love will remember.

”Nate! Det ringer på dörren!” skrek jag till Nate som var på övervåningen.

”Ja men öppna då!”

”Jag orkar inte, kom ner och öppna!”

”Men herregud, du är där nere och jag är här uppe. Öppna bara den jävla dörren!!” jag suckade och gjorde en grimas mot taken, varför vet jag inte för det är ju inte precis så att han kan se igenom golvet. Jag reste på mig och gick mot dörren. Jag öppnade den och fick världens chock. Jag vred obekvämt på mig innan jag la handen på höften, drog handen igenom håret och fuktade läpparna innan jag gav honom en ’euw’ blick innan jag pratade:

”What the fuck are you doing here?”

”Nice to meet you too, Miley.” sa han sarkastiskt. Jag svalde hårt och knöt mina nävar för att inte slå till honom här och nu

.”I asked why the fuck you are here, Zayn?”

”Woah, easy there tiger.” flinade han. Jag gav honom en mördande blick. ”Are you really gonna hate me forever?”

”Yes.” Han himlade med ögonen. ”I’ll ask you once more before I shut the door in your face okay? Why are you here?” Jag artikulerade de sista orden överdrivet mycket och höjde på ögon brynet.

”Guess your brother haven’t told you?” Jag tittade frågandes på honom. ”I asked your brother if me and the boys could stay here for a while, and he said yes. So I guess I’m your new roomie.” sa han och log ett retligt leende. Jag tittade på honom med stora ögon, blundade ögonen och räknade sakta till 10 innan jag slog upp dem igen och gav Zayn ännu en mördar blick.

”NATE!! GET YOUR ASS DOWN HERE, NOW!!!” skrek jag för full hals. Ilskan kokade inom mig. Han vet hur mycket jag hatar Zayn. Han vet hur mycket han skadade mig. Han vet allt som hänt mellan oss, och ändå bjuder han in honom. Snäll bror man har va? Inte direkt.

”WHAT? Has something happend?!” han kom flygande nerför trappan, med en orolig blick.

”Care to explain this?!” jag pekade på Zayn och spände käkarna.  Hon log stort innan han gick fram till Zayn och gav honom en kram och gjorde något töntigt handslag.

”Hey dude! What are ya doing here already?”

”We had to take an earlier flight cause of the fans. Hope it’s okay?”

”Of couse man, you're always welcome!”

”No!” skrek jag vilket fick bådas uppmärksamhet. ”It’s not okay Zayn. You’re not welcome here!!” skrek jag och Zayn tittade förvånat på mig. Han var…rädd?  Okej, jag kanske var lite oförskämd, men han förtjänade det.  Han förstörde mitt liv. Eller gjorde han egentligen det? Om man tänker efter, så hade det inte varit för Zayn hade jag fortfarande vara den där blyga tjejen. Tjejen med 0% självförtroende. Tjejen som aldrig vågade säga emot någon. Hon som hatade uppmärksamhet. Hon som mådde dåligt, men sa aldrig till någon för hon trodde att dom skulle döma henne. Att dom skulle lämna henne. Tack vare Zayn, var jag inte henne idag. Inte på två år. Nu var jag tjejen som vill synas. Tjejen som alla visste vem hon var.  Hon som sa sin åsikt no matter what, och inte lät någon trampa på henne. Tack vare Zayn var jag en…bitch.

”Men ge dig Miley!! Zayn är en kompis, såklart ska han få sova här. Vare sig du vill det eller inte!” Jag tittade storögt på honom. Han ögon speglade inte en uns av ånger, eller dåligt samvete. Wow.. Jag kände hur mina ögon började vattnas men blinkade snabbt några gånger för att få bort det, innan jag öppnade munnen:

”Och jag då?! Jag är din syster, Nate!! DIN SYSTER! Du, om någon, vet hur jävla mycket jag hatar Zayn. Hur mycket han sårade mig. Hur mycket jag grät! Han förstörde mitt liv Nate! Och jag har mycket tydligt sagt att jag aldrig någonsin mer i mitt liv vill se honom, och du bjuder hit honom och låter honom bo här, hur länge han vill. Utan att ens nämna ett skit om det? Tack, tack så jävla mycket. Känns bra att veta att du bryr dig om mig och hur jag känner. ”En tår rann ner för kinden, och jag lät den. Jag orkade inte leka stark just nu. Jag har gjort det så länge. Så mycket har hänt, men jag har inte gråtit. När jag åkte hit, till USA. Det var inte enkelt. Så långt från. Men jag är ju ’den starka tjejen’, right? Fast vet ni vad? Jag är inte stark. Inte ens i närheten. Varför tror ni jag festar så mycket? Dricker så mycket? Är så bitchig mot 90% av alla jag träffar? Inte för att jag är sån som person, det är för att jag inte har lätt att släppa in nya människor i mitt liv. Jag vet att någon gång kommer dom svika mig. Kanske inte idag, inte imorgon, men en dag. Men Cara då? Jag vet inte. Det var bara något med henne som fick mig att känna mig trygg. Hon påminner om Ronnie. Kul och galen, en som man kan festa och go crazy med. Men samtidigt någon som man kan prata känslor med, någon som kan ge en råd. Plus att hon inte heller haft det helt enkelt här i livet, från vad hon berättat. När hon var 9 skildes hennes föräldrar, och hon fick bo med sin pappa, som aldrig var hemma, eftersom hennes mamma tog droger och var en alkis.  Vid 15 års ålder gifte hennes pappa om sig, med Dana’s mamma. And as you know, så hatar Dana Cara, och Cara hatar Dana. To say the least. Så hennes liv är inte heller en dans på rosor.

”Mi-” började Nate men jag vände på mig och sprang ut, förbi Zayn och skulle precis springa ut från Megans tomt när jag helt plötsligt hamnade på marken. En smärta spreds sig i min nedre rygg och rumpa.

”Aow..” mumlade jag och la handen på ryggen.

”Oh shit..” mumlade en röst, med brittisk accent. Först då insåg jag att det stod någon framför mig, halvt lutad neråt. ”Are you okay?”

”Can you break your ass?” Han skrattade till och jag tittade upp och möttes av två förtrollande vatten blåa ögon. Louis Tomlinson.

”I don’t think so.” Han sträckte ut en hand som jag gärna tog emot, och drog upp mig på två fötter igen. När jag väl stod upp igen log han och stäckte fram handen igen. ”I’m Louis.”

”I know.” flinade jag och han flinade tillbaka. ”I’m Miley.”

”Ah! You’re Zayn’s friends sister right?” Zayn’s kompis syster. Wow, that’s a first. För två år sen hade det varit Zayn’s bästa kompis, Zayn’s kompis eller Zayn’s flickvän. Men nu var jag bara Zayn’s kompis syster.

”I guess so.” Jag klämde på ett leende. Vilket inte var det lättaste eftersom jag gråtit för bara några sekunder sen. ”Look it was nice to meet you Louis, but I really need to go. I guess I’ll see you in there since you’re staying here for God knows how long.” Jag log sarkastiskt.  Han ignorerade mitt bitchiga beteende och började prata med ett flin:

”Are you gonna leave wearing that?” Jag tittade ner och insåg att jag fortfarande bara hade på mig Nate’s förstora skjorta och mina knähöga strumpor. Hade jag stått framför Zayn, och nu Louis i knappt några kläder alls? Jag kände hur mina kinder hettades till lite. Gud vad var  det med mig idag? Gråter? Rodnar? Det händer inte ofta.

”Well, the person I’m going to live just there.” Jag pekade på huset precis brevid, aka Cara’s hus. Han nickade.

”See you later then?” Jag nickade och gick mot Cara’s hus, som var otroligt stort. Större än Megans, vilket var stort. Jag plingade på och inom några sekunder stod Dana i dörren, men ett flin på läpparna när hon fick syn på mig. Han la handen på höften och höjde ögonbrynet i en frågande gäst. Jag himlade med ögonen.

”Can I talk to Cara?”

”Sorry, we don’t let in whores.”  Hon log, stolt över att hon kommit på något så bra att säga.

