love will remember.

Doniya låste upp dörren samtidigt som hon babblade på om Rihannon och Chase’s ’på och av’ förhållande, och hur Chase var otrogen med Laura och för att ge igen låg Rihannon med Chase’s bror Stefan, men på någon sätt hade de förlåtit varandra. Ärligt talat slutade jag lyssna för ett tag sen. 

”Home, sweet home...” mumlade hon när hon äntligen fick upp dörren, och slängde nycklarna på bordet vid dörren. Jag släppte ner min väska på golvet.

”Doniya, like this is really nice and all, but I can seriously book a hotel. It’s no problem, I promise.” 

”Nonsence!” hon viftade med armarna. ”Of course you’re aloud to stay here! If you want to of course. It would be really nice with some people change.” skrattade hon och log. Jag log tacksamt och nickade. 

”I’d love to stay here Doniya. I was just thinking that it might be too much.” Hon skakade på huvudet. 

”Not at all, Miley. You’re more than welcome.” Jag drog in henne i en kram och mumlade ett ’i love you’, vilket hon besvarade. ”Oh shit! I’m supposed to pick up my boyfriends little sister in 10 min.” sa hon panik artat samtidigt som hon sprang runt i huset och slängde ner en massa saker i sin väska. ”God, I’m sorry Miley! You think you can be alone for a while? I should be back in about a half an hour.” 

”Ofcourse Doniya, I’m a big girl.” blinkade jag och hon skrattade innan hon gick mot dörren. 

”Cool! Make yourself at home love.” halv skrek hon på väg ut genom dörren. 

”Will do!” skrek jag tillbaka, trots jag är säker på att hon inte hörde mig med tanke på att dörren redan hunnit igen. Jag drog av mig mina UGGs, och tog av mig min skinnjacka - och hängde upp den på klädhängaren. Med händerna i mina backfickor tog jag en titt på huset. Det såg precis lika dant ut som för två år sen, förutom kanske ett par möbler. Det luktade till och med lika dant, av Trisha’s mat. Jag log. Trisha, jag hade besökt henne på sjukhuset direkt när jag kom till Bradford, och sov till och med över där. Det kändes rätt. Hon var i levande tillstånd, men långt ifrån hennes gamla jag. Hon orkade knappt hålla ögonen öppna, och hade en jäkla massa sladdar kopplade till henne - medicin antar jag. Det var hemskt att se Trisha så, men samtidigt var jag överlycklig över att hon var så ‘lite’ skakad. En hjärnskakning, bruten arm, brutna revben och ett x antal blåmärken kanske inte låter lätt, men enligt doktorerna hade det kunnat gå mycket värre. Jag skakade av mig tanken att något värre skulle hända Trisha. Jag gick upp trapporna, och hamnade utanför Zayn’s rum. Wow, det här väcker minnen, minst sagt. Sist jag var här, i detta hus, var när jag kom på Zayn och Andie, och sprang iväg... Jag kunde inte stoppa mig själv, jag ville bara se om det såg likadant ut. Utan att riktigt tänka mig för, öppnade jag dörren till Zayn’s rum och gick in - där jag möttes av en chock. Zayn låg på sängen, med ansiktet i sin mobil och musik i öronen, shitless låt mig tilläga. Antagligen borde jag tittat bort, men hallå - Zayn Malik låg tröjlös framför mig! Efter att ha stirrat på Zayn läskigt länge lyfte han blicken, och hans bruna ögon mötte mina blå/gröna. Jag kände snabbt hur mina kinder hettades upp och jag bröt våran ögonkontakt.

”Uhm, sorry. I was just...umm, looking around. I-it looks pretty much the same, since.. Well, since I last was here.” mumlade jag nervöst. Varför var jag nervös? Varför var det awkward mellan mig och Zayn? Varför var det spänt? Vi var väl fortfarande tillsammans... Jag sneglade försiktigt upp på Zayn, som tittade på mig förvånat. 

”Miley? What a - I mean, why are you here? Or how?” Just det! Zayn visste inte att jag var här, när jag kom till sjukhuset var han inte där igår, och jag antar att ingen upplyst honom om det. 

”Oh! Umm, well I heard about Trisha, and the next thing I know I was on a plane to England. I hope you don’t mind...” 

”Why would I? I’m happy you’re here Miley. We didn’t really talk things through Friday.. Are you mad at me?” Va, nej? Varför tror han d- Juste, i fredags. Då jag va en riktig bitch och ignorerade Zayn pga att han svarade ‘för snabbt’ när Lou frågat om vi dejtat, även fast det var jag som ville hålla det hemligt. Med ett litet leende på läpparna gick jag fram och satte mig på Zayn’s säng, en bit ifrån honom dock. 

”No, Zayn. If anyone should be mad at someone, it should be you. At me. For acting like a bitch Friday.” Han skrattade och skakade på huvudet. Vi satt och bara log åt varandra under tystnad ett bra tag, en bra tystnad såklart, innan Zayn öppnade armarna för mig att krypa in i och utan att ens tänka på det kröp jag över till honom och slog armarna om honom. Gud, jag hade saknat det här. Okej, det var bara tre dagar sen sist, men det var dels bara för ett litet tag - med tanke på att alla andra var hemma, och dels med tanke på att jag betedde mig som en idiot mot honom efter åt. Nu skulle inget hindra oss. Jag skulle inte bli över dramatisk igen, och det skulle bli bra. Även om vi skulle bli tvungna att berätta för folk.  Zayn drog armarna tightare omkring mig och kysste mig på hjässan. 

”Why didn’t you tell me about your mom?” sa jag, men det kom nog mer ut som ett mummel med tanke på att mitt ansikte var halvt mosat mot Zayn’s bröst. Jag kände hur Zayn stelnade till, innan han ryckte på axlarna.

”You were mad at me, so I didn’t think you’d wanna talk to me. Besides, when I found out, I was in chock. I got the call, and within minutes I was on my way home. Didn’t tell the boys until I was here.” Försiktigt kröp jag ur Zayn’s grepp och satt mig i skräddar ställning mitt emot honom. 

”Zayn, a thing like this, I’d want to know. No matter how bad I wanted to kill you.” Han nickade förstående och tog tag i min hand. ”I’m sorry.” Hans läppar mötte min hand och jag rodnade. För att få honom att sluta skratta tryckte jag mina läppar mot hans. Jag märkte att Zayn blev chockad men inom sekunder kysste han tillbaka, och hans tunga glev över min läpp för att fråga om ‘tillstånd’, vilket jag såklart gav honom. Han smakade rök, mint och av någon konstig anledning, tuttifrutti. Tanken fick mig att börja fnittra, vilket helt förstörde kyssen. 

”Why do you always ruin our kisses?” Zayn var road, men jag kunde se en gnutta irritation också - vilket gjorde att jag började skratta ännu mer. 

”Can we just cuddle?” frågade jag Zayn, som nickade med ett leende på läpparna. Jag la mig ner på sidan, och snart kände jag Zayn’s varmhet bakom mig och hans armar runt min midja. 

”You should sleep babe, I heard you were at the hospital all night.” Jag kände på mig att han hade ett lekfullt leende på läpparna så jag slog lätt till honom på armen, vilket fick honom att skratta och placera en kyss på min hjässa. ”Sleep, Miley, now.”