HAPPY NEW YEAR!!!

 
 
 
 
 
 
 
GOTT NYTT ÅR! HOPPAS NI HAR EN AWSOME NY ÅRS AFTON OCH ETT INCREDIBLE 2013!!! 

10 - Suprise

Previouly:

-

Resten av den 10 minuter långa resan satt jag rätt tyst... Det Harry sagt ville bara inte försvinna. 

”Miley? Miley?” Liam’s mjuka röst väckte mig ur mina tankar. Jag tittade förvånat på honom. ”We’re here, love.” Jag log och tackade Liam. Han skakade på huvudet och hjälpte mig ut ur bilen. Jag insåg att de andra killarna redan gått in. Jag vände mig mot Liam, jag var tvungen att fråga. 

”Liam,” han vände blicken mot mig. Okej, nu gäller det. ”Does Zayn have feelings for me?” 

 
Gud, varför frågade jag det? Såklart känner inte Zayn något för mig. Det kunde väl vem som helst se!? Liams ögon var stora som tefat och munnen var halvt öppen, som om att han ville säga något; men inte fick ut det. 

”Miley-” började han men jag avbröt honom direkt. 

”No I’m so sorry Liam. I shouldn’t have asked that, ofcourse Zayn doesn’t feel anything for me.” halvskrattade jag. ”It’s just... that comment that Harry made about Zayn beeing sad if I had a boyfriend.. And it just made me think that maybe, just maybe Zayn actually had some feelings but I forgot that I’m a bitch and a pain in the ass. So I’m sorry Li.” Vid det här laget kände jag hur tårarna brände innanför ögonlocken. Men jag gjorde allt för att hålla tårarna inne. Inte igen. 

”Mi-” 

”No Liam. It’s okay.” avbröt jag honom igen. ”You don’t wanna be mean, I get it. Zayn doesn’t feel anything for me. It’s cool. Thanks Liam. For saving me the embaressment of asking Zayn about it.” Jag log och vände på klacken innan, dels, Liam hann säga något, och dels innan tårarna började strömma ner för mina kinder, som nu var iskalla. För att vara i mitten av augusti, i Los Angels var det ovanligt kallt. Jag gick mot ingången till bowlinghallen men insåg att jag antagligen såg hemsk ut eftersom tårarna börjat rinna ner för mina kinder. Jag tittade mig snabbt runt och såg en liten ‘gränd’ som jag snabbt sprang in i. Jag lutade mig mot vägen och lät tårarna flöda. Vad har hänt med mig? Varför är jag så känslig hela tiden? Gråter, rodnar.. Det låter inte som mig. Eller i alla fall inte som den personen jag varit de senaste 2 åren. Inte sen innan... Zayn. Zayn, det är han som är problemet. Han var min första kärlek, min första riktiga pojkvän. Sånt glömmer man inte, även om man vill. Även om man försöker förtränga det. Med sprit, andra killar, till och med droger. Oroa er inte, det sist nämnda var bara 2-3 gånger. Inget fungerade. För stunden, visst. Men inte i det långa loppet. Varje gång jag tänkte på Zayn, såg honom på Tv, i intervjuer, hörde honom - ville jag bara bryta ihop och gråta. Gråta tills smärtan försvann, men det fungerar inte så. Jag insåg det efter ett tag, så jag bara gav upp. Stängde av känslorna. Som en knapp. Men saken är; det finns ingen knapp. Det ända men gör är att stänga ute känslorna, stoppa dom i en låda bak i hjärnan, och hoppas att dem stannar där. Hittills har det funkat. Hittills har jag inte behövt träffa honom. Men nu.. Nu träffar jag honom varje dag, och lär göra ett bra tag till. Och jag vet inte om det är en bra eller dålig sak? En del av mig vill kasta honom över en klippa för att han gjort mot mig. Hur dåligt han har fått mig att må. Men samtidigt vill en annan del bara glömma allt dåligt som hänt mellan oss, lägga det i det förflutna och bara att allt ska bli som innan. En del av mig..älskar honom? Nej, det kan jag inte göra. Nej, nej, nej, nej. 

Jag tog ett djupt andetag, torkade bort tårarna och tittade mig i spegeln jag hade i väskan. Jag såg okej ut, lite röda och puffiga ögon men ingenting stort. Jag kan skylla på att det är kallt ute. Head up, stay strong & fake a smile, right? Jag gick in i bowlinghallen och fick direkt syn på killarna, dom stod vid disken och fick skor. Jag tog ännu ett djupt andetag, drog på ett leende och gick fram till dom. 

”Seven and a half.” Alla vände sig förvånat om när jag sa det. Antagligen för att jag kom från ingenstans och det var helt random, men vad skulle jag säga? De alla gav ifrån sig frågade blickar. Jag himlade med ögonen och förklarade. ”My shoe size; Seven and a half. For the bowling-shoes.” Det såg ut som om de alla fick ett ‘aha’ moment, sen nickade dom och vände sig tillbaka mot disken och fortsatte beställa skor, och få skor. Först fick Zayn sina, sen Nate, efter det Louis och Liam, sen Niall, sist Harry och jag. Jag gick och satte mig vid stolarna där de alla satt och var pratglada och förväntsansfulla. Jag antar att om man är världens största pojkband så kan man inte göra det här varje dag. Så dom uppskattar det nog mer än vad andra kanske gör. Plötsligt såg jag en stor hand mitt framför ansiktet på mig. 

”Miley? Sover du?” frågade Nate. Jag gav honom en irriterande blick och återgick till att knyta skorna. Jag hade fortfarande inte kommit över att han bjudit hit Zayn(och resten av killarna, men det som störde mig mest var Zayn) utan att ens fråga mig. Han visste säkert att jag skulle säga nej utan att tveka, och jag visste att han ändå skulle göra det, men ändå! ”Är du seriöst fortfarande arg på mig för att jag bjöd hit dom?” Jag ignorerade honom. 

”Herregud, du beter dig som en fem-åring.” Jag fnös och himlade med ögonen. Jag knöt sista knuten på skorna och tittade upp på killarna, som tittade konstigt på mig och Nate. Alla förrutom Zayn då, han var van vid det. Alltså att vi pratade svenska. Jag fnissade lite för mig själv åt deras miner, priceless. 

”It’s a tad sad that you won’t talk to me tho, I’ve got a surprise for you but...” Jag fnös än en gång, ännu en överraskning? I think I’ll pass. ”Are you sure? I know that she really wants to meet you.” sa han med ett leende. Jag visste inte om det var ett genuint leende, eller ett retsamt. Med tanke på våran historia, antog jag det sista. Dock klarar jag inte att inte veta saker, vilket Nate mycket väl vet om, så jag gav motvilligt in. 

”If it’s your so-called-girlfriend I will kill you and never talk to you ever again.” 

”You talked to me!” halv skrek han stolt och gjorde en high-five med Niall som satt brevid. Jag himlade med ögonen. Något jag insätt mig själv göra ofta nu för tiden. 

”Your an ass.” mumlade jag för mig själv, såklart hörde han och skrattade lite. 

”I’m pretty sure you won’t say that in a matter of seconds.” flinade han och nu var det min tur att vara förvånad. Var Nate snäll mot mig? No hard feelings liksom, men det hände inte ofta. Jag svalde nervöst och tittade runt på killarna. De alla hade ett stort flin på läpparna, till och med Zayn. Han såg lite nervös ut dock. Varför det? 

Inom några sekunder skrek Nate det namn jag aldrig någonsin kunnat ana.


SORRY för förseningen!! Har inga bra anledningar, har bara inte haft tid. 

 

Vem tror ni kommer komma? Och varför ser Zayn så nervös ut?

KOMMENTERA! :)

 


SKRIVER!!!

KOMMER UPP SENARE IKVÄLL ELLER IMORGON BITTI! 

Svar på kommentar.

