love will remember.

5timmar senare var vi på väg hem, till Holmes Chapel. Vi båda var ganska trötta, så ingen sa något...  Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre, men jag ville inte somna, det skulle känns elakt mot Harry. Jag fibblade lite på radion. "And now, the time a lot of you young girls out there have been waiting for. A whole hour with the worlds biggest boy band right now.... ONE DIRECTION!!" jag och Harry tittade snabbt(och förvånat) på varandra och log sedan stort. Det kändes konstigt att Harry, min granne som jag känt hela mitt liv, nu var medlem i One Direction, världens största pojkband. Men såklart va jag stolt. "You're insecure, don't know what for.." Liam's röst pumpades i bilen och både jag och Harry började sjunga med.

Några timmar senare körde Harry upp på uppfarten,till min förvåning(och lättnad) var det inga fans där.

Resten av resan hade gått ganska snabbt, mestadels sjöng vi med i låtarna och resten av tiden pratade vi. Vi hade bestämt oss för att inte berätta om 'oss' än. Det skulle vara så mycket frågor ändå.

Jag hoppade till när Harry stängde igen bildörren och gjorde det samma själv. "Harry, I can carry it by myself." sa jag och log när han tog ut min resväska. "I know, but I wanna carry it!" sa han och gick mot min dörr. Jag tog min handväska och gick efter honom. "Soo.. I guess this is god bye?" sa Harry och jag tittade förvånat på honom. "Harry, we're just going to see our familys, it's not like we're gonna be away from each other for months!" skrattade jag fram, och Harry började också skratta. "Besides, we're probably gonna meet tonight, or tomorrow tops!" sa jag och log. Harry nickade och drog in mig i en kram, han lyfte upp mitt huvud och kysste mig. Jag insåg att någon kanske såg, men just nu brydde jag mig inte. Harry läppar, wow! "I love you Angie!" viskade han  och jag kände hur jag fick gåshud över hela kroppen. "I love you too!"sa jag och våra läppar mötes ännu en gång. Harry drog ifrån: "I have to go now, before someone sees us!". Han gav mig en snabb puss på pannan och gick sedan till bilen och tog sin väska. Jag plingade på dörren i hopp om att dom var hemma, eftersom jag glömt min nyckel i London, så smart var jag... Dörren slets upp av mina lilla syster Annie, som sken upp i ett leende när hon såg mig, precis som jag gjorde när jag såg henne. "ANGIE!!" skrek hon och jag kramade hon henne hårt. Bara några sekunder senare kom min mamma och pappa gående bakom Annie. "Hi honey!" skrek mamma och omfamnade mig hårt. "Hi too you to mom! Could you please let go? I can't breathe.." sa jag och alla började skratta. Hon släppte mig och nu kramade pappa mig. "Hi baby girl!" sa han och log. "Or, you're not a baby anymore!" sa han och vi båda log. "Where's Robert?" frågade jag och i samma sekund hörde jag hur någon kom ner för trappan. "Hi Angie!" sa han och kramade om mig. "Hi idiot!" sa jag och log, han slog till mig lätt på armen. "I love you too!" "Ha, I hate you" sa jag och lipade. Han började skratta och mamma och pappa tittade konstigt på oss. Mina och Roberts relation var speciell: vi retades. Som typ alla andra syskon... Men ändå förstod folk inte oss.. Haha.

Det plingade på dörren och jag gick och öppnade. Där stog Gemma, Anne, Harry och resten av familjen. Jag sa hej till alla och kramade om dom. När jag kramade om Harry smög han in en lapp i min bakficka, förhoppnings vis såg ingen. När vi satte oss vid matbordet satte jag mig brevid Harry, och tog upp lappen. "i love you babe xx <3" stog det på den och ett stort leende spreds på mina läppar. Jag tittade upp på Harry och log. Hans perfekta gröna ögon stirrade in i mina och jag kände hur jag smälte inombords. Jag bet i min underläpp, wow, hans ögon är verkligen fanastiska, och hypnotiserande. "Angie?!" jag hoppade till när Annie skrek det. "What?!" sa jag tillbaka irriterande och kollade mig runt bordet, ops.. Alla stirrade på mig..

---

Gud! VERKLIGEN AS STORT FÖRLÅT för att jag inte skrivit ett kapitel på typ två veckor! Ska bli bättre, börjar med nästa kapitel ikväll! :D Men anledningen till att det tog så lång tid var för, att liksom jag har 90% av hela novellen klar i hjärnan, och den här delen var en av det jag inte klurat ut än! Haha!