25 - "Goodbye"
Jag ignorerade dem. Zayn hade precis sagt att han älskar mig. Inför en massa fans. Och paparazzis. Båda med kameror.Visst, han hade sagt det förrut men... Wow. Innan jag hann stoppa dem flög orden bara ut ur min mun.
”I love you too, Zayn.” Alla runt om oss ‘awh’:ade. Några skrek och grät(om det var för att de såg Zayn, att han hade sagt att han älskar mig eller vad det nu va, visste jag inte). Ett stort leende spred sig över Zayn’s läppar och han pressade sina läppar mot mina. Fansen blev galna. Paparazzina blev galna. Men jag kunde inte bry mig mindre. För Zayn älskade mig, och jag älskar honom.
De senaste dagarna har varit... att säga kaotiska skulle vara att beskriva det milt. Verkligen toal kaos. Efter mitt och Zayn’s bråk/bli sams/bekänna vår kärlek för varandra/kyss i Tisdags har allt på nyheterna/internet och på tidningarna varit om oss. Inte bara Zayn, oss. Vilket ärligt talat skrämde mig lite. Från vad jag vet om hur de andra killarnas flickvänner, som btw är stunning, blir behandlade, var jag otroligt rädd.
Hittils dock, har jag inte märkt så mycket. Visst, mina Instagram följare har höjts med ca 38 miljarder. Okej, typ ett par hundra tusen - men ändå!! Och ja, jag har fått minst lika mycket följare på Twitter, Tumblr och vänförfrågningar på Facebook. Hur hittar dom ens allt?! På tal om det, så har typ 20 skrikiga tjejer ringt mig och antingen lagt på dirkekt jag svarat, inte sagt något alls eller frågat om det verkligen var jag och sen skrikit.
Better than the fucking FBI..
För att inte tala om sms:en och samtalen jag fått av nära och kära som varit arga över att jag inte berättat för dem om mig och Zayn. Ronnie, till exempel.
Från: Ron <3
Seriöst Miley!! Jag är din BÄSTA vän, och du har inte berättat för mig om dig och Zayn?! Vet du hur det kändes för mig att få veta det av Nicole som kom skrikandes in på lektionen pga av det? INTE BRA!!
Men, jag älskar dig endå och är sååå glad för dig och Zayn! Om han gör något, så kommer jag inte tveka att döda honom. Okej? Bra.
Och frånochmed nu, får jag veta sånt här först av alla. Okej? Bra.
xoxo
Till: Ron <3
Ron, Zayn berättade för mig om ditt och hans samtal häromdan. Du visste redan. Okej, det hände lite saker där imellan, but still. Så sluta va en sån drama queen, okej babe? Bra.
Och ja, jag lovar att du är den första som får veta saker nu.
Älskar dig också!! <3
xoxo
Eller Cara...
Från: Cara
Miley! OMG!! You and Zayn?! I mean, ofcourse I had my suspicions but still oh my fucking god!! But I’m SUPER excited for you guys! You’re like the most perfect couple ever! And your babies are gonna be freaking hawt!! ;)
xo
Till: Cara
Cara! Hahah, omg babe I love you so much! And thx, you and Haz are pretty cute together aswell ;) Btw, how’s it going between you guys? Has he gotten anything? ;)
NO! Jeez, Cara I’m not even 18 - don’t pressure me! Hahah!
xo
Och såklart från mamma, som läxade upp mig om att vi inte skulle glömma att skydda oss och att tänka oss för innan vi gjorde något. Vilket jag besvarade med ett ‘euw’. En massa gratulationer också - från killarna, aunt Megan, Zack, och en massa gamla vänner, både från England och Sverige.
Sen har också några inte så nära och verkligen inte kära ringt, och sms:at mig. Som att vi varit bästisar för alltid. Bella, t.ex. Tjejen som inte ens klarade att vara i samma rum som mig, och gjorde mitt första år i Bradford till ett helvete.
Förrutom allt det, har det varit helt okej. Trisha är på bättringsvägen. Doktorerna tror hon får komma hem inom en vecka. Tack vare det är Zayn på otroligt bra humör, trots all media och fan hysteri.