För det första, tack! :) Bra att du inte tycker den suger iaf, haha. Sen, vad menar du med mer sannolikt(och bättre)? En fanfiction är väl inte särskillt sannolik? Kommentera gärna för jag älskar konstruktiv kritik, annars vet jag inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre :) 
Såklart kommer roligare saker in i novellen, faktiskt i kapitel 10 ;)
Men hat, fest, öl och bitchar är väl typ en 17 årig tjejs liv? Hahah, i alla fall i mina ögon. Men kommentera gärna vad du menar med bättre/mer sannolikt :)
 
Och nu insåg jag att svaret lät lite elakt och det var abslout inte meningen! :)

Update;

Jag skriver just nu på kapitel 10, så det kommer förhoppningsvis upp på Lördag eftersom jag inte kommer vara hemma imorgon.

NEW Backyard Session; Miley Cyrus - Jolene

Detta har abslolut INGENTING med killarna, eller novellen att göra, men ni MÅSTE bara lyssna på Miley's nya backyard session, en cover av Jolene(orginalet är av Dolly Parton, som också är Miley's gudmor). Kan seriöst inte beskriva hur jävla bra det är, nästan lika bra som när hon uppträdde med Dolly herself, ni kan se det här. Inget kan slå det uppträdandet dock, så jävla bra att det inte finns! Men asså alla hennes Backyard Sessions har varit helt fenomenala, min personliga favvo är nog Lilac Wine dock är Look What They've Done To My Song perfekt så jag kan verkligen inte bestämma mig, hahaha :) Men det här blev myycket längre än tänkt, anledningen till inlägget var bara att ni verkligen borde lyssna för Miley's röst är fenomenal! :)
 
 

GOD JUL! ♥


9 - How does he feel about me?

Previously: 
 
"You write songs?" frågade Melissa, nu med ett litet leende på läpparna. Jag nickade.
"Not too good tho, but yeah." Hon log.
"Well, do your best." Jag nickade och tog upp min data ur väskan som stod på golvet. Jag klickade mig in på mina filer, tryckte på One In A Million och inom kort började det jag spelat in i Garageband spelas upp. Jag drog in ett djupt andetag. Nej Gud, varför valde jag den här låten?! Det var en av de första seriösa låtar jag skev. Det var inte att den var dålig, nej nej. I min åsikt var det en av de bästa jag skrivit. Det var bara...den handlade om Zayn.
 
 
Jag tog ur min biologi och min engelska bok ur skåpet, la ner dom i väskan och slängde igen skåpet. Läxa på första (riktiga)dagen av skolan? Check. Som tur var var de inte alldeles för svåra, i biologin skulle vi läsa 6 sidor om typ människokroppen och i engelskan skulle vi skriva en ‘uppsats’ på minst 1000 ord om en inspiration eller någon som förändrat ens liv. Det kanske låter jobbigt, men eftersom jag direkt visste vem jag skulle skriva om så var det inte särskilt svårt. Demetria Devonne Lovato. Även känd som Demi Lovato. Det går inte ens att beskriva vad hon betyder för mig, inte bara som artist men också som en inspiration. Hennes historia är så inspirerande, väldigt relatable - inte bara för mig, men för många andra tjejer där ute. Jag vet faktiskt inte hur mitt liv skulle se ut om det inte var för Demi, hon har hjälpt mig så himla mycket att utan henne skulle jag no-- Jag vaknade ur min tankar när jag hörde Cara’s ljusa stämma.

”Are you sure you don’t wanna come to the party? It’s gonna be awsome!!” bad hon. Jag gjorde en ledsen min och skakade på huvudet.

”Believe me babe, I’d love to. But I gotta go bowling with Nate and the boys.” hon gjorde en ledsen min innan hon nickade, som att säga ”jag förstår”. Inom några sekunder gick hennes ledsna min till något jag knappt sett henne visa... Ilska? ”Is he gonna be there?” sa hon mellan stängda tänder. Det var en av grejerna jag älskade med Cara - att även fast vi knappt känt varandra i en vecka så beter hon sig som vi känt varandra forever. Jag nickade och hon suckade. Jag skrattade till lite.

”Cara, ofcourse he’s gonna be there. He’s a part of One Direction ya know? I don’t think the other boys would leave him alone just cause we don’t get along.” Hon suckade uppgivet.

”Guess you’re right...” De blev tyst mellan oss för någon sekund innan hennes läppar kröktes upp i ett stort flin. Jag tittade frågandes på henne och hon höjde upp och ner på ögonen brynen innan hon frågade:

”I guess Louis will be there?” Jag bet mig i läppen, innan jag kände hur mina kinder hettades upp och jag tittade ner i marken. Varför rodnande jag ens? Det var absolut ingenting mellan mig och Louis. Vi var bara vänner, om ens det? Vi träffades igår för första gången. Visst var han jätte snygg, och otroligt sexig och hans turkos blå ögon kunde man bara stirra in i i timmar, oh my God. Och hans muskler som ser ut att vilja bryta sig ut ur hans tröja vilken sekund som helst, och hans gulliga och perfekta leende och -- vänta, vad tänker jag på?! Jag skakade av mig tankarna och kom tillbaka till verkligheten. 

”Probably..” mumlade jag, fortfarande röd som en tomat. Hon knuffade till mig lite i sidan och blinkade med ögat.
”Someone’s crushing on Mr. Tomlinsooon.” flinade hon. Jag slog till henne på armen innan jag sakta började gå genom korridoren, som konstigt nog var tom. Hon skrattade till innan hon sprang ikapp mig. 

”I’m not crushing on Lou. He’s a good friend, nothing more. Besides he’s got a girlfriend. Eleanor Calder, the most perfect girl in the world. Forgot about her babe?” Hon tittade chockat på mig.

”You know who Eleanor is?” Yeah duh, jag har inte bott under en sten. Bara för att jag hatade Zayn betydde det inte att jag hatade One Direction. 

”I haven’t lived under a rock Cara, of course I know who Eleanor is.” Hon nickade imponerat och jag halv skrattade - halv suckade. Jag drog upp min mobil och skickade iväg ett sms till Niall.

 

Till: Niall aka the most awsome irishman ever

 

Are ya guys on your way? If you aren’t i’mma kill you cause i really don’t wanna wait. xx

 

Jag skrattade lite när jag skickade iväg det. Niall hade också fått bestämma sitt namn i min mobil. Precis som Louis och Liam. Så Louis hette Tommo, the funniest person alive och Liam hette Liam the bestest everrr. Zayn’s nummer tror jag inte ens jag har. Jag raderade det förrut, och eftersom han gick och la sig nästa direkt igår fick jag det inte då. Inte för att jag velat ha det, även om han var vaken. 

”Do you want me to wait with you?” Jag skakade på huvudet.

”Nah, think I can handle to wait for like 5 min without screwing up.” skrattade jag. ”And you gotta go get ready for the party!” Hon log och kramade om mig.

”Text me all the dirty deets!” Hon blinkade med ögat och jag himlade med ögonen.

”We’re going bowling, not going to a club!” skrek jag eftersom hon redan börjat gå. Hon skrattade och vinkade hej då, vilket jag också gjorde. Jag kände hur min mobil vibrerade i handen så jag låste upp den. 1 nytt sms. 

 

Från: Niall aka the most awsome irishman ever

 

Wr going to the car now, the boys took some long time getng ready. We’ll be there n 10min says ya brother. Please dont kill us ;) xx

 

Jag suckade högt. 10 min? Va jobbiga! Killarna är ju värre än mig, vi ska åka och bowla, inte gå på nån jävla modevisning. Jag drog iväg ett ‘fine’ och la ner mobilen igen. And now what? Jag började sparka på en sten som låg på marken innan jag efter ett tag hörde en väl känd röst. Jag vände mig om och suckade, Tyler. Han kom gående mot mig tillsammans med Jamie, en mörkhårig kille - som jag lärde mig hette Jake och var typ lika populär som Tyler och en blond tjej vid namn Kayla, tydligen Jaime’s bästa vän. Jag vände mig snabbt om och hoppades innerligt att dom inte skulle se mig. Jag slog igen ögonen och mumlade ‘snälla, snälla, snälla’ för mig själv. 

 

”Miley? Didn’t see you there love.” Jag suckade djupt innan jag vände mig om och mötte Tyler blick. Han hade ett stort flin på läpparna. 

