26 - xoxo D

Previously:
-
 

Jag drog ut på den sista tonen, och vågade efter några sekunder titta på Zayn, som hade ett stort, stolt leende på läpparna. Vilket smittade av sig på mig. 

”You’re so incredible, babe!” Jag bet mig i läppen och log.

”Thanks Zaynie. But, you need to leave, I can’t focus!” Jag puttade upp honom från sängen och han skrattade högt när jag slog till honom lätt på rumpan. Hur fick jag sån tur att få någon som Zayn?


”Thank y’all so much for letting me stay here. It really means so much!” Log jag mot hela Zayn’s familj som stod i hallen. ”And I’m so reliefed you’re good now Trisha.” Hon skakade leende’s på huvudet.

”It’s nothing sweetie. I’m glad you came by.” 

”Ofcourse! You’re like a second mum to me. I couldn’t just be back in America and do nothing.” Trisha log och jag såg hur hennes ögon lätt vattnades. Jag kunde inte hjälpa att tänka tillbaka på då jag sist sa hej då. mycket har ändrats sen dess. Jag torkade bort en tår som hunnit falla ner för min kind och kramade om alla. Till sist kramade jag om Trisha som satt i en rullstol, eftersom hon fortfarande inte var helt reparerad från bil krashen. Hon hade ändå fått komma hem, vilket gjorde att vi alla kunde slappna av. Det innebar också att jag kunde åka tillbaka till L.A och träffa alla igen. Det är konstigt, jag har bott i L.A i vad... Inte ens 1 månad? Och det känns som hemma. Och det känns konstigt att inte träffa alla varje dag. Cara, Nate, killarna(även fast de inte bodde där), Penelope, Elyse, tom Dana, Tyler och Jaime. Något jag inte såg fram emot var dock skolan. Visst, jag har gjort alla läxor jag hade. Men, de vart alla inte så bra som dom nog borde. T.ex. idrotts läxan. Vi skulle göra en koreografi, som vi sen skulle uppträda framför klassen, vilket för min del då blev att filma mig själv. Dansen gick bra, dansa kan jag ju liksom. Det var bara det att jag blev avbruten hela tiden. Antingen var det Safaa eller Waliyha som ville göra något, eller gå ut och shoppa - vilket jag såklart inte kunde säga nej till. Eller Doniya som ville prata killar, eller hon också shoppa. Eller så var det Zayn som tyckte att jag skulle sluta dansa för jag ”såg så sexig ut så att han inte visste vart han skulle ta vägen”. Hans ord, inte mina. 

Annars har det väl gått... okej. 

”Okay I understand that you all love my girlfriend, I do aswell, but we really need to go, or else she’s gonna miss her flight.” Jag himlade med ögonen mot Zayn innan jag sa ett sista hej då och vi gick ut mot bilen. Jag hoppade in samtidigt som Zayn slängde in min resväska i bakluckan och snart satt han brevid mig och vi var på väg till tågstationen.

”I’m gonna miss you..” mumlade jag efter ca 10minuters skön tystnad. Han mötte min blick med ett leende innan han tittade tillbaka på bilvägen.

”I’m gonna miss you too babe.” Jag log och drog up min iPhone. Jag klickade mig in på Instagram, och tog snabbt en blid på mina UGG klädde fötter som låg uppe på bil huven(jag vet att det inte heter så, men jag kom inte på vad det heter!)

”On my way to the trainstation with my babe. Gonna miss him... Glad Trisha’s fine tho, and I’m stocked to meet my friends back in L.A again!! @caranewton @natefox @harrystyles @niallhoran @louist91 and Liam who for some odd reason doesn’t have instagram, hope y’all have missed me and give me one hell of a welcome back!! ;)” Jag la upp bilden och inom sekunder hade jag hundratals nya likes och kommentarer. Jag gillade några bilder på min dash innan jag la ner mobilen i fickan igen.

”You don’t have to go back you know..”

”Zayn!”

”I know, I know. You’ve got school. It’s just... I’m gonna miss you. I mean, I’ve just gotten you back.” Jag log och sträckte mig över och pussade honom på kinden.

