love will remember.

Previously:

-

”Brooklyn! Vill du följa med mig på One Direction konserten ikväll? Jag vet att du inte tycker om dom såååmycket men eftersom du älskar mig kan du följa med. För asså, jag skulle gå med Sarah men hon fick utegångsförbud av hennes föräldrar för dom hade kommit på henne att hon hade en pojkvän och som du vet är dom typ as religiösa och nu får hon inte gå och jag vet inte vem jag annars ska gå med, för jag vill inte gå själv för jag har ju Meet & Greet och det skulle vara såååå pinsamt att gå själv, okej det kanske inte är så coolt att gå med sin syster heller men asså du är ju snygg och du ser inte särskillt mycket äldre ut en mig och det skulle verkligen vara det bästa du någonsin gjort för mig. Snällaaaaaa?” Jag stirrade med stora ögon på henne. Andades hon ens under hela den där... vad det nu var. One Direction. Konsert. Meet & Greet. Det lär inte fel. Verkligen inte fel. Okej, kanske inte var jag den största ‘directionern’ men dom var ju bra, det går inte att neka. Otroliga röster. Otroligt snygga. Jag log mot Miranda.

”Visst, jag följer med.” 

Just nu satt vi i ett vitt rum med nästan ingenting annat än en soffa och några bilder på One Direction i. Två säkerhets vakter stod också vid dörren som ledde in till, där jag antar, att vi skulle få träffa de fem killarna. Vi var tydligen sist in, och det var just nu två tjejer inne, och det satt två tjejer här ute med oss - Demi och Holly. 

De var båda i Mirandas ålder, 14 och 15. Demi hade svart hår, bruna ögon och liknade läskigt/ironiskt nog Demi Lovato, som hon såg ut runt 2009-2010, väldigt mycket. Holly hade blondt hår med blå dip dye och grön/bruna ögon, rätt smal och väldigt lång. Båda var otroligt vackra, så jag antog att de skulle vara populära hos killarna. De verkade som snälla tjejer, vi hade inte pratat så himla mycket då dem nog var nervösa och halvt i chock att dom skulle träffa One Direction. Samma med Miranda. Dock hade Millie(jag kallade henne det ibland för att när hon var lite kunde hon inte utala Mirandra, så det blev Millie) nämnt att Niall nog definitivt skulle gilla Demi, efter som hon hette då Demi - som Demi Lovato. 

”Demi Cortez and Holly Smith?” sa en av man som nyss kommit ut ur rummet där killarna var. Demi och Holly hoppade snabbt upp på fötter och nickade. Han log ett varmt leende. ”You’re up. Follow me.” Han gesikulerade med handen att de skulle följa med honom in genom dörren och de vände sig snabbt mot oss och vinkade innan de halv-sprang in. Dörren slogs igen och nu var det bara jag och Miranda samt de två vakterna kvar. 

”Nervös?” flinade jag åt Millie som satt och bet på sin nagel, samt bokstavligen skakade. Hon nickade ivrigt med huvudet. Jag log varmt och la en hand på hennes lår, vilket fick henne att vända blicken från bilden på dem till mig. ”Varför är du nervös baby?”

”Det är One Direction! Vad tror du? Tänk om dom inte gillar mig? Tänk om dom tycker jag är jobbig? Ful? Irriterande? Tänk om dom hatar mig?!” nästan skrek hon förskräckt. 

”Dom kommer inte hata dig Millie. Okej? Man kan inte hata dig. Och om dom skulle göra det, så är dom idioter. Och hur fan kan dom tycka du är ful?! Har du sett dig själv? Victoria Secret nästa!” Hon log lite blygt och tittade ner i sitt knä. ”Jag lovar, dom kommer älska dig och det kommer vara dom bästa fem, eller hur länge man nu är där inne, minuter i ditt liv.” Hon mumlade ett ‘tack’ innan hon kramade om mig hårt, men släppte snabbt och ställde sig upp. 

”Hur ser jag ut?” Jag granskade hennes kropp. Hon hade ett par beiga, platforms på fötterna, en mint blå högmidjad kjol och ett vitt, spets, polo linne och till det en brun axel väska. Hennes bruna hår var plattat och hennes läppar var lätt rosa, och jag hade sminkat hennes ögon lätt med maskara och olika nysanser av brunt. 

”Smoking.” Hon bet sig i läppen för att hålla tillbaka ett leende. I nästan samma sekund som hon satt sig ner ställde jag mig upp. ”Och jag då?”

