love will remember.

 "Herre Lauren, du är galen!" skrattade jag samtidigt som vi gick in i lobby på hotellet. Vi hade tatuerat oss! Och snyggt blev det faktiskt. En liten rosett längst ner på handen. Undrar hur alla skulle reagera? Vi fick ju igentligen inte tatuera oss, enligt lag... Dock så känner vi killen som gjorde tatuerade oss, så han gjorde ett litet undantag ;) 

"Meh, skyll inte bara på mig! Du gick ju med på det!" skrattade hon.

"Det är ju sant." log jag och tryckte på hiss knappen. "Men, jag måste gå.. Harry kommer väl flippa för att jag ignorerade hans samtal!" skrattade jag än en gång, detsamma gjorde Lauren. Man kunde nästan tro vi var fulla, vilket vi inte var! 

"Åhh!" sa hon och gjorde en ledsen min, dock kunde hon knappt hålla sig för skratt så vi både brast ut i skratt, igen. "Men, kan vi ses imorgon?" 

"Tyvärr, vi åker hem till England imorgon..." sa jag, lite ledset. Jag ville verkligen inte, men man får inte alltid som man vill right?

"Aha..."

"Men vi måste träffas snart igen okej?! Du kan komma till London, så kan vi festa gärnet?!" log jag och fick Lauren och le också.

"It's a date." log hon och vi kramades och sa hejdå. Jag åkte upp till 10:de våningen och jag mot vårat rum. Harry skulle nog vara arg... Men, jag måste väl också få ha kul?!

"Where the fuck have you been?! Why haven't you answerd my calls?!" skrek han direkt och jag suckade. Jag ignorerade honom och gick in i badrummet.

"Hello?! Where have you been Angelica? I was worried to death okay?!"

"I'm not fucking 10, I think I can handle myself! And the reason why I haven't answerd your calls is cause I was hanging out with a friend. There, happy?" sa jag och började gå mot dörren igen. No way att jag skulle sitta här coh bara ta emot det. 

"Well you could have answerd?! And what friend? Plus, we need to talk about this morning.."

"I didn't feel like answering since I was with my bestfriend Lauren, who I haven't meet in 3years and I wanted to spend as much time as possible with her! No, there's nothing at all to talk about." sa jag och gick ut, och smällde igen dören. Harry ropade efter mig, men det orkade jag inte med just nu. Men, vart ska jag gå? Jag vet, Louis. Jag gick några meter ner i hallen och knackade på Louis hotell rum. 

"Hi Ange.. What are you doing here?" frågade han och kliade sig i huvudet.

"Can I come in?"

"Uhm..sure." sa han och släppte in mig, jag satte mig på hans säng och snart satt han brevid mig. 

"Soo, why are you here? Problems with Haz?" 

"Sorta.. But, can we like talk about something else?"

"Ange, what happend?" frågade han allvarligt och jag fick väl ge mig.

"Well, i don't know to be honest... He just screamed at me when I got home, and I got pissed off so I went here..." 

"I know Harry. He might get mad easily, but not for nothing. So, why did he scream at you?" Damn, varför måste Lou vara så smart?!

"Well, like as you know, I stormed out of the studio today. Then after that I like went to the hotel, then out for a shopping spree, and as I sat in Espresso House, I saw someone familar. It turned out to be my best friend Lauren who I've known since I was litteraly like 1year old. So we started to talk, and walked around in Stockholm, yada yada yada, Harry called me like 10times, but I didn't answer... And like yeah, now he's mad.."

"Oh.. I'm sorry babe. But he was probably just scared, and I think he's a bit stressed after this morning.." 

"Yeah, I guess.. What should I do Lou?" frågade jag och lutade mig mot hans bröstkorg. Det kändes härligt. Han var en sån bra vän, den bästa.

"Go talk to him." 

"Do I have to? Can't we just watch a movie?" skrattade jag och detsamma gjorde Lou, men skakade på huvudet. "Fine.." log jag och ställde mig upp.

"You're a great friend you know that Lou?" han log. "I love you boo bear!" sa jag och kramade om honom.

"I love you too, but not if you call me that again!" skrattade han. 

 

"Hey.." sa jag när jag öppnade dörren och såg Harry sitta på sängen, hålla på med mobilen. Han svarade inte, han tittade inte ens upp.

"Harry listen, I'm sorry for not answering your calls. And I'm sorry for storming our of the studio, and out of here while you were talking to me. But, I just wanted to get away from all of this." började jag, och jag kände en tår rinna ner för kinden. Harry tittade snabbt upp mot mig. "Away from everything. All the drama, all the questions, away from...from you."

"W-what do you mean?" sa Harry nervöst.

"Harry, I love you. I love you more than anything! But, I don't know how much longer I can deal with all this. All the hate, knowing that half of the female population hates you for dating their celeb crush, knowing that you're beeing judged on your every move and beeing away from you like every other week... It's hard Harry.." sa jag och innan jag visste det så stog jag i Harrys famn och grät, och grät, och grät..

"It's gonna be okay babe, I promise.." sa han och kysste min panna.

"No Harry, that's the thing. It's never gonna change. I'll always be 'the girl who dates Harry Styles'. I'll never be anything else... And if I would become someone, than I would be 'using your fame'.. It would never work. And this sounds so selfish, but.. No, I don't know Harry... I don't know.." sa jag och grät lite till... Harry drog mig närmare, lyfte försiktigt upp mitt huvud och tittade rakt in i mina ögon. 

"Babe, I promise you; it will get better. Just be paitent, people will get over it. And besides, you're a great model! So, I know that you wont have a hard time becoming 'someone', infact you're already someone, you're already famous! You're an angel for crying out loud, can it get any better?!" log han och kysste mig. En sån kyss som i filmer. En sån kyss som fick tiden att stå stilla. En perfekt kyss. Efter vad som kändes som en evighet drog vi isär och bara log mot varandra.

"A bit better now?" log Harry.

"A lot better, I love you!" sa jag och kysste honom igen.

"I love you too!" mumlade han in i kyssen. 

"So, let's watch some tv?" frågade jag och log stort när vi än en gång hade dragit isär.

"Sounds great to me." log Harry och vi hoppade upp på sängen, jag låg med huvudet på Harrys bröstkorg och han satt upp lite mot väggen. Harry satt igång tv:n och det kunde inte varit ett bättre program.

"Yaay! Gossip Girl!" skrek jag, allderles överlycklig eftersom Gossip Girl typ är det bästa i hela världen.

"Oh, not again.." mumlade Harry och jag slog lät till honom på axeln.

"Hey, don't diss Gossip Girl! And, if you remember, you're gonna watch the whole series with me someday." log jag och Harry himlade med ögonen och kysste mig på huvudet. 

---

No comments...