”But you’ll see when you get back to L.A. Which better is soon! I don’t know how long I’ll manage without you. And then, I’ll be all yours.” De sista orden kom nästan ut som en viskning och jag gav Zayn ett flin och bet mig i läppen samtidigt, dels för att det skulle se sexigt ut och dels för att hålla mig från att börja as flabba. Han svalde hårt och tittade på mig med stora ögon. De hade seriöst mörknat med lust. Jag försökte bita mig i kinden, men jag kunde inte hjälpa än att börja skratta. ”Oh my God Zayn! You’re so easy!!” skrattade jag och han gav mig en mördar blick innan han fokuserade på vägen igen. Jag himlade med ögonen och suckade. ”I’m sorry babe. It’s just really funny to tease you cause you’re so horny.” Jag såg hur han försökte stoppa leendet som spreds på hans läppar. ”Please don’t be mad at me Zaynie?” Nu kunde han inte  stoppa det mer.

”Zaynie?” skrattade han. Jag ryckte på axlarna.

”It’s your new nickname.” log jag och han skakade skrattandes på huvudet.

Efter några minuter av tystnad klarade jag det inte mer och satte igång radion. En bekant låt spelades och jag började än en gång skratta.

”Shit! Turn it off!” skrattade Zayn men jag skakade på huvudet och fortsatte sjunga med.

”Maybe she’s just tryna test me, wanna see how hard I’m gonna work. Wanna see if I can really tell how much she’s worth.” sjöng jag högt och Zayn’s fortsatte skratta. ”C’mon Zaynie, sing along!” Han skakade skrattandes på huvudet. ”C’mooooonnnn.” 

”No!” skrattade han. Men jag gav mig inte och snart satt vi båda och sjöng med ljudligt.

 

-

 

Jag tittade på klockan jag ovanligt nog hade på handleden. I tio minuter hade jag nu fått stå på LAX och vänta på min väska. Varför är det alltid så att den kommer sist?! 

Det hade gått bra för Zayn att lämna av mig, om man inte räknar med de dussin paparazzis och fans som väntade på oss där. Hur hittar dom ens allt? Dock face palmade jag mig själv mentalt att jag valt att ha på mig ett par UGGs, tights, en av Zayn’s tröjor(som var otroligt för stor för mig) och en för stor kofta samt otvättat hår under en mössa och inget smink. Inte min bästa look så att säga. 

Att säga hej då till Zayn var svårt, men samtidigt så kommer jag ju få träffa honom snart igen. Trisha är snart uppe på fötter, och då måste Zayn ju till L.A så de kan fortsätta spela in sitt nya album. Vilket är lite konstigt, med tanke på att de nyss släppt ‘Take Me Home’ och det har inte ens varit ute i en månad. Men, jag antar att de vill få ut som mycket som möjligt nu när de är på topp?

Och flygresan, tja den gick bra. Jävligt lång, men med musik i öronen och ett par timmars sömn så gick det bra. Och ‘Remember Me’ spelades, vilket är en av mina absoluta favorit filmer, så det gjorde det hela ännu bättre. 

Jag fick syn på min väska, med teddy björnen jag fått av Zayn hängades på låset, och bokstavligen sprang fram till den. Ett par konstiga blickar slängdes, men just nu ville jag ingenting än hem. Jag drog åt mig väskan och lunkade ut genom flygplatsen och möttes direkt av L.As stekande sol. Leendes drog jag upp mina rosa RayBan’s och min mobil. 

Två nya sms.

 

Jag öppnade det första, från Harry.

 

Från: Haz

 

Hi Miles. I know we promised to come meet you at the airport, but we had to rehearse for our X-Factor performace. We’re all really sorry, we thought we didn’t have to do it until tomorrow, but I guess they changed their minds...

But don’t worry, Cara’s coming to get you and when you get home you’re in for a treat cause we haven’t had anyone to tease the last three weeks ;)

xx

 

Jag log och knappade in ett snabbt svar innan jag öppnade det andra.

 

Från: Zaynie <3

 

Hey babe! Did the flight go well? Text me when you see this. I miss you already! And, I’m sorry for the fans and papz.

Love you xx 

 

Till: Zaynie <3

 

Hey Zaynie ;) The flight went amazing(even though it wasn’t nessesary with first class!! but thx babe!). It’s cool, it’s a part of your life isn’t it? Just need to get used to it :) 

Love you more xx

 

Precis då jag skickat iväg det höra jag en ljus röst skrika mitt namn.

”Miley!!” Jag vände mig om och såg något rött komma springandes mot mig. Cara. Jag log och öppnade armarna, som hon snart hoppade in i. ”Oh my God I’ve missed you so much!”