”What do you want?” Flined blev bara större eftersom jag lät så uppgiven och irriterad ut. 

”You’re a great singer ya know.” Jag höjde frågandes på ögonbrynen. Sen när ger han komplimanger? ”That pretty little mouth of yours is good for two things, wanna find out if it’s good for something else too?” Han flinade stort och stolt. Ugh, vilket asshole. Jag skakade äcklat på huvudet. 

”You’re a dick.”

”No babe, I’ve got a dick. And it’s quite big.” 

”Doubt it, babe.” Jag log, lite stolt över min räddning. Jag såg hur hans käkar spändes och han skulle precis säga något när jag hörde en bil tuta. Jag vände mig om och såg en stor, svart Range Rover stå vid vägen. Jag log; Nate’s bil. Jag vände mig mot Tyler och gänget.

 

"Gotta go, babe."

 

”My ride is here, gotta go babe.” flinade jag innan jag vinkade överdrivet och sen halv sprang till bilen. Jag öppnade bak dörren eftersom framsätet var fullt. 

”Hiiii!” sa dem alla i kör, samma sekund som jag klev in. Jag skrattade till och slog mig ner brevid Niall och Harry. Liam och Louis satt mitt emot oss och i framsätet satt Nate och Zayn. 

”Hey guys!” 

”Sorry we’re late, mr. grumpy in the front couldn’t decide what to wear.” sa Louis och skakade på huvudet lite i Zayn’s riktning. Jag himlade med ögonen och skrattade. Såklart, Zayn. Det är då en sak som tydligen inte förändrats. 

”Hey!” halv skrek Zayn. Han vände sig om och slog till Louis på huvudet. Alla - inklusive mig, skrattade till. ”I did not! Who was it that took ages to fix his hair? Not me.” Han slog sig ner i sitt säte med en duns och drog upp sin mobil. Vi alla skrattade igen pga Zayn’s barnsliga beteende. 

”Whatever.” skrattade Louis och jag skakade på huvudet. Man skulle aldrig tro att de här killarna är 18-20 år gamla. De beter sig som 7 åringar! Men jag antar att det är en del av deras charm? Att de ser så lätt på livet även fast dom är världens största pojkband. Ärligt talat hade jag trott att de skulle vara några jobbiga divor som trodde de var bättre än alla andra. Men de var tvärt om, precis som helt vanliga tonårskillar. Förrutom Louis då, han var ju inte tonåring längre. Dock var han den barnsligaste så... 

”Hey Miley..” började Niall och jag tittade med ett leende mot honom. ”Who was the guy you talked to? Your boyfriend?” han höjde upp och ner på ögonbrynen, precis som Harry... Och Liam och Louis. Jag rodnade lite. 

”Ooohh! Miley’s got a boyfriend! Miley’s got a boyfriend!” satt dom och sjöng och jag skrattade högt! Som sagt, barnsliga. 

”So what’s his name?” frågade Liam.

”He’s not my boyfriend.” skrattade jag fram och de himlade med ögonen och sa ”yeah, yeah”. ”No, he actually isn’t. His name is Tyler and he’s a jerk. I just told him to fuck off.” 

De nickade förstående.

”Good.” sa plötsligt Harry och alla tittade förvånat på honom. ”Other wise Zayn would be so pissed.” Han blinkade med ögat och alla brast ut i skratt. Eller tja, alla utom jag. Vad menade han? Kände Zayn något för mig? Nej... Nej det gjorde han inte. Då hade han väl inte varit otrogen? Och då hade han ju ringt eller något. Nej, nej. Zayn hade inga känslor för mig. Och varför brydde jag mig ens? Jag hatade ju honom. Han bröt mitt hjärta. 

Resten av den 10 minuter långa resan satt jag rätt tyst... Det Harry sagt ville bara inte försvinna. 

”Miley? Miley?” Liam’s mjuka röst väckte mig ur mina tankar. Jag tittade förvånat på honom. ”We’re here, love.” Jag log och tackade Liam. Han skakade på huvudet och hjälpte mig ut ur bilen. Jag insåg att de andra killarna redan gått in. Jag vände mig mot Liam, jag var tvungen att fråga. 

”Liam,” han vände blicken mot mig. Okej, nu gäller det. ”Does Zayn have feelings for me?” 


Först och främst vill jag bara säga förlåt för den ur-dåliga uppdateringen - har varit en stressig vecka! Sen vill jag säga TACK! Tack för att ni fortfarande läser, det betyder så mycket för mig!! :) 

 

 
Vad tror ni Liam säger? Har Zayn känslor för Miley? Hur kommer Miley reagera om han säger 'ja'? Om han säger 'nej' då?
 
KOMMENTERA! :D 
 
xoxo

Karaktärerna.

Så, tänkte köra skriva kort vilka alla i novellen är. Det är ju rätt så många? Kanske kan vara svårt att hålla reda på dom, men nu får ni veta lite mer om dom/uppfriska minnet :) Det lär ju dock komma in fler, men det här är hillils :) 
 
Miley Fox: 
Huvudkaraktären, är ursprungligen från Sverige. Har bott i Bradford, England i 6 år pga att hennes pappa fick ett jobberbjudande. Dock lämnade han hennes mamma medans dem bodde i England, för hans assistent. Miley tappade då kontakten med honom, hon avskyr honom. Medans hon både i Bradford kärade hon också ner sig, i Zayn Malik. De dejtade/var tillsammans/komplicerat i ca 2 år, innan Miley fann honom i säng med hennes (dåvarande) bästa kompis Andie. Sedan dess har hon inte pratat med någon av dem. 
Då var Miley den tysta tjejen, snygg men tyst. Nu är hon tjejen som älskar att festa, och älskar att synas. 
 
Zayn Malik: 
Zayn är då med i världens mest kända pojkband, One Direction. Han är också ex-pojkvän till Miley. Han har inte träffat Miley på 2/3 år, dock har han inte slutat tänka på henne för en sekund. Och det har inte gått en dag utan att han tänkt på det idiotiska han gjorde som 17åring. Miley däremot, vet inte detta - så hon hatar Zayn av hela hennes hjärta. 
 
Harry Styles, Louis Tomlinson, Niall Horan & Liam Payne. 
Resten av 1D helt enkelt. Dom har inte varit med så mycket än, men det kommer. 
 
Cara Newton 
Cara bor i huset brevid Miley. Hon och Miley klickade direkt, som om dom känt varandra hela deras liv. Hon bor med hennes pappa, multimiljadären Robin Newton, hennes halvsyster Dana och Dana's mamma Mia.
Vid 9års ålder skiljdes Cara's mamma och pappa pga alkoholmissbruk, så hon har inte träffat sin mamma på nästan 8 år. Och eftersom hennes pappa jobbade för det mesta så uppforstrade Cara nästan sig själv, vilket resulterade i mycket festande. Efter 6 år, gifte Robin om sig; med Mia Hansen. En riktig bitch, precis som hennes dotter, Dana. Cara och Dana hatar varandra, de tål knappt att vara i samma rum. 
Vid första anblick ser Cara ut att vara en ängel, men hon är långt ifrån det. 
 
Nate Fox
Nate är då Miley's storebror. Han är 19, precis som Zayn. Och eftersom Nate också bodde i Bradford i 6 år, blev han och Zayn bra kompisar. Bästa kompisar faktiskt.
Han vet om vad Zayn gjorde mot Miley, men han tycker att eftersom de var så unga så spelar det ingen roll. Varken Zayn eller Miley visste vad kärlek va. Och people makes misstakes liksom. 
 
Dana Hansen
Dana är Cara's halvsyster. Och som sagt, tål de inte varandra. Miley och Dana tål inte heller varandra, inte av någon speciell anledning. Dana är bara helt enkelt en bitch, och hon själv vet det. 
 
Ronnie Edwards
Ronnie är Miley's absolut bästa kompis. De har varit kompisar så länge de båda kan minnas. De vet allt om varandra, från första crushen och värsta dejten till favorit parfymen och älsklings skorna. 
Ronnie är precis som Miley; älskar att festa, älskar uppmärksamhet, men samtidigt väldigt känslig och en bra lyssnare. Det är nog därför de passar så bra ihop. 
 
