8 - One In A Million

”It’s okay. I’m okay.” Hon skakade på huvudet.

”You may fool Zayn, and your brother. But I’m a girl babe, and I can see you’re not okay. So don’t say that you are if you’re not yeah? You can always talk to me, remember that boo. And you don’t always havet o be strong. It’s okay not to be okay.” hon log sanningsfullt och jag drog in henne i en kram. Det kändes bra att ha någon att lita på. Någon man kan prata med. En bästa vän. 


Jag slog igen skåpet och vände mig mot Cara som hade skåpet bredvid. 
"What's your next class?" frågade jag och lutade mig mot mitt skåp, lekandes med tuggumit i mitt rum. 
"Chemistry. You?" Hon log lite när hon sa Kemi för tydligen var kemi läraren en riktig hottie. 
"Music." Jag älskade musik. Att sjunga, spela, skriva, allt. Har alltid gjort och kommer nog alltid göra det. Dock har nästan ingen hört mig sjunga, förrutom typ Nate, mamma, Ronnie och Zayn. I mina öron har jag inte världens bästa sångröst, men jag har fått komlimanger av dem få som hört mig. Fast det var nog för dom inte vågade säga något annat... Jag kan spela instrumment också; gitarr, piano och trummor. Gitarr har jag kunnat spela så länge jag kan komma ihåg, piano lärde jag mig i skolan vid 13 års ålder och trummor är jag självlärd på eftersom Nate hade det i sitt rum som yngre och såklart kunde jag inte hålla mig undan dem. Och skriva? Från början var det bara något kul och då betydde texterna ingenting. Men med tiden har det utvecklats och nu är det något jag brukar göra när jag mådde dåligt, eller bara kände att jag behövde prata av mig men hade ingen att prata med.. Såklart var inte allt deprimerande, det vara glada låtar också. Ungefär som en dagbok, bara i sångform. 
"I feel sorry for you." Hon flinade överlägset.
"Looks like it." Jag himlade med ögonen. "But why?" 
"The teacher, Mrs. Danforth, is the biggest bitch ever. Everyone hates her." Jag suckade. Kul att mitt favorit ämne skulle förstöras av någon gammal sur tant. 
"Ugh. Well, I gotta go babe." Hon nickade och vi kramades innan vi gick åt separata håll. "Wait, Cara!" skrek jag och vände mig om. Hon stannade och tittade över axeln. "Where's the music room?" Hon flinade och skrattade till lite.
"Room 317, right next to the art room and almost by the Cafeteria." Jag log.
"Thanks babe!" Han log tillbaka och fortsatte gå. Jag gick igenom den långa korridoren, mina höga klackar klackade högt på stengolvet så det ekade i hela korridoren. Inte en kotte syntes till, antar att jag var försenad? Förlåt, men det är inte lätt att hitta andra dan! Jag började halvspring och jag kunde se bildsalen, och eftersom musiken var precis brevid så var jag nära. Jag öppnade sakta den mörk blåa dörren, försökte göra så lite ljud som möjligt. Men såklart funkade inte det. Allas ögon hamnade på mig samma sekund som jag klev in i klassrummet. Jag stängde igen dörren och vände mig om mot allas dömande blickar. 
"Late the first school day Mrs. Cyrus. Good job." sa den mörk håriga tjejen längst fram i salen. Läraren antog jag, efterson hon visste vad jag hette. Hon såg väldigt ung ut för att vara lärare, 23? 25 högst. Jag hade väntat mig nån gammal tant i 40års åldern med skrikit rosa läppstick som skulle spela Rolling Stones för oss och övertyga oss om att det är bra. Hon, såg dock inte ut som det. Sträng, ja. Men annars var hon vacker. Brunt, halv långt hår, mörk gröna ögon, rätt så blek, fint blek dock, inte läskigt. Ett par jeans, en randig tröja och vita Converse. Enkelt, men snyggt.
"I'm sorry, it's not easy to find the first day." Hon höjde ögonenbrynen som att säga 'okej, men gör inte om det' och vände sig mot tavlan där det stog Melissa Turner. Så hon hetter Melissa. Jag gick och satte mig på den enda lediga platsen, raden längst fram. 
"Most of you had me last year, so you know me. But for you who doesn't.." började hon och vände sig om. "I don't accept students beeing late. And I have no problem writing you a detention note. But, it's the first day so it's okay. It better not happen again tho." När hon sa det sista tittade hon på mig och jag nickade. "Okay so, we have some new students this year. So I'll tell you a little bit about me. My name is Melissa Turner. I'm 24years old and I'm from Tenesse. I've worked as a teacher for 3 years, two of them beeing here. I studied at NYU. I cannot sing but I do it anyway." 
"You sing great Mrs. Turner!" skrek någon bakom mig. Jag vände mig om och.. No way?! Tyler. Han flinande när våra blickar möttes och blinkade med ögat innan han lutade sig bakåt. Ugh great! Nu går jag i samma klass som idioten också. Men, är inte han ett år äldre än mig? Aja. Jag suckade och vände min uppmärksamhet mot Melissa - Mrs. Turner. Hon flinade.
"And flatter doesn't work." Alla i klassen skrattade lite. "Anyway, let's get right down to bussness okay? Good. So, as a tradition we have a Christmas/Winter show every year here. And this year is no exeption. The audition next week, friday, after school. You can sing, dance, act, play an instrumment - almost anything. So if anyone's interested, you can sing the list that will be up sometime this week, by the cafeteria. Now, does anyone have anything they wanna share? A song? Learnt a new instrumment?" Alla satt tysta. "Oh come on guys! I know y'all are great. Don't be shy." Fortfarande tyst. Hon suckade. "No one? Allison?" Hon tittade på den blonda tjejen brevid mig. Hon skakade på huvudet. "Nick?" Killen med en lite Zayn-aktigt frisyr, fast mörkblond, skakade på huvudet. "Jamie? Come on." Det var tjejen med långt mörk brunt hår, bruna ögon och lite asiatiskt utseendé som satt brevid Tyler. Hon hade på sig en hög midjad svart kjol med hängslen, en ljus rosa tub top och ett par höga svarta klackar. Skolans Diva antar jag. Hon log ett överdrivet leende och gick fram. 
Jag suckade och i samma sekund som hon började sjunga vibrerade min mobil. Jag slängde en blick mor Melissa som stod och studerade Jaime som sjöng. Jag måste erkänn, hon var bra. Riktigt bra. Jag tog upp min mobil och log. 
 
