”It’s okay. I’m okay.” Hon skakade på huvudet.

”You may fool Zayn, and your brother. But I’m a girl babe, and I can see you’re not okay. So don’t say that you are if you’re not yeah? You can always talk to me, remember that boo. And you don’t always havet o be strong. It’s okay not to be okay.” hon log sanningsfullt och jag drog in henne i en kram. Det kändes bra att ha någon att lita på. Någon man kan prata med. En bästa vän. 

”Nate! Det ringer på dörren!” skrek jag till Nate som var på övervåningen.

”Ja men öppna då!”

”Jag orkar inte, kom ner och öppna!”

”Men herregud, du är där nere och jag är här uppe. Öppna bara den jävla dörren!!” jag suckade och gjorde en grimas mot taken, varför vet jag inte för det är ju inte precis så att han kan se igenom golvet. Jag reste på mig och gick mot dörren. Jag öppnade den och fick världens chock. Jag vred obekvämt på mig innan jag la handen på höften, drog handen igenom håret och fuktade läpparna innan jag gav honom en ’euw’ blick innan jag pratade:

”What the fuck are you doing here?”

”Nice to meet you too, Miley.” sa han sarkastiskt. Jag svalde hårt och knöt mina nävar för att inte slå till honom här och nu

.”I asked why the fuck you are here, Zayn?”

”Woah, easy there tiger.” flinade han. Jag gav honom en mördande blick. ”Are you really gonna hate me forever?”

”Yes.” Han himlade med ögonen. ”I’ll ask you once more before I shut the door in your face okay? Why are you here?” Jag artikulerade de sista orden överdrivet mycket och höjde på ögon brynet.

”Guess your brother haven’t told you?” Jag tittade frågandes på honom. ”I asked your brother if me and the boys could stay here for a while, and he said yes. So I guess I’m your new roomie.” sa han och log ett retligt leende. Jag tittade på honom med stora ögon, blundade ögonen och räknade sakta till 10 innan jag slog upp dem igen och gav Zayn ännu en mördar blick.

”NATE!! GET YOUR ASS DOWN HERE, NOW!!!” skrek jag för full hals. Ilskan kokade inom mig. Han vet hur mycket jag hatar Zayn. Han vet hur mycket han skadade mig. Han vet allt som hänt mellan oss, och ändå bjuder han in honom. Snäll bror man har va? Inte direkt.

”WHAT? Has something happend?!” han kom flygande nerför trappan, med en orolig blick.

”Care to explain this?!” jag pekade på Zayn och spände käkarna.  Hon log stort innan han gick fram till Zayn och gav honom en kram och gjorde något töntigt handslag.

”Hey dude! What are ya doing here already?”

”We had to take an earlier flight cause of the fans. Hope it’s okay?”

”Of couse man, you're always welcome!”

”No!” skrek jag vilket fick bådas uppmärksamhet. ”It’s not okay Zayn. You’re not welcome here!!” skrek jag och Zayn tittade förvånat på mig. Han var…rädd?  Okej, jag kanske var lite oförskämd, men han förtjänade det.  Han förstörde mitt liv. Eller gjorde han egentligen det? Om man tänker efter, så hade det inte varit för Zayn hade jag fortfarande vara den där blyga tjejen. Tjejen med 0% självförtroende. Tjejen som aldrig vågade säga emot någon. Hon som hatade uppmärksamhet. Hon som mådde dåligt, men sa aldrig till någon för hon trodde att dom skulle döma henne. Att dom skulle lämna henne. Tack vare Zayn, var jag inte henne idag. Inte på två år. Nu var jag tjejen som vill synas. Tjejen som alla visste vem hon var.  Hon som sa sin åsikt no matter what, och inte lät någon trampa på henne. Tack vare Zayn var jag en…bitch.

”Men ge dig Miley!! Zayn är en kompis, såklart ska han få sova här. Vare sig du vill det eller inte!” Jag tittade storögt på honom. Han ögon speglade inte en uns av ånger, eller dåligt samvete. Wow.. Jag kände hur mina ögon började vattnas men blinkade snabbt några gånger för att få bort det, innan jag öppnade munnen:

”Och jag då?! Jag är din syster, Nate!! DIN SYSTER! Du, om någon, vet hur jävla mycket jag hatar Zayn. Hur mycket han sårade mig. Hur mycket jag grät! Han förstörde mitt liv Nate! Och jag har mycket tydligt sagt att jag aldrig någonsin mer i mitt liv vill se honom, och du bjuder hit honom och låter honom bo här, hur länge han vill. Utan att ens nämna ett skit om det? Tack, tack så jävla mycket. Känns bra att veta att du bryr dig om mig och hur jag känner. ”En tår rann ner för kinden, och jag lät den. Jag orkade inte leka stark just nu. Jag har gjort det så länge. Så mycket har hänt, men jag har inte gråtit. När jag åkte hit, till USA. Det var inte enkelt. Så långt från. Men jag är ju ’den starka tjejen’, right? Fast vet ni vad? Jag är inte stark. Inte ens i närheten. Varför tror ni jag festar så mycket? Dricker så mycket? Är så bitchig mot 90% av alla jag träffar? Inte för att jag är sån som person, det är för att jag inte har lätt att släppa in nya människor i mitt liv. Jag vet att någon gång kommer dom svika mig. Kanske inte idag, inte imorgon, men en dag. Men Cara då? Jag vet inte. Det var bara något med henne som fick mig att känna mig trygg. Hon påminner om Ronnie. Kul och galen, en som man kan festa och go crazy med. Men samtidigt någon som man kan prata känslor med, någon som kan ge en råd. Plus att hon inte heller haft det helt enkelt här i livet, från vad hon berättat. När hon var 9 skildes hennes föräldrar, och hon fick bo med sin pappa, som aldrig var hemma, eftersom hennes mamma tog droger och var en alkis.  Vid 15 års ålder gifte hennes pappa om sig, med Dana’s mamma. And as you know, så hatar Dana Cara, och Cara hatar Dana. To say the least. Så hennes liv är inte heller en dans på rosor.