Tyler Reid
Killen som alla tjejer i skolan vill ha. Också killen som nästan alla tjejer varit med, konstigt nog. 
Tyler och Miley hooked up på Dana's fest, och sen dess har han inte låtit Miley vara. Inte på ett 'men-vi-hånglade-så-jag-älskar-dig' sätt. Mer på ett irriterande sätt. Han är irriterande snygg också. 
 
Jaime Chung 
Skolans bitch. Man skulle väl kunna beskriva Jaime som den amerikanska versionen av den Miley Miley var hemma i Sverige. Antingen hatade man henne, eller så älskade man henne. De flesta gör det första. 
Jaime och Miley hatar varandra. Varför? Jaime var väl antagligen lite rädd för Miley, för att hon skulle ta hennes plats som skolans drottning. Och Miley då? Tja, hon tycker bara Jaime är en full-out bitch. 
Angående kapitel 9, det kommer. Är jätte ledsen, har verkligen inte haft tid. Och vet inte när jag kommer ha tid att skriva, för att vara helt ärlig mot er. Har ingen tid i veckan då jag måste julpynta + julpyssla/baka/whatever plus att jag måste köpa julklappar då jag inte köpt en enda en.. #Idiot 
Men på Lördag tror jag jag har tid så jag försöker få upp det då. Börjar skriva nu dock, men förvänta er inget tidigare än Lördag! :) 
 
xo

8 - One In A Million

”It’s okay. I’m okay.” Hon skakade på huvudet.

”You may fool Zayn, and your brother. But I’m a girl babe, and I can see you’re not okay. So don’t say that you are if you’re not yeah? You can always talk to me, remember that boo. And you don’t always havet o be strong. It’s okay not to be okay.” hon log sanningsfullt och jag drog in henne i en kram. Det kändes bra att ha någon att lita på. Någon man kan prata med. En bästa vän. 


Jag slog igen skåpet och vände mig mot Cara som hade skåpet bredvid. 
"What's your next class?" frågade jag och lutade mig mot mitt skåp, lekandes med tuggumit i mitt rum. 
"Chemistry. You?" Hon log lite när hon sa Kemi för tydligen var kemi läraren en riktig hottie. 
"Music." Jag älskade musik. Att sjunga, spela, skriva, allt. Har alltid gjort och kommer nog alltid göra det. Dock har nästan ingen hört mig sjunga, förrutom typ Nate, mamma, Ronnie och Zayn. I mina öron har jag inte världens bästa sångröst, men jag har fått komlimanger av dem få som hört mig. Fast det var nog för dom inte vågade säga något annat... Jag kan spela instrumment också; gitarr, piano och trummor. Gitarr har jag kunnat spela så länge jag kan komma ihåg, piano lärde jag mig i skolan vid 13 års ålder och trummor är jag självlärd på eftersom Nate hade det i sitt rum som yngre och såklart kunde jag inte hålla mig undan dem. Och skriva? Från början var det bara något kul och då betydde texterna ingenting. Men med tiden har det utvecklats och nu är det något jag brukar göra när jag mådde dåligt, eller bara kände att jag behövde prata av mig men hade ingen att prata med.. Såklart var inte allt deprimerande, det vara glada låtar också. Ungefär som en dagbok, bara i sångform. 
"I feel sorry for you." Hon flinade överlägset.
"Looks like it." Jag himlade med ögonen. "But why?" 
"The teacher, Mrs. Danforth, is the biggest bitch ever. Everyone hates her." Jag suckade. Kul att mitt favorit ämne skulle förstöras av någon gammal sur tant. 
"Ugh. Well, I gotta go babe." Hon nickade och vi kramades innan vi gick åt separata håll. "Wait, Cara!" skrek jag och vände mig om. Hon stannade och tittade över axeln. "Where's the music room?" Hon flinade och skrattade till lite.
"Room 317, right next to the art room and almost by the Cafeteria." Jag log.
"Thanks babe!" Han log tillbaka och fortsatte gå. Jag gick igenom den långa korridoren, mina höga klackar klackade högt på stengolvet så det ekade i hela korridoren. Inte en kotte syntes till, antar att jag var försenad? Förlåt, men det är inte lätt att hitta andra dan! Jag började halvspring och jag kunde se bildsalen, och eftersom musiken var precis brevid så var jag nära. Jag öppnade sakta den mörk blåa dörren, försökte göra så lite ljud som möjligt. Men såklart funkade inte det. Allas ögon hamnade på mig samma sekund som jag klev in i klassrummet. Jag stängde igen dörren och vände mig om mot allas dömande blickar. 
"Late the first school day Mrs. Cyrus. Good job." sa den mörk håriga tjejen längst fram i salen. Läraren antog jag, efterson hon visste vad jag hette. Hon såg väldigt ung ut för att vara lärare, 23? 25 högst. Jag hade väntat mig nån gammal tant i 40års åldern med skrikit rosa läppstick som skulle spela Rolling Stones för oss och övertyga oss om att det är bra. Hon, såg dock inte ut som det. Sträng, ja. Men annars var hon vacker. Brunt, halv långt hår, mörk gröna ögon, rätt så blek, fint blek dock, inte läskigt. Ett par jeans, en randig tröja och vita Converse. Enkelt, men snyggt.
"I'm sorry, it's not easy to find the first day." Hon höjde ögonenbrynen som att säga 'okej, men gör inte om det' och vände sig mot tavlan där det stog Melissa Turner. Så hon hetter Melissa. Jag gick och satte mig på den enda lediga platsen, raden längst fram. 
"Most of you had me last year, so you know me. But for you who doesn't.." började hon och vände sig om. "I don't accept students beeing late. And I have no problem writing you a detention note. But, it's the first day so it's okay. It better not happen again tho." När hon sa det sista tittade hon på mig och jag nickade. "Okay so, we have some new students this year. So I'll tell you a little bit about me. My name is Melissa Turner. I'm 24years old and I'm from Tenesse. I've worked as a teacher for 3 years, two of them beeing here. I studied at NYU. I cannot sing but I do it anyway." 
"You sing great Mrs. Turner!" skrek någon bakom mig. Jag vände mig om och.. No way?! Tyler. Han flinande när våra blickar möttes och blinkade med ögat innan han lutade sig bakåt. Ugh great! Nu går jag i samma klass som idioten också. Men, är inte han ett år äldre än mig? Aja. Jag suckade och vände min uppmärksamhet mot Melissa - Mrs. Turner. Hon flinade.
"And flatter doesn't work." Alla i klassen skrattade lite. "Anyway, let's get right down to bussness okay? Good. So, as a tradition we have a Christmas/Winter show every year here. And this year is no exeption. The audition next week, friday, after school. You can sing, dance, act, play an instrumment - almost anything. So if anyone's interested, you can sing the list that will be up sometime this week, by the cafeteria. Now, does anyone have anything they wanna share? A song? Learnt a new instrumment?" Alla satt tysta. "Oh come on guys! I know y'all are great. Don't be shy." Fortfarande tyst. Hon suckade. "No one? Allison?" Hon tittade på den blonda tjejen brevid mig. Hon skakade på huvudet. "Nick?" Killen med en lite Zayn-aktigt frisyr, fast mörkblond, skakade på huvudet. "Jamie? Come on." Det var tjejen med långt mörk brunt hår, bruna ögon och lite asiatiskt utseendé som satt brevid Tyler. Hon hade på sig en hög midjad svart kjol med hängslen, en ljus rosa tub top och ett par höga svarta klackar. Skolans Diva antar jag. Hon log ett överdrivet leende och gick fram. 
Jag suckade och i samma sekund som hon började sjunga vibrerade min mobil. Jag slängde en blick mor Melissa som stod och studerade Jaime som sjöng. Jag måste erkänn, hon var bra. Riktigt bra. Jag tog upp min mobil och log. 
 