”I’ve missed you super duper much aswell boo!” Jag höll henne vid arms längd, och kunde inte sluta le - precis som Cara.

”Jeez, it’s been empty without you.”

”You’ve probably been with Haz, so I doubt you’ve been empty.” Hon tappade hakan och slog snabbt till mig på armen. 

”You’re so... Oh my fucking God Miley!” skrattade hon så det såg ut som om hon nästan skulle spricka. Jag blinkade med ögat och vi gick skrattandes mot hennes bil. 

 

-

 

”So how’s Trisha?” 

”She’s great. Or well, she’s fine. She’s still in a wheelchair, but yeah a lot better than a week ago.” log jag mot Niall och tog en tugga pizza. De alla nickade och vi fortsatte äta under tystnad. ”How did rehersals go?” 

”Good. Feels weird without Zayn tho.” mumlade Harry, med munnen full av pizza. Jag nickade och vi fortsatte äta. Gud, va stelt det var. Jag antar att vi båda var trötta, och imorgon lär det bli fullt ös. Min mobil plingade till på bordet, och jag såg att jag hade ett sms från Zayn.

 

Från: Zaynie <3

 

Are you seriously gonna call me that? Only the best for my girlfriend! 

This is why I love you(among many other reasons)! But I really am sorry, they can be a bit much at times. 

Love you xx

 

Jag log och svarade direkt.

 

Till: Zaynie <3

 

Yup. That’s even your name in my phone ;) 

One question; isn’t it the middle of the night in England? HOW are you awake?

Love u :* xx

 

Det andra meddelandet var från... Okänt nummer.

 

Från: Okänt

 

I know your secret you little bitch.

 

xoxo D

 

What the actual fuck?!


Okej, sista kapitlet på Forgivness And Love på ett bra tag. Cliffhanger där? I know, I'm annoying ;)

 

Men, ska få upp den nya designen + personbeskrivningen/handlingen/karaktärer för den nya novellen :)

 

xoxo

Älskr den gif:en på Miley - så söööt!!

VIKTIGT!!

Hej alla! Eller tja, ni som är kvar? 
 
Som ni säkert märkt så har jag inte skrivit något kapitel på typ en vecka, om inte mer? Vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, så jag går direkt till de bra och dåliga nyheterna. 
 
De bra nyheterna är att jag håller på att skriva på kapitel 26. Så det kommer ut imorgon. 
 
De dåliga nyheterna är.... Det är svårt att förklara, och jag förstår om någon av er blir arga/sura/ledsna på mig. Det är helt förståeligt!! Men, jag har velat fram och tillbaka i flera veckor nu, och har äntligen bestämt mig. 
Jag kommer sluta skriva på Forgiveness And Love ett tag - alltså pausa den(den kommer inte sluta!!), och börja på en ny novell. Jobbigt jag vet!! Men, jag har som sagt velat fram och tillbaka om detta rätt länge, och det känns liksom som om novellen inte kommer någon stans? Det känns som att den liknar min förra novell(Another World) rätt mycket. Så, därför har jag bestämt mig för att börja på en ny novell. 
Jag kommer fortsätta skriva här på bloggen, så oroa er inte för det. Jag har också en massa idéer och har redan börjat skriva på personbeskrivnngen och handlingen och allt, så det kommer komma upp här någon dag framöver. 
 
Så, hoppas ni inte hatar mig? Om ni gör det... Förlåt. Asså, det känns seriöst jätte jobbigt - för jag har typ blivit fast vid denna novell(hur konstigt det än låter!) och även fast det är mitt eget val känns det jobbigt....
 
Men iallafall, måste sluta nu - ska på kalas, sen när jag är hemma ska jag fortsätta skriva på kapitel 26 direkt, och förhopningsvis fortsätta skriva på den nya novellen(som inte har något namn än). 
 
xoxo

25 - "Goodbye"

Previously:
-
 

Jag ignorerade dem. Zayn hade precis sagt att han älskar mig. Inför en massa fans. Och paparazzis. Båda med kameror.Visst, han hade sagt det förrut men... Wow. Innan jag hann stoppa dem flög orden bara ut ur min mun.