”Mi-” började Nate men jag vände på mig och sprang ut, förbi Zayn och skulle precis springa ut från Megans tomt när jag helt plötsligt hamnade på marken. En smärta spreds sig i min nedre rygg och rumpa.

”Aow..” mumlade jag och la handen på ryggen.

”Oh shit..” mumlade en röst, med brittisk accent. Först då insåg jag att det stod någon framför mig, halvt lutad neråt. ”Are you okay?”

”Can you break your ass?” Han skrattade till och jag tittade upp och möttes av två förtrollande vatten blåa ögon. Louis Tomlinson.

”I don’t think so.” Han sträckte ut en hand som jag gärna tog emot, och drog upp mig på två fötter igen. När jag väl stod upp igen log han och stäckte fram handen igen. ”I’m Louis.”

”I know.” flinade jag och han flinade tillbaka. ”I’m Miley.”

”Ah! You’re Zayn’s friends sister right?” Zayn’s kompis syster. Wow, that’s a first. För två år sen hade det varit Zayn’s bästa kompis, Zayn’s kompis eller Zayn’s flickvän. Men nu var jag bara Zayn’s kompis syster.

”I guess so.” Jag klämde på ett leende. Vilket inte var det lättaste eftersom jag gråtit för bara några sekunder sen. ”Look it was nice to meet you Louis, but I really need to go. I guess I’ll see you in there since you’re staying here for God knows how long.” Jag log sarkastiskt.  Han ignorerade mitt bitchiga beteende och började prata med ett flin:

”Are you gonna leave wearing that?” Jag tittade ner och insåg att jag fortfarande bara hade på mig Nate’s förstora skjorta och mina knähöga strumpor. Hade jag stått framför Zayn, och nu Louis i knappt några kläder alls? Jag kände hur mina kinder hettades till lite. Gud vad var  det med mig idag? Gråter? Rodnar? Det händer inte ofta.

”Well, the person I’m going to live just there.” Jag pekade på huset precis brevid, aka Cara’s hus. Han nickade.

”See you later then?” Jag nickade och gick mot Cara’s hus, som var otroligt stort. Större än Megans, vilket var stort. Jag plingade på och inom några sekunder stod Dana i dörren, men ett flin på läpparna när hon fick syn på mig. Han la handen på höften och höjde ögonbrynet i en frågande gäst. Jag himlade med ögonen.

”Can I talk to Cara?”

”Sorry, we don’t let in whores.”  Hon log, stolt över att hon kommit på något så bra att säga.

”But you live here?” Hennes ögon spärrades upp, sedan smalnade och jag såg hur hon spände sina käkar. Jag halv skrattade lite och gick förbi henne, upp för trappan och knackade på Cara’s rum.  Lyckligtvis kom jag ihåg vilket rum Cara hade. En av de få sakerna jag kommer ihåg från i fredags.

”What?!” Hon trodde väl antagligen att det vara Dana eller nån.

”It’s me babe.” log jag. Jag hörde fotsteg och inom nån sekund stod Cara där, ett stort leende på läpparna.

”Hi!” Hon drog in mig i en kram och jag kramade tillbaka. Jag pustade ut. Hon avslutade snabbt kramen och tittade frågandes på mig. ”What’s happend babe?” Hur visste hon?

”Nothing..” Han gav mig en seriös blick och jag suckade. ”Okay fine, I’ll tell you. But, you have to promise that you won’t freak out okay?” Hon tittade förvånat på mig med nickade sedan. Vi gick in i hennes rum och satte oss på sängen.  Jag andades in och ut för att förbereda mig. Jag hade aldrig berättat det här för någon. Förutom Ronnie då.

”Okay seriously Miles, you’re freaking me out. Have you killed someone or something?” Jag skrattade och skakade på huvudet.

”No. But promise you won’t tell anyone?” Hon nickade. ”And promise you won’t run straight to my house?”  Hon nickade än en gång, denna gång lite mer misstänksam. ”Okay well… I don’t know how to say this.. uhm..”

”Oh my God Miley! Just spill it!” halv skrattade hon. Jag himlade med ögonen men började prata igen:

”Well basically, One Direction are staying at my house..”

”WHAT?! HOW?”

”Well, as you know – I lived in England for 6 years. Did I ever tell you where in England?” Hon skakade på huvudet. ”Bradford. Right next to Zayn Malik.”  Hennes ögon blev stora som tefat men hon fortsatte vara tyst, så jag kunde fortsätta berätta. ”And well, he’s a charming and good looking boy and how could you not fall for him? Anyways, we hit it off. Just as friends, in the begining. But I’d always had a thing for him. Why wouldn’t you? So one year, I had just turned 15, something finally happend. Uhm, we… we kissed. And kinda explained out feeling for each other? Anyway, we kinda became a couple, I think. It was complicated, but I loved him. And he loved me. Or, atleast I thought so. Eh, so one day, it was one of mine, and Zayn’s friends party, I… Wait I forgot to tell you about Andie. She was my best friend at the time, she was almost two years older but we were great friends. So yeah, at the party I saw Zayn and Andie.. making out. And my heart broke. But I was naive you know? I was like ’they’re just drunk’ and ’they don’t know what they’re doing’, so I just shrugged it off cause I loved Zayn. And Andie was my bestfriend, who I also loved. But, it happend again, and again. I saw them kissing like 8 times. So the day I was gonna go to Zayn and confrontate him about it all I…I-I s-saw them o-on h-his-s-” Jag kunde inte avsluta meningen. Det gjorde för ont. Tårarna strömmade ner för kinderna. 

Cara drog in mig i hennes famn och drog mig över ryggen medans jag grät okontrollerat.

”I’m sorry babe.” Jag skakade på huvudet och torkade bort några tårar på ärmen.

”A-and I haven’t-t talked-d to Zayn since c-cause we m-moved back t-to Sweden a-and he audit-tioned-d for the X Factor-r and w-well th-he rest is h-history.” stammade jag fram och Cara drog hårdare runt mig.

”Shh. It’s okay babe. He’s a jerk, even if it was years ago okay?” Jag nickade och släppte taget om henne. Jag klämde på ett leende.

”It’s okay. I’m okay.” Hon skakade på huvudet.

”You may fool Zayn, and your brother. But I’m a girl babe, and I can see you’re not okay. So don’t say that you are if you’re not yeah? You can always talk to me, remember that boo. And you don’t always havet o be strong. It’s okay not to be okay.” hon log sanningsfullt och jag drog in henne i en kram. Det kändes bra att ha någon att lita på. Någon man kan prata med. En bästa vän. 

Woho! Drama! ;) 

”So, are you okay now? Frågade Megan när vi börjat gå.

”Yup, healthy as ever.” log jag. Ingen idé att berätta om allt Dr. Martin sa. Då skulle dom bara tvinga mig att äta en massa och gå och villa, vilket jag inte kände för. När vi kom ut från sjukhuset möttes jag av en massa blixtar. Som ren reflex flög min hand upp och skymde mina ögon. För en sekund undrade jag vad i helvete dom gjorde här, sen kom jag ihåg att min moster var Megan Fox. Inte alltid det enklaste. 

Idag var dagen. THE day. Eller igentligen var det ju inte en så big of a deal. Det var väl mest pirrigt, nervös och hjärtklappande osv osv. I alla fall, idag var dagen då jag började skolan här i LA. Hollywood High School. En chans att börja om, starta ett nytt liv, en ny identitet. Hur skulle man vara då? Bitchen? Den snälla? Plugghästen? Teachers pet? Bad girl? Tjejen som satt längst bak med musik i öronen och ingen brydde sig om? Okej, den sista var inget alternativ. Men vi får väl se hur det blir, ta dan som den går liksom.

I lördags gick jag ut och sprang efter sjukhus besöket. Bad girl eller? Nej, men att bara sitta hemma och göra ingenting är inte mig. Även om jag nyss varit på sjukhuset. Fast nu i efterhand kom jag på att Megan har ett gym som jag kunde gymmat i… Jaja, gör det nästa gång.

Och igår? Det var en händelserik dag… Det började med att jag blev väckt av Cara som kom instormande med en ”viktig” nyhet. Den var inte viktig alls låt mig säga. One Direction kommer till Los Angeles idag. Wow omg I’m dying I really really really need to meet them omg they’re so hot omg I’m dying. Eller inte.När jag äntligen fick henne att hålla tyst om One Direction, frågade jag henne om festen i lördags, då hade hon bara flinat. Tydligen, hade jag blivit helt crazy och hoppat i poolen, med kläderna på, låtit folk dricka bodyshots av mig(dubbelmoral much?), gått lös på dansgolvet och suttit och hånglat med Tyler killen i timmar, bokstavligen. Och sen när jag fick reda på att Tyler går i samma skola som oss ville jag sjunka ner genom marken. Dock, så var den populäraste i skolan. Ni vet? The guy every girl wants and every guy want to be. Så det kanske inte var så dåligt.

Sen så åkte jag, Nate och Megan och handlade till mitt rum, och till Nate’s rum såklart. Så nu är det bestämt hur det ska se ut, och imorgon borde det vara klart eftersom det tydligen finns super tapetserare och sånt här i LA. Så det ska bli skönt med ett eget rum, och inte behöva sova i ett gäst rum som nån gäst. Eller asså, vi är väl igentligen gäster, dock ska vi ju bo här ett rätt så bra tag. Några år liksom. Så, då hoppas jag inte att Megan klassificerar oss som gäster. Juste, apropå Megan; jag och Nate bor nu ensamma. Japp, Megan var tvungen att åka för att spela in nån film och skulle vara borta i minst 2 månader innan hon fick någon paus. Det här var nog det mamma menade med: ”Ja, för henne kan man ju lita på.”. Men det blir bra, det är ju inte som om vi aldrig varit hemma själva. Kanske inte i 2månader, men det blir bra! Jag har ju Nate right?! Okej kanske inte bästa sällskapet eftersom vi ofta bråkar som två småbarn om den sista biten godis men… Vi får få det att funka.

Jag drog på mig en halvt genomskinlig vit blus med fin brodering, ett par svarta läder jeans och slängde på mig en massa smycken, inklusive överdrivet mycket armband på båda armarna. Jag kollade klockan på mobilen, 08:53. Vi började skolan kl. 10 och jag skulle möta Cara halv, så jag behövde inte stressa. Vilket var extremt skönt eftersom jag ofta är den som är ute i sista minuten, med allt! T.ex. ett år, så kom jag på den 23:dje December att jag inte hade någon present till varken Nate eller en av mina, dåvarande, bästa vänner Anton så jag fick springa och handla då. Visste ni att det knappt finns något öppet klockan 18 dagen innan Julafton? Jag, gjorde inte det. Låt oss bara säga att ingen av dom blev särskilt nöjda. Dock återgäldade jag dom året efter. Så alla blev glada.

Jag gick in i badrummet, som btw var ovanligt stort för att vara i ett gästrum, och sminkade mig enkelt. Maskara, rouge, ögonbrynspenna, läppglans och en guld/glittrig ögonskugga, simple but effective. Jag tog ur flätorna jag hade ifrån igår och drog borsten genom håret, så att vågorna såg lite mer stylish ut. Jag tog fram en väska ur resväskan som fortfarande stod öppen på golvet med kläder utspridda över den, och golvet, och la ner mobil, lypsyl, cigaretter + tändare och plånboken eftersom jag hörde Cara nämna något om ”Starbucks efter skolan” eller något liknande. När jag kom ner i köket satt Nate framför tv:n med en skål flingor i famnen och tittade på typ Nalle Puh eller nåt. Man kan inte tro att den killen är 19, det ska jag säga er. Jag skrattade för mig själv innan jag tog fram en flaska vatten och en apelsin ur kylen. Jag slog mig ner bredvid Nate med en duns som fick honom att hoppa till.

”Ska du inte äta mer?” sa han med blicken klistrad på tv:n igen.

”Du frågar det varje morgon och jag svarar alltid samma sak. Dags för något nytt att prata om?” jag började skala apelsinen och Nate ryckte på axlarna vilket fick mig att himla med ögonen. Vi satt under tystnad i några minuter. Nu var det Dora på tv. Jag suckade och tog fjärrkontrollen som låg på bordet och bytte till MTV. Jag möttes av två skrattande Vinny och Pauly. Jag log stort och åt ännu en apelsin klyfta. Jersey Shore är seriöst det bästa programmet  på denna jord. Okej, det och The Vampire Diaries, men allvarligt. Jag skulle kunna titta på det varje minut av varje dag i resten av mitt liv.

”Ey! Jag tittade på det där!” skrek Nate några sekunder senare. Gud, den killen var verkligen trög.

”På Dora? Verkligen? Har du nån weird crush på henne eller?” Han himlade med ögonen.

”Det är lärorikt.”

”Ja juste, jag glömde bort, du är fem.” Han suckade och lutade sig tillbaka.

”För Jersey Shore är så mycket bättre? Dom festar, dricker och har sex. Wow. Varför tittar du ens på det? Det är ju ändå typ ditt liv.” flinade han.

Jag gav honom en ’bitch’-blick och reste på mig. ”Åh kom igen! Var inte så barnslig! Jag skojade ju, kom igen Miley!” Jag ignorerade honom och kollade igen på klockan, 09:23. Jag suckade men sprang upp och hämtade min väska och ett par skor, svarta Dr. Martens. Jag drog på mig dom, rättade till kläderna lite och puffade till håret för lite volym innan jag gick ner igen, ignorerade Nate och gick direkt ut genom dörren. Jag hörde hur han skrek ”Hej då till dig också!” vilket fick mig att flina. Jag drog upp en cigg och tände den. Jag drog in ett bloss och lät det sippra ut genom näsan sakta. Det var konstigt, men en cigarett kan göra så mycket. Man blir liksom helt lugn och alla problem försvinner, i alla fall för nån minut. Precis när jag slängde den i marken och skulle fimpa den hörde jag hur Cara skrek mitt namn bakom mig. Jag vände mig om och log, hon hade på sig en kort blå klänning, ett par nude ballerina skor, en svart axelväska och hennes långa röda hår hängde vackert över hennes axlar. Vid första syn kan man verkligen inte tro att hon är en sån ’bad girl’, hon ser ur söt ut och oskyldig ut.

”Hey!” hon kramade om mig.

”Hi!” sa hon och vi började gå. ”So, are you excited to start a new school?”

”Little bit. Mostly nervous, like what if no one likes me?” halv skrattade jag. Man kan inte tro det nu för tiden, men när jag var mindre var jag världens mest osäkra person. Inte för att jag har världens själv förtroende nu, jag är fortfarande osäker.

”Are you serious?!” jag nickade och ryckte på axlarna. ”Babe, you have nothing to worry about, at all. You’re funny, and nice. Plus you’re smoking, so there’s nothing to be nervous about!” log hon och jag gav henne en kram.  Det kanske inte var värsta grejen, men att hon sa så betydde mycket för mig.

-

Jag satt och stirrade rakt fram på Mr. Danforth, min mentor, som stog och babblade om hur bra det här året skulle bli och hur taggade alla borde vara och bla bla bla. Ärligt talat hade jag slutat lyssna när han började prata om hans privat liv. Too much info liksom. Han var snygg dock. Vilket alla i den här jävla stan verkade vara.

Jag vaknade ur mina tankar när Cara petade till mig i sidan. Jag skakade på huvudet och tittade irriterat på henne men hon pekade på Mr. Danforth som log mot mig, det var då jag insåg att jag hade allas blickar på mig.

”Mrs. Cyrus - Fox, would you like to tell us a little about you?” log han och jag nickade ett awkward leende innan jag gick fram till honom.

”It's just Cyrus." log jag och fortsatte: "Uhm.. So my name’s Miley, I’m 17, turning 18 in a couple of months and I’m from Sweden.”

”So that’s why you’re hot!” skrek nån kille och hans ’gäng’ skrattade och gjorde high-five med honom. Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet. ”It is true then. That everyone from Sweden is hot.” Är seriöst det lamaste någon kan säga, så töntig. Dock hat jag hört det ett antal gånger.

”And… Uhm I don’t know what else to say.” skrattade jag och Mr. Danforth log.

”Your lastname? Fox? Are you relate-”

”To Megan Fox?” fortsatte jag och han nickade. ”Yup. She’s my aunt.” log jag. Killarna i klassen busvisslade och jag skakade än en gång på huvudet innan jag gick och satte mig igen.

10 min senare gick jag och Cara i korridoren, på väg till lunchen.

”So, how’s your first day been?”

”Good.”

”Only good?” flinade Cara.

”Yet. We’ve had one class and been here for like 1h, haven’t done or seen that much yet.”

”Right!” skrattade hon. ”But, the is gonna become a lot better cause you’re gonna meet my best friends!” log hon.

”I’ve met them..” sa jag fundersamt. Dana och Amanda, eller? Hon tittade på mig med en frågande blick. ”Dana and Amanda, or…?” Hon skrattade högt.

”No! No, no, no, no!! Haha, no! Dana is my halfsister, and Amanda is like her puppy. So no, they’re not my bestfriends. Far from!” log hon och allt föll på plats. Jag hade tänkt att det var lite konstigt att hon skrattade, och var spydig mot sin bästa vän. Men nu förstod jag.

”I get it now!” halv skrek jag och Cara bara skrattade och vi gjorde armkrock. När vi kom in i matsalen gick vi direkt till maten, dock såg det ungefär lika aptitligt ut som spya, så vi hoppade det och gick till mat bordet där, vad jag gissade var Cara’s bästa vänner satt.

”Guys, this is Miley.” de log tillbaka. ”Miley, this is Penelope.” log Cara och pekade på mörkhåriga tjejen. Hon var vacker. Otroligt vacker! Hon hade lite sotade ögon, läppglans och lätt sminkade kinder. Penelope log och skakade hand.

”Call me Nelly. Nice to meet you Miley.”

”Nice to meet you too, Nelly.” jag blinkade med ögat. Hon skrattade till och Cara fortsatte.

”And this is Elyse.” hon pekade på den ljusa tjejen med blondt hår. Wow, hon var också vacker. Löjligt vacker!