Från: Hazza the awsomest person evah
 
Hey babe! How's school? But I gotta ask u something... Where's the remote? Can't find it.. xx
 
Jag log för mig själv. Sån idiot. Och ja, det var han själv som valde hans namn i min mobil. Igår, när jag kom hem från Cara satt alla killar där och väntade på mig. Jag vet inte hur, men bara några minuter senare satt vi där och skrattade och pratade som om vi känt varandra forever. Dom var så enkla att hänga med. Dom betedde sig inte som Louis, Niall, Liam och Harry - One Direction, världens mest kända pojkband. Dom var bara Louis, Niall, Liam och Harry - 4 normala tonårskillar. Och nej, Zayn var inte där. Jag vet inte vart han var och jag brydde mig ärligt talat inte. 
 
Till: Hazza the awsomest person evah
 
It's under the sofa babe, where Lou put it last night, haha! xx
 
"Miley!" Min blick for upp mot Mrs. Taner. 
"Mm?" försökte jag. Det funkade inte. 
"Why are your phone up?" 
"Uhm...uhm..." 
"Exactly. Now, why don't you go up there and sing something for us?" 
"What!?" Är tjejen seriös? Aldrig i livet.
"Yes. Since you clearly think you're better than Jaime. Go up there and prove it." 
"But I-I just got a text. I sw-"
"Now." Jag suckade och la ner mobilen innan jag ställde mig upp. Jaime gav mig en bitch blick och fnös innan hon gick och satte sig igen. Jag himlade med ögonen och skrattade lite. Så irriterande. "What are you gonna sing?" 
"Uhm.." Jag tänkte ett litet tag. Jag vill inte ta någon värsta meningsfulla låten, då lär jag börja gråta. Men ingen pop-dänga heller. Något med lite gitarr kanske? I alla fall något lungt. Något enkelt... Men vad? Got it. "Uhm, it's a song I wrote myself. A while ago. I don't know if it's good but.." 
"You write songs?" frågade Melissa, nu med ett litet leende på läpparna. Jag nickade.
"Not too good tho, but yeah." Hon log.
"Well, do your best." Jag nickade och tog upp min data ur väskan som stod på golvet. Jag klickade mig in på mina filer, tryckte på One In A Million och inom kort började det jag spelat in i Garageband spelas upp. Jag drog in ett djupt andetag. Nej Gud, varför valde jag den här låten?! Det var en av de första seriösa låtar jag skev. Det var inte att den var dålig, nej nej. I min åsikt var det en av de bästa jag skrivit. Det var bara...den handlade om Zayn. 
How did I get here? I turned around and there you were, I didn't think twice or rationalize cuz somehow I knew. That there were more than just chemistry, I mean I knew you were kinda in to me but I figured it's to good to be true. I said pinch me, where's the catch this time? Can't find a single cloud in the sky. Help me before I get used to this guy. They say that good things take time, but really great things happen in the blink of an eye. Thought the chances to meet somebody like you were a million to one. I can't believe it. You're one in a million. 
Äntligen. Har igentligen inget att säga... Nepp. 
Kommentera nu för ett snabbare, och längre, kapitel! ;) 
 
xoxo

FAL + info(bortförklaringar, haha).

Som ni ser blir det Here We Go Again Forgiveness And Love jag fortsätter på! Woho! Är glad att ni gillar den, för jag personligen älskar den(och jag hoppas att ni också/snart gör det också)!! Erkänner att den kanske inte varit såå intressant hittils(kanske de två sista kapitlena) men det blir bättre, trust me!
Och ni som röstat nej, sorry. Men hoppas att ni fortsätter läsa novellen, ge den en chans liksom? ;) 
 
Sen, nästa kapitel får vi se när det kommer. Senast i helgen, för i veckan måste jag fixa julklappar, äntligen träffa min kompis(har inte träffat henne på typ en månad, saknar henne!!) och sen om jag känner Nadin rätt så kommer vi väl göra saker efter skolan, haha! Och nu kanske ni tänker; "Men det verkar ju inte viktigt? Varför kan du inte skriva?" Men det är ju sista veckan innan skolan slutar, sen Christmas(woo!), så jag orkar inte stressa och skit. Ska göra mitt bästa dock.
 
Okej, men nu ska jag fortsätta titta på RAW(så jävla roligt, dör av garv!!). 

Ska jag fortsätta på Here We Go Again?

 

webvoter-omröstning
Ska jag fortsätta med HWGA?

Ja.
Nej.

    Se resultat
 
Insåg att det blev svart, men första 'pricken' är JA och andra är NEJ
 
Vill ha minst 5 röster. 
 

7 - It's okay not to be okay.

 Helt plötsligt ringde det på dörren.

”Nate! Det ringer på dörren!” skrek jag till Nate som var på övervåningen.

”Ja men öppna då!”

”Jag orkar inte, kom ner och öppna!”

”Men herregud, du är där nere och jag är här uppe. Öppna bara den jävla dörren!!” jag suckade och gjorde en grimas mot taken, varför vet jag inte för det är ju inte precis så att han kan se igenom golvet. Jag reste på mig och gick mot dörren. Jag öppnade den och fick världens chock. Jag vred obekvämt på mig innan jag la handen på höften, drog handen igenom håret och fuktade läpparna innan jag gav honom en ’euw’ blick innan jag pratade:

”What the fuck are you doing here?”


”Nice to meet you too, Miley.” sa han sarkastiskt. Jag svalde hårt och knöt mina nävar för att inte slå till honom här och nu

.”I asked why the fuck you are here, Zayn?”

”Woah, easy there tiger.” flinade han. Jag gav honom en mördande blick. ”Are you really gonna hate me forever?”

”Yes.” Han himlade med ögonen. ”I’ll ask you once more before I shut the door in your face okay? Why are you here?” Jag artikulerade de sista orden överdrivet mycket och höjde på ögon brynet.

”Guess your brother haven’t told you?” Jag tittade frågandes på honom. ”I asked your brother if me and the boys could stay here for a while, and he said yes. So I guess I’m your new roomie.” sa han och log ett retligt leende. Jag tittade på honom med stora ögon, blundade ögonen och räknade sakta till 10 innan jag slog upp dem igen och gav Zayn ännu en mördar blick.

”NATE!! GET YOUR ASS DOWN HERE, NOW!!!” skrek jag för full hals. Ilskan kokade inom mig. Han vet hur mycket jag hatar Zayn. Han vet hur mycket han skadade mig. Han vet allt som hänt mellan oss, och ändå bjuder han in honom. Snäll bror man har va? Inte direkt.

”WHAT? Has something happend?!” han kom flygande nerför trappan, med en orolig blick.

”Care to explain this?!” jag pekade på Zayn och spände käkarna.  Hon log stort innan han gick fram till Zayn och gav honom en kram och gjorde något töntigt handslag.

”Hey dude! What are ya doing here already?”

”We had to take an earlier flight cause of the fans. Hope it’s okay?”

 

"Hope it's okay?"
 

”Of couse man, you're always welcome!”

”No!” skrek jag vilket fick bådas uppmärksamhet. ”It’s not okay Zayn. You’re not welcome here!!” skrek jag och Zayn tittade förvånat på mig. Han var…rädd?  Okej, jag kanske var lite oförskämd, men han förtjänade det.  Han förstörde mitt liv. Eller gjorde han egentligen det? Om man tänker efter, så hade det inte varit för Zayn hade jag fortfarande vara den där blyga tjejen. Tjejen med 0% självförtroende. Tjejen som aldrig vågade säga emot någon. Hon som hatade uppmärksamhet. Hon som mådde dåligt, men sa aldrig till någon för hon trodde att dom skulle döma henne. Att dom skulle lämna henne. Tack vare Zayn, var jag inte henne idag. Inte på två år. Nu var jag tjejen som vill synas. Tjejen som alla visste vem hon var.  Hon som sa sin åsikt no matter what, och inte lät någon trampa på henne. Tack vare Zayn var jag en…bitch.