”But you live here?” Hennes ögon spärrades upp, sedan smalnade och jag såg hur hon spände sina käkar. Jag halv skrattade lite och gick förbi henne, upp för trappan och knackade på Cara’s rum.  Lyckligtvis kom jag ihåg vilket rum Cara hade. En av de få sakerna jag kommer ihåg från i fredags.

”What?!” Hon trodde väl antagligen att det vara Dana eller nån.

”It’s me babe.” log jag. Jag hörde fotsteg och inom nån sekund stod Cara där, ett stort leende på läpparna.

”Hi!” Hon drog in mig i en kram och jag kramade tillbaka. Jag pustade ut. Hon avslutade snabbt kramen och tittade frågandes på mig. ”What’s happend babe?” Hur visste hon?

”Nothing..” Han gav mig en seriös blick och jag suckade. ”Okay fine, I’ll tell you. But, you have to promise that you won’t freak out okay?” Hon tittade förvånat på mig med nickade sedan. Vi gick in i hennes rum och satte oss på sängen.  Jag andades in och ut för att förbereda mig. Jag hade aldrig berättat det här för någon. Förutom Ronnie då.

”Okay seriously Miles, you’re freaking me out. Have you killed someone or something?” Jag skrattade och skakade på huvudet.

”No. But promise you won’t tell anyone?” Hon nickade. ”And promise you won’t run straight to my house?”  Hon nickade än en gång, denna gång lite mer misstänksam. ”Okay well… I don’t know how to say this.. uhm..”

”Oh my God Miley! Just spill it!” halv skrattade hon. Jag himlade med ögonen men började prata igen:

”Well basically, One Direction are staying at my house..”

”WHAT?! HOW?”

”Well, as you know – I lived in England for 6 years. Did I ever tell you where in England?” Hon skakade på huvudet. ”Bradford. Right next to Zayn Malik.”  Hennes ögon blev stora som tefat men hon fortsatte vara tyst, så jag kunde fortsätta berätta. ”And well, he’s a charming and good looking boy and how could you not fall for him? Anyways, we hit it off. Just as friends, in the begining. But I’d always had a thing for him. Why wouldn’t you? So one year, I had just turned 15, something finally happend. Uhm, we… we kissed. And kinda explained out feeling for each other? Anyway, we kinda became a couple, I think. It was complicated, but I loved him. And he loved me. Or, atleast I thought so. Eh, so one day, it was one of mine, and Zayn’s friends party, I… Wait I forgot to tell you about Andie. She was my best friend at the time, she was almost two years older but we were great friends. So yeah, at the party I saw Zayn and Andie.. making out. And my heart broke. But I was naive you know? I was like ’they’re just drunk’ and ’they don’t know what they’re doing’, so I just shrugged it off cause I loved Zayn. And Andie was my bestfriend, who I also loved. But, it happend again, and again. I saw them kissing like 8 times. So the day I was gonna go to Zayn and confrontate him about it all I…I-I s-saw them o-on h-his-s-” Jag kunde inte avsluta meningen. Det gjorde för ont. Tårarna strömmade ner för kinderna. 

Cara drog in mig i hennes famn och drog mig över ryggen medans jag grät okontrollerat.

”I’m sorry babe.” Jag skakade på huvudet och torkade bort några tårar på ärmen.

”A-and I haven’t-t talked-d to Zayn since c-cause we m-moved back t-to Sweden a-and he audit-tioned-d for the X Factor-r and w-well th-he rest is h-history.” stammade jag fram och Cara drog hårdare runt mig.

”Shh. It’s okay babe. He’s a jerk, even if it was years ago okay?” Jag nickade och släppte taget om henne. Jag klämde på ett leende.

”It’s okay. I’m okay.” Hon skakade på huvudet.

”You may fool Zayn, and your brother. But I’m a girl babe, and I can see you’re not okay. So don’t say that you are if you’re not yeah? You can always talk to me, remember that boo. And you don’t always havet o be strong. It’s okay not to be okay.” hon log sanningsfullt och jag drog in henne i en kram. Det kändes bra att ha någon att lita på. Någon man kan prata med. En bästa vän. 

Woho! Drama! ;)