”Hey! Nice to meet you Miley.”

”Nice to meet you too!” log jag tillbaka. Jag och Cara satte oss ner och innan länge var konversationen igång.

-

Jag slog mig ner i soffan med en duns. Äntligen hemma. Resten av skola dagen hade gått bra. Vi hade bara en till lektion, vilket bara var en massa prat igen och en massa info papper så det var skönt. Efter skolan gick vi som planerat till Starbucks snabbt, bara jag och Cara dock eftersom Penelope och Elyse hade Cheerleeding träning. Tydligen skulle Cara också haft det, men hon hade ’ont i benet’. Aka hon var bara för lat, haha. Kanske skulle man börja med cheerleeding? Iaf, när vi satt på Starbucks så kom Tyler och va den idioten Cara sa att han var. Och eftersom han kom ihåg festen var han en ännu större idiot. Orkar inte ens gå in på det. Han var bara ett ass-hole helt enkelt.

Just nu satt jag i soffan i en av Nate’s skjortor, halv knäppt, ett par knä strumpor och ett par trosor, ofc. Jag hade precis kommit ut ur dushen, så jag går inte runt så här hela tiden.

Jag satte på tv:n och MTV var fortfarande på, nu var det Awkward. Det är väl helt okej…

Helt plötsligt ringde det på dörren.

”Nate! Det ringer på dörren!” skrek jag till Nate som var på övervåningen.

”Ja men öppna då!”

”Jag orkar inte, kom ner och öppna!”

”Men herregud, du är där nere och jag är här uppe. Öppna bara den jävla dörren!!” jag suckade och gjorde en grimas mot taken, varför vet jag inte för det är ju inte precis så att han kan se igenom golvet. Jag reste på mig och gick mot dörren. Jag öppnade den och fick världens chock. Jag vred obekvämt på mig innan jag la handen på höften, drog handen igenom håret och fuktade läpparna innan jag gav honom en ’euw’ blick innan jag pratade:

”What the fuck are you doing here?”

There. Lovade ju det på lördag(aka idag), lite sent men bättre än aldrig! ;)

Och jag vet att jag sa att killarna skulle komma in nu, men vi kör på lite mystik istället ;) 

Vem är det som står utanför dörren? 

Minst 3 kommentarer för nästa kapitel nu.

xoxo

”Oh come on, it’s the first night here. Let’s get crazy!” log hon och puffade mig i sidan. Jag skrattade och tänkte. Bara idag skulle väl inte förstöra något? En kväll? Nej.. Plus att skolan började ju inte förens om 2 dagar, så det är ingenting att oroa sig för.

”Okay, fine.” log jag. Hon pep till och drog in mig i huset och ut på baksidan igen. Okej. Få se hur det här går.

Bom. Bom. Bom.

Jag suckade, vände på mig och drog kudden över huvudet.  Det bankade igen och jag visste ärligt talat inte om det bara var inne i mitt huvud eller om någon verkligen stod utanför mitt sovrum och bankade på dörren.

”Miley, gå upp för fan! Klockan är halv 2!!” skrek Nate och stampade in i rummet.

”Ugh, gååå….” mumlade jag in i kudden.  Han fnös och drog av mig täcket.

”Men va fan gör du?!” skrek jag och hoppade upp ur sängen. Wrong move. Det började snurra i hela huvudet, ögonlocken började fladdra, jag kände hur hela kroppen gav vika och innan jag visstevad som hände så kände jag hur jag ramlade ihop och allt blev svart.

-

”Miley! Miley, come ’ere! I want ya to meet someone!” skrek Cara, verkligen packad. Men jag ska väl inte döma? Jag var minst lika full. Jag log och vinglade över till henne och nån random snubbe. Hennes kille kanske? Han var snygg i alla fall! Rå snygg! Rufsigt brunt hår,  väldefinierad käklinje och gröna/hazel bruna ögon to die for!

”Yea?” Jag slog mig ner i stolen brevid dem och tog en sip från min drink. Vodka – Redbull tror jag?

”This…” hon ställde sig, på vingliga ben, upp från killens knä hon satt i och pekade i stället på honom. ”Is Tyler. Tyler, this is Miley. ” hon log nöjt och både jag och Tylertittade båda frågandes på henne.

”And? Is he your boyfriends or something?” Båda började skratta och Cara skakade på huvudet ivrigt.

"No!"

”No,no,no,no,no! He’s just a friend. Or not really a friend, he’s a duche.” Hon viskade det sista, eller inte egentligen men. Dock tror jag inte att Taylor Tyler hörde, han var för fokuserad på tjejerna som låg på baren och killarna drack body-shots av. Hur lågt självförtroende får man ha? Att känna att enda uppmärksamheten man får av killar är om man drar av sig kläderna och låter killar dricka sprit av en. Pfft, patetiskt.

”But he’s hot and I thought you two might hit it off.” flinade Cara.

”So you mean you wanna set me up with a douche?”

”No. Well yes.. But he’s hot!! Come on, you know you want toooooo…” Jag tänkte efter, han var ju snygg. Och ingen av oss skulle komma ihåg det dagen efter så vad är det värsta som kan hända?

”Fine.” Cara gav ifrån sig ett skrik. ”But I’m not gonna sleep with him if that’s what you th-” började jag men insåg att hon redan var borta och Tyler satt och tittade på mig med ett självbelåtet flin. Normalt hade jag gått därifrån direkt. Dock var jag full nu, så…

Jag gick och satte mig i hans knä.

”Hi.”

”Hey.”

”So you’re swedish ey?”

”Yup.” Man tror att ett samtal mellan två extremt berusade personer skulle vara lite mer intressant, men nej då. Nykter som berusad, jag vara alltid socialt awkward. ”And you’re english am I right?”

”Great ear I see.” flinade han.

”I lived in England for six years. Besides, your accent isn’t really hard to spot - a classic London boy.” flinade jag och blinkade med ögon. Han log och la handen på mitt lår. Jag tittade ner på hans hand och bet mig i läppen. Innan jag visste ordet av så möttes våra

läppar, och nästa sekund satt vi och hånglade – råhånglade.