”Men ge dig Miley!! Zayn är en kompis, såklart ska han få sova här. Vare sig du vill det eller inte!” Jag tittade storögt på honom. Han ögon speglade inte en uns av ånger, eller dåligt samvete. Wow.. Jag kände hur mina ögon började vattnas men blinkade snabbt några gånger för att få bort det, innan jag öppnade munnen:

”Och jag då?! Jag är din syster, Nate!! DIN SYSTER! Du, om någon, vet hur jävla mycket jag hatar Zayn. Hur mycket han sårade mig. Hur mycket jag grät! Han förstörde mitt liv Nate! Och jag har mycket tydligt sagt att jag aldrig någonsin mer i mitt liv vill se honom, och du bjuder hit honom och låter honom bo här, hur länge han vill. Utan att ens nämna ett skit om det? Tack, tack så jävla mycket. Känns bra att veta att du bryr dig om mig och hur jag känner. ”En tår rann ner för kinden, och jag lät den. Jag orkade inte leka stark just nu. Jag har gjort det så länge. Så mycket har hänt, men jag har inte gråtit. När jag åkte hit, till USA. Det var inte enkelt. Så långt från. Men jag är ju ’den starka tjejen’, right? Fast vet ni vad? Jag är inte stark. Inte ens i närheten. Varför tror ni jag festar så mycket? Dricker så mycket? Är så bitchig mot 90% av alla jag träffar? Inte för att jag är sån som person, det är för att jag inte har lätt att släppa in nya människor i mitt liv. Jag vet att någon gång kommer dom svika mig. Kanske inte idag, inte imorgon, men en dag. Men Cara då? Jag vet inte. Det var bara något med henne som fick mig att känna mig trygg. Hon påminner om Ronnie. Kul och galen, en som man kan festa och go crazy med. Men samtidigt någon som man kan prata känslor med, någon som kan ge en råd. Plus att hon inte heller haft det helt enkelt här i livet, från vad hon berättat. När hon var 9 skildes hennes föräldrar, och hon fick bo med sin pappa, som aldrig var hemma, eftersom hennes mamma tog droger och var en alkis.  Vid 15 års ålder gifte hennes pappa om sig, med Dana’s mamma. And as you know, så hatar Dana Cara, och Cara hatar Dana. To say the least. Så hennes liv är inte heller en dans på rosor.

”Mi-” började Nate men jag vände på mig och sprang ut, förbi Zayn och skulle precis springa ut från Megans tomt när jag helt plötsligt hamnade på marken. En smärta spreds sig i min nedre rygg och rumpa.

”Aow..” mumlade jag och la handen på ryggen.

”Oh shit..” mumlade en röst, med brittisk accent. Först då insåg jag att det stod någon framför mig, halvt lutad neråt. ”Are you okay?”

”Can you break your ass?” Han skrattade till och jag tittade upp och möttes av två förtrollande vatten blåa ögon. Louis Tomlinson.

 

"Can you break your ass?" 
 

”I don’t think so.” Han sträckte ut en hand som jag gärna tog emot, och drog upp mig på två fötter igen. När jag väl stod upp igen log han och stäckte fram handen igen. ”I’m Louis.”

”I know.” flinade jag och han flinade tillbaka. ”I’m Miley.”

”Ah! You’re Zayn’s friends sister right?” Zayn’s kompis syster. Wow, that’s a first. För två år sen hade det varit Zayn’s bästa kompis, Zayn’s kompis eller Zayn’s flickvän. Men nu var jag bara Zayn’s kompis syster.

”I guess so.” Jag klämde på ett leende. Vilket inte var det lättaste eftersom jag gråtit för bara några sekunder sen. ”Look it was nice to meet you Louis, but I really need to go. I guess I’ll see you in there since you’re staying here for God knows how long.” Jag log sarkastiskt.  Han ignorerade mitt bitchiga beteende och började prata med ett flin:

”Are you gonna leave wearing that?” Jag tittade ner och insåg att jag fortfarande bara hade på mig Nate’s förstora skjorta och mina knähöga strumpor. Hade jag stått framför Zayn, och nu Louis i knappt några kläder alls? Jag kände hur mina kinder hettades till lite. Gud vad var  det med mig idag? Gråter? Rodnar? Det händer inte ofta.

”Well, the person I’m going to live just there.” Jag pekade på huset precis brevid, aka Cara’s hus. Han nickade.

”See you later then?” Jag nickade och gick mot Cara’s hus, som var otroligt stort. Större än Megans, vilket var stort. Jag plingade på och inom några sekunder stod Dana i dörren, men ett flin på läpparna när hon fick syn på mig. Han la handen på höften och höjde ögonbrynet i en frågande gäst. Jag himlade med ögonen.

”Can I talk to Cara?”

”Sorry, we don’t let in whores.”  Hon log, stolt över att hon kommit på något så bra att säga.

”But you live here?” Hennes ögon spärrades upp, sedan smalnade och jag såg hur hon spände sina käkar. Jag halv skrattade lite och gick förbi henne, upp för trappan och knackade på Cara’s rum.  Lyckligtvis kom jag ihåg vilket rum Cara hade. En av de få sakerna jag kommer ihåg från i fredags.

”What?!” Hon trodde väl antagligen att det vara Dana eller nån.

”It’s me babe.” log jag. Jag hörde fotsteg och inom nån sekund stod Cara där, ett stort leende på läpparna.

”Hi!” Hon drog in mig i en kram och jag kramade tillbaka. Jag pustade ut. Hon avslutade snabbt kramen och tittade frågandes på mig. ”What’s happend babe?” Hur visste hon?

”Nothing..” Han gav mig en seriös blick och jag suckade. ”Okay fine, I’ll tell you. But, you have to promise that you won’t freak out okay?” Hon tittade förvånat på mig med nickade sedan. Vi gick in i hennes rum och satte oss på sängen.  Jag andades in och ut för att förbereda mig. Jag hade aldrig berättat det här för någon. Förutom Ronnie då.

”Okay seriously Miles, you’re freaking me out. Have you killed someone or something?” Jag skrattade och skakade på huvudet.

”No. But promise you won’t tell anyone?” Hon nickade. ”And promise you won’t run straight to my house?”  Hon nickade än en gång, denna gång lite mer misstänksam. ”Okay well… I don’t know how to say this.. uhm..”

”Oh my God Miley! Just spill it!” halv skrattade hon. Jag himlade med ögonen men började prata igen:

”Well basically, One Direction are staying at my house..”

”WHAT?! HOW?”

”Well, as you know – I lived in England for 6 years. Did I ever tell you where in England?” Hon skakade på huvudet. ”Bradford. Right next to Zayn Malik.”  Hennes ögon blev stora som tefat men hon fortsatte vara tyst, så jag kunde fortsätta berätta. ”And well, he’s a charming and good looking boy and how could you not fall for him? Anyways, we hit it off. Just as friends, in the begining. But I’d always had a thing for him. Why wouldn’t you? So one year, I had just turned 15, something finally happend. Uhm, we… we kissed. And kinda explained out feeling for each other? Anyway, we kinda became a couple, I think. It was complicated, but I loved him. And he loved me. Or, atleast I thought so. Eh, so one day, it was one of mine, and Zayn’s friends party, I… Wait I forgot to tell you about Andie. She was my best friend at the time, she was almost two years older but we were great friends. So yeah, at the party I saw Zayn and Andie.. making out. And my heart broke. But I was naive you know? I was like ’they’re just drunk’ and ’they don’t know what they’re doing’, so I just shrugged it off cause I loved Zayn. And Andie was my bestfriend, who I also loved. But, it happend again, and again. I saw them kissing like 8 times. So the day I was gonna go to Zayn and confrontate him about it all I…I-I s-saw them o-on h-his-s-” Jag kunde inte avsluta meningen. Det gjorde för ont. Tårarna strömmade ner för kinderna. 

Cara drog in mig i hennes famn och drog mig över ryggen medans jag grät okontrollerat.

”I’m sorry babe.” Jag skakade på huvudet och torkade bort några tårar på ärmen.

”A-and I haven’t-t talked-d to Zayn since c-cause we m-moved back t-to Sweden a-and he audit-tioned-d for the X Factor-r and w-well th-he rest is h-history.” stammade jag fram och Cara drog hårdare runt mig.

