love will remember.

"Visst.." mumlade han och jag log. När vi kom fram såg jag något jag inte ville se... 

---

Are you freaking kidding me?! Visst hatade jag killen och hade alltid tyckt han var en idiot, men nu hade jag verkligen önskat att jag haft fel om allt jag sagt om honom! Jake stod och hånglade med någon brunhårig bimbo. Jävla idiot.

"Hey Miles, är inte det där hon...Andie eller vad hon nu hette, som du hängde med i England?" sa Nate och jag tittade frågande på honom med ett höjt ögonbryn. 

"Va?" Han nickade och pekade på hon som stod och hånglade med Jake. Nej.. Det kan inte.. Nej. Det kan det fan inte vara. Eller jag hoppades det för hennes egen skull. Jag hatade henne av hela mitt hjärta, och om det var hon så vet jag inte om jag skulle klara mig att inte springa fram och slå ner henne. Eller i och för sig, det hade jag redan gjort en gång. Jag gick och ställde mig i kön, två platser bakom Jake och ... vem det nu var. Hon bakom disken harklade sig och Jake och brunetten slutade äntligen hångla. Medans Jake beställde vände sig brunetten om och mötte min blick. Hennes ögon spärrades upp och hon tittade snabbt bort. Andie. Jag himlade med ögonen och fnös. Alltid så feg.

"Varför är du så sur helt plötsigt?" frågade Nate. Jag vände mig om och jag gav honom en 'håll-käften' blick och han bara skrattade. Jag gick fram till disken efter några minuter av köande och beställde.

"En cinnamon dolce cremé frappucino och en jordgubb och blåfär parfait, tack." log jag och tittade bak på Nate.

"Aa, ehm jag tar en energy mocha drink, en ost bagel och en hallon scone." log han och blinkade, hon fnittrade till och rodnade lite. Jesus, min brorsa slutar aldrig flörta. På allvar! 

"Ugh." suckade jag.

"Vad?" skrattade han.

"Du är så äcklig." skrattade jag. Han flinade.

"Ey, inte mitt fel att jag är oemotståndlig." Jag himlade med ögonen innan jag rynka på näsan och gjorde kräkljud. Han slog till mig på axeln och nu var det jag som flinade. Vi fick våra saker och jag log som svars medans min bror antagligen fick hennes nummer eller nåt. Standard. Vi satte oss vid ett bord och började äta. Vårat flyg gick inte förrän om 1tim så vi hade inte speciellt bråttom. 

"Hur kan du äta så lite till frukost?" frågade Nate. Jag ryckte på axlarna. 
"Hur kan du äta så mycket?" flinade jag och han skrattade och tog en tugga av sin bagel. 

"Taggad för LA då?" Jag skulle precis svara då jag blev avbruten av en mycket välkänd, och nu irriterande, röst. 

"Hej Nate." sa hon och jag kände hur jag bara ville spy.

"Hej Andie. Vad gör du här?" frågade Nate och just då kom Jake upp bakom henne och la armarna runt hennes midja. Jag tittade på hans armar, sen upp i hans ögon och när han såg mig så flinade han. Jävla asshole. 

"Tja Miley." flinade han. Jag gav honom en äcklad blick och skakade på huvudet. 

"Hej idiot." log jag och tittade på Andie. "Och hej back-stabbing bitch som tar allas pojkvänner." 

"Kom igen, tänker du fortfarande på det? Förresten så var ni inte ens ihop." sa han och jag himlade med ögonen. 

"Sant." jag ställde mig upp och tog min frappuchino. "Och jag ser att du inte precis bytt upp dig. Han i London var way better än den här idioten." log jag för att reta upp dem båda lite. "Och du.." började jag och tittade på Jake. "Du ska vara jävligt glad att jag ska till LA och inte vill att Ron blir ledsen om jag inte kan trösta henne. Så ett råd, gör slut med den här idioten så kanske Ronnie stannar med dig." sa jag innan jag gick iväg. Jag orkade verkligen inte med nån av dom just nu! Jag gick till närmsta toalett och drog fram en vit t-shirt och ett par shorts och bytte om. Det sista jag ville var att sitta på ett flyg i cirka 17timmar i ett par skinny jeans och en skjorta. Jag la ner jeansen och den rutiga skjortan i väskan och gick ut. 

När jag letat efter Nate i typ 10 min insåg jag att det kanske inte va världens smartaste idé att gå ifrån honom.

Jag la ner min vita iPhone och gick mot gaten. När jag kom dit stod redan Nate där, wow det var första gången han kom i tid. Vi visade biljetterna och pass innan vi fick gå in. Vi åkte först klass, som vanligt. Det var skönt att inte behöva ha någon jobbig unge sparka en i ryggen eller nån bebis som skrek. Vi hittade våra platser och slog oss ner. 

"Så.. nu lämnar vi alltså Sverige." sa jag och tittade ut genom fönstret. Det skulle bli så skönt, att starta ett nytt liv, i LA. Men samtidigt skulle jag sakna Sverige som fan! Det är liksom mitt hem.. Men vi får se hur det blir, hur länge jag får stanna i LA. Jag och mamma hade en överenskommelse; om jag fick minst B i alla ämnen fick jag gå sista året av High School i USA. Om mamma vetat att jag klarat det skulle hon aldrig sagt ja. Men det gjorde jag! Dock hade jag kanske fått lite hjälp, men.. det hon inte vet skadar henne inte right? Men jag behövde fortfarande få minst ett C i alla ämnen för att få stanna kvar här. Så vi får se hur det går... Och Nate? Tja, han är ju 19, snart 20, och gör som han vill. Och vem vill inte åka till LA liksom? 

"Japp, redo lil syrran?" flinade han och jag drog in ett djupt andetag. 

"Så redo jag kan bli." log jag och kapten började prata en massa. Lampan om att man skulle sätta på sig bältet började lysa, så såklart gjorde jag det. 

Jag stoppade i hörlurarna och klickade mig in på musik, sen på albumet Believe. Jag satte på shuffle och började spela. Min favorit låt började spela. As Long As You Love Me. 

Jag tittade ut genom fönstret och såg att vi höll på att lyfta. This was it antar jag.