-

Mina ögon fladdrade sakta upp och jag möttes av ett starkt ljus, vilket fick mig att stänga dem direkt igen.

”Miley?” hörde jag hur en bekant stämma sa.

”Megan?”

”I’m here Miley, it’s okay.”  Jag öppnade ögonen igen, och som tur var så var det starka ljuset inte längre där. Det var väl antagligen en lampa.  Jag tittade runt: Megan stod bredvid sängen och höll min hand, Nate stod borta vid dörren och pratade med någon jag bara såg ryggen av – någon med en vit rock, antagligen en doktor. Väggarna var vita, precis som golvet…och alla möbler – bordet och stolarna i hörnet, det rullande boret bredvid sängen, där det också stod lite, inte så aptitlig, mat och ett glas vatten. Inte deppigt alls…

”Why am I here?” Jag kände hur min hals var torr, så jag sträckte mig efter vatten glaset. Det var först då jag insåg att jag hade en en nål i armen, och en slang som ledde upp till någon maskin som innehöll nån slags vätska.

”You fainted.”

”You don’t say?”

”See you haven’t lost your sence of humor.” flinade Megan. ”Here, talk to the doctor.” En lång, ung man med brunt hår, gröna ögon och solbränd kom fram bakom Megan, damn han var snygg! Wow, han såg inte ut att vara gammal. 23, 25 högst?

”Hello Miley, I’m Dr. Martin. But you can say Zack.” log han och sträckte fram handen. Jag skakade den och log tillbaka.

”So, Dr. Ma- Zack. Why am I here?”

”Well… ” Han vände sig mot Megan och Nate. ”Can I talk to Miley in private?” De nickade och han log tacksamt. När de var ute ur rummet vände hans sig mot mig igen. ”Can I?” frågade han, och nickade mot sängen. Jag nickade och han satte sig ner. I vad som kändes som en evighet satt vi bara där, jag höll på med mina fingrar och tittade runt i rummet, överallt utom på honom. Han satt och tittade ut genom fönstret. Solen sken. Tänk att sitta ute vid poolen, musik i öronen, läsa en bra bok - innan man hoppar i poolen och bara njuter. Gud, det skulle vara skönt. Men nej, istället ligger jag här inne, på ett tråkigt sjukhus, av någon anledning som jag inte ens vet. Juste, jag skulle få reda på varför jag låg här.

”So, why am here? Why did I faint?” Hans blick mötte min och han log.

”Miley, when was the last time you ate?”

”What?”

”When was the last time you ate? You had barely no energy or protein in your body. Only fluids.” 

”Oh, well I ate yesterday.” Försökte jag. Han tittade på mig med en menande blick. ”Yesterday…morning.” erkände jag.  Han nickade, som om han redan visste det men ville bara få mig att erkänna, innan han tog upp något ur hans ficka. En Snickers.

”Here. Eat it.” Jag suckade och skakade på huvudet. ”Miley, either you eat it now, or you’ll have to stay here until you do it. And believe me, I’m stubborn. Just eat it.” log han, jag suckade högt innan jag tog den och han log nöjt. Jag började äta och han satt bara där och log mot mig. Jag höjde på ögonbrynet och tog ännu en tugga.

”Is there anything else  you wanna say or are you just gonna sit there and watch me eat? It’s creepy. ” Han log.

”We’re not done. I just wanted to see that you ate it all.” Jag svalde din sista biten och gjorde tummen upp. Han skrattade till innan han fortsatte. ”So to start off with, you need to eat more regulary okay?” Jag nickade. ”And if you’re gonna party, and drink that much you need to eat. More. But ofcourse, you shouldn’t drink at all. How old are you again, Miley?” flinade han. Jag kände hur mina kinder hettades och jag tittade ner på mina fingrar. ”Don’t worry, I’m not one to point a finger. I’m just saying you should drink that much okay?” Jag nickade än en gång.

”We done now?”

”Yes. And when you get home, just chill and take it easy okay? Stay in bed, and eat, and drink a lot okay?” Jag nickade än en gång.

”Eat, rest, drink. Got it. Now, can you please leave? Or are you gonna stay and watch me change clothes?” Han flinade och reste sig upp, vilket jag också gjorde.

”Even if it was a pleasure to have you here, I don’t wanna see you here in a good while okay?” Jag log och nickade. Han sa hej då, gick ut och jag började byta om. Som tur var hade Megan och Nate tagit med sig andra kläder, det hade inte varit särskilt skönt att gå runt i samma kläder som jag hade igår, och som jag hade somnat i. Efter att jag dragit på mig mjukisdressen och satt upp håret i en bulle så slog jag mig ner i sängen och drog upp min mobil. 4 nya sms och 3 missade samtal. 2 sms och alla samtal var från mamma, hon undrade hur jag mådde. Antagligen hade Megan ringt och berättat. Jag svarade att jag mådde bra och att det var ingenting att oroa sig för.  1 sms var från Cara och hon frågade hur jag mådde. Antingen hade hon också hört att jag svimmat, eller så checkade hon bara in efter igår. I alla fall så svarade jag att det var bra. Sista sms:et var från Ronnie.

Från: Ron <3

Hej babe! Hur mår du? Din mamma berättade att du hade svimmat… Festat för mycket igen? ;) Det har bara gått en dag babe, trodde du klara mer! Haha, jk, men hoppas du mår bra iaf. Och juste, jag och Jake har gjort slut. Du hade rätt, han är en idiot! Tydligen hade han varit otrogen med nån jälva bimbo.. Ugh, jag hatar honom! Men , strut i det, och ha de as bra där borta i the big U S of A även fast att du dissar mig och har inte ens skickat ett ända sms…  ;)

Puss <3

Till: Ron <3

Hej! Sorry att jag inte messat, babe! Dåligt av mig att få dig att känna dig så o-uppskattad.  Ska bättra mig! ;) Men jag mår bra. Och nej! Det var inte bara för att jag drack för mycket.. Äter tydligen för lite också, big chock? Haha, men jag är ledsen för det med Jake. Det är bättre såhär okej? Han är en idiot att han inte fattade hur jävla bra du är. Synd att jag inte är där för att klå upp honom men nu får du fixa det själv. Han har en brorsa visst? ;) Men jag ska ha det bra här, saknar dig såklart men vi får Skypa nån dag yeah? Bra, älskar dig!

