love will remember.

 

”Aren’t you that guy from One Direction?” Jag slog metalt mig själv när de orden lämnade Cody’s mun.

”Yeah, I am.” Log Harry artigt. 

”Wow... Nice job Brook.” 

”Yeah, we gotta go now. Bye.” Hasplade jag snabbt ur mig och innan någon hunnit reagera tog jag tag i Harry’s bicep och drog med mig honom upp för trappan till mitt rum. 

”I’m so sorry about them.” 

”It’s okay, Brooklyn.” log Harry och satte sig på min säng. 

”Brook.” rättade jag och han skrattade. Precis innan jag hann stänga dörren hörde jag hur Justin skrek:

”Don’t forget to use protection kids!” Herre min Gud...

”So, let me see if I’ve got this right: You’ve got three siblings. Justin, Miranda and Jade, but Jade doesn’t live here. Your mom’s name is Katherine and your dad’s is Markus. You moved to Miami when you where six, and you’ve lived here since. Your favorite movies are The Last Song, Clueless, She’s The Man, uh, all the Twilight movies and Step Up, all of them but your favorites are the first and second. The Vampire Diaries and How I met your mother are your favorite tv-shows. Favorite food is tacos, as well as chicken and cous-cous. Pink and beige are your favorite colors.” Jag log imponerat mot Harry. 

”Wow Styles, I’m impressed.” 

”Well, I am a good listener.” han blinkade med ögat och jag skrattade och föll ner i sängen. Den senaste timmen har vi suttit på min säng och pratat om allt mellan himmel och jord. Våra favoriter, random fakta, vår uppväxt - det mesta liksom. Så klart inte allt, vi känner ju knappt varan. Dock lite bättre nu då. De senaste minuterna hade vi sagt det vi kommer ihåg om varandra. Harry föll ner brevid mig, och vi låg båda och tittade upp i taket. Efter några minuters trevlig tystnad plingade min mobil till och motvilligt sträckte jag på mig och tog den från sängbordet. Jag drog den gröna sms symbolen över skärmen och ett sms från Kendra poppade upp. 

 

Babe! Wanna do smt? Maybe go shopping, I need a new bag... Text me! Xo - K

 

Snabbt knappade jag in ett svar, och jag kände hur Harry observerade mig.

 

Hey boo! I’ve got company, sorry. I’ll explain later. Xo - B

 

”What should we do?” mumlade jag och släppte ner min mobil på golvet. 

 

 

”I don’t know, you’re the one who lives here you know?” skrattade Harry, vilket fick hela sängen att guppa och jag började också lätt skratta. 

”We could....” började jag, men ingenting ploppade upp. Vi kunde inte gå ut, med tanke på att One Direction fans finns överallt, åtminstånde folk som känner igen Harry, och då skulle alla dra förhastade slutsater om oss. Vilket var det sista jag ville. Och jag tvivlar på att Harry skulle vilja det heller. ”Maybe..” jag kliade mig på huvudet. ”I’ve got nothing.” sa jag tillslut uppgivet med en suck. Harry log och skulle precis säga någonting då min mobil pep till, igen. Suckades tog jag upp den från golvet, gjorde samma rutin igen och som förrut poppade ett sms från Kendra upp.

 

Ohh, Zac? ;) I heard he told Dan he reallyyyy liked you... Use protection. Xo - K

 

Förvirrat stirrade jag på sms:et. Gillade Zac mig? Liksom, gilla gilla mig? Visst, vi har alltid flörtat, och ibland kyssts, men det var allt det var, ingenting mer än flörtande. Visst, Zac var en av de snyggaste killarna jag någonsin lagt ögon på, men vi hade vart vänner i sex år. Vi vet allt om varandra. Och ja, jag menar verkligen allt. Så, det skulle kännas otroligt konstigt att dejta någon som vet exakt allt om dig. Från din bh storlek till vem du förlorade oskulden till och vad du skulle göra om Channing Tatum någonsin frågade dig om du ville ligga(ja, vi hade faktiskt den konversationen, dock fick Zac svara om det var Megan Fox). Hoppas Kendra bara skojade.

”Brooklyn?” Jag bokstavligen hoppade till av Harry’s röst, och Harry’s skratt klingade i mina öron. Även fast jag var vettskrämd kunde jag inte undgå att le. Harry’s skratt var verkligen något speciellt.

”Sorry... I do that a lot.” Jag log ursäktandes och Harry besvarade mitt leende. Under någon minut låg vi bara i tystnad och tittade in i varandras ögon, tills ett flin spred sig på Harry’s läppar. 

”Are you gonna answer your text?” Jag mumlade ett halvt generat ”yeah, uhm, yeah..” innan jag svarade Kendra.

 

No, it’s not Zac. I can’t tell you who it is just yet but I will soon. I promise. Don’t hate me. Xo - B

 

Varken Kendra eller Serena visste om att jag ‘kände’ Harry, eller att han fick mitt nummer, eller att jag ens gick på en One Direction konsert nu när jag tänker på det... Men det är bäst att inte berätta för någon. Jag vet ju inte vad Harry tycker. Om han tycker att vi ska hålla tyst att vi känner varandra, eftersom folk är väldigt duktiga på att dra slutsatser när dom inte ens vet hälften, eller om han tyckte det var okej om jag berättade för mina bästa vänner. Jag menar, vi brukar aldrig hålla någonting hemligt från varandra. Och det skulle inte känns allt för bra börja nu. 

”Hey Harry...?” Han slet blicken från min boksamling han tittat på ett tag nu, för att istället möta min blick. Jag satte mig upp, och Harry följde min steg. ”Would it be okay if I told my friends about us? Or, I don’t mean us as in like a couple, I mean us as in friends. Because, they’re my best friend and I tell them everything and I promise they won’t tell a living soul unless I tell them they can and I -”

”Yes Brooklyn, it’s okay.” Harry log mildt och jag tog ett andetag innan jag log tillbaka. Jag måste verkligen lära mig att andas när jag pratar... ”Just, don’t tell anyone you don’t trust a hundred procent. If too many people find out, they’re gonna jump to conclusions and think we’re dating, and our fans are gonna... freak. Like, don’t get me wrong. I love them all and I, and the boys, are so grateful for them. We seriously couldn’t wish for better fans. It’s just that... they’re really protective. Too protective at times. And I don’t want you getting hate for hanging out with me. Because, I do really like to hang out with you. And I don’t want us to stop doing that because people are mean to you.” Ett stort leende hade spridit sig över mina läppar under Harry’s ‘tal’, och jag kunde inte få bort det - om jag så ville. Harry däremot såg lite nervös ut...

 

”I like to hang out with you as well Harry.” Nu log han stort, och alla spår av nervositet var borta. ”And don’t worry, I’m though.” Jag höll upp armen för Harry, och visade mina ej existerande muskler. ”Hey!” Jag slog till honom på bröstet när han skrattade, även fast jag själv gjorde samma sak. ”I know!” utbrast jag helt plötsligt. Han slutade skratta och tittade förvånat på mig.

”What?”
”I know what we can do.”

”Well, what can we do?” halv skrattade han. Jag ignorarade honom och fortsatte. 

”Well, you said you’ve never seen Clueless, and since it’s one of my favorite movies I obviously have it on DVD. And you’ve missed out on a great movie. So, therefore - we can watch Clueless!” Jag log stolt över min idé, men Harry såg lite skeptisk ut. ”Pleaseee?” försökte jag, och Harry bröt ut i ett leende och nickade ljudlöst. Jag gav ifrån mig ett pip och bokstavligen hoppade upp ur sängen. Clueless är verkligen en otrolig film! Den har några år på ryggen, men det gör ingenting. Alicia Silverstone gör Cher perfekt, och är överlag en otroligt skådespelare. Det är synd att man inte ser henne ofta längre... Men det är jätte kul att se skådisar, som är stora nuförtiden, när dom var yngre. Paul Rudd och Donald Faison t.ex. Brittany Murphy var också en jäkligt bra skådis. Tror inte hon någonsing gjort en dålig roll. Jag gick mot de högar med filmer på golvet, och jag kände Harry’s blickar bränna i min rygg. Jag flinade och fortsatte leta igenom alla filmer. Snabbt vände jag mig om mot Harry och log stort. 

”I found it!” Harry skrattade åt mig då jag skuttade fram till DVD:n. Nästan precis då jag skulle sätta in skivan i spelaren skrek Justin mitt namn. Jag satte i den innan jag  började gå mot dörren. ”I’ll be right back.” Harry gjorde tummen upp och jag log innan jag sprang ut och nerför trapporna. 

”Vad?” Jag drog ut på den sista bokstaven, men då jag tittade upp såg jag. Shit...

 

Harry’s pov.

Brooklyn was really fun to hang out with. She talked to me like I was just one of her friends, not Harry Styles. That is pretty rare. Extremely rare, actually. Especially if you’ve just met someone. It’s sad, but true. Wherever you go, people treat you like your some sort of God - when actually I’m just a guy, who’s been lucky enough to have my dream come true. But with Brooklyn, I feel like a normal teenage guy. 

On the TV, the menu for Clueless was playing over and over again. The screen was  entirely pink and Clueless was written in ‘diamonds’. I honestly couldn’t stand this anymore. Slowly I got of the couch, streatching my limbs before I walked twoards the door which was half open. I could hear Brooklyn’s voice and a male voice. Her brother maybe. Or that other guy, whom I didn’t catch his name. Slowly I walked down the huge stairs which led to the livingroom. I hoped... 

As I got down, Brooklyn was standing too close to some blonde haired dude with a smirk on his face. Something inside of me broke a little. No Harry. Don’t do this. You can not have feelings for her. For God’s sake, you barely know the girl! You won’t only hurt yourself, but her. You’re leaving Miami in six days, and you’ll probably never see the girl again. Stop. No feeling. No hurt. Nothing! Don’t feel anything!

But I did. And it hurt. Was that her boyfriend? Of course she had a boyfriend. She’s gorgeous, and seems like an amazing person. Why wouldn’t she have a boyfriend? 

”C’mon babe, come to the party tonight it’ll be fun!” The guy said. Babe?!

”I don’t know.. I mean, I got a friend over plus I think I’m gonna hang out with Kendra and Serena tonight.”
”Like Kendra and Serena would mind going to a party?” Brooklyn laughed a little bit.

”That’s true.” The guy took a hold of her shoulders and looked straight into her eyes. Her beautiful, glistening brown eyes... Stop Harry.

”Exactly. So whadda ya say babe?” She looked like she was about to say yes. Before she spotted me. Her eyes widened and her face went pale. Like a little child being caught with their hand in the cookie jar. She stepped away from the guy, and crossed her hands over her chest. The guy looked stunned and he followed her eyes over to me, and his eyes widened for a moment as well before the scanned my body, from head to toe, but I didn’t care. I kept my gaze on Brooklyn.

”Harry..” she started, and wettend her lips. ”It’s not what you think.”

”I’m not thinking anything.” I said causally, and crosing my arms as well. She sighed and her hand went through her hair. 

”You do. You look pissed.” She was right. If it was for the fact that she didn’t tell me she had a boyfriend, or the fact that she had a boyfriend - I wasn’t sure of. ”Trust me. It’s not what you think.” 

”And what am I thinking?”

”That he’s my boyfriend. He’s not. We’ve been friends for -”

”Forever.” The dude cut her off. ”And she’s telling the truth. We’re nothing more than friends. Sure, we’ve made out a couple of times. And yes I think we hoped into bed once, but I mean we were both drunk and I can’t really remember. What about you Brook?” That’s it. This dude it dead.

---

DRAMA! Sorta... Hoppas ni gillar det. Själv tycker jag det var lite sisådär.... Blev mest nöjd med Harry's pov, för jag tycker det är enklast att skriva på engelska XD