”I love you too, Zayn.” Alla runt om oss ‘awh’:ade. Några skrek och grät(om det var för att de såg Zayn, att han hade sagt att han älskar mig eller vad det nu va, visste jag inte). Ett stort leende spred sig över Zayn’s läppar och han pressade sina läppar mot mina. Fansen blev galna. Paparazzina blev galna. Men jag kunde inte bry mig mindre. För Zayn älskade mig, och jag älskar honom.


 

De senaste dagarna har varit... att säga kaotiska skulle vara att beskriva det milt. Verkligen toal kaos. Efter mitt och Zayn’s bråk/bli sams/bekänna vår kärlek för varandra/kyss i Tisdags har allt på nyheterna/internet och på tidningarna varit om oss. Inte bara Zayn, oss. Vilket ärligt talat skrämde mig lite. Från vad jag vet om hur de andra killarnas flickvänner, som btw är stunning, blir behandlade, var jag otroligt rädd. 

Hittils dock, har jag inte märkt mycket. Visst, mina Instagram följare har höjts med ca 38 miljarder. Okej, typ ett par hundra tusen - men ändå!! Och ja, jag har fått minst lika mycket följare på Twitter, Tumblr och vänförfrågningar på Facebook. Hur hittar dom ens allt?! På tal om det, så har typ 20 skrikiga tjejer ringt mig och antingen lagt på dirkekt jag svarat, inte sagt något alls eller frågat om det verkligen var jag och sen skrikit. 

Better than the fucking FBI..

 

För att inte tala om sms:en och samtalen jag fått av nära och kära som varit arga över att jag inte berättat för dem om mig och Zayn. Ronnie, till exempel.

 

Från: Ron <3

 

Seriöst Miley!! Jag är din BÄSTA vän, och du har inte berättat för mig om dig och Zayn?! Vet du hur det kändes för mig att få veta det av Nicole som kom skrikandes in på lektionen pga av det? INTE BRA!! 

Men, jag älskar dig endå och är sååå glad för dig och Zayn! Om han gör något, så kommer jag inte tveka att döda honom. Okej? Bra.

Och frånochmed nu, får jag veta sånt här först av alla. Okej? Bra.

 

xoxo 

 

Till: Ron <3

 

Ron, Zayn berättade för mig om ditt och hans samtal häromdan. Du visste redan. Okej, det hände lite saker där imellan, but still. Så sluta va en sån drama queen, okej babe? Bra. 

Och ja, jag lovar att du är den första som får veta saker nu.

Älskar dig också!! <3

 

xoxo

 

 

Eller Cara...

 

 

Från: Cara

 

Miley! OMG!! You and Zayn?! I mean, ofcourse I had my suspicions but still oh my fucking god!! But I’m SUPER excited for you guys! You’re like the most perfect couple ever! And your babies are gonna be freaking hawt!! ;)

 

xo

 

Till: Cara

 

Cara! Hahah, omg babe I love you so much! And thx, you and Haz are pretty cute together aswell ;) Btw, how’s it going between you guys? Has he gotten anything? ;)

NO! Jeez, Cara I’m not even 18 - don’t pressure me! Hahah! 

 

xo

 

 

Och såklart från mamma, som läxade upp mig om att vi inte skulle glömma att skydda oss och att tänka oss för innan vi gjorde något. Vilket jag besvarade med ett ‘euw’. En massa gratulationer också - från killarna, aunt Megan, Zack, och en massa gamla vänner, både från England och Sverige. 

Sen har också några inte så nära och verkligen inte kära ringt, och sms:at mig. Som att vi varit bästisar för alltid. Bella, t.ex. Tjejen som inte ens klarade att vara i samma rum som mig, och gjorde mitt första år i Bradford till ett helvete.

 

Förrutom allt det, har det varit helt okej. Trisha är på bättringsvägen. Doktorerna tror hon får komma hem inom en vecka. Tack vare det är Zayn på otroligt bra humör, trots all media och fan hysteri. 

 

 

You love me for who I am... Eh.. Like the stars hold the moon. Yes! Right there where they belong.. And I know I’m not alone! Wiie!” Med ett leende kladdade jag ner det på blocket framför mig. ”Och sen refrängen igen...” Jag nynnade på refrängen. ”Yeah, when my world is falling apart. When there’s no light to break up the dark, that’s when I, I... I look at you. When the waves, are flooding the shore and I can’t fin-

”What cha doin’ babe?” Avbröt en leende Zayn mig. Jag höjde på ögonbrynet.

”What does it look like I’m doing?” 

”But why?” 