Xoxo <3

Jag kände mig lite elak. Jag hade ju sett Jake och… Andie på flygplatsen, skulle jag ha berättat för henne eller är det bättre att hon fick reda på det av någon annan? Nej, det är nog bättre så här. Jag känner Ron, och fick hon veta det av mig skulle hon skylla allt på mig. Och det orkar jag verkligen inte med. Det är bättre såhär. Nu får jag bara lov att hålla käften.

Jag slängde ihop alla kläder som låg på golvet i en väska, slängde upp den på axeln och gick ut ur rummet där Nate och Megan satt i varsin stol, Nate med huvudet i händerna och Megan tittade ner i mobilen.

”Are we gonna sit here all day or?”  De båda tittade upp och log.

”God I’m so sorry about that Miley!” Nate hoppade upp och kramade om mig.

”It’s okay Nate, it wasn’t your fault. It would’ve happend anyway.” log jag, han nickade och släppte taget.

”But I really am sorry.”

”Don’t be.”
”So, are you okay now? Frågade Megan när vi börjat gå.

”Yup, healthy as ever.” log jag. Ingen idé att berätta om allt Dr. Martin sa. Då skulle dom bara tvinga mig att äta en massa och gå och villa, vilket jag inte kände för. När vi kom ut från sjukhuset möttes jag av en massa blixtar. Som ren reflex flög min hand upp och skymde mina ögon. För en sekund undrade jag vad i helvete dom gjorde här, sen kom jag ihåg att min moster var Megan Fox. Inte alltid det enklaste. 

Jag är sjukt ledsen att det tog så lång tid, men jag har varit sjuk och hemma från skolan hela veckan så jag har inte riktigt varit på topp humör.

Och kapitlet var tänkt att vara längre, men då skulle det inte kommit ut idag - vilket jag lovade.

Så jag ska försöka börja skriva kapitel 6 nu, så kommer det förhoppningsvis ut i helgen. 

Och ja, killarna kommer in i kapitel 6! ;)

Kan ni gissa vilken kille som kommer vara huvudepersonen? 

Minst 3 kommentarer för nästa kapitel nu! ;)

xoxo

”Så du kan skaffa lite vänner.” flinade han och jag gav ifrån mig ett högt skratt vilket fick tjejerna att titta på oss ännu konstigare, men tanke på att dom inte förstod ett ord vi sa.

”Och sen när har det varit ett problem?” fick jag fram mellan skratten. Han flinade också lite.

”Det har det aldrig varit, men you never know eller hur? Du kan ju vara lite av en bitch ibland..” sa han och jag slog till honom på armen.

”Men okej, eftersom du så gärna vill ha mig där så går jag.”

”So when does the party begin?” frågade jag Dana.

”7. And bring your bathing suit.” log hon och jag nickade och gjorde tummen upp innan jag gick in. Okej, fest alltså? Min specialitet.

Jag drog på mig ett par högmidjade, rosa/lila dip dye(ade) shorts med nitar på bakfickorna och en ett vitt linne, som jag stoppade in i byxorna - över min ljusgula bikini. Jag hoppade i mina nude ballerina skor och flätade snabbt håret i en lös sid-fläta. Jag orkade inte sminka mig eller någonting, tänk om jag skulle ramla i vattnet eller nåt? Då skulle det ju vara i onödan. Och ja, jag var beredd på att ramla i vattnet, jag var ju inte världens mest smidiga person precis. Jag gick ut ur badrummet och in i mitt tillfälliga rum – ett av gästrummen. Jag skulle få ’bo’ där tills vi bestämt hur mitt rum skulle se ut, desamma med Nate. Ett annat såklart. Han och jag i samma rum? Skulle inte tro det. Jag gick när för trappan och där stog Nate, lutad mot köksön med huvudet i mobilen. Vilken chock.

”Gör du något annat än att hålla på med din mobil?” frågade jag och tog ett glas och fyllde det med vatten.

”Och det ska komma från dig Mrs. Jag-älskar-min-mobil-så-mycket-så-jag-hellre-blir-utslängd-från-lektionen-än-ger-den-till-läraren.” flinade han och jag gjorde en grimas bakom honom, munnen full med vatten. ”Ska du ha på dig det där?” frågade han sen. Jag höjde på ögonbrynet och svalade ännu en klunk vatten.

”Och vad är det för fel på det här?”

”Inget, det ser bra ut.” log han.

”Vänta vänta, gav du mig just en komplimang?! Det har inte hänt sen-jag tror aldrig det hänt!” överdrev jag och la handen över hjärtat med ett överdrivet leende.

”Ha-ha, jätte roligt.” himlade han med ögonen. ”Jag menade bara att det är konstigt att inte se dig med 20 centimeter klackskor och världens tightaste och kortaste klänning. Du passar så här, med den här stilen.” log han och det såg verkligen ut som att han menade det. Han hade rätt dock, normalt hade jag satt på mig den kortaste klänning jag hittat och haft överdrivet mycket push-up. Men jag tänkte ändra på mig. New city, new life. Eller hur? Inte att jag skulle bli nån ängel, men lite bättre kunde det alltid bli.

”Awh, thanks Natie-boo.”

”Natie-boo?” skrattade han.

"Natie-boo?"

”Ingen anning, kom bara!” skrattade jag och drog med honom ut.

-

När vi kom till festen var musiken i full gång, eller iof hade vi hört musiken ända sen vi steg ut ur huset. Alkoholen flödade, folk dansade så tätt att inte ens ett papper skulle få plats emellan, de flesta hade sina tungor nere i någon annans hals och jag kände mig, konstigt nog, äcklad. Jag, Miley Elena Ray Cyrus Fox, var äcklad över något sånt. Wow, that’s a first.

