Another World - Kapitel 15
"I don't know... She puke, and she's been really emotional lately? I don't know, I was wrong. Just forget it Haz." he said and walked inside the studio. Pregnant? No, she can't be... Or can she? And when we haven't, I've pulled out... No, she's not pregnant. Period.
Angelicas pov.
Jag släppte väskan på golvet och slängde mig i sängen. Jag kan inte vara gravid. Nej. Eller? Det finns väl alltid en chans, jag kan inte vara säker. Men, vad händer om jag verkligen är gravid..? Hur tar Harry det? Killarna? Managementet? Mina föräldrar, Harrys föräldrar? Fansen?! Gud, okej Angelica; tänk inte på det här mer. Du är inte gravid, okej? Bra. Jag gick in i badrummet och sköljde av ansiktet med vatten, sen tog jag väskan och begav mig ut. Vart vet jag inte än, men jag kan ju inte bara stanna här, i hotellrummet, och grubla; that doesn't help does it?
När jag hade gått runt i stan ett tag - och hunnit shoppa lite, så bestämde jag mig för att sitta ner ett tag. Jag gick till närmaste Espresso House, det i Gallerian. Helst hade jag ju velat ha Starbucks atm, men det finns inte i Stockholm, så man får ta det som finns. När jag köpt en iskaffe och ett äpple satte jag mig ner, längst in i hörnet. Jag tog ett bett av mitt äpple och just då såg jag nåt.. Eller någon. Kan det vara? Nej? Eller? Äh, go for it. Jag gick fram till en blond tjej som satt vid ett bord ensam i mitten av lokalen och läste.
"Lauren...?" frågade jag henne och hon tittade upp från sin bok och sken upp i ett leende.
"Angelica? No way! Omg, vad gör du här?! Åhh, jag har saknat dig såå mycket!" sa hon samtidigt som hon hoppade upp ur stolen och kramade om mig. Jag satte mig ner mitt emot henne och vi båda log stort.
"Hej! Åhh, jag har saknat dig också!"
"Men, va fan gör du i Sverige? Du svor ju att du aldrig skulle komma hit mera efter förra incidenten 2009?" log hon.
"Snälla ta inte upp det igen!" skrattade jag. "Nej, men jag hade inte så mycket val. Eller, det hade jag ju, men jag ville inte vara utan min pojkvän i två veckor."
"Say what?! Pojkvän? Asså va?! Berätta allt. Allt." sa hon, ögonen stora som tefat och jag skrattade. Jag började berätta om mig och Harry, hon visst att vi var vänner, att jag gillade honom, att vi 'typ' var tillsammas osv. Dock visste hon inte vilka One Direction va, konstigt nog, eftersom 90% av alla tonårstjejer i världen vet vilka dom är. Sen fortsatte jag berätta om allt som hänt - första kvällen i London, TV inslaget som berätta för världen om oss, allt helt enkelt. Eller nja, nästan allt. 'Maybe pregnant' delen lämnade jag utanför. Det kändes onödigt, plus att jag inte var säker, och jag ville verkligen inte säga det högt.
"Men gud va awsome för dig, ååh, jag vill också ha en pojkvän!" skrattade hon och slog sitt huvud i bordet på skoj. "Men du, har Harry några snygga kompisar? Eller syskon?"
"OM han har, haha, han är med i ett pojkband, 5snygga killar, så, vad tror du?" blinkade jag och vi både nästan dog av skratt.
Vi gick runt i Kungsträdgården och pratade. Jag hade saknat det här. Att vara med Lauren, min absoluta bästa vän. Visst hade jag asbra vänner i England! Men, Lauren var liksom THE best friend. Ända sen vi var mini så har vi varit med varandra; hon bodde brevid min mormor som vi brukade åka till varje sommar, så hon var alltid den som jag lekte med, och alltid den som man kunde prata med(när vi blev äldre). Dock hade vi inte träffats på tre år, då jag inte åkt till Sverige. Anledningen till det är helst inget jag tar upp... Ganska pinsamt. Men såklart har vi pratat på facebook, Twitter och Skype.
"Ange?" sa hon och knuffade mig lite.
"Sorry, kom bort i tankar." log jag.
"Men, din mobil ringde." skrattade hon och jag himlade men ögonen och tog upp den. Harry. Nej, jag orkar inte med det nu. Jag la ner den och Lauren tittade konstigt på mig.
"Ingen viktig." log jag och vi fortsatte gå.
Helt plötsligt stog vi utanför en tatuerings studio och jag såg hur Lauren log lite busigt och hade en glimt i ögat.
"Nej Lauren!" skrattade jag, jag visst vad hon tänke.
"Åh, kom igen! Vi sa ju alltid att vi skulle göra matchande tatueringar!"
"Okej, bara för att jag älskar dig!" log jag och hon log ännu större.
There. Sorry för att det tog ett tag. Men här är det.
There. Sorry för att det tog ett tag. Men här är det.
En sak jag tycker är rolig är att när jag skriver kapitel nästan varje dag, kommenterar nästan ingen! Men nu, när det gått ett tag, kommenterar jätte många.. Varför inte kommetera oftare och få fler kapitel?
Jag skriver:mer!
