23 - Long time, no see.

Previously:
-
 
”You should sleep babe, I heard you were at the hospital all night.” Jag kände på mig att han hade ett lekfullt leende på läpparna så jag slog lätt till honom på armen, vilket fick honom att skratta och placera en kyss på min hjässa. ”Sleep, Miley, now.” 

”Sir, M’am, I have to ask you to leave. We’re gonna take Mrs. Malik to x - ray, and then examen her to see how she is healing. Maybe you can go grab something to eat? I heard you both stayed here over the night.” En vänlig röst väckte mig ur min sömn. När jag öppnade mina ögon fick jag reda på att rösten till hörde en rödhårig, vacker, ung sjuksköterska - som såg väldigt mycket ut som Cara. På tal om Cara, jag undrar hur hon mår? Jag har inte pratat med henne sedan i fredags, och nu var det tisdag, så det var fyra dagar. Undrar hur det är mellan henne och Harry? Eller nej, såklart var det okej mellan dom, varken jag eller Haz skulle ju berätta för någon. 

”Sure. But can I just ask how my mum’s doing?” frågade Zayn samtidigt som jag fortfarande satt tyst och studerade sjuksköterskan. Hon var otroligt vacker; rött, höft långt, Ariel färgat hår, gröna ögon, fylliga, bubbelgum rosa målade läppar, skarpa ansiktslinjer och en perfekt kropp - thighgap, en perfekt midja, liten ’äppel’ rumpa och c - kupor. Ju mer jag studerade henne, desto värre fick det mig att känna - som satt här i ett par slitna jeans, UGGs, en vit tub top, Zayn’s stora gråa kofta och en skin jacka över. För att gör det hela ännu värre satt håret i en lös fläta och smink som antagligen var utkletat över hela ansiktet med tanke på att jag sovit med sminket på. Normalt hade jag nog hatat henne, för att hon var så vacker. Men hon kändes snäll.

”Of course. She’s a strong woman, she’ll be alright in time. But right now, she need to stay here for a while. We have to cheek her values, and see how she heals. But as said, she’ll be fine Mr. Malik.” Zayn, likaväl som jag, nickade. Sjuksköterskan gav oss ett varm leende innan hon gick ut ur rummet. Zayn vände sig till mig. 

”Morning sleepy.” log han innan han kysste mig mjukt. Jag rynkade på ögonbrynen och tittade med stora ögon på honom. ”There’s been like ten people in here, you slept through ’em all.” Seriöst?! Jag kände hur mina kinder hettades upp, och bröt snabbt ögonkontakten jag och Zayn hade. Sovandes, snarkandes, dreglandes - med rummet fullt av folk. Duktigt Miley, riktigt duktigt. ”Awh come on babe.” Zayn tiltade upp min haka så jag än en gång mötte hans intensiva bruna ögon. ”You’re a adorable when you sleep.” Jag fnittrade ett otroligt tjejigt skratt och kysste Zayn snabbt på läpparna innan jag hoppade upp ur hans famn.

”C’mon Zaynie, I’m starving. I wanna eat.” 

”Zaynie?” skrattade Zayn. Jag ryckte leendes på axlarna och drog med honom ut ur rummet.

 

-

 

”Where do you wanna go eat, love?” Jag ryckte på axlarna och Zayn himlade roat med ögonen. ”You’re hungry but you don’t know where you wanna eat?” Med ett fånigt leende på läpparna nickade jag stolt. Jäklar vad jag var glad idag då! ”Why are you so quiet today? It’s not like you.” 

”Hey!” Jag slog till Zayn lätt på armen, som bara skrattade. 

”How does Starbucks sound?” 

”Perfect.” Log jag och Zayn böjde sig lätt ner för att placera en kyss på mina läppar. Men, eftersom jag kände mig ovanligt glad och lekfull idag - vände jag på huvudet, vilket gjorde att Zayn kysste mig på kinden istället. 

”Ey! I wanted a kiss.” Zayn putade med läpparna, medans jag bara flinade större. 

”Well...” började jag, samtidigt som jag vände mig om och började gå bort från Zayn. ”Then I guess you gotta catch me.” Med det började jag springa, och lämnade en chockad Zayn stående mitt på gatan. 

 

-

 

Jag flätade in mina fingrar med Zayn’s samtidigt som jag velade fram och tillbaka över vad jag ville ha. Starbucks har mycket att erbjuda, det ska ni vara säkra på!

”What do you want, babe?” 

”Uhm... I want a Vanilla Bean Creme Frappuchino, a  Peach Raspberry Yogurt Parfait, a Blue Berry scone and a Chocolate Smoothie.” Zayn tittade på mig med förvånade ögon och en öppen mun. ”What?!” Han mumlade ett ‘nothing’ och höll upp händerna i en skyddande gest. Jag himlade med ögonen och drog upp min mobil. En massa nya sms från ett x antal människor. Killarna, Nate, Cara, Ronnie, Mamma, till och med Aunt Megan. Snabbt läste jag igenom några, alla var om hur jag mådde, och hur Trisha mådde. Innan jag han knåpa in något svar, insåg jag att det var våran tur att beställa. Jag höjde på blicken och - seriöst?!

”Hello and welcome to Starbucks. What would you like to order?” Hon höjde blicken och ett äckligt flin spred sig över hennes läppar. ”Oh hey Zayn and Miley. How are you guys? Long time no see ey?” Ordlös stirrade jag upp mot Zayn som hade spända käkar och hans ögon utseglade inget annat än äckel. Han spottade ut namnet med förakt:

”Andie.” 


Jag vet att kapitelt skulle kommit upp igår, men... Aja, det är här i alla fall! :) (Ledsen för det otroligt fula collaget, jag slängde bara ihåp något då jag ville få upp kapitlet idag!)
 
Vad tror ni kommer hända mellan Ziley(;)) och Andie?
KOMMENTERA! Minst 4 för nästa kapitel. 

Dipdiodo skriver:

Gör inget att kapitlet kom upp senare! Det var värt det. Spännande slut. Och collaget var inte så pjåkigt! :)

jag skriver:

omg så bra jag gråter

Hejsansvejsan skriver:

Sktbra! Längtar efter fortsättningen!

1D fan skriver:

Sjukt bra! Fortsätt så


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar