love will remember.

Previosly:

-

”Your an ass.” mumlade jag för mig själv, såklart hörde han och skrattade lite. 

”I’m pretty sure you won’t say that in a matter of seconds.” flinade han och nu var det min tur att vara förvånad. Var Nate snäll mot mig? No hard feelings liksom, men det hände inte ofta. Jag svalde nervöst och tittade runt på killarna. De alla hade ett stort flin på läpparna, till och med Zayn. Han såg lite nervös ut dock. Varför det? 

Inom några sekunder skrek Nate det namn jag aldrig någonsin kunnat ana.

”Ron!!” skrek Nate och jag slog händerna om munnen. Skojar han?! Nej, han måste skoja. Ronnie är hemma och går i skolan, aldrig att hennes mamma lät henne åka till LA efter bara några få dagar av skola. Aldrig. Men samtidigt, varför skulle Nate skoja om det? Jag drog ett djupt andetag och hoppades innerligt att Nate inte skojade för då skulle han få en stekpanna i ansiktet. Skojar inte ens. Jag behövde verkligen prata med någon nu, med tanke på allt omkring mig. Alla känslor. Jag tittade åt samma håll som de andra, och inom sekunder såg jag ett blond hårsvall komma runt hörnet. Jag kunde inte stanna mina ben som direkt sprang mot henne och drog in henne i en kram. Hon slog armarna och mig också och jag begravde mitt ansikte i hennes nacke. Trots längdskillnaden passade vi som pusselbitar.

”Jag har saknat dig så jävla mycket!!” mumlade jag, glädjetårarna brännande bakom ögonlocken. Jag kände hur hon log samtidigt som några (av hennes) tårar rann ner på min axel. 

”Jag också!” Vi stod där i några minuter, och bara höll om varandra. Även fast vi sågs för knappt en vecka sen så känns det som år. 

”Hur kan du vara här förresten?” frågade jag när vi äntligen släppt taget om varandra.
”Med flygplan?” flinade hon sarkastiskt. Jag himlade med ögonen. Hon skrattade och fortsatte. ”Du vet Daniel?” Jag nickade. ”Han och några av hans kompisar hade brutit sig in i skolan, typ andra dan, för att sätta upp en massa pranks. Och ett av skämten var stink bomber. Men dom hade...asså jag vet faktiskt inte vad dom gjort fel eller whatever, men när lärarna kom till skolan nästa dag så var hela skolan full med rök, och den där jävla lukten. Så nu har vi ledigt i en vecka för dom var tvungna att sanera hela skolan.” sa hon med ett stort leende på läpparna, och jag kunde inte stoppa leendet som uppstod på mina läppar. En vecka med Ronnie, en hel vecka! Men leendet försvann snabbt när jag tänkte på Daniel. 

”Men vad händer med Daniel då? Kommer han få betala skadestånd eller? Fängelse?” Okej okej, han lär väl inte få fängelse, men jag ville inte att något dåligt skulle hända honom. Han var ingen dålig person, okej kanske lite ytlig och irriterande, men han var ändå snäll. Hon skakade på huvudet.

”Fängelse? Seriöst M? Han planterade stink bomber, han dödade inte någon.” halv skrattade hon. ”Men han får betala lite skadestånd, inte bara han dock. De andra som var med också. Fast jag tror inte det spelar så stor roll, hans föräldrar är ju loaded.” Jag skulle precis fråga hur hon kände sig efter allt med Jake när jag hörde mitt namn.

”Miley! Miley’s friend, are you gonna talk all day or are we gonna play bowling?” sa Lou och log finurligt. Jag log och tittade mot Ron, som stod med knutna nävar och spända käkar och tittade på någon. Jag följde hennes blick och såg Zayn som nu stod med ryggen mot oss och pratade med Liam och Niall. Just det... Om det var någon som hatade Zayn lika mycket som mig, om inte mer, så är det Ronnie. Hon var den som fanns där när vi gjorde slut, eller vad som nu hände, så hon var den enda som visste exakt vad som hände, därför hatar hon honom lika mycket som jag. Eller lika mycket som jag brukade..?

”Ron!” Hon släppte blicken från Zayn och tittade på mig, illskan speglades i hennes ögon. Jag skakade på huvudet, som att säga ‘strunta i det’. Hon svalade hårt och tog ett djupt andetag innan hon log igen. Jag log och vi gjorde armkrock innan vi gick fram till killarna. 

”Prepare to get your ass kicked, Tommo.” flinade jag och han flinade tillbaka. 

”Bring it on.” 

- 

”YESS!!” skrek jag och gjorde en high five Harry, som stod bredvid mig. Det var sista omgången och jag hade precis gjort en strike, den 5:dje i rad för att vara exakt. 

”Oh my God...” mumlade Louis och jag gjorde en high five med Liam och Zayn som båda var i mitt lag(tillsammans med Harry). 

”Told you you’d get your ass kicked.” flinade jag stolt och Louis skakade förvånat på huvudet. 

”But how? It’s like impossible to get 5 strike, in a row!” 

”Someone’s a bad looser?” sa Harry och försökte se ledsen ut. 

”Oh shut up curly.” sa Louis och satte sig ner på golvet som en fem åring som inte fick det godiset han ville. Vi alla brast ut i skratt av det Louis gjorde. Efter ett tag lugnade vi ner oss  och övertygade Louis om att vi skulle spela bowling snart igen och han muttrade något om ”I’ll get my revenge.” och ”Five strikes, that’s fucking cheating.” Dålig förlorare någon? 

Vi var på väg tillbaka till bilen. Nate och Louis gick längst fram, antagligen pratade de om hur dom skulle hämnas på mig. Efter dem gick Ronnie och Niall, som tydligen fått upp ögonen för varandra. Dom skulle passa tillsammans. Båda älskar att skratta, båda har ur dålig humor - sorry Ron och Ni. Efter dem gick Harry och Liam, överlyckliga över att vi vann. Helt plötsligt stannade dom och började dansa någon seger dans som fick mig att börja skratta för mig själv. 

Jag tog upp mobil och såg ett sms från Cara. 

Från: Cara <3

Hey babe! How’s the bowling going? The party’s really boring without u :( xx

Jag skulle precis svara när jag kände hur någon kom gående bredvid mig. Jag tittade upp och möttes av en skarp käk linje med lite skägg stubb, perfekta, ljus rosa läppar - som jag många gånger undrat hur det skulle vara att kyssa igen - och för stunden omslöt en cigarett, en perfekt näsa och till sist, hans förtrollande, hasselnöts bruna ögon - som låg med blicken på mig. Jag fann mig själv att le.

”I had forgotten how good you were at bowling.” Zayn’s röst fick mig att hoppa till lite. Han flinade och slängde cigaretten på marken och trampade på den. Jag rodnade. Han hade kommit på mig att kolla in honom. 

”I had forgotten how bad you were at bowling.” sa jag som en comeback och började gå igen. I ögonvrån såg jag hur Zayn’s mungipor drogs upp i ett leende. 

”Miley.” Jag vände mig om och gick nästan in i Zayn pga att han stod så nära. Zayn’s andetag slog mot mitt ansikte och jag drog efter andan. Inom några sekunder kände jag hur Zayn’s hand tog ett löst tag om min haka. 

”Zayn..” andades jag ut. Hans ansikte kom närmare och närmare mitt, tillslut nuddades våra näsor. 

”Say no if you want me to stop.” Jag stod kvar tyst. Jag kanske såg i syne, men jag är rätt säker på att ett leende spreds på Zayn’s läppar. Hans ögon vandrade till mina läppar, precis som mina vandrade till hans, perfekt läppar. Jag tittade upp och möttes av de bruna ögon jag alltid älskat.. Innan jag hann tänka tryckte Zayn sina läppar mot mina i en perfekt kyss. Jag kysste direkt tillbaka och av ren reflex flög min hand upp till Zayn’s nacke och tryckte honom närmare mig. Det var som att tiden stannade. Alla bekymmer som förrut fanns flög ut genom fönstret, nu fanns det bara jag och Zayn. Det var här jag hörde hemma.