Jag hade på mig ett par beiga wedges, ett par hödmidjade, blommiga shorts, en vit, stickad magtröja och över det en vit lång cardigan. Till det hade jag flera ringar, armband och halsband samt några guldiga diskreta örhängen. Mitt bruna hår var lätt vågat, och mina läppar var nude färgade och jag hade bara lite maskara samt eyeliner på mina ögonlock - för en casual look. Hon log stort och gjorde tummen upp. 

”Dom kommer dreggla över dig.” Jag skrattade och slog till henne på armen. 

”Euw.” Hon skrattade med mig men vi blev snart avbrutna av att dörren öppnades och killen som hämtade Demi och Holly kikade ut med ett leende. Han var rätt snygg. Mörkt, rufsigt hår, blåa ögon, lätt solbränd och ett jätte gulligt leende, samt en muskulös kropp, och tatueringar som man såg under hand t-shirt. Om det är något jag är svag för, är det tatueringar. Jag bet mig i läppen. Släpp det Brooklyn, han är för gammal.

”Miranda and Brooklyn I’m guessing?” Vi båda nickade och en en gång gestikulerade han med handen att vi skulle följa med honom genom dörren - vilket vi såklart gjorde. 

”So, my name’s Nick. And I just gotta ask, who’s who?” frågade han då vi gått igenom dörren och gick just nu igenom en lång korridor med en svart dörr i slutet. Jag vände mig mot Miranda för att se om hon ville svara, men jag såg direkt att hon inte var i läge för det nu - så jag svarade. 

”I’m Brooklyn, and this is Miranda.” 

”Your sisters right?” Jag nickade och mötte hans leende. Vi gick under tystnad i några sekunder innan vi kom fram till dörren och Nick vände sig nu mot oss. ”So, some things you need to know before you meet them. Number one, when you get in there, try not to scream or freak out to much. They’re normal lads, and they don’t really like people people to scream in their faces. Who does really? Second, you’ll get ten minutes with them, where you can do whatever you want with them. If they want it too, ofcourse. Three, you’ll get five pictures with them. One you’ll get for free, and the rest you can buy for 5 dollars each or 12 dollars all together. And lastly, have fun.” Han log ett stort vitt leende. Jag tittade på Miranda, som drog en hand genom håret samtidigt som hon bet sig så hårt i läppen så det såg ut som om den skulel gå sönder. Jag kunde inte hjälpa att le, tänk hur hon kommer vara när vi väl träffar dem. Nick öppnade sakta dörren, och även fast det ända man kunde se var en vägg, tog Miranda ett hårt tag om min hand och jag hörde hur hennes andning snabbades upp. Nick nickade med huvudet in mot rummet och jag började gå, med Miranda nästan gömandes bakom mig. Varför vet jag inte. Cirka fem steg senare stod jag framför dem fem, löjligt snygga, killarna flera tusen tjejer kommit hit för att träffa. Miranda stod nu brevid mig, men hade fortfarande ett järngrepp om min hand. 

Jag insåg att jag stirrat på Harry allderles för länge så snabbt riktade jag blicken på Miranda, som såg ut som hon hade sett ett spöke - på ett bra sett, och hade världens leende på läpparna. Det gjorde mig otroligt glad, så snart hade jag ett lika stort leende på läpparna. Jag harklade mig lätt innan jag pratade.

”Hey! I’m Brooklyn, and this is my sister Miranda.” Vi alla tittade på Mirandra, som rodnade något så in i... ”Who’s in some sort of trance I think... Don’t worry, she’ll snap out of it soon.” fnittrade jag och de alla skrattade lätt. 

”So where are you guys from? Here in Miami or?” log Zayn med sin djupa, bradford accent som gav mig gåshud över hela kroppen - så jävla sexigt. Jag skulle svara då jag blev avbruten av Mirandas röst, och jag log. 

”We’re actually from Sweden. Or, we lived there ‘til I was three, so I don’t really remember that much cause you know, you don’t remember stuff from when your three. But Brook was six when we moved to Miami so I guess she remembers stufff from Sweden, but anyways. So we live here in Miami, but as I said we were like born in Sweden and we actually go there every year, for Christmas and it’s soooo cold! Not that I need to tell you guys, I mean you’ve been to Sweden when it’s winter plus I don’t think England and Ireland is specially hot when it’s winter. Or maybe... Yeah, so we’re from Sweden but we live here so I guess we’re from here?” De tittade alla storögt på Miranda, innan de började skratta och jag kunde inte göra annat än att stämma in. Gud, dessa killar lär ha skavsår i öronen när vi går härifrån. 