”Homework. My music teacher sent me this weeks assignment, which was to write a song. So, I’m writing a song.”

”Your teachers are so nice. Like, gone the second week and only one homework.” Jag skrattade högt, vilket gjorde att Zayn gav mig en väldigt konstigt blick.

”I do not have one homework. I wish! I’ve got like eight homeworks. Math, english, music, gym, religion, biology, chemistry, italian, history and english 2. So no Zayn, I do not have nice teachers.” Han tittade förvånat på mig. Japp, tio läxor. 

”Holy shit!!” Jag fnittrade lite lätt. ”But how can you have a homework in gym?” 

”Record myself.”

”Doing?” Han höjde flörtigt på ögonbrynen. 

”Euw! You perv!” skrattade jag och slog till honom på axeln så han ramlade bak på sängen, men hann ta med mig ner, så jag nu låg på honom. 

”You know you love it.” Jag himlade med ögonen och tryckte mina läppar mot Zayn’s i vad jag tänkt skulle vara en lätt kyss, men gick snabbt över till något mycket mer. 

”Zayn, I gotta do my homework.” Han suckade överdrivet och lät mig sätta mig upp igen. ”Thanks.” Sa jag sarkastiskt och Zayn’s ljuvliga skratt ekade i mina öron. Vi satt i tystnad ett tag, jag jobbade på låten och Zayn.. tja, jag antar att han lyssnade på mig, tills han bröt den.

”What about that other song you wrote? The one I heard you sing?” 

”’Goodbye’?” Han nickade. ”It’s done.” 

”Huh.. Why don’t you just use that one as the homework?” Jag ryckte på axlarna. Den tanken hade inte ens slagit mig. ”Well, can I atleast hear it?” Jag rodnade lite innan jag försiktigt nickad och tog upp gitarren som stod brevid Zayn’s säng. 

 

 

”I can honestly say, you’ve been on my mind since I woke up today, up today. I look at photograph, all the time. These memories come back to life, and I don’t mind. I remember when we kissed. I still feel it on my lips. That time that you danced with me, with no music playing. I remember thoose simple things. I remeber ‘til I cry. But the one thing I wish I’d forget, the memory I wanna forget, is goodbye. I woke up this morning, and played our song. And throwing my tears, I sang alone. I picked up the phone and then, put it down. ‘Cause I know I’m wasting my time. And I don’t mind. I rember when we kissed. I still feel it on my lips. That time that you danced with me, with no music playing. I remeber thoose simple things. I remeber ‘til I cry. But the one thing I wish I’d forget, the memory I wanna forget, is goodbye. Suddenly my cellphone’s blowing up, with your ringtone. I hesitate but answer it anyway, you sound so alone. And I’m surprised to hear you say. You remember when we kissed. You still feel it on your lips. That time that you danced with me, with no music playing. You remember thoose simple things. We talk ‘til we cry. You said that your biggest regret, the one thing you wish I’d forget... is saying goodbye. Saying goodbye. Good-bye.” 

 

Jag drog ut på den sista tonen, och vågade efter några sekunder titta på Zayn, som hade ett stort, stolt leende på läpparna. Vilket smittade av sig på mig. 

”You’re so incredible, babe!” Jag bet mig i läppen och log.

”Thanks Zaynie. But, you need to leave, I can’t focus!” Jag puttade upp honom från sängen och han skrattade högt när jag slog till honom lätt på rumpan. Hur fick jag sån tur att få någon som Zayn?


Rätt så händelselöst kapitel, I know. Men, bättre än inget - right?

 

 
Kommentera! :)
 
xoxo

24 - I can't loose you again.

Previously:
-
 

”Hello and welcome to Starbucks. What would you like to order?” Hon höjde blicken och ett äckligt flin spred sig över hennes läppar. ”Oh hey Zayn and Miley. How are you guys? Long time no see ey?” Ordlös stirrade jag upp mot Zayn som hade spända käkar och hans ögon utseglade inget annat än äckel. Han spottade ut namnet med förakt:

”Andie.” 


Det kändes som om all spralighet, och glädje jag känt förrut bara blåst ut genom fönstret. Det var nu ersatt av ilska, irritation och... rädsla. 

”How are you guys? Good? You’re together again ey? It was about time you guys! We’ve always said you guys were perfect for each other you know?” babblade hon på med ett stort - fejkat - leende. Jag sittade än en gång upp på Zayn, vars käke var hård spänd och jag såg hur han andades hårt. Först nu hade jag insett att Zayn’s grepp om min hand ökat totalt. 