Från: Hazza the awsomest person evah
 
Hey babe! How's school? But I gotta ask u something... Where's the remote? Can't find it.. xx
 
Jag log för mig själv. Sån idiot. Och ja, det var han själv som valde hans namn i min mobil. Igår, när jag kom hem från Cara satt alla killar där och väntade på mig. Jag vet inte hur, men bara några minuter senare satt vi där och skrattade och pratade som om vi känt varandra forever. Dom var så enkla att hänga med. Dom betedde sig inte som Louis, Niall, Liam och Harry - One Direction, världens mest kända pojkband. Dom var bara Louis, Niall, Liam och Harry - 4 normala tonårskillar. Och nej, Zayn var inte där. Jag vet inte vart han var och jag brydde mig ärligt talat inte. 
 
Till: Hazza the awsomest person evah
 
It's under the sofa babe, where Lou put it last night, haha! xx
 
"Miley!" Min blick for upp mot Mrs. Taner. 
"Mm?" försökte jag. Det funkade inte. 
"Why are your phone up?" 
"Uhm...uhm..." 
"Exactly. Now, why don't you go up there and sing something for us?" 
"What!?" Är tjejen seriös? Aldrig i livet.
"Yes. Since you clearly think you're better than Jaime. Go up there and prove it." 
"But I-I just got a text. I sw-"
"Now." Jag suckade och la ner mobilen innan jag ställde mig upp. Jaime gav mig en bitch blick och fnös innan hon gick och satte sig igen. Jag himlade med ögonen och skrattade lite. Så irriterande. "What are you gonna sing?" 
"Uhm.." Jag tänkte ett litet tag. Jag vill inte ta någon värsta meningsfulla låten, då lär jag börja gråta. Men ingen pop-dänga heller. Något med lite gitarr kanske? I alla fall något lungt. Något enkelt... Men vad? Got it. "Uhm, it's a song I wrote myself. A while ago. I don't know if it's good but.." 
"You write songs?" frågade Melissa, nu med ett litet leende på läpparna. Jag nickade.
"Not too good tho, but yeah." Hon log.
"Well, do your best." Jag nickade och tog upp min data ur väskan som stod på golvet. Jag klickade mig in på mina filer, tryckte på One In A Million och inom kort började det jag spelat in i Garageband spelas upp. Jag drog in ett djupt andetag. Nej Gud, varför valde jag den här låten?! Det var en av de första seriösa låtar jag skev. Det var inte att den var dålig, nej nej. I min åsikt var det en av de bästa jag skrivit. Det var bara...den handlade om Zayn. 
How did I get here? I turned around and there you were, I didn't think twice or rationalize cuz somehow I knew. That there were more than just chemistry, I mean I knew you were kinda in to me but I figured it's to good to be true. I said pinch me, where's the catch this time? Can't find a single cloud in the sky. Help me before I get used to this guy. They say that good things take time, but really great things happen in the blink of an eye. Thought the chances to meet somebody like you were a million to one. I can't believe it. You're one in a million. 
Äntligen. Har igentligen inget att säga... Nepp. 
Kommentera nu för ett snabbare, och längre, kapitel! ;) 
 
xoxo

Kamila skriver:

Mer eller dö :D, lol

Nadina skriver:

Fortsätt att skriv den är jättebra!!!! :D


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar