love will remember.

"You wish." sa jag och himlade med ögonen. Sen gick jag in i ett av somvrummen och bytte om till min gula bikini. Det såg jäkligt bra ut med solbränd hud, och ljus gul bikni! 

---

"Come on lazy!" skrek jag åt Harry som satt i soffan med mobilen i handen. Han hoppade till och tappade mobilen i golvet. Man kunde se hur sur han blev, och att jag praktikt taget låg på golvet och skrattade gjorde det inte direkt bättre. 

"You're so gonna regret that babe!" flinade han och sprang emot mig. Såklart sprang jag bort, ut på altan och mot vattnet. Inte det vassaste draget i mitt liv. Eftersom Harry är snabbare än mig, kom han sanbbt i kap mig.

"No, please Harry!" skrattade jag då Harry hade slängt upp mig över axeln och jag fasade vad som väntade. vattnet såg så kallt ut! "Babe, no please! Please, I love you!" skrattade jag.

"Sorry love." sa han och jag kunde höra hura han flinade. Sekunder senare låg jag i vattnet, kall som fan och minst lika sur. Harry däremot, såg uppe på bryggan, helt torr, och skrattade ihjäl sig. Kul att han tyckte det var roligt i alla fall...

"You're gonna get for that you mororn." mumlade jag, dock inte högt nog för att Harry skulle höra det. Jag klättrade upp för trapporna, upp på bryggan och sprang emot Harry. Han märkte och började srpinga.

"No babe, you wouldn't dare!" skrattade han.

"You bet I do!" skrattade jag och hoppade upp på hans rygg, min kalla hud mot hans varma, och torra skin gjorde så att han gav ifrån sig ett skrik, score! 

"Do you surrender?" skrattade jag. Harry låg nu på rygg, jag satt på hans mage och kramade ur vattnet från mitt hår på honom. 

"Okay, okay. Fine!" skrattade han och jag slutade. Jag flinade åt det hela. Det skulle jag inte gjort. Innan jag visst ordet av det så låg jag på bryggan, med Harry över mig.

"Not so fun not is it?" flinade han och jag himlade med ögonen.

"Since you were so mean, it's not more than fair that you pay me back." blinkade han och putade med läpparna. Alltid skulle han vara så cheeky, men det var väl det jag älskar honom? Jag log och kysste honom. Det var som alltid. Det ögon blicket våra läppar möttes kändes det som om tiden stannade, och jag ville bara frysa tiden, och vara så här föralltid. Jag låste mina armar runt hans nacke och Harry höll mig vid höfterna. Det var perfekt. Efter några magiska sekunder särade vi och log mot varandra. Harry kysste mig snabbt på näsan och sedan ställde han sig upp. Okej... Han såg nog hur förrvirrad jag såg ut för han sträckte ut handen och drog upp mig på fötterna. 

"We did come out to bath didn't we?" log han och tog min hand. Vi gick fram till slutet på bryggan och hoppade in vattnet, hand i hand. 

 

Jag vaknade av att solen sken in i sovrummet. Jag hoppade upp och drog på mig ett par rutiga shorts eftersom jag redan hade på mig ett linne och trosor så behövdes inget annat. Gårdagen var jätte bra! Först badade vi, sen lagade Harry jätte god mat! Spagetthi Bolognese, enkelt men en av de godaste maträtterna någonsin! Efter det satt vi framför brasan och bara pratade, och myste lite såklart! 

När jag kom ut i hallen kände jag doften av pannkakor. Antar att Harry redan är varken? När jag kom in i köket fick jag svaret: japp. Han stog vid spisen och stekte pannkakor. Jag log. Han va verkligen för gullig!
"Morning my little masterchef!" sa jag och kramade om honom bakifrån, och kysste hans hals lite. Harry är ju ganska lång, men som tur va var jag inte mycket kortare heller. Jag var väl upp till hans näsa, ögonen kanske? Så, nästan lika lång var jag!
"Hey sweetie!" sa han och vände en pankaka, sedan vände han sig om och jag mig en kyss och lyfte upp mig. En liten snurr blev det också. En äkta filmkyss. 

"It smells amazing!" log jag och satte mig ner vid bordet. 

"Good. And you woke up right on time." Han vände sig om med två tallrikar med en trave med 4-5 pannkakor på varje. Över hade han ringlat lite sirap och så låg det lite jordgubbar runt om och på. Åh Gud va gott!

"You're a great chef Haz! Even better than me... You have to teach me how to cook someday." sa jag och tog en bit. Japp, det var lika gott som det såg ut! Om inte bättre! Harry skrattade lite.

"Sure babe, but, it'll probably be quite hard.. You really can't cook, at all!" skrattade han. 

"Hey!" sa jag och slog till honom lätt på armen men skrattade lite också. Jag kunde verkligen inte laga mat. Asså, inte alls! Inte ens nudlar! På något sätt lyckades jag alltid överkoka dom, eller bräna dom! Dock älskar jag nudlar, så andra fick ofta göra det.

Efter kanske 10min så ringde Harry's telefon. Men, han svarade inte.

"Harry? Your phone?" 

"No, I'm here with you now babe. Nothing's gonna distub us." log han. Awww!

"But it might be something important. Go take it, it's okay." log jag och han sprang och svara.

"Hello?" Oh, hey man." "A little bit, we're eating breakfast." "Nah, it's okay. What did you want?" "What? Really?" "Did she say why?" "Oh, I'm sorry Lou." "Are you sure?" Okay, bye man. Keep it up" va det jag hörde Harry säga. Louis' var det alltså som ringde. Men, vad ville han?

---

Kul att se så många kommentarer på förra kapitlet! :D Nu vill jag ha minst 4st för nästa! ;)