”Shh. It’s okay babe. He’s a jerk, even if it was years ago okay?” Jag nickade och släppte taget om henne. Jag klämde på ett leende.

”It’s okay. I’m okay.” Hon skakade på huvudet.

”You may fool Zayn, and your brother. But I’m a girl babe, and I can see you’re not okay. So don’t say that you are if you’re not yeah? You can always talk to me, remember that boo. And you don’t always havet o be strong. It’s okay not to be okay.” hon log sanningsfullt och jag drog in henne i en kram. Det kändes bra att ha någon att lita på. Någon man kan prata med. En bästa vän. 


Woho! Drama! ;) 

Äntligen kom killarna in. 
 
Var det förväntat att det var Zayn utanför dörren? Om nej, vem trodde ni? 
 
Vad tycker ni om handligen, idén? 
Nu behöver jag er hjälp, SKA JAG FORTSÄTTA SKRIVA PÅ HERE WE GO AGAIN? INTRESSERAR DEN ER? SVARA I EN KOMMENTAR OCH NÄR JAG FÅTT NÅGRA OLIKA ÅSIKTER FÅR VI SE HUR DET BLIR. JAG VILL INTE SKRIVA NÅGONTING SOM INTE INTRESSERAR ER LIKSOM. 

Bortförklaringar, sorry!

 Jag är sååå ledsen för den dåliga uppdateringen! Ärligt, jag mår dåligt över att det var så länge sen jag skrev. Jag har inte direkt några bortförklaringar, det har bara otroligt mycket med skolan. Får ju betyg om nån vecka, och det är jävligt nervöst. Vet dock att jag inte har F i något ämne, pust! Men jag håller på skriver nu, så det kommer upp idag eller imorgon, lördag. Sen efter detta kapitel får ni rösta och säga vad ni tycker om Here We Go Again, om jag ska fortsätta den eller inte. Vill ni det, så kommer ett kapitel på Söndag/Måndag ;) 
 
Ska återgå till skrivandet nu. 
 
xoxo
 

6 - I'm Miley, I'm 17 and I'm from Sweden.

 

”So, are you okay now? Frågade Megan när vi börjat gå.

”Yup, healthy as ever.” log jag. Ingen idé att berätta om allt Dr. Martin sa. Då skulle dom bara tvinga mig att äta en massa och gå och villa, vilket jag inte kände för. När vi kom ut från sjukhuset möttes jag av en massa blixtar. Som ren reflex flög min hand upp och skymde mina ögon. För en sekund undrade jag vad i helvete dom gjorde här, sen kom jag ihåg att min moster var Megan Fox. Inte alltid det enklaste. 


 

Idag var dagen. THE day. Eller igentligen var det ju inte en så big of a deal. Det var väl mest pirrigt, nervös och hjärtklappande osv osv. I alla fall, idag var dagen då jag började skolan här i LA. Hollywood High School. En chans att börja om, starta ett nytt liv, en ny identitet. Hur skulle man vara då? Bitchen? Den snälla? Plugghästen? Teachers pet? Bad girl? Tjejen som satt längst bak med musik i öronen och ingen brydde sig om? Okej, den sista var inget alternativ. Men vi får väl se hur det blir, ta dan som den går liksom.

I lördags gick jag ut och sprang efter sjukhus besöket. Bad girl eller? Nej, men att bara sitta hemma och göra ingenting är inte mig. Även om jag nyss varit på sjukhuset. Fast nu i efterhand kom jag på att Megan har ett gym som jag kunde gymmat i… Jaja, gör det nästa gång.

Och igår? Det var en händelserik dag… Det började med att jag blev väckt av Cara som kom instormande med en ”viktig” nyhet. Den var inte viktig alls låt mig säga. One Direction kommer till Los Angeles idag. Wow omg I’m dying I really really really need to meet them omg they’re so hot omg I’m dying. Eller inte.När jag äntligen fick henne att hålla tyst om One Direction, frågade jag henne om festen i lördags, då hade hon bara flinat. Tydligen, hade jag blivit helt crazy och hoppat i poolen, med kläderna på, låtit folk dricka bodyshots av mig(dubbelmoral much?), gått lös på dansgolvet och suttit och hånglat med Tyler killen i timmar, bokstavligen. Och sen när jag fick reda på att Tyler går i samma skola som oss ville jag sjunka ner genom marken. Dock, så var den populäraste i skolan. Ni vet? The guy every girl wants and every guy want to be. Så det kanske inte var så dåligt.

Sen så åkte jag, Nate och Megan och handlade till mitt rum, och till Nate’s rum såklart. Så nu är det bestämt hur det ska se ut, och imorgon borde det vara klart eftersom det tydligen finns super tapetserare och sånt här i LA. Så det ska bli skönt med ett eget rum, och inte behöva sova i ett gäst rum som nån gäst. Eller asså, vi är väl igentligen gäster, dock ska vi ju bo här ett rätt så bra tag. Några år liksom. Så, då hoppas jag inte att Megan klassificerar oss som gäster. Juste, apropå Megan; jag och Nate bor nu ensamma. Japp, Megan var tvungen att åka för att spela in nån film och skulle vara borta i minst 2 månader innan hon fick någon paus. Det här var nog det mamma menade med: ”Ja, för henne kan man ju lita på.”. Men det blir bra, det är ju inte som om vi aldrig varit hemma själva. Kanske inte i 2månader, men det blir bra! Jag har ju Nate right?! Okej kanske inte bästa sällskapet eftersom vi ofta bråkar som två småbarn om den sista biten godis men… Vi får få det att funka.

 

Jag drog på mig en halvt genomskinlig vit blus med fin brodering, ett par svarta läder jeans och slängde på mig en massa smycken, inklusive överdrivet mycket armband på båda armarna. Jag kollade klockan på mobilen, 08:53. Vi började skolan kl. 10 och jag skulle möta Cara halv, så jag behövde inte stressa. Vilket var extremt skönt eftersom jag ofta är den som är ute i sista minuten, med allt! T.ex. ett år, så kom jag på den 23:dje December att jag inte hade någon present till varken Nate eller en av mina, dåvarande, bästa vänner Anton så jag fick springa och handla då. Visste ni att det knappt finns något öppet klockan 18 dagen innan Julafton? Jag, gjorde inte det. Låt oss bara säga att ingen av dom blev särskilt nöjda. Dock återgäldade jag dom året efter. Så alla blev glada.

Jag gick in i badrummet, som btw var ovanligt stort för att vara i ett gästrum, och sminkade mig enkelt. Maskara, rouge, ögonbrynspenna, läppglans och en guld/glittrig ögonskugga, simple but effective. Jag tog ur flätorna jag hade ifrån igår och drog borsten genom håret, så att vågorna såg lite mer stylish ut. Jag tog fram en väska ur resväskan som fortfarande stod öppen på golvet med kläder utspridda över den, och golvet, och la ner mobil, lypsyl, cigaretter + tändare och plånboken eftersom jag hörde Cara nämna något om ”Starbucks efter skolan” eller något liknande. När jag kom ner i köket satt Nate framför tv:n med en skål flingor i famnen och tittade på typ Nalle Puh eller nåt. Man kan inte tro att den killen är 19, det ska jag säga er. Jag skrattade för mig själv innan jag tog fram en flaska vatten och en apelsin ur kylen. Jag slog mig ner bredvid Nate med en duns som fick honom att hoppa till.

”Ska du inte äta mer?” sa han med blicken klistrad på tv:n igen.

”Du frågar det varje morgon och jag svarar alltid samma sak. Dags för något nytt att prata om?” jag började skala apelsinen och Nate ryckte på axlarna vilket fick mig att himla med ögonen. Vi satt under tystnad i några minuter. Nu var det Dora på tv. Jag suckade och tog fjärrkontrollen som låg på bordet och bytte till MTV. Jag möttes av två skrattande Vinny och Pauly. Jag log stort och åt ännu en apelsin klyfta. Jersey Shore är seriöst det bästa programmet  på denna jord. Okej, det och The Vampire Diaries, men allvarligt. Jag skulle kunna titta på det varje minut av varje dag i resten av mitt liv.