”Can we just order?” spottade han fram. Andie såg till en början chockad ut över Zayn’s hårda ton, men det ersattes snart med hennes äckliga flin. 

”Of course. God, I’m such a bad employe.” Hon rättade till hennes svarta hår innan hon log mot oss igen. ”What do you guys want?”

”A vanilla bean frappuchion, a peach and raspberry youhurt, a choclate smoothie, two blue berry scones, a chichen sausage wrap, a vanilla energy drink and a black coffe.” 

”Woah, buying food for an entire family are we?” skojade Andie men varken jag eller Zayn rörde en min. När hon vände sig om och började fixa våra saker vred sig Zayn på sig satt han stod mitt emot mig. Min blick låg fortfarande på mina halv målade naglar. Tills Zayn placerade två fingrar under min haka och försiktigt lyfte mitt huvud tills jag mötte hans ögon. 

”I swear I didn’t know she worked here.” Det enda jag kunde se i hans ögon var ärlighet. Jag drog lätt på smilbanden.

 

"It's okay Zayn."

 

”It’s okay Zayn.” Jag la höger hand om hans nacke och drog ner honom så jag kunde kyssa honom. Våra läppar rörde sig perfekt med varandra, och precis när jag kände att vi snart skulle ta kyssen längre än vad som var okej avbröt en otroligt irriterade röst oss. 

”Wow! Intimate are we?” Hon blinkade med ögat. ”I wasn’t gonna talk about this, but seeing how good you guys are with each other and everything, I just need to ask.” Åh nej, detta skulle inte våda gott. ”Isn’t he great in bed Miley? Jeez, and the angry sex - holy cow! God, I still remember that time you walked in on us and Zayn got so dissapointed in himself, and so sad, and so mad, and angry and he was just so hot. The sex afterward, was mind blowing! So rough, so hard - incredble let me tell ya! Couldn’t walk for weeks. Not that that stopped this bad boy at all. Kept going, and going, and going, and going and -”

”Stop!” Zayn’s hårda röst fick Andie att hoppa till, och allas blickar på cafét att vändas mot oss. Men jag rörde inte en fena. Jag vet inte ens om jag andades längre. Jag visste inte vad jag skulle göra. Säga. Tycka. Tänka. 

Mitt huvud var en enda stor röra, och jag kunde urskilja en enda tanke. Hade Zayn fortsatt ha sex med Andie efter att jag kommit på dom? Efter att mitt hjärta brutits i tusen bitar och mitt liv rasade ihop? Han hade fortsatt ha sex med henne när han ‘inte hade tid att ringa mig’ och ‘var rädd för att jag skulle neka honom’? 

Innan jag han registrera vad som hände var jag på väg ut från Starbucks, tårarna forsandes ner för mina kinder. Jag hörde Zayn be Andie dra åt helvete och att hon var en bitch, men mer hörde jag inte innan jag kom ut och.. Och möttes av en massa skrikande fans och paparazzier, blixtarna bländade mig och skriken var öronbedövande. 

”Zayn, look over here!” ”Zayn, what happend in there?” ”Zayn, is that your girlfriend?” ”Zayn! Zayn! Zayn!” ”Zayn, can I get a picture please?” ”Oh my God I love you Zayn, can I get an autograph?!” ”Zayn, how’s you mother doing?”

Jag förstod att Zayn kommit ut från Starbucks. Jag tittade bak, så gott jag kunde med tanke på alla hysteriska personer, och min korta längd. Zayn klämde sig igenom alla så gott han kunde, försökte komma ikapp mig. 

”Miley! Please wait!” Trots allt skrik kunde jag urskilja Zayn röst, men jag försökte ändå trycka mig ut för glatta livet. Jag ville be honom dra någonstans där solen inte når, men bestämde mig att det var bäst att hålla tyst då jag antagligen skulle bli mördad av hans fans då. Jag fnös, all sorg jag nyss känt hade gått över i ren, skär ilska. Jag antog att jag omedvetet dragit ner på farten då jag kände en hand på min vrist, som snurrade runt mig och jag möttes av en flåsande Zayn. Fansen och paparazzina hade samlats runt mig och Zayn nu. Det må ha varit en liten ring, men vi kunde i alla fall titta på varandra utan att bli armbågade i magen, eller i hopp tryckta. 

