love will remember.

”Hi baby!” sa en mörk, välkänd röst. Jag log innan jag drog ut min Biologi bok ut skåpet och slog sekunder senare igen det, bara för att mötas av de bruna ögon jag alltid kommer älska. 

”Hey!” log jag. Jag ställde mig på tårna och tryckte mina läppar mot hans. Han kysste mig snabbt tillbaka. Jag log när han tog böckerna jag hade i famnen och la dem istället ovanpå skåpen som han snart tryckte upp mig mot. Hans händer placerades på mina höfter och mina runt hans hals. Efter några minuter av hett kyssande insåg jag att vi var i skolan. Det var inte så att jag var rädd att någon skulle se eller nåt, det kunde man inte vara om man var tillsammans med skolans populäraste kille, Zayn Malik. Men jag har lektion. Precis som Zayn också har. ”Zayn..” mumlade jag mot hans läppar. Ett ‘mhm’ hörde från honom och jag skrattade lite innan jag fortsatte; ”We’ve got class.” Ännu en ‘mhm’ lämnade hans läppar, dock fortsatte han kyssa mig. Inte för att jag hade något emot det, men som sagt; vi har lektion. ”Zayn, babe, seriously. If I’m late for another class my parent are gonna ground me.” Han suckade innan han kysste mig hårt ännu en gång och sen tittade in i mina ögon. Jag log och tog mina böcker från på skåpet och vände mig till Zayn. ”Get to class Zayn, or you’re gonna have to re-take this year.” Jag flinade och han skakade på huvudet med ett leende.

”Hey!” sa han och låtsades se förolämpad ut. Jag log och kysste honom på kinden innan jag började gå till min lektion. ”I love you Miley!” skrek han. Jag vände mig om och log igen. 

”I love you too Zayn!” 

- 

Jag vaknade av att någon skakade om mig. Jag öppnade sakta ögonen, som av någon anledning var vattniga, vilket gjorde min syn lite grynig. Jag kunde dock urskilja den blonda  kalufsen som hängde över mig. Ronnie. 

”Oh my God! Miley, är du okej?” Jag gav henne en konstig blick innan jag sakta nickade. Varför skulle jag inte vara det liksom? ”Är du säker? Du grät i sömnen..” Mina ögon spärrades upp.

Va? Innan jag han tänka mer lade hon till någon som fick mig att spärra upp ögonen ännu mer. ”Och du mumlade någonting om.. Zayn.” Hon spottade ut det sista ordet äcklat. Jag suckade. Det var då jag kom ihåg det. Drömmen. Jag hade drömt om när jag och Zayn fortfarande var tillsammans och allt var bra mellan oss. Därav tårarna. Jag tittade ner i mitt knä men mitt huvud for snabbt upp. Kyssen. Min och Zayn kyss igår. Som tur var hade ingen av killarna, Ronnie eller Nate sett eftersom det var precis runt ett hörn. Men Ronnie hatar Zayn, vilket jag också trodde jag gjorde.. Tills igår. Men som sagt, Ronnie hatar honom mer än Jersey Shore gänget hatar Angelina. Vilket är mycket. Så vad skulle hon göra när hon fick reda på kyssen mellan mig och Zayn? För jag måste berätta. Eller hur?

”Miley?” Jag tittade förvånat på Ronnie. Hon himlade med ögonen. Det här hände ofta - att jag försvann i min egen värld med alla tankar så jag missar hälften av vad folk säger. ”Jag frågade varför du mumlade om Zayn, samtidigt som du grät? Drömde du om honom?”  Jag skakade snabbt på huvudet. Jag bestämde mig att Ronnie inte behöver veta något än. Det är nog bra om jag pratar med Zayn om allt först. 

”Nej.. Jag..uhm...” Hon tittade roat på mig. Jag hade aldrig riktigt kunnat ljua för henne. Men nu var jag tvungen, kom igen Miley! Hitta på något! ”Uhm, jag drömde om när farfar blev sjuk. När mamma först berättade det, då Zayn var där. Jag antar att hans namn bara poppade upp eftersom jag var ledsen.” Jag log ett fejkat leende och Ronnie’s mun formades till ett ’o’. 

”Förlåt M!” sa hon och drog in mig i en kram. Jag skakade på huvudet som att säga ‘det-gör-inget’ och kramade henne hårt tillbaka. När vi släppte taget om varandra efter några minuter av en väl behövd kram tittade jag ledsamt ner i mitt knä. Jag kände mig så skyldig över att inte berätta för Ronnie om kyssen, vi brukar berätta allt för varandra. När jag säger allt, menar jag verkligen ALLT. Men på senaste tiden känns det som om jag har behövt ljuga mer och mer för henne, vilket kändes totalt fel. 

- 

Jag drog på mig ett par upprullade ’boyfriend’ jeans och en blå oversize t-shirt efter att jag smörjt in mig i min favorit Body Butter från Bodyshop. Jag satte upp håret i en hög hästsvans och slängde mig på sängen. Jag hade skippat skolan idag. Att gå sitta hemma och titta på Vampire Diaries kändes som en mycket bättre idé. Jag hade skyllt på att jag sjuk, så Ronnie åkte iväg med Nate på en liten rundtur i LA eftersom dom antagligen räknat med att jag skulle till skolan. Det var inte utan tjat dock. Hon tjatade om att stanna hemma med mig, att ta hand om mig. Jag sa att jag inte skulle vara något kul sällskap och mest nog skulle sova, så hon kunde ändå följa med Nate. Efter nästan en halvtimme av att jag försökte övertala henne så gjorde hon äntligen det. Och killarna? Dom var One Direction. Antagligen hade dom nån repetition eller så var dom i studion. Det viktigaste var att jag äntligen var ensam och hade lite tid att mentalt slå mig själv för allt som hänt med Zayn. Jag suckade och skulle precis kliva upp ur sängen när jag såg någonting i ögonvrån. Min gitarr. Jag hade inte rört den sen vi kom till LA. Okej, vi har varit här i... vad? 1 vecka? Det kanske inte låter så länge, men trust me. Det är det. Normal brukar jag spela varje dag. Jag gick av sängen och fram till gitarren. Jag tog upp den och knåpade lite på strängarna. Jag kunde inte stoppa leendet som smög sig på min läppar. Jag tog upp ett block som låg på golvet, tillsammas med en penna och slog mig ner på sängen. Jag kunde lika gärna ta ut mina känslor genom att skriva än att äta glass och titta på TVD. 

- 

Jag tittade ner på det gula skrivblocket som låg i mitt knä. Jag log för mig själv innan jag började sjunga det som stod.

”I can honestly say, you’ve been on my mind, since I woke up today. I look at your photograph, all the time. These memories come back to life. And I don’t mind. 

I remember when we kiss, I still feel it on my lips. The time that you danced with me, with no music playing. But I remember thoose simple things. I remember ‘til I cry. But the one thing I wish I’d forget, the memory I wanna forget, is goodbye. 

I woke up this morning, and played our song. And throwing my tears and sang along. I picked up the phone and then, put it down. Cause I know I’m waisting my time. And I don’t mind. 

I remember when we kissed. I still feel it on my lips. The time that you danced with me, with no music playing. But I remember those simple things. I remember ‘til I cry. But the one thing I wish I’d forget, the memory I wanna forget....” 

 

Jag höll ut den sista tonen och andades sen ut. Det här var verkligen bättre än att titta på tv. Det är så befriande att skriva. Som att berätta vad man tänker på, men ändå inte. Som att man släpper ut alla bekymmer. 

”Two years, and you still sound like an angel. You still look like one too.” hans röst fick mig att rycka till. Innan jag hann säga något satt han på kanten av min säng. Jag kände hur mina kinder hettades till och jag tittade ner på mina naglar. Han skrattade tyst för sig själv. ”You’re really cute when you blush you know?” Såklart fick det mig och rodna ännu mer. Han tog ett löst grepp om min käke och lyfte upp mitt huvud så jag mötte hans blick. 

”Zayn..” andades jag ut. ”You c-can’t kiss-s me-e agai-in.” Han skakade på huvudet. 

”I’m not going to. Not until you ask me to.” Jag log lite. ”But, I need to talk to you.” 

”Zayn I -” 

”No Miley. Please.. just let me say something, please?” Jag nickade. Han tog ett djupt andetag och tittade sen upp på mig igen. ”Okay... I don’t know how to put this, cause... Well you hate me. But I really need to tell you this.” Han pausade för att se min min, men jag stirrade bara in i hans ögon. Han svalde hårt och fortsatte. ”I fucked up Miley. Two years ago, I fucked up. And I’m so sorry. So incredibly sorry. I know it didn’t look like it, but I’ve spent every single day regreting what I did. Regreting that I hurt you. Regreting that I lost you.. I’ve missed you every single day, Miley. I’ve missed your laugh, your beautiful laugh. And your smile. God, I’ve missed your smile so much Miley. And your humour. The fact that you can’t cook, even if your life depended on it. Your love for your family, and friends. And your love for my family, how good you got along with my sisters, and my parents. And your kisses... Miley, I remember the first time I laid eyes on you; you were laughing and smiling, talking to your brother in a language that I didn’t understand at all! But it didn’t matter, cause I was to cought up in your beauty. You had your hair in curls, wearing a pair of jeans, with a blue t-shirt. You were so beautiful. Young, but stunningly beautiful. A-and when I showed up at your door, a couple of days ago, my heart skipped a beat. When I saw you. I didn’t really expect you to great me with open arms, ofcourse. I was quite a dick to you. But... when I saw the hate in your eyes... I never expected that.. Or deep down, I probably did. But.. Miley, what I’m trying to say is.. I love you. I always have, and I always will.”