”Ey! Jag tittade på det där!” skrek Nate några sekunder senare. Gud, den killen var verkligen trög.

”På Dora? Verkligen? Har du nån weird crush på henne eller?” Han himlade med ögonen.

”Det är lärorikt.”

”Ja juste, jag glömde bort, du är fem.” Han suckade och lutade sig tillbaka.

”För Jersey Shore är så mycket bättre? Dom festar, dricker och har sex. Wow. Varför tittar du ens på det? Det är ju ändå typ ditt liv.” flinade han.

 

"Det är ju ändå typ ditt liv." 
 

Jag gav honom en ’bitch’-blick och reste på mig. ”Åh kom igen! Var inte så barnslig! Jag skojade ju, kom igen Miley!” Jag ignorerade honom och kollade igen på klockan, 09:23. Jag suckade men sprang upp och hämtade min väska och ett par skor, svarta Dr. Martens. Jag drog på mig dom, rättade till kläderna lite och puffade till håret för lite volym innan jag gick ner igen, ignorerade Nate och gick direkt ut genom dörren. Jag hörde hur han skrek ”Hej då till dig också!” vilket fick mig att flina. Jag drog upp en cigg och tände den. Jag drog in ett bloss och lät det sippra ut genom näsan sakta. Det var konstigt, men en cigarett kan göra så mycket. Man blir liksom helt lugn och alla problem försvinner, i alla fall för nån minut. Precis när jag slängde den i marken och skulle fimpa den hörde jag hur Cara skrek mitt namn bakom mig. Jag vände mig om och log, hon hade på sig en kort blå klänning, ett par nude ballerina skor, en svart axelväska och hennes långa röda hår hängde vackert över hennes axlar. Vid första syn kan man verkligen inte tro att hon är en sån ’bad girl’, hon ser ur söt ut och oskyldig ut.

”Hey!” hon kramade om mig.

”Hi!” sa hon och vi började gå. ”So, are you excited to start a new school?”

”Little bit. Mostly nervous, like what if no one likes me?” halv skrattade jag. Man kan inte tro det nu för tiden, men när jag var mindre var jag världens mest osäkra person. Inte för att jag har världens själv förtroende nu, jag är fortfarande osäker.

”Are you serious?!” jag nickade och ryckte på axlarna. ”Babe, you have nothing to worry about, at all. You’re funny, and nice. Plus you’re smoking, so there’s nothing to be nervous about!” log hon och jag gav henne en kram.  Det kanske inte var värsta grejen, men att hon sa så betydde mycket för mig.

 

-

 

Jag satt och stirrade rakt fram på Mr. Danforth, min mentor, som stog och babblade om hur bra det här året skulle bli och hur taggade alla borde vara och bla bla bla. Ärligt talat hade jag slutat lyssna när han började prata om hans privat liv. Too much info liksom. Han var snygg dock. Vilket alla i den här jävla stan verkade vara.

Jag vaknade ur mina tankar när Cara petade till mig i sidan. Jag skakade på huvudet och tittade irriterat på henne men hon pekade på Mr. Danforth som log mot mig, det var då jag insåg att jag hade allas blickar på mig.

”Mrs. Cyrus - Fox, would you like to tell us a little about you?” log han och jag nickade ett awkward leende innan jag gick fram till honom.

”It's just Cyrus." log jag och fortsatte: "Uhm.. So my name’s Miley, I’m 17, turning 18 in a couple of months and I’m from Sweden.”

”So that’s why you’re hot!” skrek nån kille och hans ’gäng’ skrattade och gjorde high-five med honom. Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet. ”It is true then. That everyone from Sweden is hot.” Är seriöst det lamaste någon kan säga, så töntig. Dock hat jag hört det ett antal gånger.

”And… Uhm I don’t know what else to say.” skrattade jag och Mr. Danforth log.

”Your lastname? Fox? Are you relate-”

 

"She's my aunt." 
 

”To Megan Fox?” fortsatte jag och han nickade. ”Yup. She’s my aunt.” log jag. Killarna i klassen busvisslade och jag skakade än en gång på huvudet innan jag gick och satte mig igen.

10 min senare gick jag och Cara i korridoren, på väg till lunchen.

”So, how’s your first day been?”

”Good.”

”Only good?” flinade Cara.

”Yet. We’ve had one class and been here for like 1h, haven’t done or seen that much yet.”

”Right!” skrattade hon. ”But, the is gonna become a lot better cause you’re gonna meet my best friends!” log hon.

”I’ve met them..” sa jag fundersamt. Dana och Amanda, eller? Hon tittade på mig med en frågande blick. ”Dana and Amanda, or…?” Hon skrattade högt.

”No! No, no, no, no!! Haha, no! Dana is my halfsister, and Amanda is like her puppy. So no, they’re not my bestfriends. Far from!” log hon och allt föll på plats. Jag hade tänkt att det var lite konstigt att hon skrattade, och var spydig mot sin bästa vän. Men nu förstod jag.

”I get it now!” halv skrek jag och Cara bara skrattade och vi gjorde armkrock. När vi kom in i matsalen gick vi direkt till maten, dock såg det ungefär lika aptitligt ut som spya, så vi hoppade det och gick till mat bordet där, vad jag gissade var Cara’s bästa vänner satt.

”Guys, this is Miley.” de log tillbaka. ”Miley, this is Penelope.” log Cara och pekade på mörkhåriga tjejen. Hon var vacker. Otroligt vacker! Hon hade lite sotade ögon, läppglans och lätt sminkade kinder. Penelope log och skakade hand.

”Call me Nelly. Nice to meet you Miley.”

”Nice to meet you too, Nelly.” jag blinkade med ögat. Hon skrattade till och Cara fortsatte.

”And this is Elyse.” hon pekade på den ljusa tjejen med blondt hår. Wow, hon var också vacker. Löjligt vacker!

”Hey! Nice to meet you Miley.”

”Nice to meet you too!” log jag tillbaka. Jag och Cara satte oss ner och innan länge var konversationen igång.

 

-

 

Jag slog mig ner i soffan med en duns. Äntligen hemma. Resten av skola dagen hade gått bra. Vi hade bara en till lektion, vilket bara var en massa prat igen och en massa info papper så det var skönt. Efter skolan gick vi som planerat till Starbucks snabbt, bara jag och Cara dock eftersom Penelope och Elyse hade Cheerleeding träning. Tydligen skulle Cara också haft det, men hon hade ’ont i benet’. Aka hon var bara för lat, haha. Kanske skulle man börja med cheerleeding? Iaf, när vi satt på Starbucks så kom Tyler och va den idioten Cara sa att han var. Och eftersom han kom ihåg festen var han en ännu större idiot. Orkar inte ens gå in på det. Han var bara ett ass-hole helt enkelt.

Just nu satt jag i soffan i en av Nate’s skjortor, halv knäppt, ett par knä strumpor och ett par trosor, ofc. Jag hade precis kommit ut ur dushen, så jag går inte runt så här hela tiden.

Jag satte på tv:n och MTV var fortfarande på, nu var det Awkward. Det är väl helt okej…

Helt plötsligt ringde det på dörren.

”Nate! Det ringer på dörren!” skrek jag till Nate som var på övervåningen.

”Ja men öppna då!”

”Jag orkar inte, kom ner och öppna!”

”Men herregud, du är där nere och jag är här uppe. Öppna bara den jävla dörren!!” jag suckade och gjorde en grimas mot taken, varför vet jag inte för det är ju inte precis så att han kan se igenom golvet. Jag reste på mig och gick mot dörren. Jag öppnade den och fick världens chock. Jag vred obekvämt på mig innan jag la handen på höften, drog handen igenom håret och fuktade läpparna innan jag gav honom en ’euw’ blick innan jag pratade:

 

”What the fuck are you doing here?”


There. Lovade ju det på lördag(aka idag), lite sent men bättre än aldrig! ;)

Och jag vet att jag sa att killarna skulle komma in nu, men vi kör på lite mystik istället ;) 

 

Vem är det som står utanför dörren? 

 

Minst 3 kommentarer för nästa kapitel nu.

 

xoxo