”Hey Na-” började jag men när jag vände mig om insåg jag att han inte länge stod bakom mig. Han var väl antagligen med den där bitchen Dana. Ugh, jag visste inte ens att nån kunde hata en annan person så som jag hatade Dana. Efter bara 1 dag. Rekord eller nåt? Men hon var bara så jävla fejk att hon fick barbie att verka äkta. Hon såg ju ut lite som barbie också, komiskt nog. Blond, smal som en pinne, en midja som man skulle döda för och långa ben. En perfekt kropp helt enkelt. Och det fick mig att hata henne ännu mer. Typical girl.

Jag tittade runt efter något att dricka. En drink skulle väl inte skada? En bit bort såg jag en bar liknande sak, full med sprit. Jag styrde mina steg dit och fyllde en röd plastmugg med öl. Typiskt USA high school fest. Jag tog en klunk och grimaserade lite. Öl var inte precis det godaste man kunde dricka. Jag tog en till klunk och vände mig om då jag stötte in i någon. Dana.

”Ugh..” mumlade jag och skulle precis gå i väg när hon tog tag i min arm.

”Aren’t you a little to young to drink?” flinade hon och tog muggen ur min hand. Jag himlade men ögonen och la handen på höften.

”First of all, do you even know how old I am? No. Second of all, why would you invite me if you’re just gonna be a bitch?” frågade jag och hon spände käkarna. Jag flinade och svarade på min egen fråga innan hon hann. ”Oh wait, you’re sucking up to my brother. But sorry to break it to you barbie, he doesn’t date fake ass bitches like you.” sa jag och tog tillbaka min dricka och tog en klunk. Jag flinade och väntade på ett svar. Hon skulle precis svara när någon la armarna om hennes midja och sekunder senare låg någons huvud på hennes axeln. Min brors huvud mer specifikt.

”Hey babe.” sa han och kysste henne på axeln. Hon fnittrade till och kysste honom på kinden. Jag tittade med stora ögon på dom.
”Seriöst Nate?!”

”Vad?!”

”Hon?! Av alla?”
”Vad är det för fel på Dana?!”

”Tja jag vet inte, bara det att hon är världens största bitch?!” jag skrek det sista och han himlade med ögonen.

”Bry dig inte om henne. Plus att du inte ska dricka.” sa han och tog muggen ur min hand. Jag suckade irriterat och vände på klacken.

”Bye bye Miley.” hörde jag Dana säga skade glatt bakom mig och jag gav henne fingret. Jag brydde seriöst inte mig om att min bror stod precis brevid. Hur kunde han göra så mot mig?! Bli tillsammans med tjejen jag hatade mer än något annat? Okej sure, dom var säkert inte tillsammas eftersom dom träffats för typ 5timmar sen, men ändå!! Jag hittade en tom plats, satte mig ner och drog upp mobilen för att kolla Twitter. Inget nytt. Jag gick in på Instagram och gillade några bilder och la upp en gammal bild på mig och Ronnie tagen av en av våra bästa vänner Zack.

 ”Miss you already @ronniethefuturemrspayne. Remember this pic? Haha, when we prayed that my mum would say yes to letting us go to that party we thought was so important then turned out to be the worst!! Haha miss you so much babe! You too @zackbranson!!! Bummer u couldn’t come say good bye… But we’ll have a Skype date soon yeah? Good. :* <3 Btw Ron, your ig name make me cringe. #justsaying #changeitboo”

”Best friend?” hörde jag en ljus stämma säga. Jag tittade upp och mötte Cara’s hasselnöts färgade ögon och hennes ur gulliga leende. Jag nickade.

”Must have been hard to leave her?”

”Yeah, but you know I’ve wanted to go to school here for like forever.” skrattade jag och hon log. ”Besides we’ll meet soon again, we have too.” Hon log igen.

”Hey, what school are you going to anyway?”

”Uhm… Hollywood High School  I think.” log jag och hon sken upp ännu större.

”Me too!” jag log.

”Thank God, atleast I’ll know someone!” skrattade jag och desamma gjorde Cara.

”Not enjoying the party too much are you?” frågade hon och jag skakade på huvudet, hon log och drog med mig genom hela deras hus, tog en skateboard och så fortsatte vi ut till framsidan där vi satte oss på skateboarden, nästan mitt i vägen.

”Why are we sitting on the road? Do you want to get killed?” skrattade jag. Hon himlade med ögonen innan hon tog upp ett cigarett paket och mina ögon blev stora som tefat. Fan. Såklart såg Cara det och flinade mot mig med en cigarett i mungipan.

”Wow, didn’t think you were such a good girl.” jag himlade med ögonen.

”Believe me, I’m not.” hon tittade frågande på mig och jag skakade på huvudet.

”Don’t really feel like talking about it.” sa jag och hon nickade förstående. Vi satt tysta i en stund innan jag bröt tystnaden. ”Can I have one?”

”Sure.” flinade hon. Hon drog upp en och räckte över en till mig, och tändaren. Jag tände den och drog in rök och blåste ut sekunder senare. Wow, det här var länge sen!

”So, one day here and I’m already a bad influencie?” flinade hon.

”Don’t flatter yourself babe.” log jag och hon himlade med ögonen och tryckte cigaretten i marken.

”So, should we go back to the party or just chill?”

”I don’t know…”

”You don’t wanna go to the party?” log hon.

”I do. But like, I shouldn’t.”

”Why?”

”Because I shouldn’t drink. And if I start, I won’t be able to stop, and when I get drunk.. Well, let’s not talk about that shall we?” Cara skrattade. ”And besides, I told myself to change when I came here. Not to party everyday, to become a better person and shit…”

”Oh come on, it’s the first night here. Let’s get crazy!” log hon och puffade mig i sidan. Jag skrattade och tänkte. Bara idag skulle väl inte förstöra något? En kväll? Nej.. Plus att skolan började ju inte förens om 2 dagar, så det är ingenting att oroa sig för.

”Okay, fine.” log jag. Hon pep till och drog in mig i huset och ut på baksidan igen. Okej. Få se hur det här går.

Sorry för förseningen!! Men mitt internet funkade inte igår, ledsen! Men jag skriver nästa kapitel så snabbt som möjligt! :) 

Don't forget to kommentera! ;) 

xo