning och ett par röda klackar. 

Båda såg otroligt snygga ut.

”Hey sexy ladies!” flinade jag, och deras blickar vändes mot mig. 

”Hello foxy!” blinkade Kendra och vi alla tre skrattade som vi hoppade in i taxin. Kendra berättade för chauförren vart vi skulle och snart började bilen rulla. 

”Are y’all ready to get shit faced?” sa Serena med ett stort leende på läpparna. Åh ja...

---

Okej, nu är jag då på Gotland och förhoppningsvis badar och har soligt. Så detta är alltså tids inställt.