love will remember.

Jag tittade en sista gång på mig själv i spegeln. På fötterna hade jag ett par nude färgade högklackade skor och en puderrosa klänning med guld detaljer satt slappt på min kropp. Mitt bruna hår i lätta vågor, och jag hade hållit sminkningen neutral; lite rouge, maskara, glimade ögonskugga och ljusrosa läppstift. På fingrarna satt en massa guld ringar i olika storlekar, på armarna hade jag några tunna guld armband och i öronen satt en massa örhängen i olika färger och former. Wow, jag ser bra ut! Jag log åt mig själv i spegeln innan jag smackade med läpparna och drog med mig min svarta axelbands väska på vägen ut ur mitt rum. 

Väl nere för trappan såg jag min bror sittandes framför tv:n i bara ett par mjukisar, ätandes en skål flingor och helt inne i tv:n, som just nu visade ett gammalt avsnitt av ’2 1/2 men’. De gamla avsnitten var mycket bättre, för att vara helt ärlig. Visst, Ashton är en bra skådis(och snygg!) och visst det är fortfarande helt okej att titta på - men jag tycker det ska vara Charlie. Det känns som en helt annan serie nu, ni vet? Dock måste jag ju erkänna att det är kul med alla gäst skådespelare, Miley Cyrus t.ex. Hon var ur bra! Så rolig! ‘What does gay horses eat? Haaaayy!’ - så dålig att den blir bra. Hon är en sån bra skådespelare, vad folk än säger. Jag vet att vissa - Min bror’s röst drog mig ut mina tankar.

”Har du tänkt att stå där hela dagen eller ska du göra något produktivt med ditt liv?” Jag himlade med ögonen och gick förbi honom mot kylskåpet.

”Kan du sätta på dig en tröja? Jag vill gärna behålla min frukost nere.” 

”Och det kommer från tjejen som går runt utan byxor.”

”Sist jag kollade så brukar man inte ha byxor under klänningar.” Jag skruvade upp korken och tog en stor klunk vatten. 

”Sist jag kollade så brukar inte klänningar visa halva ditt arsle.” 

”För det första, den visar inte halva min rumpa. För det andra, jag hörde inte dig klaga på den där blondinen du tog hem i lördags när halva hennes saker hängde ut.” Jag flinade åt det faktum att jag kommit på en så bra comeback och plockade åt mig några gröna vindruvor som låg på köksön. 

”Men gå och dö.”  

”Om jag slipper dig, gärna.” Han gav mig fingret och jag slog till honom på bakhuvudet och dunsade ner brevid honom i soffan. Vi satt under tystnad i några minuter medans Justin satt och slufsade i sig sina cocoapops och jag åt mina vindruvor tills han bröt tystnaden. 

”Ska du verkligen gå till skolan så där?” Jag höjde på ögonbrynen, som att fråga vad det var för fel på den? Han suckade och mötte min blick. ”Brook, jag är säker på att du vet vad killar i din ålder tänker på och... Den där klänningen lämnar inte mycket till fantasin.” Jag kunde inte undgå att le. Vi må bråka och gå varandra på nerverna, men när det kommer till kritan älskar vi varandra och vi bryr oss om varandra. Även om ingen av oss skulle erkänna det högt.

”Awh, du bryr dig faktiskt om mig!” Jag log överdrivet och nöp honom i kinderna innan ställde mig upp, då jag insåg att skolan började om 20 minuter, det tar 10 minuter med taxi och det är ingen idé att komma i sista sekunden sista dan. ”Men det gör inget Justy, om någon försöker säger jag att jag har en stor stark brorsa som inte är rädd att spö någon.” Sa jag med road röst och jag såg hur han försökte hålla inne ett leende. Sarkastiskt pussade jag min hand och blåste iväg den till Justin och slog igen dörren med ett fnitter. 

***

”Ohh, I’m loving your dress babe.” Serena blinkade med ögat och vi båda skrattade lite lätt när vi kramade om varandra. 

”And I like your dress as well boo.” Hon log och bockade som att säga tack, vilket fick mig att skratta högt. Hon är så konstig, men jag älskar henne av hela mitt hjärta. Vi gick tillsammans mot våra skåp, som lyckligtvis var brevid varandra. Precis som Kendra’s också är. På tal om Kendra...

”Hey, where’s Kendra?” frågade jag S, samtidigt som jag knappade in koden på mitt hänglås till skåpet. 0426 - min babes födelsedag. Tjugosjätte april nittonhundraåttio. Dagen då Channing Matthew Tatum föddes. Hey, don’t judge me! Han är definitionen av perfekt, okej? 