”You love me for who I am... Eh.. Like the stars hold the moon. Yes! Right there where they belong.. And I know I’m not alone! Wiie!” Med ett leende kladdade jag ner det på blocket framför mig. ”Och sen refrängen igen...” Jag nynnade på refrängen. ”Yeah, when my world is falling apart. When there’s no light to break up the dark, that’s when I, I... I look at you. When the waves, are flooding the shore and I can’t fin-”
”What cha doin’ babe?” Avbröt en leende Zayn mig. Jag höjde på ögonbrynet.
”What does it look like I’m doing?”
”But why?”
”Homework. My music teacher sent me this weeks assignment, which was to write a song. So, I’m writing a song.”
”Your teachers are so nice. Like, gone the second week and only one homework.” Jag skrattade högt, vilket gjorde att Zayn gav mig en väldigt konstigt blick.
”I do not have one homework. I wish! I’ve got like eight homeworks. Math, english, music, gym, religion, biology, chemistry, italian, history and english 2. So no Zayn, I do not have nice teachers.” Han tittade förvånat på mig. Japp, tio läxor.
”Holy shit!!” Jag fnittrade lite lätt. ”But how can you have a homework in gym?”
”Record myself.”
”Doing?” Han höjde flörtigt på ögonbrynen.
”Euw! You perv!” skrattade jag och slog till honom på axeln så han ramlade bak på sängen, men hann ta med mig ner, så jag nu låg på honom.
”You know you love it.” Jag himlade med ögonen och tryckte mina läppar mot Zayn’s i vad jag tänkt skulle vara en lätt kyss, men gick snabbt över till något mycket mer.
”Zayn, I gotta do my homework.” Han suckade överdrivet och lät mig sätta mig upp igen. ”Thanks.” Sa jag sarkastiskt och Zayn’s ljuvliga skratt ekade i mina öron. Vi satt i tystnad ett tag, jag jobbade på låten och Zayn.. tja, jag antar att han lyssnade på mig, tills han bröt den.
”What about that other song you wrote? The one I heard you sing?”
”’Goodbye’?” Han nickade. ”It’s done.”
”Huh.. Why don’t you just use that one as the homework?” Jag ryckte på axlarna. Den tanken hade inte ens slagit mig. ”Well, can I atleast hear it?” Jag rodnade lite innan jag försiktigt nickad och tog upp gitarren som stod brevid Zayn’s säng.
”I can honestly say, you’ve been on my mind since I woke up today, up today. I look at photograph, all the time. These memories come back to life, and I don’t mind. I remember when we kissed. I still feel it on my lips. That time that you danced with me, with no music playing. I remember thoose simple things. I remeber ‘til I cry. But the one thing I wish I’d forget, the memory I wanna forget, is goodbye. I woke up this morning, and played our song. And throwing my tears, I sang alone. I picked up the phone and then, put it down. ‘Cause I know I’m wasting my time. And I don’t mind. I rember when we kissed. I still feel it on my lips. That time that you danced with me, with no music playing. I remeber thoose simple things. I remeber ‘til I cry. But the one thing I wish I’d forget, the memory I wanna forget, is goodbye. Suddenly my cellphone’s blowing up, with your ringtone. I hesitate but answer it anyway, you sound so alone. And I’m surprised to hear you say. You remember when we kissed. You still feel it on your lips. That time that you danced with me, with no music playing. You remember thoose simple things. We talk ‘til we cry. You said that your biggest regret, the one thing you wish I’d forget... is saying goodbye. Saying goodbye. Good-bye.”
Jag drog ut på den sista tonen, och vågade efter några sekunder titta på Zayn, som hade ett stort, stolt leende på läpparna. Vilket smittade av sig på mig.
”You’re so incredible, babe!” Jag bet mig i läppen och log.
”Thanks Zaynie. But, you need to leave, I can’t focus!” Jag puttade upp honom från sängen och han skrattade högt när jag slog till honom lätt på rumpan. Hur fick jag sån tur att få någon som Zayn?
Rätt så händelselöst kapitel, I know. Men, bättre än inget - right?
OMG! det var så bra även fast det inte hände så mycket, MEN jag älskar dina kapitel ändå!!
:) <3
Även fast det inte hände så mycket så var det awsome. Håller med Julia, älskar dina kapitel ändå! <3 :D