***

Cirka en kvart senare gick vi ut ur rummet. Jag har nog aldrig sett Miranda gladare. Hennes leende var som fastklistrat på hennes läppar och jag hade en känsla av att hon skulle somna med ett minst lika stort leende på läpparna. Det hade gått otroligt bra. De var verkligen perfekta. De är verkligen som vilka andra killar i världen. Flörtiga. Roliga. Snälla. Förrutom det faktum att de är ser ut som vandrande dockor för de är så snygga, men... 

Vi hade haft jätte kul! Vi skrattade, och pratade, och tog bilder, och skrattade lite till! Bilderna hade vi såklart köpt alla. Den första var bara vanlig, vi log och dem log. På den andra gjorde vi alla löjliga miner, och på den tredje körde vi ”instagram posen” aka, duckface och peace tecknet. På den fjärde pussade Nilall Liam på kinden, Miranda Niall på kinden, Zayn pussade Niall på kinden, Harry pussade Zayn på kinden, jag pussade Harry på kinden och Louis pussade mig på kinden. Så vi stod liksom på rad och alla pussade varan på kinden - den var otroligt roligt att ta! Och på den sista gjorde vi en pyramid med Zayn, Louis, Niall längst ner, på nästa rad var Harry och Liam och längst upp satt jag med Miranda sittandes på min rygg. Den bilden tog ett bra tag att ta, då vi inte kunde räkna ut hur vi alla skulle få plats i pyramiden - då det vanligtvis bara är fem personer eller tio(eller mer) och vi var sex. Sen kom Niall på idén att Miranda satt på min rygg, och tada - problemet löst! 

Så, det var en väldigt lyckad Meet & Greet - inte för att jag tror att det finns folk som går därifrån olyckliga? Juste, en till sak hände... Harry bad om mitt nummer. Japp... Harry Styles bad om mitt mobil nummer och använde ursäkten ”Maybe you could show us around someday?” och såklart gav jag honom mitt nummer. Vem hade jag varit om jag inte gjort det?! Dock tvivlar jag på att han faktiskt ringer. I mean, han är Harry Styles - världskänd tonåring och jag är... well, me. Jaja, vi får väl se?

”Så, redo att kolla på konserten?” frågade jag Miranda, som än en gång var i lite chockstånd. Hon nickade ivrig och vi började gå mot arenan. 

Harry’s pov.

Brooklyn was.. wow. She was breathtaking. An angel. And she wasn’t just gorgeous, she was really funny, and nice and seemed like an awsome person to hang out with. So, I just had to have her number. Which I got. 

”Hey Brooklyn?” I asked her, and she turned around, her beautiful smile on her lips.

”Yeah?” The way her lips moved... I wanted to kiss her. I needed to kiss her. But, for obvious reasons I couldn’t. C’mon Harry, keep it together!
”I was wondering if maybe... uhm, if I maybe could have your number?” She looked at me chocked. Shit! You’ve fucked it up now Styles! ”I mean, if you want to? Maybe you could show us around some day? We’re in Miami for almost seven more days.” Please Lord, let her say yes. She bit her lips, and I almost lost it, before speaking:
”Sure.” I couldn’t help the big smile that spread over my lips as I fished up a paper and pen from my back pocket. She quickly scribbled her number down before she handed the paper back with a smile. God, that smile! I glanced down at the paper:

045990721 - you better call me Styles, I don’t give my number to everyone. xo Brooklyn.

An even bigger smile made it’s way on my face and I knew in that moment... This girl is something special. And I have to have her.

Över 2000 ord.. Wow! Det är nog det längsta kapitlet jag skrivit? 

I alla fall, blev faktiskt rätt nöjd över detta kapitlet! :D Dock har jag (tyvärr) ingen anning om hur en M&G går till, men i min värld går den till så här - hahah! ;)

Lite Harry pov där i slutet? Vad tyckte ni? Kommentera snälla! 

Btw, jag har en annan blogg där jag kommer publicera lite saker jag skrivit - one shots(korta noveller) och sånt, med och utan killarna i dem. Så kolla gärna in den om ni orkar: forgetforever.blogg.se :)