”She’s sick...” Jag himlade med ögonen samtidigt som jag tittade in i mitt skåp, som praktiskt taget var tomt - förrutom några bilder på insidan av dörren, och en parfym flaska jag glömt när vi rensade ur skåpen förra veckan. Jag stoppade ner den i min väska och slog igen skåpet igen, och låste det.

”She and Nick probably fucked to hard last night, so she just can’t walk today.” Precis när orden lämnade min mun gick en lärare förbi, som gav både mig och S en väldigt konstig blick. Serena skrattade högt och tog min arm i sin och gjorde armkrok.

”Come on B, you’re gonna get us detention on the last day of school.” 

***

”Finally free from this hell hole!!” skrek S högt när vi kommit ut från en nästan två timmar lång avslutning i Aulan, bestående av en massa jävla onödiga tal, någon klass som sjöng och en massa tårar från de som gick ut High School samt lärarna. Dock tror jag eleverna grät glädje tårar... Jag skrattade åt henne och satte mig på en bänk precis utanför dörrarna. Jag tog upp en cigarett ur min väska och stoppade den mellan läpparna. Efter en massa letande i min lilla väska suckade jag högt då jag insåg att jag inte hade någon tändare. 

”Need some fire?” En mörk röst fick mig att titta upp och jag möttes av ett par blåa ögon som tillhörde Zac, en gammal kill kompis. Jag log och nickade. Han fiskade upp en tändare ur sin ficka och snart kom en låga upp ur den. Han förde den till cigaretten mellan mina läppar och snart kände jag hur min mun fylldes med rök. Jag log och blåste ut den sakta. 

”Thanks Zac!” 

”No worries kiddo.”

”I’m barely a year younger than you!”

”You’re about as tall as a 14 year old...” 

”I hate you.”

”No you don’t.” sa han med ett flin och jag himlade leendes med ögonen och drog in ett till bloss. Han tittade över axeln när någon roppade hans namn och mötte snabbt min blick igen. ”Well, gotta run. Guessing I’ll see you at some party?”

”Me, party? What? Zachary, what do you think of me?” frågade jag och låtsades vara förolämpad. Han skrattade högt, vilket fick några personer som gick förbi att slänga en blick mot oss - men ingen av oss brydde oss.

”Well, since you’re apparently no longer the party girl I know you to be, I’ll text you and we’ll hang out sometime?”

”It’s a date.” Han log och vi kramades om innan han vände sig om och började gå mot sina kompisar. Zac och jag har varit vänner i snart sju år. Vi träffades för första gången när min mamma bjudit över Zac’s familj på middag, då min mamma planerade Zac’s mamma och pappa’s bröllop - hon är bröllopsplanerare. Som sagt har vi då varit vänner sen dess. Visst, han är snygg och visst, det har funnits de studer jag velat vara mer än vänner - men vi har hållit oss till vänner. Förrutom på Nate Wild’s party förra året.. Och på Pearl Adilin’s party... Och på Jade’s 18-års fest. Okej, vi kanske hade hånglat några gånger men det var allt. Promise. Plötsligt slog en sak mig. ”Hey Zac!” Han vände sig hastigt om och tittade frågandes på mig, samma sak med hans vänner. Jag flinade innan jag tog ett till bloss av cigaretten och släppte den på marken samt trampade på den några gånger tills den slutade glöda. Jag drog min hand genom håret, blåste ut röken och började gå mot Zac och hans gäng. Varför var jag helt plötsligt nervös? Det var ju bara Zac. 

”Hey Brook, what’s up? Already missed me?” Jag himlade med ögonen.

”In your dreams, Dawson.” sa jag retligt och hans kompisar skrattade lågt, vilket gav dom en dödlig blick från Zac innan han mötte min blick igen. ”I was just wondering if you’re still dating that...uhm what was her name again? Nora! Yeah, I was just wondering if you’re still dating Nora?” Han flinade roat och skakade på huvudet. Ett ännu större leende spred sig över mina läppar. ”Good.” Jag mötte hans blick och dom var lite mörkare än vanligt, vilket fick mig att bita mig hårt i läppen. Fan va snygg han är... Hans kompisar visslade i bakgrunden men vi bröt aldrig ögonkontakt. 

”Do you -” Ljudet av min sms signal avbröt Zac och jag mumlade ett ‘hold on’. 

Jag fiskade upp min mobil ur väskan och Miranda’s namn lös på skärmen. Jag drog den lilla meddelande ikonen över skärmen och sms:et poppade upp.

”Brooklyn, mamma och pappa är hemma. Du ligger illa till. Kom hem. Nu!”