”What do you want with me Zayn?” Det hade nästan tystnat runt om oss. Jag antar att dem var sugna på skvaller. Han fuktade sina läppar innan han pratade:
”Can please go somewhere and talk?” Jag fnös.

”What? Don’t wanna cause a scene? I think it’s a little too late for that Zayn. So whatever you want to say, say it.” Han suckade innan han tog min hand i sin. Jag drog snabbt tillbaka den, och la händerna i kors. Jag hörde hur några flämtade till, andra kallade mig ‘bitch’ och vissa grät bara för att de såg Zayn i verkligheten. 

”Miley, I’m so, incredibly sorry. You have to believe me, that was years ago, and I still beat myself up about it! I regreted it every time, but as I’ve told you, I didn’t think you wanted to see me. I though you hated me. Which you did. Which you probably do.” Han drog händerna genom håret, och skrattade humorlöst. ”But, please believe me when I say that I’m so sorry. And I’m so sorry you had to hear it from her. I should have manned up and told you about it myself, but... I-I couldn’t bare the thought of loosing you again. Please Miley, don’t leave. I can’t loose you again. I just can’t. I love you Miley.

 

"I can't loose you again."
 

Mitt hjärta stannade. Eller dunkade det ännu fortare? Folk runt oss flämtade, ‘awh’:ade, grät och paparazzina började peppra Zayn med frågor. Mig också. 

”Do you love him aswell?” ”Zayn, what happend?” ”Why did you leave him before?” ”How long have you been dating?” ”Do you hate him?” ”What happend between you guys before?” ”Are you gonna kiss?” ”C’mon, kiss for the camera!” ”Are you guys officially a couple now?” 

Jag ignorerade dem. Zayn hade precis sagt att han älskar mig. Inför en massa fans. Och paparazzis. Båda med kameror. Visst, han hade sagt det förrut men... Wow. Innan jag hann stoppa dem flög orden bara ut ur min mun.

”I love you too, Zayn.” Alla runt om oss ‘awh’:ade. Några skrek och grät(om det var för att de såg Zayn, att han hade sagt att han älskar mig eller vad det nu va, visste jag inte). Ett stort leende spred sig över Zayn’s läppar och han pressade sina läppar mot mina. Fansen blev galna. Paparazzina blev galna. Men jag kunde inte bry mig mindre. För Zayn älskade mig, och jag älskar honom.

 


Ledsen om kapitlet suger, jag skrev det nyss på typ 2timmar. Kände att det var dags!
 
Men omg;
- Andie! That bitch!
- Och Ziley! De sa jag älskar dig till varandra, inför alla. 
 
Vad tycker ni?!
KOMMENTERA! 

Minst 4 kommentarer för nästa kapitel.
 
Xoxo

23 - Long time, no see.

Previously:
-
 
”You should sleep babe, I heard you were at the hospital all night.” Jag kände på mig att han hade ett lekfullt leende på läpparna så jag slog lätt till honom på armen, vilket fick honom att skratta och placera en kyss på min hjässa. ”Sleep, Miley, now.” 

”Sir, M’am, I have to ask you to leave. We’re gonna take Mrs. Malik to x - ray, and then examen her to see how she is healing. Maybe you can go grab something to eat? I heard you both stayed here over the night.” En vänlig röst väckte mig ur min sömn. När jag öppnade mina ögon fick jag reda på att rösten till hörde en rödhårig, vacker, ung sjuksköterska - som såg väldigt mycket ut som Cara. På tal om Cara, jag undrar hur hon mår? Jag har inte pratat med henne sedan i fredags, och nu var det tisdag, så det var fyra dagar. Undrar hur det är mellan henne och Harry? Eller nej, såklart var det okej mellan dom, varken jag eller Haz skulle ju berätta för någon. 

”Sure. But can I just ask how my mum’s doing?” frågade Zayn samtidigt som jag fortfarande satt tyst och studerade sjuksköterskan. Hon var otroligt vacker; rött, höft långt, Ariel färgat hår, gröna ögon, fylliga, bubbelgum rosa målade läppar, skarpa ansiktslinjer och en perfekt kropp - thighgap, en perfekt midja, liten ’äppel’ rumpa och c - kupor. Ju mer jag studerade henne, desto värre fick det mig att känna - som satt här i ett par slitna jeans, UGGs, en vit tub top, Zayn’s stora gråa kofta och en skin jacka över. För att gör det hela ännu värre satt håret i en lös fläta och smink som antagligen var utkletat över hela ansiktet med tanke på att jag sovit med sminket på. Normalt hade jag nog hatat henne, för att hon var så vacker. Men hon kändes snäll.

”Of course. She’s a strong woman, she’ll be alright in time. But right now, she need to stay here for a while. We have to cheek her values, and see how she heals. But as said, she’ll be fine Mr. Malik.” Zayn, likaväl som jag, nickade. Sjuksköterskan gav oss ett varm leende innan hon gick ut ur rummet. Zayn vände sig till mig. 

”Morning sleepy.” log han innan han kysste mig mjukt. Jag rynkade på ögonbrynen och tittade med stora ögon på honom. ”There’s been like ten people in here, you slept through ’em all.” Seriöst?! Jag kände hur mina kinder hettades upp, och bröt snabbt ögonkontakten jag och Zayn hade. Sovandes, snarkandes, dreglandes - med rummet fullt av folk. Duktigt Miley, riktigt duktigt. ”Awh come on babe.” Zayn tiltade upp min haka så jag än en gång mötte hans intensiva bruna ögon. ”You’re a adorable when you sleep.” Jag fnittrade ett otroligt tjejigt skratt och kysste Zayn snabbt på läpparna innan jag hoppade upp ur hans famn.

”C’mon Zaynie, I’m starving. I wanna eat.” 

”Zaynie?” skrattade Zayn. Jag ryckte leendes på axlarna och drog med honom ut ur rummet.

 

-

 

”Where do you wanna go eat, love?” Jag ryckte på axlarna och Zayn himlade roat med ögonen. ”You’re hungry but you don’t know where you wanna eat?” Med ett fånigt leende på läpparna nickade jag stolt. Jäklar vad jag var glad idag då! ”Why are you so quiet today? It’s not like you.” 

”Hey!” Jag slog till Zayn lätt på armen, som bara skrattade. 

”How does Starbucks sound?” 

”Perfect.” Log jag och Zayn böjde sig lätt ner för att placera en kyss på mina läppar. Men, eftersom jag kände mig ovanligt glad och lekfull idag - vände jag på huvudet, vilket gjorde att Zayn kysste mig på kinden istället. 

”Ey! I wanted a kiss.” Zayn putade med läpparna, medans jag bara flinade större. 

”Well...” började jag, samtidigt som jag vände mig om och började gå bort från Zayn. ”Then I guess you gotta catch me.” Med det började jag springa, och lämnade en chockad Zayn stående mitt på gatan. 

 

-

 

Jag flätade in mina fingrar med Zayn’s samtidigt som jag velade fram och tillbaka över vad jag ville ha. Starbucks har mycket att erbjuda, det ska ni vara säkra på!

”What do you want, babe?” 

”Uhm... I want a Vanilla Bean Creme Frappuchino, a  Peach Raspberry Yogurt Parfait, a Blue Berry scone and a Chocolate Smoothie.” Zayn tittade på mig med förvånade ögon och en öppen mun. ”What?!” Han mumlade ett ‘nothing’ och höll upp händerna i en skyddande gest. Jag himlade med ögonen och drog upp min mobil. En massa nya sms från ett x antal människor. Killarna, Nate, Cara, Ronnie, Mamma, till och med Aunt Megan. Snabbt läste jag igenom några, alla var om hur jag mådde, och hur Trisha mådde. Innan jag han knåpa in något svar, insåg jag att det var våran tur att beställa. Jag höjde på blicken och - seriöst?!

”Hello and welcome to Starbucks. What would you like to order?” Hon höjde blicken och ett äckligt flin spred sig över hennes läppar. ”Oh hey Zayn and Miley. How are you guys? Long time no see ey?” Ordlös stirrade jag upp mot Zayn som hade spända käkar och hans ögon utseglade inget annat än äckel. Han spottade ut namnet med förakt:

”Andie.” 


Jag vet att kapitelt skulle kommit upp igår, men... Aja, det är här i alla fall! :) (Ledsen för det otroligt fula collaget, jag slängde bara ihåp något då jag ville få upp kapitlet idag!)
 
Vad tror ni kommer hända mellan Ziley(;)) och Andie?
KOMMENTERA! Minst 4 för nästa kapitel.